Vi liberaler vill skapa ett samhälle där människor, idéer och
varor kan resa, förmedlas och transporteras snabbt och
effektivt. Kommunikationer är samhällskroppens
blodomlopp och nervsystem. Väl utbyggda
kommunikationer inom Sverige är nödvändigt för näringsliv
och sysselsättning i alla delar av landet.
Riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 står folkpartiet
liberalerna bakom. Vi förutsåg i en reservation redan då att
de åtgärder för att förverkliga beslutet som föreslogs av den
dåvarande regeringen inte skulle komma att leda till målet.
Det har dessvärre visat sig vara sant.
Staten har ett övergripande ansvar för
kommunikationernas goda funktion. Insatser i
kommunikationssystemen är i princip av två slag. Dels
åtgärder för att undanröja flaskhalsproblem och dels
offensiva insatser för att stimulera en önskvärd utveckling.
Trafikens miljöpåverkan varierar starkt. Ökad användning av
ekonomiska styrmedel leder på sikt till lägre total
miljöbelastning. Den fria konkurrensen garanterar lägsta
kostnad för trafikanten på efterfrågad kvalitet. Monopol är
hindersamma och bör undanröjas. Statens övergripande
ansvar innebär inte att staten har något försteg som
trafikutövare. Tvärt om är det angeläget att rollerna som
ansvarig myndighet och operatör klart skiljs åt.
Säkerhetsarbetet måste bli effektivare.
Goda kommunikationer med utlandet är en förutsättning
för Europasamarbetet. Resor till och från arbetet,
serviceställen och fritidsaktiviteter är viktiga för ett
fungerande vardagsliv.
Konkurrens
Trafiknäringen kännetecknas fortfarande av alltför många
regleringar och monopolbildningar.
Folkpartiet liberalerna vill främja konkurrens mellan
trafikföretag för att konsumenternas behov skall tillgodoses
till rimliga priser. Som det ser ut idag är priserna inom många
transportgrenar alltför höga eftersom konkurrensen är
eftersatt. De statliga affärsverken inom området bör möta
mer konkurrens. Privatiseringar måste genomföras på ett sätt
som gör att konkurrensen verkligen främjas.
Trafiken och miljön
All trafik påverkar miljön. Utsläpp av bl a kväveoxider
bidrar starkt till försurning och övergödning. Totalt står
transportsektorn för 2/3 av de svenska utsläppen.
Många åtgärder har redan vidtagits för att minska
utsläppens skadliga effekter på miljön. Att alltfler fordon
drivs med miljövänligare drivmedel är positivt, men det
räcker inte. Det är bl a därför Folkpartiet liberalerna
förespråkat stora satsningar på miljövänliga
transportlösningar.
Det internationella trafik- och miljösamarbetet måste
fördjupas och utvecklas. Regeringen bör aktivt inom EU
driva på och medverka till en minskning av
miljökonsekvenserna av bilanvändningen. Regeringen bör
aktivt medverka till skärpt gemensam lagstiftning med
inriktning på ekonomiska styrinstrument och stimulanser för
forskning och andra insatser för lägre emissioner.
Även om bilar påverkar miljön i negativ riktning så är bilen
oumbärlig i dagens samhälle. Bilen kommer att vara det
viktigaste transportsättet för en stor del av resorna och
godstransporterna också i framtiden. Åtta av tio
persontransporter företas i privatbilar. Det är därför viktigt
att tekniken på bilarna utvecklas så att miljöpåverkan
minskar snabbt. Mycket har gjorts men tillverkarna behöver
göra ytterligare för att främja utvecklingen på området.
Banavgifter och vägavgifter, som införs av miljö- eller
finansieringsskäl, måste avvägas utifrån ett
samhällsekonomiskt perspektiv där också miljöpåverkan
åsätts ett korrekt pris. Vi är övertygade om att detta förändrar
fördelningen av transporter mellan olika trafikslag.
