I Jämtlands län finns omkring 320 mil statsbidragsberättigade enskilda vägar. Statsbidraget till dessa vägar uppgår f.n. till 20 miljoner kr.
Den halvering av statsbidraget som nu föreslås skulle innebära en kännbar kostnadsövervältring på vägsamfälligheter, vägföreningar etc. i länets glesbygd vilka redan nu har en pressad ekonomi och inte kan kompensera sig för bortfallet av bidrag. Speciellt besvärande för turistlänet Jämtland är att många områden som är attraktiva för turister nås via enskilda vägar. Det är mycket osäkert om väghållarna för dessa vägar kommer att mäkta med att ha dessa vägar öppna några längre perioder om statsbidragen halveras. Det skulle i så fall innebära att länet tappar betydelsefulla turistattraktioner till men för utvecklingen av turistnäringen som är en av länets basnäringar.
Väl så allvarligt som bidragsnedskärningen är avsikten att låta kommunerna överta förmedlingen av bidragen. Det innebär att den rådgivning i tekniska, juridiska och administrativa frågor som Vägverket i dag ger vägsamfälligheter etc. faller bort eftersom motsvarande kompetens och resurser inte finns hos kommunerna. Det finns också risk att de enskilda vägarnas behov kan få svårt att hävda sig mot andra angelägna verksamhetsområden om vägbidraget bakas in i ett generellt statsbidrag till kommunerna.
En annan påtaglig nackdel uppstår vid vägomläggningar då tidigare statliga vägsträckor enligt bestämmelserna ska övergå till enskilda vägar. Vägverket har då inget att erbjuda i form av statsbidrag till de tilltänkta nya privata väghållarna vilket sannolikt i hög grad kommer att försvåra överföringsprocessen. Mot denna bakgrund bör regeringen överväga möjligheten att ej minska bidragen till enskilda vägar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till enskilda vägar i Jämtlands län.
Stockholm den 22 januari 1995
Erik Arthur Egervärn (c)