Jordarten ''silt'' skapar stora tjälproblem varje år. Detta är ett mycket större problem i Jämtland och Västernorrland än i övriga delar av landet. Vägstandarden försämras ständigt p.g.a. de specifika klimat- och geologiska förhållanden som råder i Jämtland och Västernorrland samt av att den statliga tilldelningen av underhållsmedel till vägarna historiskt sett inte tagit tillräcklig hänsyn till dessa faktorer. Fyrpartiregeringen uppmärksammade dessa förhållanden men oron är stor inför framtida beslut om väganslag.
Vägarna i Norrland är av stor betydelse för skogsnäringen som är beroende av få tillgång till vägar med en sådan standard att de kan vara öppna året om. Varje år drabbas ca 6 500 km, d.v.s. 33 procent av vägarna inom Vägverket Region Mitt (Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Kopparbergs län) av avstängning under tjällossningen. I sin tur blockerar denna avstängning ca 25 000 km enskilda vägar i regionen. Problemet för skogsnäringen är att den nya klorfria processen inom massaindustrin innebär att massaved är en färskvara som inte kan lagras längre än 14 dagar. Vissa vägar som är ''livsviktiga'' för transporter till skogsindustrin stängs alltså av flera veckor, ibland ett par månader, p.g.a. de dåliga vägarna.
Detta skulle aldrig accepteras om t.ex. Volvo i Göteborgsregionen eller Saab i Trollhättan drabbades av att ''livsviktiga'' vägar var stängda i flera veckor. Varför skulle vi då i Sverige acceptera att skogsindustrin ska vara med om det, särskilt mot bakgrund av att skogen står för ett större exportnetto än bilindustrin? Skogsnäringen har således en stor betydelse för den ekonomiska tillväxten i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statliga medel till vägar i Norrland.
Stockholm den 24 januari 1995 Michael Stjernström (kds) Ulf Björklund (kds)