Trots de under senare år kraftigt ökade resurserna till det lågtrafikerade länsvägnätet har anslaget till drift och underhåll varit otillräckligt för att kunna bibehålla en acceptabel standard. En kapitalförstöring av en icke ringa omfattning pågår, främst på det lågtrafikerade vägnätet.
Med nuvarande nivå på anslaget finns inget utrymme för nödvändiga förbättringsåtgärder på detta vägnät. Åtgärderna får mera karaktären av uppehållande försvar. Upprustning och beläggning av grusvägar på landsbygden finansieras främst ifrån anslaget drift och underhåll. De senaste åren har medel för sysselsättningsfrämjande åtgärder kunnat användas för detta ändamål, vilket har varit mycket bra.
Värmland har ett av landets längsta grusvägnät. Stora delar av vägnätet har dålig bärighet och trafikstandard. Detta är till stor nackdel för det värmländska näringslivet med betoning på skogsnäringarna. Skogsnäringen har vid ett otal tillfällen krävt en bättre bärighet och framkomlighet på angivna vägar, då kravet på färsk råvara och just-in-time-leveranser är villkor för utveckling i näringen. Därför är det till ett stort men när många vägar (ca 130 mil av Värmlands 485 mil vägar) är avstängda för tung trafik under tjällossning.
Behovet av bärighetsförstärkning, beläggning och andra kvalitetsförbättringar på de värmländska vägarna är stort.
Många mil är i stort behov av ombyggnad. Arbetssituationen för lastbilsåkare och maskinentreprenörer är också sådan att en ordentlig extra satsning på länsvägnätet är nödvändig.
Jag föreslår därför att Värmland tilldelas 75 miljoner i extra anslag för upprustning av det lågtrafikerade länsvägnätet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen för budgetåret 1995/96 till upprustning av länsvägnätet i Värmland och då i synnerhet grusvägnätet anslår 75
000
000 kr i extra anslag.
Stockholm den 25 januari 1995 Kjell Ericsson (c)