Till en levande landsbygd hör tillgången till ett bra vägnät. En mycket stor del av det mindre vägnätet drivs och förvaltas av samfälligheter som erhåller årliga driftsbidrag från stat och kommun. Dessa bidrag har i allmänhet varit i nivå så att de täckt en normal driftskostnad.
Det måste anses vara riktigt att ett vägnät som är öppet för allmän trafik, som är av vital betydelse för allmänhetens och bygdens möjligheter att leva och bo, även fortsättningsvis finansieras efter tidigare principer och att resurser ges som täcker normala kostnader. Därför är regeringens förslag om kraftigt minskade statliga bidrag och att ansvaret för bidragsgivningen skall föras över på kommunerna mycket olyckligt.
För många län, inte minst Skaraborgs län, betyder tillgången till ett väl fungerande vägnät på landsbygden otroligt mycket. I länet finns närmare 1.200 samfälligheter. Det är rimligt att anta att antalet fastigheter per samfällighet kan vara drygt 20 vilket betyder att säkert 2.500 fastigheter i Skaraborg är beroende av vägnätet. Att lägga över en stor del av det ekonomiska ansvar som samhället tidigare tagit på dessa fastighetsägare är ur rättvisesynpunkt helt fel.
De regler och principer som nu gäller för bidragsgivning är från år 1989 (1989:891). De har alltså gällt ett antal år nu och det kan därför finnas anledning att se över regelverket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt ekonomiskt ansvar för det enskilda vägnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av principerna för bidragsgivning bör göras så att de kan anses svara mot de krav som i dag kan ställas.
Stockholm den 24 januari 1995 Birgitta Carlsson (c)