Motion till riksdagen
1994/95:T221
av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Kommunikationer


Bakgrund
Trafiken är ett mycket stort miljöproblem. En stor del av
luftföroreningarna i vårt land kommer från trafiken: 70 % av
kväveoxiderna, 50 % av kolvätena, 35 % av koldioxider etc.
Störst andel står bilismen för, med t ex 52 % av
kväveoxiderna. Järnvägstrafiken har i särklass minst utsläpp
såväl per transporterat ton gods som per
passagerarkilometer. Lastbilstrafiken släpper ut minst tjugo
gånger mer kväveoxider än motsvarande järnvägstrafik.
Den senaste tidens kraftiga ökning av antalet allergier har
visat sig hänga intimt samman med trafikens luftutsläpp,
kanske främst av kolväten. Då utsläppen sker i marknivå och
till stor del mitt inne i städerna, är de särskilt hälsofarliga --
inte minst för barn.
Att minska trafikens negativa miljöpåverkan är således ett
mycket stort samhällsintresse, och hur väl vi lyckas med den
uppgiften kommer i mycket hög grad att avgöra vilken miljö
vi får att leva i i framtiden. Vi bedömer, i likhet med all
miljöexpertis, att en övergång till miljövänligare transporter
än idag är helt nödvändig. Bilismen och lastbilstrafiken
måste minskas till fördel för kollektivtrafik och spårburna
godstransporter.
För att uppnå en hållbar infrastruktur krävs ett aktivt
deltagande i den framtida transportutvecklingen.
Ekonomiska styrmedel bedömer vi vara ett demokratiskt och
effektivt sätt att uppnå en strukturomvandling på
transportsidan. I dag redovisas inte de verkliga kostnaderna
av utsläppen från transportsektorn. Avgifter och miljöskatter
skulle förutom att vara ett ekonomiskt styrmedel för att
uppnå miljövänliga transporter, dessutom vara en viktig
inkomst för att kunna börja betala av på den enorma
miljöskuld som hela tiden ökar.
Vi vill skapa en infrastruktur som inte koncentrerar
aktiviteten till storstäderna utan som skapar möjligheter för
att kunna bibehålla en levande landsbygd. Vi menar att
decentralisering är ett nyckelord och därför bör resurserna
i de framtida infrastruktursatsningarna fördelas jämnt över
landet så att inga regioner blir kraftigt missgynnade.
Det finns dessutom en social aspekt av de kommande
infrastruktursatsningarna. Studier har visat att män i högre
utsträckning än kvinnor både åker och äger bilar. Kvinnor är
däremot mer positivt inställda till kollektivtrafik och tåg,
vilket gör att de missgynnas i de ensidiga satsningarna.
Transportsektorn är ett mansdominerat område och en
naturlig följd blir att mansdominerade värderingar styr
satsningar och trender.
Den senaste tidens utveckling har i huvudsak inneburit att
gårdagens felaktiga trafiktänkande ytterligare cementerats
fast. Nysatsningar på järnväg har motsvarats av än större
satsningar på t ex fler motorvägar. Beslutet om
Öresundsbron och Stockholms Dennispaket är två exempel
på projekt som är helt felaktiga ur ekologisk och långsiktigt
hållbar synvinkel, och de riskerar dessutom att leda till
allvarliga ekonomiska bakslag. Miljöpartiet kommer här att
presentera sin alternativa, mer miljöanpassade trafikpolitik.
I denna motion behandlas inte miljöpartiets syn på sjöfart,
vi ber att få hänvisa till partimotion 1994/95:T629 av Birger
Schlaug m.fl. (alla mp).
