Barn är särskilt utsatta för risk att skadas vid färd i bil eller buss. Säkerhetsbestämmelserna för skolskjutsning från 1970 (SFS 1970/340) ändrades 1992 (SFS 1992:1291) och innehåller högre krav på säkerhet än tidigare, men säkerheten kan ytterligare förbättras genom införande av säkerhetsbälten i skolbussar.
I varje kommun skall styrelsen för skolväsendet verka för att särskilt anordnade hållplatser för skolskjutsning utformas så att olyckor i möjligaste mån undviks. När fordon används för skolskjutsning skall det vara försett med särskild utmärkning som utvisar fordonets användning. Vid skolskjutsning skall dörr på vänster sida av fordonet ej kunna öppnas av passagerare. Annan dörr, som ej manövreras från förarplatsen, skall vara så konstruerad att den ej kan öppnas frivilligt. Sådan mellanvägg, som enligt särskilda föreskrifter skall finnas i vissa personbilar som används i yrkesmässig trafik, skall vara borttagen när fordonet används för skolskjutsning. I undantagsfall får man för skolskjutsning använda fordon som ej uppfyller dessa krav.
Sittplatserna i en personbil som används för skolskjutsning skall vara utrustade med bilbälte. Detta krav finns inte för buss som används för samma ändamål. Det medför att när en skolbuss tvärbromsar eller kolliderar så riskerar barn att kastas handlöst ut genom splittrade glasrutor eller slungas som projektiler framåt i bussen. Riksdagen bör därför av regeringen begära förslag om säkerhetsbälte för barn också i skolbussar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av säkerhetsbälten i skolbussar.
Stockholm den 24 januari 1995 Barbro Westerholm (fp)