Länsvägarna i Västernorrland har den sämsta ytstandarden
och bärigheten i landet. Tillståndet finns redovisat i den
regionala väghållningsplanen.
Bristerna i vägnätets bärighet har särskilt allvarliga
konsekvenser för skogsindustrin, en av länets och landets
viktigaste basnäringar. Beräkningar gjorda av Vägverkets
Region Mitt visar att varje km avstängd allmän väg samtidigt
blockerar användningen av 3 km enskild skogsbilväg. Detta
får förödande konsekvenser för skogsindustrins
transportbehov och transportsystem och därmed
produktionen. Skogsbrukets enskilda vägar omfattar ca
10 000 km varav 8 700 km inte erhåller statliga
underhållsbidrag. Det förhållandet att en stor del av vägnätet
stängs av är ett välkänt faktum som hanterats på så sätt att
råvaran har lagrats för att finnas tillgänglig under den tid
transporter varit omöjliga eller svåra att genomföra. I och
med att tillverkningstekniken ändrats till förmån för mer
miljövänlig produktion, kan vedråvara inte lagras i någon
nämnvärd omfattning. Vedråvaran kan inte vara äldre än tre
veckor för att högsta papperskvalitet skall kunna framställas
utan tillsats av klor. Högsta kvalitet är nödvändig för att
produkten skall kunna säljas. Det är sålunda inte möjligt att
parera eller undanröja beroendet av ett öppet och farbart
allmänt vägnät.
De dåliga vägarna i skogslänen gör att skogsindustrin har
700 miljoner kr i merkostnad för hela landet varav 550
miljoner i Region Mitt. Detta gäller enbart skogsindustrin.
Därtill kan läggas mängder med andra, framför allt mindre
företag som är utsatta för liknande förluster. Det bidrar inte
till förstärkt konkurrenskraft.
Med nuvarande fördelningsprinciper för drift- och
underhållsanslaget kommer Västernorrlands länsvägnät att
bli ännu sämre. Med den medelsram som står till förfogande
bör de medel som finns prioriteras till det sämsta vägnätet så
att inte industrins villkor äventyrar sysselsättning och
exportinkomster. Riktade åtgärder bör ske för att rusta upp
de viktigaste stråken till godtagbar funktionell standard.
Jag föreslår därför att 200 miljoner kronor i extra medel
tilldelas Västernorrlands län budgetåret 1995/96.
Nu är virkespriserna m.m. höga och det är stora
möjligheter till god avsättning. Det är då av yttersta vikt att
vår skogsindustri kan behålla sin konkurrenskraft genom att
få fram vedråvaran inom 3 veckor för att kunna ta fram
högsta kvalitet. Riksdagen bör ange de prioriteringar av
anslag till drift och underhåll av länsvägar som har det syftet.
Riksdagen beslöt tidigare om ett bärighetspaket, genom
vilket en mängd broar fick höjd bärighet. Problemet är att
vägarna mellan broarna nu inte fungerar i Västernorrlands
län. Regeringen bör därför initiera ett påbyggnadspaket till
det tidigare bärighetspaketet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsnäringens betydelse i
Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktade åtgärder till vägarna i
Region Mitt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om 200 miljoner kronor i extra medel
till länets vägar i Västernorrland budgetåret 1995/96,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett påbyggnadspaket
till bärighetspaketet.