Ompröva trafiken
Trafiken måste anpassas till vad mänskligheten och
naturen tål. Det håller inte att också framöver försöka
anpassa vår levnad till vad trafiken behöver. Trafiken måste
civiliseras och omprövas efter följande riktlinjer:Minskad
vägtrafikÖverförd godstrafik från väg till järnväg och
sjöfartÖkade möjligheter till kombitrafikRadikalt
minskade utsläpp från alla typer av trafikMinskad inrikes
flygtrafik till i första hand järnvägens förmånPå sikt
kraftigt ökad järnvägsutbyggnad i landetSatsningar på
miljövänligare bränslen än dagens bensin, diesel och
flygbränsleStimulerande av utvecklandet av nya
transportlösningar som ger mindre energiåtgång, mindre
utsläpp och effektivare transporterIT-satsningar till förmån
för miljövänligare kommunikationssätt och säkerhet
Decentralisering och regionalpolitskt stöd för miljövänliga
infrastrukturinvesteringarÖkade besparingar på
vägbyggen, dvs återgång till något under normal nivå fram
till dess att en ny ekologiskt hållbar kommunikationsplan
tagits fram som underlag till politiskt beslutRening och
förbättringar av sjöfarten så att denna ska kunna ersätta en
stor del av godstrafiken som idag sker på landsvägKrav på
statliga verk och bolag att de ska samverka för att uppnå det
miljövänligaste transportalternativet i statliga
verksamheterÖkat anslag till Länstrafikanläggningar
Minskad statlig upphandling på SJ i utbyte mot undantag i
vinstkrav (se ovan)Trafiksystem i storstäderna som klarar
av ett ökat tryck utan att miljöpåfrestningarna ökar allt för
mycket eller ger negativa hälsoeffekter
Kollektivtrafik på spår ovan och under jord 1. 
Väginvesteringar
En stor del av de planerade väginvesteringarna i
investeringspaketet från 1992 års trafikpolitiska beslut kan
inte anses som berättigade. Hela paketet pekar på ett
otidsenligt och miljönonchalant tänkande. Sverige behöver
förbättra sin infrastruktur i takt med den ökade efterfrågan,
internationella konkurrensen och framtida behoven. De stora
trafikpolitiska beslut som fattas i nuläget kommer att vara
avgörande för trafikutvecklingen. Eftersom
miljökonsekvenserna från transportsätt som drivs med
fossila bränslen är alldeles för allvarliga för att viftas bort,
krävs en medveten strategi för att förändra våra
kommunikationer. De fördelar som bil och flyg erbjuder är
emellertid så pass uppskattade och etablerade att det krävs
alternativ som inte stör samhällets funktioner och utveckling.
Men det måste även betonas att utvecklingen är möjlig att
påverka. Detta vill miljöpartiet göra. Ytterligare
vägsatsningar i den utsträckning som planerats styr
utvecklingen till att stadfästa bilismen ytterligare.
Vägbyggen tar medel från alternativa satningar såsom nya
spår, alternativdrivna bilar (metan, etanol, el m.fl.) och
elektroniska kommunikationer. Detta gäller framför allt
storstadspaketen, Scanlink och Europa/riksvägar som ökar
bilismen och ger (globala) regionala och lokala naturskador.
1.1 Ekonomin
Det är viktigt att påpeka att vägtrafikens externa
konstnader inte är internaliserade. Stockholms läns landsting
gav 1990 ut en studie om trafikens verkliga
samhällskostnader och vi vill i framtiden se att de verkliga
samhällskostnaderna, så som fler olyckor till följd av ett ökat
flöde, där även miljöskuldsberäkningen ingår, skall finnas
med i vägprojektskalkyler. En allvarlig aspekt är dessutom
att på femton vägprojekt som granskades av
riksrevisionsverket hade fördyringar på drygt 80 % uppstått
mellan den av vägverket gjorda kalkylen och den verkliga
konstnaden. Detta kan självklart inte vägverket ensamt lastas
för. En stor del av fördyringarna sker ju på grund av
förseningar. Dessa kan bero på att oförutsedda problem
uppstår men även att den politiska beslutsprocessen drar ut
på tiden allteftersom nya fakta dyker upp. Givetvis finns det
många fler anledningar till fördyringar, inte minst
realränteökningar.Två exempel på fördyrade projekt är
Dennispaketet och Öresundsbron. Där har realränteökningar,
nya miljöfakta, förseningar m.m. lett till att projekten
fördyrats med miljardbelopp.
Det finns anledning att ifrågasätta systemet att bygga vägar
som på sikt skall vara självfinansierande via dotterbolag som
ägs av staten (förvaltas av vägverket). Vid förseningar kan
projektet fördyras ytterligare på grund av de löpande
kostnader som ett bolag har. Om projekten låg helt under
vägverkets administration så kan resurser under eventuella
problem och fördröjningar omprioriteras och på så sätt
minskas administrationskostnaderna.