Regeringen bör inom ramen för kommunikationskommitténs
arbete tillse att sådana samhällsekonomiska kalkyler
utvecklas.
Taxorna på miljövänliga transportmedel måste i högre
grad anpassas så att de utgör ett fullgott alternativ till andra
transportmedel.
Den förändrade transportbild som datakraften ger upphov
till med successiv ökning av telekommunikationer medför
stora miljöfördelar. Teleteknikens snabba utveckling öppnar
helt nya möjligheter. I allt större utsträckning kan jobben
komma till människan i stället för tvärt om. Möjligheterna
att kommunicera med en allt större omvärld ökar. Speciellt
för Sveriges glesa bygder utgör telekommunikationerna en
stor framtidsmöjlighet varför utbyggnaden och förnyelsen
måste ske i hela landet.
Vägarna
Samhället behöver ett väl fungerande vägnät. Under den
borgerliga regeringens tid har stora summor satsats på att
förbättra vägnätet. På många håll höjs nu vägarnas standard
och kapacitet. Detta är välkommet då våra vägar eftersattes
av de socialdemokratiska regeringarna under 1980-talet.
Vägarna måste i hela landet hålla en sådana standard så att
säkerhet garanteras och transporter med t. ex. råvaror kan nå
fram till industrin. En god vägstandard är en förutsättning för
att hela Sverige skall leva och utvecklas.
Regeringens förslag om att senarelägga några av
satsningarna på motorvägsprogrammet för stråkvägarna kan
i nuvarande statsfinansiella läge godtas. Planeringen måste
emellertid fortsätta och utbyggnaden i enlighet med av
riksdagen tidigare fattade beslut säkerställas.
Ett allvarligt flaskhalsproblem är den bristfälliga bärighet
hos många vägar av stor betydelse för skogsindustrins
råvaruförsörjning. Underhållet är av väsentlig betydelse i ett
samhällsekonomiskt perspektiv. De stora investeringar som
görs skall vårdas väl. Underhållet är också av väsentlig
betydelse för framkomligheten. Detta illustreras varje vår
under tjällossningsperioden.
Underhållet är otillräckligt för att kunna bibehålla en
acceptabel standard på framförallt det lågtrafikerade
vägnätet. Kapitalförstöringen är omfattande på framförallt
den belagda delen. Inget utrymme finns f. n. för
förbättringsåtgärder på detta vägnät. Upprustning och
beläggning av grusvägar på landsbygden liksom smärre
trafiksäkerhetsförbättrande åtgärder kunde tidigare
finansieras från drifts- och underhållsanslaget. Det kan
numera endast ske med hjälp av sysselsättningsskapande
medel.
Vägverkets egen bedömning är att drift- och
underhållsanslaget utifrån ett samhällsekonomiskt
perspektiv bör ligga på 9,3 miljarder kronor. Det bör
ankomma på kommunikationskommittén att om vägverkets
beräkningar stämmer föreslå lämpliga åtgärder med
anledning därav.
Regeringens förslag om att uppta förhandlingar med
Kommunförbundet beträffande bidraget till drift och
byggande av enskilda vägar innebär på sikt enbart en
övervältring av ansvar och kostnader från staten till
kommunerna. Förutom att det är principiellt tveksamt leder
detta förslag, i kombination med den halvering av anslaget
som regeringen föreslår, till en drastisk nedskärning och får
betydande konsekvenser för glesbygden.
Det bör övervägas att även om en tillfällig mindre
neddragning sker av bidraget till byggande och drift av
enskilda vägar anslaget också fortsättningsvis skall vara
specialdestinerat och skötas av vägverket för att säkerställa
att de enskilda vägarna också i framtiden är öppna för alla.
De trafikpaket som framförhandlats för
storstadsregionerna och som staten nu har gett lånegarantier
till är en viktig grund för såväl bättre vägar i
storstadsområdena som en väsentlig upprustning av
kollektivtrafiken. Byggandet av ringleder bidrar till en bättre
innerstadsmiljö. Förutom vägbyggnation skapas utrymme
för stora satsningar på kollektivtrafik.
