Att moderna och ändamålsenliga kommunikationer har en avgörande betydelse för vårt samhälles utveckling torde knappast någon tvista om. Trots stora satsningar på allmänna transportmedel, så har fortfarande vårt vägnät en helt avgörande betydelse för vårt totala transportnät.
Nationell väghållning
Merparten av alla pengar hanteras enligt en plan som omfattar investeringar och underhåll i det nationella stamvägnätet, som fastställdes i juni 1993 av riksdagen. Vägverket skall hämta in synpunkter på utbyggnad och drift av stamvägnätet från länsstyrelserna, kommunerna och andra som kan ha ett väsentligt intresse av planen. Länsstyrelsernas möjlighet att vända sig till regeringen har försvunnit och därmed den regionala nivåns inflytande. Regeringen godkänner den nationella planen. I praktiken innebär regeringens synpunkter endast att Vägverket investerar i rätt vägnät och håller sig till av riksdagen angiven måttstandard, ingenting om utbyggnadsordning. Nuvarande vägplan anger vägsträckor -- ej byggprojekt -- för tre tidsintervaller (1994--1996, 1997--2003 och därefter). Man saknar avgränsade byggprojekt, ekonomiska beräkningar och en bättre precisering av tiden/turordningen för de tre- fyra första åren som inte omprövas.
Regional väghållningsplan
Den regionala väghållningsplanen reglerar investeringar i övriga riksvägar, de som ej ingår i det nationella stamvägnätet. Den skall också ange mål för standard på riksvägar och länsvägar. På samma sätt som med nationell väghållningsplan skall Vägverket höra länsstyrelser, kommuner m.fl. Vägverket godkänner planen.
Plan för länstrafikanläggningar
Planen omfattar investeringar i länsvägar, länsjärnvägar och statsbidragsberättigade kollektivtrafikanläggningar. Länsstyrelsen skall ha en särskild beredningsgrupp för planen. Innan planen för länstrafikanläggningar upprättas skall länsstyrelsen begära in förslag på objekt från Banverket, Vägverket, kommunerna i länet, trafikhuvudmannen m.fl. Samtliga nämnda parter skall sedan yttra sig över planen innan länsstyrelsen fastlägger planen.
För både regional väghållningsplan och länstrafikanläggningsplan gäller att om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning skall planerna överlämnas till regeringen för godkännande respektive fastställelse.
Förutom dessa planer finns bärighetsplan som reglerar 9 miljarder kronor som Vägverket själva beslutar om i samråd med näringslivet.
Förslag inför vägplanering 1998--2007
Riksdagen har definierat ett nationellt vägnät. Övriga vägar är därmed av mera regional karaktär. Detta är motiv för att minska från två till tre vägplaner -- nationell väghållningsplan och länstrafikanläggningsplan. För det nationella vägnätet bör accepteras ett fortsatt starkt inflytande för riksdag, regering och Vägverket. Däremot bör inflytandet stärkas för den regionala nivån genom att övriga allmänna vägar hanteras i länstrafikanläggningsplanen. Detta ger större valmöjligheter för den regionala nivån, vilket borde vara naturligt för ett trafiksystem som framför allt skall stödja de regionala transporterna.
Konkret skulle detta innebära:
Nationell väghållningsplan omfattar det av riksdagen fastställda vägnätet. Utbyggnadstakten regleras av riksdagen genom anslagens storlek för detta vägnät. Vägverket skall redovisa konkreta, kostnadsberäknade byggobjekt samt angiven prioritetsordning med ordentlig motivering liksom planerad byggstart under den fyraårsperiod som inte omprövas. Synpunkter skall inhämtas från länsstyrelse, kommuner och andra som kan ha ett väsentligt intresse av planen, och förslaget till plan skall remissbehandlas i enlighet med nu gällande rutiner. Innan slutgiltigt beslut fattas av Vägverket skall samråd ske med länsstyrelserna. Länsstyrelserna skall beträffande av Vägverket beslutad plan kunna vända sig till regeringen i frågor angående målstandard men ej prioritetsordning. Formellt ger det ett mycket begränsat ökat inflytade på det nationella vägnätet för den regionala nivån, men redovisningskravet på Vägverket ökar, vilket förhindrar det överbruk av systemet som i viss mån har skett under de gångna åren.
Länstrafikanläggningsplan
Genom att planen är en sammanslagning av regional väghållningsplan och länstrafikanläggningsplan ger den bättre utrymme för konkreta val för den regionala nivån. Den formella hanteringen bör ske i enlighet med nu gällande hantering av länstrafikanläggningsplanen med den kompletteringen att Banverket och Luftfartsverket bör ha samma rätt som Vägverket att vända sig till regeringen. Detta skapar möjligheter för regionala transportval på ett helt annat sätt än tidigare. Länsstyrelsen bör även ha beslutanderätten för extrapengar till det regionala transportsystemet.
Stärkt demokrati på det regionala planet
Viktigt är också att slå fast att den demokratiska processen på det regionala planet ges möjlighet till ökat inflytande över de frågor som skall behandlas inom trafikplaneringsområdet. Detta sker bäst genom att länsstyrelsens styrelse här får en betydligt mer framträdande roll än vad som är fallet i dag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av nu gällande regler beträffande trafikplaner på olika nivåer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den demokratiska processen på det regionala planet bör förstärkas.
Stockholm den 19 januari 1995 Sven-Erik Österberg (s) Berit Oscarsson (s) Margareta Israelsson (s) Göran Magnusson (s) Paavo Vallius (s) Mariann Ytterberg (s)