1.2 Dennispaketet och Adelsohnpaketet
Dennispaketet är det infrastrukturinvesteringsprogram
som ska möta den ökade efterfrågan på transporter i
Stockholm. Det paket som slutligen beslutades blev mer
omfattande på vägsidan än vad någon av de inblandade
parterna ville. En stark opinion har vuxit fram emot paketet
främst på grund av miljöhänsyn, men även ur hälso- och
kulturarvssynpunkt. Dennispaketet består i korthet av sånär
på lika stora satsningar på kollektivtrafik och vägutbyggnad.
Vägutbyggnaden skulle i den utsträckning som den planerats
bli ödesdiger. Det stämmer att bilsituationen i Stockhom är
svår och förväntas att bli värre om inget görs. Otaliga
exempel från storstäder världen över, inte minst i
Västeuropa, har visat att nya vägar aldrig löser problemen.
Tvärtom bereder de mark för en ökning av bilismen och efter
några år kan nya ''autoinfarkter'' väntas. Detta får inte hända
med Stockholm eller några andra storstäder i Sverige där
vägtrafiksituationen är ansträngd.
Det finns idag en unik möjlighet att gå före och göra en
massiv satsning på kollektivtrafiken i Stockholms län, att
kombineras med ett miljövänligt nationellt
kommunikationsnät istället. Vi står inför ett avgörande,
antingen lär vi av de andras misstag eller så skjuter vi
problemen på framtiden vilket kommer att ge mycket svåra
konsekvenser. Vi föreslår dock inte att
kollektivtrafiksatsningen i Dennispaketet genomförs
eftersom denna är relaterad till en ökning av bilismen och
lederna (se vidare nedan). Vi föreslår att riksdagen beslutar
att ompröva de statliga medlen till Dennispaketet så länge
och ber kommunerna att återkomma med ett nytt
miljövänligare paket med en klar dominans av
kollektivtrafiksatsningar och att riksdagen sedan tar ställning
till detta.
1.3 Adelsohnpaketet
För att inte återupprepa vad som tidigare sagts, föreslår vi
att samma handläggning sker med det så kallade
Adelsohnpaketet.
1.4 Kollektivtrafik
Inga medel bör anslås till de båda paketen i sin helhet innan
ett nytt hållbart förslag tagits fram. Medel bör dock anslås
till att påbörja de nödvändiga kollektivtrafiksatsningarna
som redan är planerade och verkar fristående utan koppling
till vägutbyggnaderna.
1.5 Finansieringen oklar
En annan mycket viktig aspekt till varför inga som helst
medel bör beviljas till vägutbyggnader är att finansieringen
av projektet är oklar då t ex Solna stad motsatt sig
avgiftsstationer. Med detta finns det anledning att ifrågasätta
om Dennisöverenskommelsen egentligen är giltig. Att i detta
skede investera statliga pengar, om än några år försenat,
måste ses som ytterst riskabelt. Kollektivtrafikinvesteringar
klarar svårligen att vara självfinansierande. Därför måste
staten räkna med stödanslag till kommunal
kollektivtrafiksatsning i storstäderna.
1.6 Avgiftsstationer i storstäderna
I dagsläget tycks det råda dubbla meningar om varför
avgiftsstationer införs. En konstaterad orsak är finansiering
av vägbyggen. Det hävdas även att avgiftsstationer införs på
grund av miljöskäl. Det står klart att avgiftsstationerna inte
kan tjäna de båda syftena. Stora vägprojekt i storstäder som
ringleden kan inte försvaras med miljöargument. Möjligtvis
kan man hävda att de avlastar en del av stockningarna i
staden för tillfället. Detta ger dock ingen bot på
utsläppsproblemet om massbilismen tillåts att växa. Vi
föreslår att avgiftsstationer klart och entydigt införs som
miljöavgifter, för att minska privatbilismen in till
storstädernas centrum men även för att delfinansiera
vägunderhåll och drift. Detta kan dock bara ske om
kollektivtrafiken samtidigt byggs ut så att den kan anpassas
till behoven och bli ett fullgott alternativ. I dagsläget finns
det en fullt utvecklad avancerad teknik för att kunna inrätta
den här typen av avgiftsstationer helt utan att skapa
trafikstockningar. Avgiften skulle via elektronisk avläsning
kunna dra avgiften automatiskt helt utan att föraren behöver
stanna. Vi yrkar på att kommunerna ges tillstånd att under
eget överinseende införa och sköta nämnda avgiftsstationer.