Trafiksäkerheten
Varje år dödas åtskilliga människor i trafiken. Fastän
antalet döda i trafiken har minskat under senare år måste
antalet skadade och dödade i trafiken nedbringas ytterligare.
En bidragande faktor till att antalet dödsoffer i trafiken
minskar är de allt säkrare bilarna. Krockkuddar, sidobalkar
och låsningsfria bromsar efterfrågas i större utsträckning och
införs på allt fler bilmodeller. Det är angeläget att denna
utveckling mot säkrare bilar fortsätter.
Farliga vägsträckor måste åtgärdas. De stora
väginvesteringarna bidrar verksamt till en väsentlig höjning
av trafiksäkerheten. Skärpt hastighetskontroll och höjda
böter för fortkörning kan också medverka till lägre skadenivå
i trafiken.
Alkohol och bilkörning hör inte ihop. Förutom att man kan
skada sig själv, riskerar oskyldiga medtrafikanter att dödas
eller skadas av en rattonykters framfart. Folkpartiet
liberalerna har vid flera tillfällen verkat för att gränsen för
grovt rattfylleri bör sänkas från 1,5 promille till 1 promille.
En sådan sänkning beslutades av riksdagen i december 1993
och den trädde i kraft den 1 februari 1994.
När sänkningen av gränsen för rattfylleri ned till en
principiell nollgräns om 0,2 promille beslöts, övervägdes
frågan om säkerhetsavdrag. Det säkerhetsavdrag som nu
tillämpas har genom bl.a. bättre utrustning och mätmetoder
kommit att framstå som alltför generös, och i själva verket
medverka till att flera rattfyllerister i själva verket slipper
undan. De framställningar som nyligen gjorts från bl.a.
rikspolisstyrelsen om att halvera säkerhetsavdraget med
bibehållen rättssäkerhet bör bifallas.
Narkotika och bilkörning är minst lika oförenligt som
alkohol och bilkörning. Praktiska svårigheter och
lagtekniska oklarheter förhindrar emellertid en effektiv
bekämpning. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag om en strategi för bekämpning av
narkotikan i trafiken. Den bör bygga på rutinmässig kontroll,
gränsvärdesbrott samt enhetligt straffvärde.
Det är också viktigt att uppmärksamma förekomsten av
farliga mediciner i trafiken. Regeringen bör till riksdagen
snarast återkomma med förslag om vilka åtgärder som bör
vidtas, t.ex. obligatorisk sjukskrivning för yrkesförare vid
ordination av sådana medel.
Järnvägstrafik
Järnvägen anses vara ett energieffektivt transportsystem.
Energiförbrukningen är låg per personkilometer och per
tonkilometer. Miljöpåverkan är låg i avseende på utsläpp till
luften förutsatt att använd elenergi inte framställts i
fossileldade kraftverk. Utsläppen från dieseldrivna lok och
motorvagnar kan avsevärt reduceras med modern
miljöteknik. Miljöpåverkan i form av buller är däremot
kraftig. Här behövs mer forskning och utvecklingsarbete.
För persontransporter på långa avstånd bör staten även
fortsättningsvis upphandla samhällsekonomiskt lönsam
sovvagnstrafik. Upphandlingen bör föregås av en
samhällsekonomisk bedömning där miljöeffekterna vägts in.
Fortsatt avreglering bör resultera i att upphandlingen kan ske
i konkurrens för lägsta samhällskostnad.
Överför tvärbanorna till Inlandsbanan!
Inlandsbanans avreglering har bl a medfört en fördubbling
av godstrafiken på banan. De tre tvärbanor som förbinder
Inlandsbanan med Norra stambanan för en tynande tillvaro
med delvis nedlagd godstrafik. Här finns en potential för
miljövänligare trafiklösningar om fler operatörer än SJ tillåts
komma med i budgivningen. Inlandsbanan och tvärbanorna
utgör ett sammanhållet system varför vi anser att regeringen
bör verka för en överföring av tvärbanorna till Inlandsbanan.
