Motion till riksdagen
1994/95:T339
av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (fp)

Vägarna i Älvsborg och norra Bohuslän


Staten har ett övergripande ansvar för
kommunikationernas goda funktion. Det krävs stora
satsningar på miljövänliga kommunikationer. Bra vägar där
stockningar och ryckig körning kan undvikas gynnar miljön.
Samhället behöver ett väl fungerande vägnät. Under den
borgerliga regeringens tid har stora summor satsats på att
förbättra vägnätet. På många håll höjs vägarnas standard och
kapacitet nu rejält. Detta är välkommet då våra vägar
eftersattes av de socialdemokratiska regeringarna under
1980-talet. Vägarna måste i hela landet hålla en sådan
standard att säkerhet garanteras och transporter med t. ex.
råvaror kan nå fram till industrin. En god vägstandard är en
förutsättning för att hela Sverige skall leva och utvecklas.
Regeringens förslag om att senarelägga några av
satsningarna på motorvägsprogrammet för stråkvägarna kan
i nuvarande statsfinansiella läge godtas. Planeringen måste
emellertid fortsätta och utbyggnaden i enlighet med av
riksdagen tidigare fattade beslut säkerställas med viss
förskjutning.
Vägarna i Älvsborg och Bohuslän viktiga för västsvensk
region
Behovet av en upprustning av vägnäten i Älvsborg och
norra Bohuslän är stort. Över 130 mil grusvägar inom
allmänna vägnätet -- mer än 30 procent av det totala statliga
vägnätet -- väntar på beläggning och trafiksäkerhetshöjande
och framkomlighetshöjande åtgärder. Många av dessa vägar
har låg bärighet. Flaskhalsproblem med bristfällig bärighet
hos många vägar hindrar skogsindustrins råvaruförsörjning.
Skogsnäringen har stor betydelse på landsbygden för
försörjning och arbetstillfällen.
Underhållet är av väsentlig betydelse i ett
samhällsekonomiskt perspektiv. De stora investeringar som
görs skall vårdas väl. Underhållet är också av väsentlig
betydelse för framkomligheten. Detta illustreras varje vår
under tjällossningsperioden.
Den av regeringen föreslagna underhållsnivån är
otillräcklig för att kunna bibehålla en acceptabel standard på
framförallt det lågtrafikerade vägnätet. Kapitalförstöringen
är omfattande på framförallt den belagda delen av det
lågtrafikerade vägnätet. Inget utrymme finns f. n. för
förbättringsåtgärder på detta vägnät. Upprustning och
beläggning av grusvägar på landsbygden liksom smärre
trafiksäkerhetsförbättrande åtgärder kunde tidigare
finansieras från drifts- och underhållsanslaget. Det kan
numera endast ske med hjälp av sysselsättningsskapande
medel. Vägverkets egen bedömning är att drift- och
underhållsanslaget ligger på 1 miljard lägre årligen än vad
som är nödvändigt utifrån ett samhällsekonomiskt
perspektiv.
De största bristerna i vägnäten i Västsverige finns i
Dalsland, Sjuhäradsbygden och norra Bohusläns gränser
mot Dalsland. Bengtsfors, Dals Eds, Färgelanda och
Melleruds kommuner har de sämsta vägarna med stor andel
grusvägar. Flera av dem gränsar mot Nordbohuslän.
I Sjuhäradsbygden är det framförallt Ulricehamn,
Svenljunga och Tranemo kommuner.
Avstängningar av vägar vid tjällossningen drabbar företag
och enskilda. Gods kommer inte fram och
transportkostnaderna ökar. Dessa bygder har många
småföretag som är ekonomiskt känsliga och som fyller en
viktig arbetsmarknadsfunktion. Småföretagen ligger i
småorter utefter det sekundära vägnätet. Skogsindustrins
virkestransporter i Dalsland drabbas av vägavstängningar
under ibland flera veckor.
Regeringen måste särskilt beakta dessa omständigheter vid
uppdraget till vägverket att fördela anslagna medel.
Enskilda vägarna viktiga i glesbygd
Regeringens förslag om att uppta förhandlingar med
Kommunförbundet beträffande bidraget till drift och
byggande av enskilda vägar innebär på sikt enbart en
övervältring av ansvar och kostnader från staten till
kommunerna. Förutom den principiella invändningen om en
allt större övervältring av ansvaret på kommunerna, kan detta
förslag i kombination med den halvering av anslaget som
regeringen föreslår enbart leda till en drastisk nedskärning.
Det får betydande konsekvenser för glesbygden. Dalsland,
norra Bohuslän och Sjuhäradsbygden är extra starkt i
farozonen.
Det bör övervägas att även om en tillfällig mindre
neddragning sker av bidraget till byggande och drift av
enskilda vägar, anslaget också fortsättningsvis skall vara
specialdestinerat och skötas av vägverket för att säkerställa
att de enskilda vägarna också i framtiden är öppna för alla.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av upprustning av
vägnäten i Älvsborg och norra Bohuslän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om otillräcklig underhållsnivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av
underhållsanslaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget till enskilda vägar.

Stockholm den 25 januari 1995

Elver Jonsson (fp)

Kenth Skårvik (fp)