Detta skulle innebära en besparing för staten inte minst i
besparingar på kommunala stödanslag och LTA. Vi hänvisar
till motion 1994/95:T231 av Elisa Abascal Reyes m.fl. om
befogenheter för kommuner att införa lokala trafikavgifter.
1.8 Öresundsbron
Öresundsbron är trots modifieringar i det ursprungliga
projektet (noll-lösning) inte ett projekt som större delen av
miljörörelsen kan acceptera. Broprojektet har bland annat
kritiserats av samtliga politiska partiers ungdomsförbund
(med undantag av MUF), för att vara ett stort hot mot
Östersjön och den globala miljövälfärden med tanke på den
ökning av bilutsläpp som den kommer att föra med sig.
Öresundsbroprojektets ekonomi har kritiserats i grunden och
sifferbollandet som på senare tid uppstått liknar rena rama
cirkuskonsterna. Vi i miljöpartiet anser det vara oförsvarbart
att så mycket pengar satsas i ett projekt som vi vet kommer
att leda till betydande miljöpåfrestningar och oreparerbara
skador på Östersjön. Mer än en tredjedel av Östersjöns
botten är idag död och trots att ett omfattande internationellt
samarbete pågår för att rädda Östersjön ser framtiden dyster
ut.Vi är väl medvetna om att många har svårt att slita sig ifrån
idén om ett gigantiskt minnesmärke över bilepoken. Vi menar
att det i stället är nödvändigt att se framåt för att inte hamna
snett i framtiden. Miljöpartiet avvisar Öresundsbroprojektet
och vill att riksdagen omprövar beslutet efter att en
oberoende ekonomisk utredning tillsatts och redovisat de
ekonomiska kalkylernas hållbarhet. Vi vill att
tunnelalternativet som vi förordar utreds ordentligt.
Miljöpartiet vill att riksdagen beslutar om att förhandlingar
snarast bör inledas med samtliga parter i SVEDAB
(brokonsortiet) för att utreda skadeståndskrav och
avveckling av projektet.
1.9 Stamvägnätet
Av de investeringar som planerats på stamvägnätet
motsätter vi oss onödiga utbyggnader, emedan
transportfrågan enligt vår mening måste lösas på ett annat
sätt. Eventuella utbyggnader bör i första hand ske om de sker
i samstämmighet med miljövänlig utbyggnad, dvs som ett
komplement till en miljövänlig, energisnål lösning. Vi vill
starkt påpeka att en utbyggnad av en väg eller en ny väg för
att lätta en existerande bilstockning inte kan räknas som en
miljövänlig lösning. Vi vill hänvisa till vår motion om
trekravsregeln. Vi tillbakavisar de planerade investeringarna
enligt 1992 års trafikpolitiska beslut eftersom vi anser det
beslutet vara starkt undermåligt ur miljösynpunkt för att inte
tala om de ekonomiska kalkylerna, som inte längre kan anses
hållbara. Med den ansträngda situation som statsfinanserna
nu befinner sig i, är det givet att infrastrukturinvesteringarna
inte kan genomföras enligt 1992 års trafikpolitiska beslut.
1.9 Transportbehovet
Beaktande den förbättrade situationen för bland annat den
industriella exportnäringen, kan vi inte se att den ökade
industriella produktionen skulle bli lidande av att de större
infrastruktursatsningarna på vägsidan skjuts på framtiden i
väntan på andra infrastrukturprojekt med högre miljö- och
hälsostandard. En ökad produktion måste mötas av
transportvänliga lösningar, och miljöpartiet presenterar
nedan förslag på hur infrastrukturen i framtiden på ett
ekologiskt hållbart sätt skall klara av att möta upp
näringslivets transportbehov både vad gäller inrikestrafik
och den trafik som kommer ifrån kontinenten och resten av
världen.
2. Järnvägssatsningar
Järnvägen är utan tvekan ett av de miljövänligaste
transportsätten som vi idag känner till. Såväl järnvägsnätet,
vagnarna, lastningen och användningssättet måste dock
utvecklas betydligt för att bästa möjliga resursanvändning
och minsta möjliga påverkan på miljön ska ske.
2.1 Utbyggnad
Järnvägsnätet behöver byggas ut med en jämn utbyggnad
över hela Sverige, självklart anpassad efter transportbehovet,
men med decentralisering i åtanke. Exempel på
järnvägsinvesteringar som inte längre kan vänta är
Ostkustbanan till Haparanda m.fl. På detta sätt klaras en del
av sysselsättningsmålen inom byggbranschen.
