Motion till riksdagen
1994/95:T312
av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)

Vägsaltet


När det gäller saltning av vägar borde det bytas ut mot
uppvärmt grus eller halkföreningar och denna ersättning
borde endast användas vid underkylt regn. Många kommuner
har vädjat om detta. Bl.a. i Jämtlands län och Gotlands län
använder man ej salt. Vägverket tvingas att ploga och sanda
och bilisterna får anpassa farten efter väglaget.
Någon förändring av rutinerna från Vägverkets sida har
inte märkts; de fortsätter med att salta i stället för att ploga
bort nysnö. Men 1994 var det salt blandat med vatten som
vräktes över vägarna. Denna sörja torkar omedelbart på
vindrutorna vilket innebär en ännu större förbrukning av
spolarvätska än tidigare, sämre sikt och troligen ännu värre
rostangrepp på bilarna.
Vid den internationella miljökonferensen i Rio 1992
antogs en arbetsordning, Agenda 21, 
vilken även Sverige antagit, för att minimera
miljöförstörelsen och bana väg för ett kretsloppstänkande.
I denna anda hoppas vi att riksdagen fattar ett för
Vägverket bindande beslut enligt lag (1985:426) om
kemiska produkter 5
§: Den som hanterar ... Därvid skall sådana kemiska
produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga
produkter.
Så mycket salt har kommit ner i grundvattnet att man ej
kunnat använda privata brunnar utan kommunen har fått gå
ut med tankbilar till konsumenterna. Vid stora vägavsnitt
speciellt med magra jordar har träden dött eller också står
barrträden med hälften av barren röda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen föreslagits om saltning av vintervägarna.

Stockholm den 24 januari 1995

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goe s (mp)

Gudrun Lindvall (mp)