Till en levande landsbygd hör tillgången till ett bra vägnät.
En mycket stor del av det mindre vägnätet drivs och förvaltas
av samfälligheter som erhåller årliga driftsbidrag från stat
och kommun. Dessa bidrag har i allmänhet varit i nivå så att
de täckt en normal driftskostnad.
Det måste anses vara riktigt att ett vägnät som är öppet för
allmän trafik, som är av vital betydelse för allmänhetens och
bygdens möjligheter att leva och bo, även fortsättningsvis
finansieras efter tidigare principer och att resurser ges som
täcker normala kostnader. Därför är regeringens förslag om
kraftigt minskade statliga bidrag och att ansvaret för
bidragsgivningen skall föras över på kommunerna mycket
olyckligt.
För många län, inte minst Skaraborgs län, betyder
tillgången till ett väl fungerande vägnät på landsbygden
otroligt mycket. I länet finns närmare 1.200 samfälligheter.
Det är rimligt att anta att antalet fastigheter per samfällighet
kan vara drygt 20 vilket betyder att säkert 2.500 fastigheter
i Skaraborg är beroende av vägnätet. Att lägga över en stor
del av det ekonomiska ansvar som samhället tidigare tagit på
dessa fastighetsägare är ur rättvisesynpunkt helt fel.
De regler och principer som nu gäller för bidragsgivning
är från år 1989 (1989:891). De har alltså gällt ett antal år nu
och det kan därför finnas anledning att se över regelverket.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt ekonomiskt ansvar för det
enskilda vägnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en översyn av principerna för
bidragsgivning bör göras så att de kan anses svara mot de
krav som i dag kan ställas.
Stockholm den 24 januari 1995
Birgitta Carlsson (c)