Västernorrlands län har stora och för landet viktiga industrier som t.ex. skogsindustri, verkstadsindustri och kemisk industri. Enbart skogsindustrins exportnetto är av mycket stor betydelse för Sveriges ekonomi.
Att bygga och underhålla vägar i länet är i genomsnitt 25 procent dyrare än i landet i övrigt. Länets speciella geologiska förhållanden gör att finjord och leror måste grävas bort och nytt fyllnadsmaterial som sand läggas som underlag för vägbanan. Dessutom behövs så kallade frostskyddsmattor som dämpar riskerna för tjälskott.
Länets vägunderhåll är eftersatt. De ramar för drift och underhåll som Vägverket ger region Mitt ger möjlighet att åtgärda 7 procent av huvudvägnätet och 1,5--2 procent av det lågtrafikerade vägnätet varje år. Nästan hälften av länets länsvägar är i behov av nya beläggningar enligt de standardkrav som finns. Motsvarande andel för flera län i södra Sverige är 0,5--5 procent. Fortsätter underhållet i den takten innebär det att belagda vägar måste rivas upp, vilket är en kapitalförstöring av stora mått. De belagda vägarna i länet är landets i särklass sämsta när det gäller ytstandarden d.v.s. sprickbildning, spårdjup och ojämnheter.
Varje år under tjällossningen stängs ca 40 procent av länets vägnät av under ca 70 dagar. Det innebär stora kostnader för skogsnäringen som idag är extremt beroende av färsk ved. Vid Ortvikens pappersbruk var man under en tid 1994 tvungen att använda prima sågtimmer till massaframställning eftersom vissa vägar var stängda för tung trafik.
Skogforsk har beräknat skogsnäringens kostnader på grund av tjälavstängningar. Enligt rapporten drabbas Västernorrlands län hårdast. För hela landet är kostnaden 744 miljoner kronor, varav 25 procent eller 171 miljoner kronor är kostnaderna i Västernorrland.
Längs dessa dåliga vägar bor åtskilliga tusen människor. Under vår och försommartid kryssar de bland tjälskotten, och hela året har de betydligt högre bilkostnader eftersom däcken slits hårdare, karossen skakar sönder och de tvingas till en ojämn, ryckig körning som drar mer bränsle och ger mer utsläpp än vad en lugn, jämn farthållning innebär.
Slitaget på vägnätet är mycket stort på grund av den stora andelen timmertransporter.
Hela Sverige skall leva heter det storvulet men det förutsätter möjlighet till goda transporter. Det saknas i stora delar av Västernorrland. Många företagare har problem med både att få varor till sina företag och att kunna sända iväg sina produkter. Transporterna fördyras också av bärighetsrestriktioner. Vägstandarden är en klart negativ faktor vid nyetableringar.
Vägverket fördelar medel jämnt smetat över landet i förhållande till antalet vägkilometer helt oberoende av vägarnas faktiska status och rådande markförhållanden. Klarar inte vägverket att ha en medelsfördelning som tar hänsyn till behov, vägarnas standard och de rådande markförhållandena krävs det en politisk styrning som tar sådana hänsyn.
Bra vägar bidrar också till högre trafiksäkerhet och minskat antal trafikolyckor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av medel för vägunderhåll i Västernorrlands län.
Stockholm den 17 januari 1995 Eva Björne (m)