I Sjuhäradsbygden finns ett rikt förgrenat vägnät med en stor andel grusvägar. Trots de satsningar som gjordes av fyrklöverregeringen är det ett stort behov av förbättringar som återstår. Det är av grundläggande betydelse för alla som bor och verkar på landsbygden att vägarna har en beskaffenhet så att man har möjligheter att upprätthålla kommunikationerna. För många företag i Sjuhäradsbygden är vägarna ett stort problem; de har svårigheter med transporter både av råmaterial till sin fabrik och sedan när den färdiga produkten skall vidare till grossist eller konsument. För alla som bor efter de många milen grusväg och andra mindre vägar i våra bygder är det förenat med en kostnad, genom slitaget på bilen på de dåliga vägarna, och en begränsning i möjligheter att ta sig till arbetet eller att åka till affären, skjutsa barnen till idrottsplatsen eller dansen. Det är mycket angeläget med mer resurser till just dessa vägar. I ett samhälle där alla skall ges samma möjligheter ser jag det som en självklarhet. Av de medel som avsatts för underhåll och förbättringar av vägnätet bör en större andel fördelas till de mindre vägarna och då i första hand grusvägarna.
Det är inte nog med att det finns många små och dåliga vägar utan nu vill den socialdemokratiska regeringen också pruta bort det mesta av det bidrag som funnits till enskilda vägar. För den som bor så till att det inte finns någon allmän väg har samhället gått in med bidrag för drift och byggande av enskilda vägar. Det är naturligtvis rimligt att det är så. Men för regeringen tycks det inte vara det, utan anslaget försvinner nästan, och bara en liten snutt finns kvar. För budgetåret 1994/95 var det statliga bidraget 675 499 000, vilket föreslås minskas så att det på årsbasis bara blir 164 724 500 kronor. Regeringen skriver i propositionen att man skall ta upp förhandlingar med kommunförbundet om ett överförande av medlen till kommunerna. Det blir då ett dubbelt slag mot dem som bor i bygder med många enskilda vägar. Dels drabbas de av att de får bära en mycket större del av kostnaderna för sin enskilda väg; det rör sig om ansenliga summor, dels får de en högre kommunalskatt. Det socialdemokratiska Sverige är inte rättvist! Anslaget bör beräknas så att nivån bibehålls.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en större del av väganslaget skall tilldelas de mindre vägarna, i första hand då grusvägarna,
2. att riksdagen beslutar att statens anslag till drift och byggande av enskilda vägar skall vara kvar på nuvarande nivå, med en medelsanvisning på 987 miljoner kronor för budgetåret 1995/96, 18-månadersperioden.
Stockholm den 25 januari 1995 Lennart Brunander (c)