Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att bidrag till drift och byggande av enskilda vägar halveras från 651,4 miljoner till 329,5 under budgetåret 1995/96.
Ändamålet med bidragsgivningen är bl aatt bidragsgivningen ska möjliggöra för människor att bo och verka i glesbygd (glesbygdsmålet),att bidragsgivningen ska verka för att kostnader för vägtransporter av gods och personer minskar (näringslivsmålet),att bidragsgivningen ska verka för att uppnådd vägstandard bevaras (vidmakthållandemålet).
Dessutom berör bidragsgivningen det rörliga friluftslivet, gator i samhällen och fritidsbebyggelse utom detaljplan, näringslivet och genomfartsvägar för utomstående, som ej kan vara väghållarnas angelägenhet.
Bidragsgivningens syfte är att tillhandahålla ekonomiskt stöd till enskilda vägar som tillgodoser ett visst kommunikationsbehov och som utgör ett komplement till det allmänna vägnätet.
Vägverket skall inom ramen för bidragsförordningen handlägga bidragsgivningen till väghållarna. Syftet är att inom givna ekonomiska ramar ge trafikanterna tillgång till ett vägnät som kompletterar det allmänna vägnätet, och som fyller en viktig funktion för boende i glesbygd, för näringsliv och för människors rekreationsbehov.
Samhället ska verka för en likformig väghållningsstandard på vägar med likartad funktion.
Några andra konsekvenser av ett halverat anslag blir att om kommunerna ej tar fullt kostnadsansvar till den av Vägverket i samråd med väghållarna beräknade driftkostnaden måste i de flesta fall en ny anläggningsförrättning angående delaktighet i vägens underhåll utföras (för utdebitering av vägens underhållskostnad).
De förrättningar som nu finns är daterade från 30--40-talet och är idag ej aktuella då stora förändringar har skett för både bebyggelse och sammanläggning av fastigheter.
Risk föreligger att väghållarna som i framtiden inte erhåller bidrag eller som får ett minskat bidrag kommer att stänga sina vägar för ''främmande trafik''. Ett av syftena med bidragsgivning till de enskilda väghållarna är att vägarna skall hållas öppna för allmänheten. Väghållarna kompenseras härigenom för det ökade slitage som härrör från den externa trafiken. Denna externa trafik är i många fall inte en enskild angelägenhet utan av intresse för hela samhället.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens framställan om neddragning av anslaget till enskilda vägar.
Stockholm den 25 januari 1995 Eskil Erlandsson (c)