Miljöpartiet föreslår att en upprustning av
stamjärnvägsnätet påbörjas omedelbart samt att de mest
angelägna utbyggnaderna sker så fort som möjligt så långt
medlen räcker. På sikt ska järnvägen byggas ut kraftigt i
landet. Miljöpartiet vill understryka att hänsyn måste tas för
hur utbyggnader av järnväg ska ske. Under tiden som
kommittén för en nationell kommunikationsplan arbetar
(tillsatt årsskiftet 1994/95) kan järnvägsnätet byggas ut i den
mån som behovet visar. Järnvägen är trots sin höga
byggnadskostnad det effektivaste transportsättet. För
privatpersoner är järnvägen ett etablerat färdsätt och för
affärsresenärerna har det blivit ett allt attraktivare alternativ
sedan X 2000 sattes i bruk. I landet sker redan stora
ombyggnader av järnvägsnätet, vilket förhoppningsvis
kommer att förbättra tågets konkurrenssituation genom ökat
utbud, högre effektivitet och bättre service. Detta gäller dock
främst södra Sverige.
2.2 Nattågstrafiken och kommunikationerna i Dalarna och
Norrland
I Dalarna och Norrland har personresandet tyvärr
försämrats på grund av att tillräckliga anslag inte anvisats för
statlig upphandling på nattågstrafiken. Miljöpartiet anser att
medel för 1995 bör anslås för att fortsätta driva de sträckor
som staten frånsagt sig. Tyvärr råder det för närvarande
vagnsbrist. En förutsättning för att driva nattågstrafiken är att
medel anslås för anskaffning av vagnar. Vi hänvisar till
motion 1994/95:T212 om Dalarnas vägar och järnvägar.
2.3 Undantag från SJ:s vinstkrav
SJ har sedan 1986 vinstkrav från staten och ska bara driva
lönsamma sträckor. Övriga sträckor har staten i mån av
kapacitet åtagit sig att upphandla. Miljöpartiet menar att med
det statsfinansiella läget bör det göras undantag från SJ:s
vinstkrav från och med 1996. I gengäld bör staten kunna
kräva att SJ fortsätter med trafiken på de sträckor som
riksdagen finner angelägna med de undantag som specifieras
i redovisningen kontra vinstkravet.
2.4 Partiell avreglering av järnvägen
En avreglering av järnvägen har beslutats och sedan i och
med det senaste regeringsskiftet rivits upp. Miljöpartiet
stödde det sista beslutet, dvs. att ompröva avregleringen.
Skälen var främst osäkerhet om marknadsvillkor,
marknadsutrymme, SJ:s överläge m.m. Miljöpartiet är berett
att stödja en partiell avreglering med tillåtelse för
länsjärnvägsföretag att driva verksamhet in i angränsande län
från 1 augusti 1995. På detta sätt skulle godssidan kunna
stärkas genom att mindre företag kan köra fram till
stamjärnvägsnätet, terminaler, omlastningsplatser m.m. Vi
föreslår att överenskommelsen om villkor m.m. ingås mellan
inblandade landsting, trafikhuvudmannen och staten
(banverket).
2.4 Godstrafiken
SJ gods har under det senaste året höjt sina priser utan att
förvarna vilket har tvingat flera företag att lämna
järnvägstransporter till förmån för lastbilsfrakt. Detta är en
mycket negativ utveckling. Miljöpartiet anser att statliga
bolag och verk i så stor utsträckning som möjligt ska
samarbeta för de miljövänligaste transporterna inom den
statliga verksamheten. Till exempel så bör Posten AB ges
tydliga direktiv om att använda miljövänliga transportsätt. SJ
har emellertid problem med godssidan och därför kan det
vara aktuellt att införa ett ekonomiskt incitament till
näringslivet för att klara en stabil ökning av godstransporter
på järnväg.
2.5 Kombitransporter
Inom EU har man undersökt möjligheterna till ökade
kombitransporter och funnit att de varit goda. Sverige bör
investera i lastplatser vid hamnar och stationer för att öka
kombitrafiken. Inför den ökade lastbilstrafiken från EU bör
Sverige bygga upp ett kombisystem för att kunna möta upp
lastbilarna och transportera gods på ett bättre sätt. Ett väl
utbyggt kombisystem gör det dessutom lättare att överföra
godstrafiken från väg till järnväg och sjöfart i framtiden.
