En viktig faktor för effektiviseringen av det svenska
näringslivet har varit och är datoriseringen. Sverige blev
redan från början ett föregångsland i fråga om att ta tillvara
elektronikens möjligheter. Som exempel kan nämnas att
detta lilla land sett en av världens mest framgångsrika
industrirobotar födas och utvecklas -- en teknik som sedan
utnyttjats i många svenska verkstadsföretag. Överhuvudtaget
har industriell automation en avgörande betydelse för våra
företags konkurrenskraft.
Sverige är ett land med stora geografiska avstånd.
Egentligen är det en nackdel, men vi har lyckats utnyttja
denna nackdel på ett för oss mycket positivt sätt. Det behöver
här bara erinras om den svenska kraftöverförings- tekniken,
som utvecklats tack vare de långa avstånden mellan
produktion och förbrukning och som sedan blivit en viktig
exportprodukt. Inom detta område har man sedan decennier
varit snar på att utnyttja elektronikens landvinningar, för att
göra denna teknik ännu mer konkurrenskraftig.
De långa avstånden har också stimulerat utvecklingen och
utbyggnaden av telekommunikationerna. Sverige är ett av
världens telefontätaste länder och dessutom det faxtätaste.
Även på detta område har förmågan att ta till sig elektroniken
haft en avgörande betydelse. Exempel här är de
internationella framgångarna med AXE-teknik och teknik
för mobiltelefoni.
Slutsatsen av detta blir att Sverige hittills lyckats utnyttja
sin tekniskt-industriella tradition, de långa avstånden och
den glest befolkade ytan till att skapa och utveckla
världsledande produkter, just genom att hela tiden ta till sig
det senaste inom elektroniken. Skall vi klara av att behålla
den ledande position vi idag har, måste i Sverige skapas
tillräckliga förutsättningar för att elektroniken även i
fortsättningen skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt.
Elektronisk infrastruktur
I Sverige, med sin geografiskt ojämnt fördelade
befolkning, öppnar elektroniken nya möjligheter. Även om
en bra infrastruktur för fysiska kommunikationer (vägar,
järnvägar osv) fortsättningsvis kommer att vara en viktig
faktor för utvecklingen av olika landsändar, blir dess relativa
betydelse mindre. Med elektronikens hjälp blir det nämligen
allt lättare att kommunicera, varhelst man befinner sig. Det
medför att det till exempel blir enklare att att ägna sig åt
distansarbete.
Där finns redan idag en bra elektronisk infrastruktur att
bygga vidare på. Sedan 1987 har nämligen Sverige, som ett
av de första länderna i världen, ett rikstäckande digitalt
långdistansnät som till stor del baseras på fiberoptik. Telia
fortsätter att bygga ut detta nät, liksom man gör med
lokalnäten. Flera operatörer utnyttjar sedan näten för att
utveckla nya elektroniska distributionssystem. Exempelvis
har Posten med sitt PostNet byggt upp ett av Europas största
elektroniska ''postkontor'', med över 250 000
anslutna individer.
Parallellt med de mera traditionella telenäten, byggs också
andra kommunikationsnät ut. Det gäller framför allt ett antal
kabel-TV-nät och mobiltelefonnät. Dessa nät drivs av olika
operatörer.
Inom en snar framtid får man räkna med att de flesta
hushåll kommer att utnyttja dessa tre olika former av nät.
Telenäten används dels för telefoni, dels för olika former av
datakommunikation, till exempel e-mail och fax.
Mobiltelefonnäten används på samma sätt, men
huvudsakligen utanför hemmet. KabelTV-näten används
naturligtvis för att se på TV, men också för interaktiv
kommunikation, till exempel det som kallas för Home
shopping, men även för sökning i databaser likaväl som
kommunikation till och från olika larmsystem som kan vara
kopplade till nätet.
För kunderna är det bra att det finns olika, konkurrerande
operatörer för dessa nät. Någon statlig reglering, utöver
Telelagen, behövs i princip inte för att tillse att den
erforderliga kapaciteten kommer att finnas tillgänglig.
Möjligen kan det komma att finnas undantag i vissa
glesbygdsområden, där staten bör åläggas ett ansvar för att
kapaciteten byggs ut. Dock är det viktigt att staten tillser att
dessa nät finns tillgängliga på lika villkor för alla
intressenter, så att därmed medborgaren kan få bästa
tänkbara lösning.
Principen att ''alla ska nå alla'' är viktig. Det medför till att
börja med, att staten bör ställa sig positiv till kombinationer
mellan gammal och ny teknik. Ett exempel på en sådan
lösning är Postens satsning på hybridpost, dvs. att Postens
elektroniska brevnät knyts samman med det fysiska
brevnätet. Det innebär att en och samma avsändare, från sin
dator, kan nå adressater med både elektroniska och fysiska
adresser.
En ytterligare konsekvens av principen ''alla ska nå alla'',
är att det är angeläget att de olika operatörernas nät -- såväl
fysiska nät som logiska nät -- knyts samman med varandra.
