Motion till riksdagen
1994/95:T308
av Sven-Erik Österberg m.fl. (s)

Vägplaneringen


Att moderna och ändamålsenliga kommunikationer har en
avgörande betydelse för vårt samhälles utveckling torde
knappast någon tvista om. Trots stora satsningar på allmänna
transportmedel, så har fortfarande vårt vägnät en helt
avgörande betydelse för vårt totala transportnät.
Nationell väghållning
Merparten av alla pengar hanteras enligt en plan som
omfattar investeringar och underhåll i det nationella
stamvägnätet, som fastställdes i juni 1993 av riksdagen.
Vägverket skall hämta in synpunkter på utbyggnad och drift
av stamvägnätet från länsstyrelserna, kommunerna och
andra som kan ha ett väsentligt intresse av planen.
Länsstyrelsernas möjlighet att vända sig till regeringen har
försvunnit och därmed den regionala nivåns inflytande.
Regeringen godkänner den nationella planen. I praktiken
innebär regeringens synpunkter endast att Vägverket
investerar i rätt vägnät och håller sig till av riksdagen angiven
måttstandard, ingenting om utbyggnadsordning. Nuvarande
vägplan anger vägsträckor -- ej byggprojekt -- för tre
tidsintervaller (1994--1996, 1997--2003 och därefter). Man
saknar avgränsade byggprojekt, ekonomiska beräkningar
och en bättre precisering av tiden/turordningen för de tre-
fyra första åren som inte omprövas.
Regional väghållningsplan
Den regionala väghållningsplanen reglerar investeringar i
övriga riksvägar, de som ej ingår i det nationella
stamvägnätet. Den skall också ange mål för standard på
riksvägar och länsvägar. På samma sätt som med nationell
väghållningsplan skall Vägverket höra länsstyrelser,
kommuner m.fl. Vägverket godkänner planen.
Plan för länstrafikanläggningar
Planen omfattar investeringar i länsvägar, länsjärnvägar
och statsbidragsberättigade kollektivtrafikanläggningar.
Länsstyrelsen skall ha en särskild beredningsgrupp för
planen. Innan planen för länstrafikanläggningar upprättas
skall länsstyrelsen begära in förslag på objekt från
Banverket, Vägverket, kommunerna i länet,
trafikhuvudmannen m.fl. Samtliga nämnda parter skall
sedan yttra sig över planen innan länsstyrelsen fastlägger
planen.
För både regional väghållningsplan och
länstrafikanläggningsplan gäller att om Vägverket och
länsstyrelsen har olika uppfattning skall planerna
överlämnas till regeringen för godkännande respektive
fastställelse.
Förutom dessa planer finns bärighetsplan som reglerar 9
miljarder kronor som Vägverket själva beslutar om i samråd
med näringslivet.
Förslag inför vägplanering 1998--2007
Riksdagen har definierat ett nationellt vägnät. Övriga
vägar är därmed av mera regional karaktär. Detta är motiv
för att minska från två till tre vägplaner -- nationell
väghållningsplan och länstrafikanläggningsplan. För det
nationella vägnätet bör accepteras ett fortsatt starkt
inflytande för riksdag, regering och Vägverket. Däremot bör
inflytandet stärkas för den regionala nivån genom att övriga
allmänna vägar hanteras i länstrafikanläggningsplanen.
Detta ger större valmöjligheter för den regionala nivån,
vilket borde vara naturligt för ett trafiksystem som framför
allt skall stödja de regionala transporterna.
Konkret skulle detta innebära:
Nationell väghållningsplan omfattar det av riksdagen
fastställda vägnätet. Utbyggnadstakten regleras av riksdagen
genom anslagens storlek för detta vägnät. Vägverket skall
redovisa konkreta, kostnadsberäknade byggobjekt samt
angiven prioritetsordning med ordentlig motivering liksom
planerad byggstart under den fyraårsperiod som inte
omprövas. Synpunkter skall inhämtas från länsstyrelse,
kommuner och andra som kan ha ett väsentligt intresse av
planen, och förslaget till plan skall remissbehandlas i
enlighet med nu gällande rutiner. Innan slutgiltigt beslut
fattas av Vägverket skall samråd ske med länsstyrelserna.
Länsstyrelserna skall beträffande av Vägverket beslutad plan
kunna vända sig till regeringen i frågor angående
målstandard men ej prioritetsordning. Formellt ger det ett
mycket begränsat ökat inflytade på det nationella vägnätet
för den regionala nivån, men redovisningskravet på
Vägverket ökar, vilket förhindrar det överbruk av systemet
som i viss mån har skett under de gångna åren.
Länstrafikanläggningsplan
Genom att planen är en sammanslagning av regional
väghållningsplan och länstrafikanläggningsplan ger den
bättre utrymme för konkreta val för den regionala nivån. Den
formella hanteringen bör ske i enlighet med nu gällande
hantering av länstrafikanläggningsplanen med den
kompletteringen att Banverket och Luftfartsverket bör ha
samma rätt som Vägverket att vända sig till regeringen. Detta
skapar möjligheter för regionala transportval på ett helt annat
sätt än tidigare. Länsstyrelsen bör även ha beslutanderätten
för extrapengar till det regionala transportsystemet.
Stärkt demokrati på det regionala planet
Viktigt är också att slå fast att den demokratiska processen
på det regionala planet ges möjlighet till ökat inflytande över
de frågor som skall behandlas inom trafikplaneringsområdet.
Detta sker bäst genom att länsstyrelsens styrelse här får en
betydligt mer framträdande roll än vad som är fallet i dag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av nu
gällande regler beträffande trafikplaner på olika nivåer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den demokratiska processen
på det regionala planet bör förstärkas.

Stockholm den 19 januari 1995

Sven-Erik Österberg (s)

Berit Oscarsson (s)

Margareta Israelsson (s)

Göran Magnusson (s)

Paavo Vallius (s)

Mariann Ytterberg (s)