3. Radikalt minskade utsläpp från alla typer av trafik
Trafiken är utan tvekan den absolut störst växande
utsläppskällan. Det är mycket viktigt att samhället i sin
helhet snabbt agerar med än större kraft än vad som hittills
skett. Beträffande växthusgaser och trafik ber vi att få
hänvisa till vår motion om klimatfrågan och transporterna
där en rad åtgärder föreslås för att minska trafikens utsläpp.
Det är av yttersta vikt att utsläppen verkligen tas på allvar
och bekämpas med målmedvetenhet. Ett större antal
katalysatorer på bilar (och i liten utsträckning på vissa
fartyg) har minskat utsläpp av bl.a. svaveldioxider som är
starkt försurande, samt andra giftiga ämnen. Katalysatorerna
är dock ingen helhetslösning vilket de senaste årens ökade
luftföroreningar från trafiken visat. Katalysatorer är
dessutom verkningslösa mot koldioxidutsläpp. Katalysatorer
bör dock vara ett absolut krav på alla slags fordon som drivs
med fossila bränslen från och med årsskiftet 1998.
Miljöpartiet förordar därför en rad olika miljöskatter på
utsläppen så att trafiken tvingas att bära sina verkliga
samhälls/miljökostnader. Vi ber att få hänvisa bl.a. till
motioner som behandlar utsläppsfrågan och alternativa
drivmedel och persontransporter.
4. Stimulerande av utvecklandet av nya transportlösningar
som ger mindre energiåtgång, mindre utsläpp och effektivare
transporter
Som det påpekats tidigare i denna motion, står vi inför ett
vägval. Motorvägar eller miljövänligare vägar. För att uppnå
det senare återstår dock mycket forskning. Det krävs en
omfattande forskning för hur man på bästa sätt med det
ökade trycket sprider de miljövänliga transportlösningarna
över landet, samt hur man möter upp flödet från kontinenten.
Vidare krävs fortfarande mycket forskning för att kunna
säkerställa olika drivmedelskällor/flöden som kan tillämpas
med högsta möjliga säkerhet inför framtiden. Svensk
uppfinnartradition är mycket god och just de små företagarna
utgör en stor potential i sammanhanget. För att olika idéer
ska kunna prövas och utforskas krävs dock ökat stöd. Det
finns ett absolut behov av statligt bidrag till en
riskkapitalfond för just det här ändamålet. Miljöpartiet
föreslår att ett särskilt anslag för fortsatt forskning och stöd
till högriskprojekt avsätts.
5. Flygplatser
Miljöpartiet anser inte att man bör satsa ytterligare medel
på flygplatser. Vi föreslår att de medel som anvisas används
till att underhålla/rusta upp de befintliga flygplatserna i
nödvändig men sparsam utsträckning samt på arbete för
ökad flygsäkerhet. Därför bör det statliga stödet till
kommunala flygplatser bibehållas så att kommunerna inte
tvingas ta från andra mera angelägna kommunala
verksamheter för att täcka inkomstbortfallet. Miljöpartiet
förordar att flygplatser i områden med bristande
kommunikationer prioriteras. Sålunda bör de flygplatser
som ligger nära en storstad inte understödjas. Kan
flygplatsen inte bära sina kostnader är den inte heller
berättigad med tanke på den höga miljökostnad som en
flygplats innebär. Exempel på flygplatser som bör ges
mycket låg prioritet är Västerås och Linköping.
Flygplatserna i Mittsverige och Norrland bör dock för
tillfället hålla en god standard eftersom det för tillfället inte
finns något fullgott effektivt altenativ.
5.1 Tredje start- och landningsbana på Arlanda
Miljöpartiet är emot en tredje start- och landningsbana på
Arlanda. Orsaken är att flygtrafiken i dagens läge har så pass
höga och giftiga utsläpp att den inte kan tillåtas öka i den
utsträckning som skett de senaste åren. Vi föreslår även att
Bromma flygplats läggs ned, då den ligger alldeles för nära
bebyggelse och därmed är en stor hälsorisk. Om Bromma
flygplats läggs ned måste området totalsaneras från gifter
och avfall.
6. Luftfarten
På sikt vill miljöpartiet att järnvägstrafiken på
persontransportområdet övertar flygets marknadsandelar
såsom det skett på sträckan Stockholm--Göteborg. SJ har ett
konkurrensöverläge med 60 % av marknadsandelarna.