Inlandsbanan AB bör ges möjlighet till banförstärkning på
vissa avsnitt mellan Arvidsjaur och Gällivare så att Norske
Statsbaners intresse av att leda godstrafik mellan Nordnorge
och Sydnorge via Inlandsbanan kan tillmötesgås. Det bidrar
till att minska arbetslösheten. En sådan vitaliserande
utveckling för Inlandsbanan bidrar också till att bredda
turismens möjligheter i de berörda kommunerna.
Avreglera mera!
Folkpartiet liberalerna anser att en fortsatt avreglering
medför stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt
sektorns modernisering och attraktionskraft. Erfarenheterna
hittills av konkurrensen vid länstrafikhuvudmännens
upphandling är att trafikkostnaderna kunnat sänkas avsevärt
till nytta för såväl skattebetalarna som resenärerna. Nya
operatörer har också kunnat etablera sig och ett stelt
monopolsystem har kunnat ersättas med flexibilitet och
modernare marknadsformer. Denna utveckling bör i högre
grad appliceras på järnvägssektorn. Folkpartiet liberalerna
sätter den enskilde trafikantens och skattebetalarens väl
främst. Vi kräver därför att regeringen följer upp tidigare
regeringsbeslut om avregleringen av trafiken på järnvägarna.
Internationalisera!
Järnvägssektorn är av tradition mycket nationell. Det gäller
operatörer men även materiel. Signalsystem, förarplatser och
elsystem har inte ens en gemensam europeisk standard. Det
är ett hinder för en rationell utveckling av järnvägstrafik och
en konkurrensnackdel jämfört med andra trafikslag. Förar-
och lokbyten blir nödvändiga vid gränspassager t. ex. Sådant
försenar och fördyrar den internationella trafiken. Det är
angeläget att regeringen inom EU driver på en snabb
utveckling mot standardisering. Onödiga nackdelar för
järnvägstrafiken måste elimineras.
Flygtrafik
Passagerarutvecklingen på flyget följer i stora drag
konjunkturutvecklingen. Efter en nedgång under 1990-talets
första del, stiger nu i första hand utrikestrafiken, bl. a. som
en följd av exportindustrins uppgång och ökade volymer.
Inrikestrafiken har ännu en låg tillväxt. Den avreglering av
flygtrafiken som folkpartiet liberalerna varit pådrivande av,
har ökat flygets attraktionskraft. Det kan antas att nedgången
av flygtrafiken varit större om prisbilden varit högre och
monopol härskat på inrikesmarknaden.
Passagerarutvecklingens konjunkturellt betingade
avmattning har resulterat i att behovet av Arlandas tredje
bana förskjutits i tiden. Luftfartsverkets fria ställning och
egen finansiering får i en internationell konkurrenssituation
till följd att investeringarna i stora drag följer behovet och
betalningsviljan hos passagerare och flygbolag.
Energi och miljö
Flyget är det trafikslag som har störst negativ
miljöpåverkan räknat per personkilometer. Regeringen bör
därför driva på för internationella överenskommelser om
ökad forskning och utveckling mot energieffektivare och
mindre miljöbelastande flygplanstyper. Miljöavgifter är rätt
använda ett verksamt styrinstrument för att medverka till en
utveckling av nya flygplanstyper och mer miljömedvetet
kundbeteende. Miljöavgifter bör harmoniseras så att lika
konkurrensförutsättningar erbjuds operatörerna.
