Med den växande miljömedvetenheten i vårt samhälle
känner vi starkt stöd för miljöåtgärder inom
transportområdet. Det gäller nu att så långt som möjligt att
flytta över tunga godstransporter från väg till järnväg.
I Värmland ligger två stålindustriorter, Hagfors och
Munkfors. Godstransporterna till och från dessa tunga
industrier har tidigare skett på den smalspåriga så kallade
NKLJ-banan. Då underhållet eftersattes blev till slut en
nedläggning av banan genomförd.
De tunga godstransporterna till och från Hagfors och
Munkfors sker nu på väg. Detta är uppenbarligen en
utveckling som går stick i stäv med riksdagens intentioner
vad gäller tunga godstransporter. Det är också alldeles
uppenbart att den kraftigt ökade lastbilstrafiken innebär en
miljöpåverkan som går på tvärs med det allmänna
miljömedvetandet vad gäller avgasutsläpp från bilismen.
Vi befarar att avsaknaden av järnvägsförbindelse kan vara
ett långsiktigt hot mot Hagfors och Munkfors utveckling och
överlevnad som industriorter. Landsvägen kan i nuläget
utgöra en begränsande faktor för tunga ämnestransporter till
Hagfors. Det vore djupt olyckligt då vi nu också ser en
uppåtgående trend inom den stålproduktion som sker vid
dessa orter.
Enligt vår mening är det berättigat att snarast utreda de
långsiktiga konsekvenserna av avsaknaden av järnväg i
Hagfors--Munkfors-regionen. Resultatet kan därefter på ett
relevant sätt vägas in i ett vidare miljö- och
samhällsekonomiskt perspektiv för en bedömning av de
investeringsbehov som finns.
Riksdagen bör mot bakgrund av vad som anförs av
regeringen begära att en utredning görs om en
järnvägsförbindelse Hagfors--Munkfors--Karlstad. Denna
utredning torde sedan utan vidare kunna övergå i ett
projekteringsarbete för en nybyggnad av järnväg mellan
nämnda orter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny järnvägsförbindelse Hagfors--
Munkfors--Karlstad.
Stockholm den 23 januari 1995
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)