Motion till riksdagen
1994/95:T303
av Eva Björne (m)

Vägunderhåll


Västernorrlands län har stora och för landet viktiga
industrier som t.ex. skogsindustri, verkstadsindustri och
kemisk industri. Enbart skogsindustrins exportnetto är av
mycket stor betydelse för Sveriges ekonomi.
Att bygga och underhålla vägar i länet är i genomsnitt 25
procent dyrare än i landet i övrigt. Länets speciella
geologiska förhållanden gör att finjord och leror måste
grävas bort och nytt fyllnadsmaterial som sand läggas som
underlag för vägbanan. Dessutom behövs så kallade
frostskyddsmattor som dämpar riskerna för tjälskott.
Länets vägunderhåll är eftersatt. De ramar för drift och
underhåll som Vägverket ger region Mitt ger möjlighet att
åtgärda 7 procent av huvudvägnätet och 1,5--2 procent av
det lågtrafikerade vägnätet varje år. Nästan hälften av länets
länsvägar är i behov av nya beläggningar enligt de
standardkrav som finns. Motsvarande andel för flera län i
södra Sverige är 0,5--5 procent. Fortsätter underhållet i den
takten innebär det att belagda vägar måste rivas upp, vilket
är en kapitalförstöring av stora mått. De belagda vägarna i
länet är landets i särklass sämsta när det gäller ytstandarden
d.v.s. sprickbildning, spårdjup och ojämnheter.
Varje år under tjällossningen stängs ca 40 procent av länets
vägnät av under ca 70 dagar. Det innebär stora kostnader för
skogsnäringen som idag är extremt beroende av färsk ved.
Vid Ortvikens pappersbruk var man under en tid 1994
tvungen att använda prima sågtimmer till
massaframställning eftersom vissa vägar var stängda för
tung trafik.
Skogforsk har beräknat skogsnäringens kostnader på
grund av tjälavstängningar. Enligt rapporten drabbas
Västernorrlands län hårdast. För hela landet är kostnaden
744 miljoner kronor, varav 25 procent eller 171 miljoner
kronor är kostnaderna i Västernorrland.
Längs dessa dåliga vägar bor åtskilliga tusen människor.
Under vår och försommartid kryssar de bland tjälskotten,
och hela året har de betydligt högre bilkostnader eftersom
däcken slits hårdare, karossen skakar sönder och de tvingas
till en ojämn, ryckig körning som drar mer bränsle och ger
mer utsläpp än vad en lugn, jämn farthållning innebär.
Slitaget på vägnätet är mycket stort på grund av den stora
andelen timmertransporter.
Hela Sverige skall leva heter det storvulet men det
förutsätter möjlighet till goda transporter. Det saknas i stora
delar av Västernorrland. Många företagare har problem med
både att få varor till sina företag och att kunna sända iväg
sina produkter. Transporterna fördyras också av
bärighetsrestriktioner. Vägstandarden är en klart negativ
faktor vid nyetableringar.
Vägverket fördelar medel jämnt smetat över landet i
förhållande till antalet vägkilometer helt oberoende av
vägarnas faktiska status och rådande markförhållanden.
Klarar inte vägverket att ha en medelsfördelning som tar
hänsyn till behov, vägarnas standard och de rådande
markförhållandena krävs det en politisk styrning som tar
sådana hänsyn.
Bra vägar bidrar också till högre trafiksäkerhet och
minskat antal trafikolyckor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelning av medel för vägunderhåll
i Västernorrlands län.

Stockholm den 17 januari 1995

Eva Björne (m)