Det finns olika alternativ att göra detta på.
Ett alternativ är att skapa ett gemensamt adressregister, där
t.ex. Posten får ansvar för registerhållningen av de fysiska
adresserna och Telia på motsvarande sätt får ansvar för
telefonnumren. Samtliga operatörer får sedan ansvar för att
uppdatera det centrala registret med sina respektive
telefonnummer och register över elektroniska adresser.
Ett annat alternativ är att de olika operatörerna åläggs att
synkronisera sina register, dvs. alla operatörer svarar för sina
egna register men skall tillse att användare utan problem kan
kommunicera med varandra.
Kommunikation med elektronisk post underlättar
gränsöverskridande handel. Väl utbyggda system för
elektronisk post, tele- och datakommunikation är en
nödvändig förutsättning för det svenska näringslivets
konkurrens- kraft. För många av de små och medelstora
företagen krävs dessutom hjälp att kunna utnyttja dessa nät
på ett sådant sätt, att deras affärsverksamhet stöds. Detta blir
inte minst viktigt när nu EU- avtalet trätt i kraft och
öppenheten ökar inom offentlig upphandling.
Ett bra sätt att nå detta är att staten stöder bildandet av och
kommunikation med ''elektroniska marknadsplatser'' såsom
exempelvis PostNet och Företagarnas Marknadstorg, liksom
databaser av typ EU:s Tender Electronic Daily (TED). Ett
sätt att stödja elektroniska marknadsplatser är t.ex. från
statlig sida att själv finnas med på marknadsplatserna med
egen information, så att en viss kritisk massa uppnås, vilket
i sig genererar ett ökat användande rent generellt. I TED
måste alla offentliga myndigheters anbudsförfrågningar
(över en viss storlek) offentliggöras. Utan tillgång till bra
databaser, blir det omöjligt för de mindre företagen att kunna
hålla reda på vilka anbud runt om i Europa som är aktuella.
Andra sätt att stödja och stimulera användandet av
elektronisk post kan vara att vidtaga åtgärder i likhet med vad
som gjorts eller görs i våra nordiska grannländer. I Finland är
det t.ex. juridiskt godkänt att starta en civilrättslig process
genom att faxa eller att sända in handlingarna med hjälp av
elektronisk post. I Danmark skall alla offentliga myndigheter
ha en egen elektronisk postadress och kunna nås den vägen.
I Norge ger TelePost (ägs 50/50 av Televerket och Posten) ut
en katalog som innehåller elektroniska postadresser för
personer, myndigheter, organisationer och företag i Norge. I
katalogen finns en sammanställning över företag och
myndigheter med deras adresser, vidare finns två andra
avdelningar som består av personöversikter ordnade i
alfabetisk ordning med e-postadresserna. I den ena delen
presenteras adresserna på X.400 format, i den andra på
Internetformat. Alla uppgifter är också tillgängliga från
TelePosts elektroniska katalog.
En annan typ av datakommunikation som kan användas,
inte minst av små och medelstora företag, är Electronic Data
Interchange (EDI). Det är egentligen en FN-standard, som
tagits fram för att effektivisera allt från anbudsgivning,
beställning, bekräftelser, transporter, tullhandlingar och
faktureringar till den slutliga betalningen. EU-
kommissionen har accepterat standarden för
dokumentutbyte mellan företag och myndigheter i
medlemsländerna. Trots standardiseringen har EDI ännu inte
fått sitt riktiga genombrott och det är viktigt att staten stöder
denna utveckling, genom att verka för att myndigheter
utnyttjar EDI i sin kommunikation med andra verksamheter.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Sverige idag
har kommit långt inom det här området, men andra länder
förhåller sig ingalunda passiva. För att illustrera att man
internationellt satsar stort på byggandet av elektroniska
infrastrukturer kan man väl ånyo nämna Clinton-
administraionens program för ''Electronic Super Highways''
som uppgår till hundratals miljarder dollar. Med detta i
beaktande framstår det som oerhört viktigt att Sverige inte
kommer efter i utvecklingen och därav följer att staten,
genom olika aktiviteter bör ta initiativ som direkt eller
indirekt stöder denna utveckling. Som exempel på ett
indirekt initiativ kan nämnas åtgärder som underlättar
distansarbete i hemmet. Skattemässiga regler kan skapas för
distansarbete genom avdragsrätt för kontor i hemmet, som
t.ex. i viss mån kan stå i analogi med avdragsrätt för långa
resor till och från en avlägsen arbetsplats, vilket i sig
dessutom får en positiv miljöeffekt inbyggd.
Arbetsgivaransvar och försäkringsåtaganden i samband med
distansarbete måste också tas initiativ till för att lösa.
Hemställan
Med stöd av vad som ovan anförts hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag som aktivt bidrar till en
gynnsam utveckling av Sveriges fortsatta utbyggnad av en
elektronisk infrastruktur samtidigt som åtgärder stimuleras
för ett ökat utnyttjande av teknologin i enlighet med
motionens intentioner.