Vägarna spelar en strategisk roll i Västernorrland. De
människor som bor och verkar i länet skall ha en med landet
i övrigt likvärdig vägstandard. I vårt län är detta särskilt
viktigt med tanke på de tunga transporterna och med
beaktande av basindustrins, bl.a. skogsindustrins,
åretruntberoende av råvaror.
Det är sedan länge känt att Västernorrland har bland
landets sämsta vägnät. Detta har sin historiska orsak i det
svårarbetade markunderlaget. Men i dagsläget är nog
huvudorsaken den bristande rättvisan i anslagsfördelningen.
Det är angeläget att vårt läns utsatta läge särskilt beaktas i
anslagsfördelningen. Utvecklingen inom massaindustrin
ställer nu krav på korta liggtider för massaveden.
Massaindustrin behöver därför ett ''trimmat'' vägnät. Detta
är både ett länsintresse och ett nationellt mål för att öka
exporten.
Under 1994 kunde skogsindustrin öka sin export av
trävaror, massa och papper med 15 procent.
Exportvärdet uppgick till omkring 77 miljarder
kronor eller svarade för närmare 18 procent
av landets totala exportintäkter. Direkt och indirekt
sysselsätts 200 000
personer. Med hänsyn till landets ekonomi och
sysselsättning är det naturligtvis alldeles nödvändigt att
näringen står fortsatt stark och tillåts få de rätta
utvecklingsbetingelserna.
Skogsindustrins inriktning är att framställa mer förädlade
produkter. I dag är Sverige världsledande tillverkare av
klorfri cellulosa. Men utvecklingen innebär samtidigt att
virket har blivit en färskvara. Det går inte längre att som
tidigare genom lagring överbrygga en tjällossningsperiod
som varar i månader, då tiden från fällning till process
numera får vara högst tre veckor. Processtekniken kräver en
kontinuerlig tillförsel av färsk råvara. Underhållet och
standarden på vägnätet har på så sätt fått en avgörande
betydelse för vidareutvecklingen av skogsindustrin.
Att situationen redan i dag är akut kan belysas av
Ortvikens pappersbruk, som under senhösten 1994 tvingades
ta fullgott sågtimmer till pappersmassa för att klara
råvaruförsörjningen. En serie häftiga regn hade gjort vägarna
i mellersta Norrland helt oframkomliga för virkesbilarna. Ett
stopp i produktionen hade samtidigt kostat företaget en
miljon kronor om dagen. Tidigare under året, under
tjällossningen, har flera massafabriker i området tvingats till
längre produktionsstopp p.g.a. osäkra virkesleveranser.
Under 1994 var cirka 40 procent av vägnätet i
Västernorrlands och Jämtlands län avstängda i medeltal 67
dygn.
Forskningsstiftelsen SkogForsk har räknat ut att de dåliga
vägarna i Sverige kostar skogsindustrin 700 miljoner kronor
i ökade kostnader. För nästan hälften av dessa merkostnader
svarar Jämtland och Västernorrland. Resultaten visar också
att rena tjälsäkringsåtgärder har hög samhällsekonomisk
lönsamhet, till och med högre än åtgärder på stamvägnätet.
Den mångåriga eftersläpningen av vägunderhållet har varit
mycket negativ för länet. Trots att Västernorrland har lägre
standardkrav än riksgenomsnittet, är det eftersatta
investeringsbehovet för mittregionen hela 1,3 miljarder
kronor. Det säger Vägverkets egna beräkningar. Det krävs
således stora investeringar i vår region för att kunna uppfylla
kravet på rättvisa i vägstandard. Regering och riksdag lägger
fast nationella mål av likvärdig basal service -- i vägar, post,
tele etc. -- mellan olika delar av landet. Eftersom dagens
eftersläpning av väginvesteringarna i Västernorrland är så
stora, krävs en nationell hantering av frågan. Vägverket
anser också att större anslag behövs till drift och underhåll.
I perspektivet rättvisare vägverkssatsningar är det därför
angeläget att utbyggnadsplanen för länet fullföljs. Detta är
särskilt angeläget eftersom en bantning av väganslagen
föreslås i budgetpropositionen. Angelägna projekt är
byggnationen av Sundsvall Syd, bättre ytstandard mellan
Sundsvall och Östersund, E4 genom Timrå, fullföljande av
Vedabron över Ångermanälven, tunneln under Örnsköldsvik
samt en ny bro över Ångermanälven -- Sollefteå--Multrå.
Sedan en tid tillbaka prövar Vägverket en ny organisation,
den s.k. beställar--utförarmodellen. Denna organisationsidé
har också prövats i andra statliga affärsverk samt i kommuner
och landsting. Modellen är kontroversiell och överges av
flera kommuner och landsting. Den kritiseras också av
fackliga organisationer. Deras kritik är allvarlig på två
punkter. Den ena är att den bygger in byråkrati på bekostnad
av verkets huvuduppgift -- nämligen produktion och service.
Det andra gäller personalens missnöje med modellen. De
tycker det är ''trendnisseidéer'' och mister engagemanget i
jobbet.
Mot den bakgrunden är det angeläget att det snabbt
kommer till stånd en utvärdering. Så har för övrigt skett på
andra håll -- när nya organisationsmodeller prövats.
Vägverkets organisation behöver byggas så att främst en
rättvis fördelning av väganslagen klaras, dvs. de nationella
målen från regering och riksdag. Därtill kommer
effektivitetsmålet i produktionen. De anställdas kompetens
och engagemang måste tillvaratas och utvecklas. De
anställdas människovärde i organisationen, delaktighet och
trygghet, är större än snuttifieringen i köpa-sälj-systemet.
Sammanfattningsvis anser vi det vara helt nödvändigt att
göra en konsekvensbeskrivning av både
organisationsförändringarna och konkurrensutsättningen av
drift- och underhållsverksamheten. Det sägs att betydande
merkostnader drabbar Vägverket p.g.a.
konkurrensförfarandet -- pengar som i så fall går ut över
vägunderhållet.
Resultaten av en sådan bred utvärdering av Vägverket bör
också redovisas till riksdagen. Mot den bakgrunden bör
riksdagen nu riva upp beslutet om bolagisering av
Vägverkets produktionsverksamhet fr.o.m. den 1 januari
1996.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nationell prioritering av
väganslagen till Västernorrland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en bred utvärdering av Vägverkets
organisationsförändringar och konkurrensutsättning av drift-
och underhållsverksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphäva riksdagens beslut om
bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet från den
1
januari 1996.
Stockholm den 24 januari 1995
Bo Holmberg (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Agneta Lundberg (s)
Susanne Eberstein (s)