Utvecklar glesbygder
På avstånd och rutter där snabbtåg och sovvagnståg inte
utgör något alternativ är flyget, genom sin snabbhet och
flexibilitet, ett bra persontransportmedel. Således har flera
kommuner i Norrlands inland starkt förbättrat sina
kommunikationer genom att satsa på egna flygfält och
flygförbindelser. Detta utgör en tung belastning i den
kommunala budgeten och som får bäras enbart av kommuner
som redan har en bekymmersam situation. Regeringens
förslag om minskning av statsbidraget till kommunala
flygplatser i skogslänen från 30,2 miljoner kr för bå 1994/95
till 15,2 miljoner kronor bå 1995/96 omfattande 18 månader,
innebär i praktiken en neddragning med nästan två
tredjedelar. Denna neddragning drabbar särskilt de mindre
flygplatserna. Det är rimligt att såsom skedde i samband med
utvidgning av antalet kommunala flygplatser som var
berättigade till särskilt stöd, systemet omarbetas och
anpassas till de nya ekonomiska förutsättningar som råder.
Regeringen bör därför återkomma med ett förslag som bättre
tillgodoser intresset av en väl avvägd regionalpolitisk balans
inom ramen för stödet till de kommunala flygplatserna.
Internationell avreglering
Avregleringen av det svenska inrikesflyget har gjort flyget
tillgängligt för en bred allmänhet och inte reserverat för
affärsresenärer. Biljettpriserna har sänkts, servicenivån har
höjts, antalet operatörer har ökat och möjligheterna för
utvecklingsinriktade kommuner att utforma bra
trafiklösningar har ökats betydligt. Folkpartiet liberalerna
kräver nu att regeringen går vidare och verkar för en fortsatt
avreglering även internationellt.
Den svenska regeringen bör vara pådrivande inom EU för
att fullt ut tillämpa flygdirektiven samt att ytterligare förnya
och modernisera dessa med sikte på en avreglering utan
skyddande nationella lagar eller regler för de olika
operatörerna.
Därtill bör den svenska regeringen inom EU driva på för att
uppnå gemensamma regler för miljö, säkerhet, ekonomiska
garantier och operatörers fria etablerings- och landningsrätt.
I syfte att öka säkerhet och tillgänglighet samt utveckla
flygtrafiken bör den svenska regeringen inom EU driva fram
ett gemensamt europeiskt flygtrafikledningssystem som
ersätter dagens 55 olika system. Det skulle verksamt bidra
till minskat utrymme för militär flygtrafik, möjligheten till
en samordnad flygtrafikledning för civil och militär trafik
såsom i Sverige och en satsning på högteknologisk
utveckling och standardisering på samma sätt som när det
gäller tågtrafik. Dessa trafikslag får därmed neutral
konkurrenssituation gentemot landsvägstrafiken som i
mycket ringa mån besväras av olika tekniska regleringar i
Europa.
Bekämpa monopoltendenserna!
Av historiska skäl har SAS en mycket stark ställning även
efter avregleringen. Denna starka ställning avspeglar sig bl a
i en koncentration av trafiken till Kastrup. Detta är inte till
fördel för trafikanterna. Ökad konkurrens leder till bättre
kundanpassning och placering av knutpunkter -- s. k. hubs --
som tar ökad hänsyn till resenärernas preferenser.
Regeringen bör verka för att konkurrenstrycket ökar så att
om kunderna så önskar interkontinentala linjer utgår från
svenska flygplatser i första hand och att internationell
flygtrafik utvecklas på flera flygplatser i olika delar av
landet.
Sjöfarten
Historiskt sett har sjöfarten varit av oerhört stor betydelse
för Sverige och vårt lands utveckling. Trots att andra
kommunikationsmedel har tillkommit kommer svensk
sjöfart även i framtiden att spela en stor roll för våra
utrikesförbindelser bl a mot bakgrund av den europeiska
integrationen. Sjöfarten är den transportgren som
transporterar mest av den svenska produktionen. För att klara
konkurrensen från utlandet är det nödvändigt att parterna på
sjöarbetsmarknaden anpassar sig och genomför erforderliga
förändringar så att den svenska handelsflottan framöver kan
vara en fullgod konkurrent till sina utländska medtävlare.
Sjöfarten har en stor potential att bli verkligt miljövänlig.
