En väsentlig förutsättning för att näringsliv och samhälle
skall kunna utvecklas i alla delar av landet är att det finns
fungerande kommunikationer och transportmöjligheter.
Under många år på 60- och 70-talet präglades SJ och dess
trafikpolitik i allmänhet, och godstrafiken i synnerhet, av
oförmågan att hänga med i utvecklingen. Allt mer av person-
och godstransporter sökte sig andra vägar. En ond cirkel
uppstod där dålig lönsamhet p.g.a. lågt utnyttjande
motiverade ytterligare nedskärningar som ledde till ännu
sämre utnyttjande och ännu sämre lönsamhet.
Efter några år där SJ synes ha förstått vikten av att söka
ta upp konkurrensen med andra trafikslag genom förbättrad
service och ett mera kundorienterat synsätt kommer nu åter
illavarslande signaler främst om SJ:s godstrafikpolitik. Det
handlar dels om prissättningen på godstransporterna, dels
om snabbheten och tillgängligheten.
Många företag, främst i Norrland, men också i andra delar
av landet, har drabbats av chockartade prishöjningar i den
mån man alls lyckas sluta transportavtal med SJ. Andra
företag har fått besked om att tillräckligt med godsvagnar
inte finns för att kunna tillgodose de behov som företagen
har.
Denna utveckling har fått till följd en rad negativa effekter.
Företag tvingas dra ner på produktionen. Människor som
skulle kunna ha arbete tvingas ut i arbetslöshet. Andra
företag löser sina transportbehov genom att föra över godset
till landsväg men med de negativa effekter i form av ökad
miljöbelastning, ökade olycksrisker etc som detta medför.
Om inte SJ på egen hand förmår upprätthålla en godtagbar
servicenivå till rimliga priser i de delar av landet som har
närhet till järnvägen måste åtgärder vidtas för att på annat
sätt komma till rätta med problemen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om SJ och godstrafiken.