En av de mest verksamma åtgärderna för att stärka
näringslivet, ekonomin och utvecklingsmöjligheterna i en
del av landet är att satsa på förbättringar av infrastrukturen.
I den borgerliga regeringens politik spelade satsningar på
utbyggnad och modernisering av infrastrukturen en viktig
roll. Mångmiljardanslag tillfördes infrastrukturområdet dels
via ökade anslag, dels via tidigareläggningar av redan
planerade investeringar. Större delen av denna massiva
satsning skedde i trafikens infrastruktur.
Ansvariga politiker har många gånger -- inte minst i
regionalpolitika sammanhang -- framhållit att investeringar
i infrastrukturen är den mest verksamma åtgärden för att
långsiktigt stärka näringslivet, ekonomi och
utvecklingsmöjligheter i olika delar av landet. Trots detta
ärvde ju den borgerliga regeringen en situation med kraftigt
eftersatt vägunderhåll och en kraftig eftersläpning av
utbyggnad av väg- och järnvägsnät. Detta var det faktiska
läget i bl a Västmanland. E 3/E 18
genom länet har fortfarande bitvis en allt för låg
standard i förhållande till den mycket stora trafikmängden.
Resultatet är såväl många trafikolyckor som tidsförluster.
Regeringen påpekar i bilaga 7 till budgetpropositionen att
den nationella väghållningsplanen inte beräknas kunna
slutföras förrän år 2004. Ny prövning kommer att ske 1997.
Takten i genomförandet kommer att omprövas nästa år. Vi
utgår ifrån att de satsningar man beräknat göra på E 3/E 18
inte berörs av neddragningarna utan kommer att ske
kontinuerligt då dessa vägar är av den största betydelse för
flera län i Mellansverige och eftersom denna region har ett
mycket stort trafikflöde med tät biltrafik efter hela sträckan
E 18/E 3--Stockholm--Västerås--Köping--Arboga--Örebro.
De
utgör även en förbindelselänk mellan Stockholm och
Göteborg.
Flera vägavsnitt utefter E 18/E 3
inom Västmanlands och Örebro län är i mycket starkt
behov av att rustas upp. För Västmanlands del har trafiken
ökat mest på E 18 -- pulsådern. Den förväntas fortsätta att
öka. Sträckorna E 18/E 3
Köping--Arboga--Örebro framstår i dag som alltmer
problematiska ur såväl framkomlighets- som ur
trafiksäkerhetssynpunkt. Vägsträckorna är mycket hårt
trafikerade och de är bitvis i synnerligen dåligt skick, de är
även starkt olycksdrabbade. Det bildas ofta köer, vilket
belastar miljön genom ökade avgasutsläpp. Vägsträckorna
bör fortfarande behandlas med förtur och inte på något sätt
omfattas av senareläggning eller indragningar.
Andra vägavsnitt i länet som är i stort behov av
upprustning är ''Räta linjen'' förbi Sala och riksväg 68, som
utgör den nutida pulsådern genom Bergslagen tvärs över
landet. Riksväg 68 ingår som en central del i det vägsystem
som förenar regionens industrigrupper från Gävle i öster till
Örebro och Göteborg i väster. Riksväg 68 är därför en viktig
interregional väg och den är av mycket stor betydelse för
närings- och samhällsliv, för kultur och inte minst för den i
trakterna ökande turismen.
Den ger mer än någon annan väg skäl för namnet
''Berslagsdiagonalen''.
En förutsättning för utvecklingen av Västmanland är en
fortsatt satsning på utbyggnad av infrastrukturen. Länet är
starkt industriberoende. Det geografiska läget ger länet goda
framtidsmöjligheter. Inom den mycket befolkningstäta
Mälardalen finns stort intresse för -- och goda möjligheter
till -- samarbete och integrering av näringliv,
bostadsmarknad, utbildning och rekreation. En förutsättning
för detta är god infrastruktur.
Delar av Västmanlands vägnät är fortfarande i akut behov
av underhåll och upprustning. Västmanland bör därför få
såväl tidigare aviserade medel som ökad andel av de medel
till infrastrukturen som regeringen aviserar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt utbyggnad av
Europavägarna E
18 och E
3 till motorväg inom ramen för de medel som anvisats till
infrastruktur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprustning och modernisering
av övriga vägnätet i Västmanland inom ramen för de medel
som anvisats till infrastruktur.
Stockholm den 19 januari 1995
Birgit Henriksson (m)
Tomas Högström (m)