Men fartygstrafikens luftföroreningar måste då
uppmärksammas bättre. Nya bränslen och katalysatorrening
krävs. Regeringen bör även driva denna fråga inom EU.
Det är en central statlig uppgift att övervaka säkerheten.
Sjöfartsinspektionen måste ha ett sådant uppdrag att
övervakning och åtgärder kan ske effektivt, och att
fartygstrafik kan bedrivas med samma säkerhetsnivå som för
andra trafikslag. Detta är av stor vikt för personal,
passagerare och ur miljösynpunkt för gods.
Endast en mindre del av det svenskägda tonnaget går under
svensk eller europeisk flagg. Sverige bör vara pådrivande i
att skapa förutsättningar för internationellt övervakad lika
konkurrensmöjlighet, ökad standardisering av säkerhet och
miljö samt kredit- och sjövärdighet. Regeringen bör pröva
möjligheten att vinna ökat gehör för detta inom EU, då EU:s
internationella handel genererar en stor del av
fartygstransporterna och anlöp till EU-hamnar är viktigt för
allt tonnage. Detta skulle också säkerställa rimliga
arbetsvillkor och arbetsmiljö för ombordanställd personal
från alla länder.
Sjöfart är för bulktransporter en miljömässig och
ekonomisk effektiv transportform. En del transporter kan
lockas över till sjöfart under förutsättning att hamnar och
lastsystem fortlöpande moderniseras. Detta gäller särskilt
inlandshamnar, framför allt i Vänern och Mälaren.
Regeringen bör i det utredningsarbete som pågår fästa
särskild uppmärksamhet på detta.
Vad avser den viktiga Gotlandstrafiken måste
kommunikationer med Gotland säkerställas så att transporter
kan ske på jämbördiga villkor med de som gäller på
fastlandet på jämförliga avstånd.
Olycksriskerna ökar även på sjön om föraren är påverkad
av alkohol eller andra droger. Sverige har all anledning att
leda utvecklingen, och inom det svenska territorialvattnet
bör samma regler gälla för sjötrafik som gäller för
motorfordonstrafik på land. Idag finns ingen promillegräns
till sjöss. Folkpartiet liberalerna anser att en sådan
promillegräns bör införas snarast. Regeringen bör därför
lägga fram ett lagförslag som syftar till att en promillegräns
till sjöss införs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett fördjupat
internationellt trafik- och miljösamarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att aktivt inom EU medverka till
en minskning av miljökonsekvenserna av bilanvändning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att aktivt medverka till skärpt
gemensam lagstiftning med ekonomiska styrinstrument,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Kommunikationskommittén
bör utveckla samhällsekonomiska kalkyler,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad och förnyelse av
telekommunikationerna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om senareläggning av utbyggnaden
av stråkvägarna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägunderhållsanslaget,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget till enskilda vägar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om halvering av säkerhetsavdraget
vid beräkning av promillehalten för rattfylleri,1
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en strategi för bekämpning av
narkotika i trafiken,1
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om farliga mediciner i trafiken,1
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt avreglering av
järnvägstrafiken,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av tvärbanorna till
inlandsbanan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktiv medverkan i EU för en
snabbare standardisering av järnvägsnätet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om harmoniserade miljöavgifter inom
flygsektorn,2
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till
kommunala flygplatser i Norrlands inland, i enlighet med
vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att driva på arbetet inom EU med
avreglering inom flygsektorn,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inom EU driva frågan om lika
konkurrensmöjligheter samt ökad standardisering av
säkerhet och miljö inom sjöfarten,
19. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om
promillegräns till sjöss i enlighet med vad som anförts i
motionen.3
Stockholm den 25 januari 1995
Kenth Skårvik (fp)
Torsten Gavelin (fp)
Lennart Fremling (fp)
1 Yrkandena 9--11 hänvisade till JuU.
2 Yrkande 15 hänvisat till SkU.
3 Yrkande 19 hänvisat till LU.