Jämtlands län karaktäriseras av stor yta, gles, utspridd
bebyggelse och ett naturresursbaserat näringsliv. I länet finns
en av landets största råvarutillgångar för skogsindustrin och
några av landets största turistområden. Skogsbruk och turism
svarar tillsammans med jordbruket för en större del av
sysselsättningen än medeltalet för riket. Näringslivets
struktur gör att länet är mycket beroende av väl fungerande
transporter över hela länets yta. Det är länsvägnätet som når
ut till de mest perifera delarna av länet som måste fylla den
uppgiften.
Problemet är att länet har landets sämsta standard på
länsvägarna. Bara Västernorrlands län har likartade
förhållanden. Endast 47 procent av länets länsvägar är
belagda, den lägsta andelen i landet. I inget annat län utförs
heller så mycket transportarbete på grusvägar som i
Jämtlands län. Länet har därför också det i särklass längsta
grusvägnätet som bör beläggas.
Den största bristen på länsvägarna är den låga bärigheten.
Den medför att varje vår och försommar är 1/3 av länets
totala vägnät avstängt för tung trafik under i medeltal 7
veckor. Det finns ingen tendens till att avstängningsbehovet
minskar. Snarare kan konstateras att under 1994 andelen
avstängda vägar under flera veckor var uppe i 40 procent.
För skogsbruket och skogsindustrin är de negativa
effekterna av detta påtagliga och omfattande eftersom den
dåliga vägstandarden är ett allvarligt hinder för att bedriva ett
rationellt skogsbruk som motsvarar tidens krav. Det är främst
kravet på kontinuerlig leverans av färskt virke som inte
klaras.
Problemet med de långa avstängningsperioderna förvärras
dessutom av att även en begränsad avstängning på det
allmänna vägnätet kan blockera ett helt system av
skogsbilvägar som mynnar ut på denna sträcka. Resultatet
blir att avverkningarna inom stora områden måste upphöra
och redan avverkat virke inom området inte kan levereras i
tid. Det beräknas förorsaka länets skogsbruk årliga förluster
på 24 miljoner kr.
För skogsindustrierna vid Norrlandskusten som är
beroende av ett kontinuerligt virkesflöde från inlandet
medför de ojämna virkesleveranserna svåra problem.
SkogForsk i Uppsala har i en utredning från 1994 beräknat
att det förorsakar träindustrin inom Vägverkets Region Mitt
en extra kostnad på 489 miljoner kr per år med 1993 års
avverkningsvolym. Räknat på högsta uthålliga
avverkningsnivå blir merkostnaden nära 700 miljoner kr per
år. I övriga delar av landet är dessa problem inte alls av
samma storlek.
Det kan inte vara försvarbart att den näring som svarar för
landets största nettoexportvärde ska drabbas av dessa
onödiga kostnader p.g.a. ett eftersatt vägunderhåll.
Turismen i länet är exempel på en annan viktig näring som
förorsakas problem. Länet är ett av landets största
vintersportområden och arbetar målmedvetet för att utveckla
även sommarsäsongen. Turismen beräknas omsätta 2,5
miljarder kr per år i länet. Merparten av turisterna kommer
till länet med bil eller buss varför vägstandarden ända fram
till de enskilda anläggningarna spelar en väsentlig roll för
den samlade upplevelsen av vistelsen i länet. Det dåliga
länsvägnätet utgör här ett påtagligt hinder för att
turistnäringens gynnsamma utvecklingsförutsättningar ska
kunna utnyttjas. Därmed försämras också näringens förmåga
att konkurrera med utländska medtävlare.
Under 1995 disponerar Vägverket 190 miljoner kr till drift
och underhåll av länets vägnät. Enligt Vägverkets
beräkningar skulle det dubbla beloppet behövas i 10 år för
att standarden på länets vägar skulle bli jämförbar med den
i södra Sverige.
Länet har tidigare fått visst gehör för sina krav på åtgärder
på vägarna genom tilldelningen av extra medel till
investeringar och till drift- och underhållsinsatser. Starten av
flera vägprojekt har därigenom kunnat tidigareläggas och
angelägna underhållsåtgärder genomföras.
Behoven är emellertid så stora att det krävs en avsevärd
höjning av de ordinarie drift- och underhållsanslagen för att
man på ett systematiskt och effektivt sätt ska kunna
undanröja de värsta bristerna på länsvägnätet och successivt
höja standarden. Till det kommer att även
investeringsramarna för länet måste höjas påtagligt till nästa
planeringsperiod för att en acceptabel vägstandard ska kunna
byggas upp i länet.
Mot bakgrund av det anförda bör regeringen överväga att
öka anslaget för drift och underhåll av vägnäten i Jämtlands
län, så att en med landet i övrigt jämförbar standard uppnås.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vägunderhållet i Jämtlands län.