med anledning av prop. 1994/95:73 Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.
Det är med förvåning och besvikelse som jag har tagit del
av den socialdemokratiska regeringens förslag till köp av
interregional persontrafik.
Min förvåning grundas på att socialdemokraterna i
riksdagen tidigare, när de var i opposition, uttryckte sitt stöd
för den angelägna nattågstrafiken från Gävle över Dalarna
till Göteborg/Malmö. Nu anser regeringen uppenbarligen att
den inte är särskilt viktig.
Förslaget från Länsstyrelsen i Gävleborg anser man inte
vara ''företagsekonomiskt försvarbart''. Länsstyrelsen
framhåller dock att studien visar att det finns en möjlighet
till en företagsekonomiskt hållbar lösning för denna trafik.
Det viktiga enligt min uppfattning är dock att regeringen
tydligen inte vill pröva om det är samhällsekonomiskt
lönsamt.
Min besvikelse grundas på att regeringens förslag inte
bygger på den progressiva trafikpolitiska grund som
riksdagen lade i sitt trafikpolitiska principbeslut 1988. Där
lades en grund för ett samhällsekonomiskt tänkande, där
resenären står för marginalkostnaden. I de
samhällsekonomiska kalkylerna skall värdet av miljöeffekter
och trafiksäkerhetsaspekterna ingå.
I propositionen bedöms att nattågstrafiken har svåra
lönsamhetsproblem, men här anges inget om miljö och
trafiksäkerhet utan man utgår uppenbarligen från ett
företagsekonomiskt synsätt. Man skriver i propositionen om
det statsfinansiella läget och vill inte upphandla
sovvagnstrafiken över Dalarna därför att SJ:s
sovvagnskapacitet inte räcker till.
Regeringen anser att det inte finns ekonomiskt utrymme
för ett utökat köp av olönsam persontrafik på järnväg. Staten
skall naturligtvis inte upphandla trafiken för att den är
olönsam utan för att den faktiskt är samhällsekonomiskt
lönsam eller regionalpolitiskt motiverad. Propositionen
saknar ett resonemang om de samhällsekonomiska
värderingar som är så viktiga för miljön och trafiksäkerheten.
Propositionen signalerar däremot att det går att göra
kostnadsbesparingar genom att ersätta tåg med bussar, men
där finns inte heller något samhällsekonomiskt resonemang.
Regeringen föreslår också att utgångspunkten för
förhandlingarna inför trafikåret 1996 skall vara det
trafikutbud och de medel som riksdagen beslutar om för
trafikåret 1995. Detta synes mig helt oacceptabelt.
Utgångspunkten för framtida upphandlingar måste
naturligtvis vara de trafikpolitiska principer som riksdagen
beslutade om 1988. Ett samhällsekonomiskt synsätt måste
alltså successivt införas i trafikpolitiken för miljöns och
trafiksäkerhetens skull.
Jag utgår ifrån att regeringen vid utarbetandet av
budgetpropositionen kommer att överväga vilken
järnvägstrafik som faktiskt är samhällsekonomiskt lönsam
och då kan komma att anslå de ytterligare medel som kan
behövas för att personresor och godstransporter i Sverige
skall fördelas på ett optimalt sätt på olika transportslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att införa ett
samhällsekonomiskt synsätt i trafikpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nattågstrafiken,
3. att riksdagen, med ändring av regeringens förslag,
beslutar att utgångspunkten för förhandlingarna inför
trafikåret 1996 skall vara de trafikpolitiska principer som
riksdagen fastställde år 1988.
Stockholm den 15 november 1994
Lennart Fremling (fp)