Miljöpartiet föreslår kortsträcksskatten (Partimotion om
klimatfrågan och trafiken 1994/95:T225) som ekonomiskt
styrmedel för att påverka efterfrågan.
Eftersom flygtrafiken står för en mycket stor andel utsläpp
så är miljöpartiet emot en fortsatt expansion av flyget i
samma takt som skett. Under de senaste åren har flyget ökat
med 400 % och har cirka 6% av marknadsandelarna. Fram
till år 1998 bör samtliga inrikesflygplan ha katalysatorer för
att rena den värsta biten. Dock återstår problemet med
koldioxid. Det enda sättet att minska utsläppen är att minska
luftfarten. Miljöpartiet menar att luftfarten minskar med
ekonomiska styrmedel, bra alternativ och ökat
miljömedvetande.
7. IT
Informationsteknologin fyller en mycket viktig funktion
inom hela trafikområdet. Med hjälp av IT kan man på ett
relativt okomplicerat, resurssnålt och precist sätt utföra
mätningar och kontrollera olika säkerhetssystem.
Informationsteknologins kanske främsta egenskap, att ge
enorma möjligheter till kommunikation, vet ingen idag hur
långt den kan utvecklas. Dock torde den elektroniska
kommunikationen vara av väsentlig betydelse i nuet, men i
framtiden kommer den elektroniska kommunikationen att
vara ett av de absolut viktigaste kommunikationssätten.
Elektronisk kommunikation är resurssnål och högeffektiv.
Inom EU arbetar flera länder med att bygga upp elektroniska
motorvägar med fiber/optokabel. Miljöpartiet förordar de
elektroniska kommunikationsvägarna och vill att kunskap
och användningsmöjlighet når ut över hela landet med god
förankring i samhällets alla delar.
8. Regionalpolitisk satsning
En förutsättning för en god infrastruktur är bra regionala
förbindelser. Miljöpartiet vill att det tillsätts en utredning om
regional snabbspårväg. Mycket talar för att regionala
snabbspårvägar skulle fylla ett verkligt behov. Det är
dessutom en fördel att så mycket som möjligt av regionala
tjänster sköts inom regionen. Utredningen bör arbeta med
olika förslag på regionala snabbspårvägar, analysera dem,
beräkna kostnader samt undersöka marknaden. Det bör
också utredas hur de regionala snabbspårvägarna ska
samordnas i ett nationellt snabbspårsnät, om detta är möjligt.
Miljöpartiet vill öka anslaget till länstrafikanläggningar för
att det ska bli möjligt att utvidga och underhålla LTA-
funktioner som cykelbanor, kollektivtrafikanläggningar,
länsjärnvägar och länsvägar.
Med goda regionala förbindelser menas även goda tele-
och postkommunikationer. Posten har den senaste tiden lagt
ner flera av sina kontor och infört lantbrevbärarsystemet igen
samt ''post i butik''. Det bör noga utredas att detta
förfaringssätt inte leder till försämringar för glesbygd och
småsamhällen.
Telekommunikationerna är på mobilsidan avreglerade
vilket borde ha gynnat konsumenten, det är dock mycket
svårt att få något grepp om konsekvenserna av den senaste
tidens teleutveckling, vad de inneburit för konsumenten,
vilka externa kostnader som eventuellt kan ha tillkommit
m.m. På sikt tror miljöpartiet att en total avreglering av
telemarknaden kan vara gynnsam så länge
glesbygdskommunikationerna tryggas till jämlika priser.
