I Sjuhäradsbygden finns ett rikt förgrenat vägnät med en
stor andel grusvägar. Trots de satsningar som gjordes av
fyrklöverregeringen är det ett stort behov av förbättringar
som återstår. Det är av grundläggande betydelse för alla som
bor och verkar på landsbygden att vägarna har en
beskaffenhet så att man har möjligheter att upprätthålla
kommunikationerna. För många företag i Sjuhäradsbygden
är vägarna ett stort problem; de har svårigheter med
transporter både av råmaterial till sin fabrik och sedan när
den färdiga produkten skall vidare till grossist eller
konsument. För alla som bor efter de många milen grusväg
och andra mindre vägar i våra bygder är det förenat med en
kostnad, genom slitaget på bilen på de dåliga vägarna, och
en begränsning i möjligheter att ta sig till arbetet eller att åka
till affären, skjutsa barnen till idrottsplatsen eller dansen. Det
är mycket angeläget med mer resurser till just dessa vägar. I
ett samhälle där alla skall ges samma möjligheter ser jag det
som en självklarhet. Av de medel som avsatts för underhåll
och förbättringar av vägnätet bör en större andel fördelas till
de mindre vägarna och då i första hand grusvägarna.
Det är inte nog med att det finns många små och dåliga
vägar utan nu vill den socialdemokratiska regeringen också
pruta bort det mesta av det bidrag som funnits till enskilda
vägar. För den som bor så till att det inte finns någon allmän
väg har samhället gått in med bidrag för drift och byggande
av enskilda vägar. Det är naturligtvis rimligt att det är så.
Men för regeringen tycks det inte vara det, utan anslaget
försvinner nästan, och bara en liten snutt finns kvar. För
budgetåret 1994/95 var det statliga bidraget 675 499 000,
vilket föreslås minskas så att det på årsbasis bara blir
164 724 500 kronor. Regeringen skriver i propositionen att
man skall ta upp förhandlingar med kommunförbundet om
ett överförande av medlen till kommunerna. Det blir då ett
dubbelt slag mot dem som bor i bygder med många enskilda
vägar. Dels drabbas de av att de får bära en mycket större del
av kostnaderna för sin enskilda väg; det rör sig om ansenliga
summor, dels får de en högre kommunalskatt. Det
socialdemokratiska Sverige är inte rättvist! Anslaget bör
beräknas så att nivån bibehålls.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en större del av väganslaget
skall tilldelas de mindre vägarna, i första hand då
grusvägarna,
2. att riksdagen beslutar att statens anslag till drift och
byggande av enskilda vägar skall vara kvar på nuvarande
nivå, med en medelsanvisning på 987 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96, 18-månadersperioden.
Stockholm den 25 januari 1995
Lennart Brunander (c)