Motion till riksdagen
1994/95:T508
av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s)

Nobelbanan


En kraftig utbyggnad av infrastrukturen är en av de
viktigaste förutsättningarna för Sveriges långsiktiga
konkurrenskraft. Pågående och planerad utbyggnad av
järnvägsnäten förenar moderna krav på snabba transporter
med en långsiktig uthållig tillväxt i harmoni med de krav en
god hushållning med miljön ställer.
Om inte järnvägsnätet i Sverige förbättras väsentligt är det
stor risk att det sker en kraftig koncentration till storstäderna
och då accelererar miljöproblemen i dessa områden. En
avancerad snabbtågstrafik avlastar de stora vägarna, minskar
utsläppen från biltrafiken och därmed minskar försurningen
av vattendrag.
När de beslutade investeringarna i Mälar- och
Svealandsbanorna nu är fattade och man påbörjat byggandet
av dem så bör dessa satsningar följas upp med en bana
västerut, den s.k. Nobelbanan.
Nobelbanan, arbetsnamn på en järnvägslänk mellan
Örebro, Kristinehamn och Karlskoga, visar sig i det
inledande analysarbetet vara en samhällsekonomiskt lönsam
infrastruktursatsning som effektivt knyter an till
övergripande järnvägsnät.
Örebro och Värmlands län har långa och fina
industritraditioner, men befinner sig nu i en smärtsam
strukturomvandling som kommer att ställa starka krav på
samhälleliga insatser i utbyggnaden av infrastrukturen.
En järnvägslänk med snabbtåg mellan Örebro,
Kristinehamn och Karlstad skulle komplettera Mälar- och
Svealandsbanorna och vara en viktig del av en snabb tåglinje
mellan Stockholm och Oslo.
Namnet på banan har valts som uttryck för att banan går
genom Alfreds Nobels Karlskoga och är en del i det nät som
förenar ''Nobelstäderna'' Stockholm och Oslo.
Ett modernt, sammanhållet järnvägsnät mellan Stockholm
och Oslo skulle gå genom ett område där det bor betydligt
fler människor än längs de järnvägar som finns i Sverige i
dag.
För kommunerna Örebro, Karlskoga, Kristinehamn och
Karlstad skulle en ny utbyggnad med järnvägsspår som
möjliggör snabbtågsförbindelse mellan Örebro och Karlstad
ge vitala tillväxtförutsättningar.
Med banan blir det enklare att etablera ny verksamhet.
Strukturomvandlingar blir också mindre smärtsamma om
innevånarna kan välja arbete på en större arbetsmarknad. För
den moderna familjen, där båda makarna arbetar, är bra
pendlingsmöjligheter ofta en förutsättning för att familjen
skall kunna bo kvar. Analyser visar att restiderna mellan de
båda länens större tätorter skulle minska avsevärt.
Om en bussresa mellan Karlskoga och Örebro som i dag
tar ca 50 minuter ersattes med snabbtåg blev restiden ca 20
minuter. En resa mellan Karlstad och Örebro, där f.n. inga
pendlingsmöjligheter finns, kunde göras på 55 minuter. För
innevånarna på dessa orter skulle det öppnas en större
arbetsmarknad. Människor behöver inte flytta utan kan i
stället pendla till och ifrån sina arbeten.
På samma sätt har Kristinehamn mycket goda
pendlingsmöjligheter till och från Örebro, Karlskoga och
Karlstad. Byggandet av Nobelbanan skulle självfallet också
göra tågtransporter mellan orterna längs bansträckan
Stockholm/Oslo snabbare.
Översiktliga beräkningar för byggandet av Nobelbanan
visar på en anläggningskostnad på drygt 2 miljarder kronor.
Samhällsekonomiska beräkningar pekar på ett
nyttokostnadsindex om 1,5--1,7 miljarder kronor vilket i
analyssammanhang är en mycket hög lönsamhet.
Såväl de stora behoven av snabba och målmedvetna
insatser för att möta en smärtsam strukturomvandling med
offensiva insatser, som den mycket höga
samhällsekonomiska effektiviteten i en satsning på
Nobelbanan, talar starkt för att Nobelbanan ges förtur i
beredningsarbetet och i förlängningen att Nobelbanan
byggs. Det beredningsarbetet syftar till att det under nästa
planeringsperiod görs en satsning på Nobelbanan.
Studier bör ske i samråd mellan länen, kommunerna samt
olika intressenter inom trafikområdet bl.a. SJ,
Luftfartsverket, Ban- och Vägverket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Nobelbanan blir föremål
för en analys inför nästa trafikpolitiska beslut.

Stockholm den 18 januari 1995

Nils-Göran Holmqvist (s)

Kristina Svensson (s)

Maud Björnemalm (s)

Inger Lundberg (s)

Helena Frisk (s)