Regeringen borde se över teleutvecklingen och utarbeta ett
lagförslag som ska skydda glesbygdskonsumenten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast ompröva 1992 års
trafikpolitiska beslut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöskuldsberäkningen måste
medtas och redovisas i projektkalkyler om infrastrukturen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vägtrafikens externa kostnader
bör internaliseras,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vägprojekt i mycket restriktiv
omfattning bör läggas i dotterbolag till Vägverket,
5. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket ges
direktiv om att ytterligare anpassa sin verksamhet så att de
administrativa kostnaderna inte ökar vid förseningar av
projekt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ompröva och avslå de anvisade
statliga medlen till Dennis- och Adelsohnpaketet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Dennis- och
Adelsohnöverenskommelsen återremitteras till kommunerna
för att framöver få ett miljövänligare förslag,
8. att riksdagen beslutar att bifalla ett miljövänligt
storstadsförslag (Stockholm och Göteborg) med klar
dominans av kollektivtrafikinvesteringar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medel bör anvisas till
nödvändiga kollektivtrafiksatsningar i Stockholm och
Göteborg i väntan på nya kommunikationsplaner,
10. att riksdagen beslutar om lagstadgat tillstånd för
kommunerna att under eget överinseende installera och driva
de s.k. miljöavgiftsstationerna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommunerna bör beviljas
statliga lån för att bygga miljöavgiftsstationerna,
12. att riksdagen hos regeringen begär att
Riksrevisionsverket får i uppdrag att göra en oberoende
utredning för att granska Öresundsbroprojektets ekonomiska
kalkyler,
13. att riksdagen beslutar att ompröva beslutet om en
broförbindelse mellan Sverige och Danmark,
14. att riksdagen hos regeringen begär att den inleder en
avveckling av Öresundsbroprojektet och utreder eventuella
skadeståndskrav,
15. att riksdagen beslutar om att tunnelalternativet för fast
förbindelse mellan Sverige och Danmark skall utredas
grundligt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att investeringstakten på
stamvägnätet inte skall genomföras enligt 1992 års
trafikpolitiska beslut utan sänkas till något under den
normala investeringstakten,
17. att riksdagen beslutar att omedelbart påbörja utbyggnad
av järnvägsnätet på viktigare järnvägssträckningar ute i
landet där kommunikationsstandarden är sämre än i övriga
Sverige, eller där en avlastning på järnväg från annat
transportslag är akut,
18. att riksdagen beslutar om en kraftig utbyggnad av
järnvägen på sikt,
19. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anslår 100
000
000 kr utöver propositionsförslaget till köp av
interregional persontrafik på sträckorna från Dalarna till
Göteborg och Malmö under 1995,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att SJ fr.o.m. 1996 i särskilda fall
undantas vinstkrav under förutsättning att det fortsätter att
driva olönsam trafik vars existens är av samhällsintresse,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bevilja länsjärnvägsföretag och
trafikhuvudmännen tillstånd att driva verksamhet i
angränsande län,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överenskommelsen om
trafikhuvudmännens verksamhet i angränsande län skall
regleras av landstinget, trafikhuvudmannen och staten (via
banverket),
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utfärda direktiv för statliga
verk och bolag om att samverka för att nå den
miljövänligaste transportlösningen i statlig verksamhet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda vilka ekonomiska
incitament som bör införas för att trygga en stabil ökning av
godstransporter på järnväg,
25. att riksdagen ur LTA-anslaget beviljar ett anslag för
investeringar i lastplatser för kombitransporter,
26. att riksdagen beslutar om att investera i ett
kombitransportsystem för att möta lastbilstrafiken från EU,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att katalysator fr.o.m. 1998 bör
vara ett krav på samtliga fordon som drivs med fossila
bränslen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att besluta om miljöskatter för att
klara de utsläppsmål som Sverige föresatt sig,
29. att riksdagen beviljar ett anslag på 20
000
000 kr beviljas för att stimulera utvecklingen av nya
transportlösningar, som ger mindre energiåtgång, mindre
utsläpp och effektivare transporter, i form av en särskild
riskkapitalfond för trafikprojekt,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillstånd för att bygga en tredje
start- och landningsbana på Arlanda inte bör beviljas,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stänga Bromma flygfält och
miljösanera området,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla inrikesflygplan måste ha
katalysator fr.o.m. 1997 och att inga inrikesflygplan får
drivas med fossila bränslen fr.o.m. 2015,
33. att riksdagen hos regeringen begär att IT:n skall spridas
jämnt över landet,
34. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
regionala snabbspårvägar,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka anslaget till
länstrafikanläggningar som regionalpolitisk satsning och för
att få till stånd nödvändiga investeringar i cykelbanor, m.m.,
36. att riksdagen hos regeringen begär att den granskar
postens omstrukturering ur ett regionalpolitiskt perspektiv,
37. att riksdagen hos regeringen begär att den granskar
telemarknadens expansion och utarbetar ett lagförslag för att
skydda glesbygdskonsumenten och privatkonsumenter i
allmänhet.

Stockholm den 25 januari 1995

Marianne Samuelsson (mp)

Birger Schlaug (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Roy Ottosson (mp)

Ewa Larsson (mp)