Värmlands geografiska läge, ungefär mitt emellan
storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Oslo, gör det
angeläget att bedriva samarbete i olika riktningar. Detta
gäller i synnerhet på kommunikationsområdet, där
samverkan i strategiska allianser och över administrativa
gränser behövs med tanke på att de övergripande
transportsystemen binder samman olika regioner.
Mot bakgrund av Värmlands läge och behov är tillgången
till snabba och moderna kommunikationer en förutsättning
för att Värmland skall kunna utvecklas.
Allmänna vägar
I samband med riksdagens behandling av prop.
1992/93:176 framförde vi synpunkter på att vissa vägavsnitt
hade uteslutits i propositionen. Av tillväxtskäl kan man
också ifrågasätta den beslutade investeringsplaneringen.
Prioriteringen av trafiksäkerhetsmålet inom vägsektorn
innebar att investeringarna i hög grad koncentrerades till
motorvägsbyggnationer i de tätbefolkade delarna av landet.
Anslaget till ''Övriga riksvägar'' var däremot mera blygsamt
vilket medfört att många för länet viktiga vägsatsningar
uteblivit.
Med anledning därav vill vi på nytt aktualisera angelägna
vägar och vägavsnitt som vi anser bör ha hög prioritering och
som bör åtgärdas. I första hand gäller det upprustning av
riksvägarna 45, 61, 62, 63 och 64 samt E18.
Ett av de mest angelägna vägprojekten i länet är förbifarten
till Kil på väg 61. Länken är samhällsekonomiskt motiverad
för att sammanbinda de båda stamvägsstråken, Rv45 och
E18, genom länet och borde därför också tillföras
stamvägsnätet. Även av väg 62 måste en upprustning
prioriteras för att klara exportindustrins behov av transporter
av råvaror och produkter. Detta är nödvändigt efter
nedläggningen av järnvägslinjen Karlstad--Hagfors.
Riksdagens tidigare uttalande om upprustning av Rv 45,
med Vägverkets målstandard på sträckan Göteborg--
Vänersborg, är bra. Vi kan däremot inte acceptera beslutet
att endast punktvisa insatser bör sättas in på sträckan
Vänersborg--Mora. Rv45:s strategiska betydelse för gods-
och turisttrafiken gör det nödvändigt med större och tidigare
investeringar än vad som föreslagits. Men än viktigare är att
inte förstöra det vägkapital som här byggts upp.
Underhållsmedlen måste därför få en annan fördelning för
att inte ovan uppräknade vägar helt skall bli föremål för
ombyggnad.
Vid riksdagens behandling av prop. 1992/93:176
fastställdes att väg 64 delen Mariestad--Kristinehamn skulle
ingå i stamvägnätet. Vi anser det vara ett olyckligt beslut att
stamvägsbeteckningen av väg 64 upphör i Kristinehamn, då
trafiken på det regionala stråket inte upphör i och med att den
når Kristinehamn. Väg 64 är en av de stora lederna mellan
södra Sverige och fjällvärlden vilket gör behovet av goda
framkomstmöjligheter såväl norr som söder om
Kristinehamn lika motiverade. Att stamvägsbeteckningen
upphör får heller inte vara liktydigt med att
väginvesteringarna i östra Värmland upphör.
Satsningarna på länsvägnätet är enligt vår uppfattning
tilltagna i underkant. En ökad satsning bör ske framför allt i
skogslänen. Varje år upplever skogslänen allvarliga
störningar inom transportnäringen i samband med den
årligen återkommande tjällossningen. Rimligen borde viss
omfördelning ske av vägmedel till förmån för rejäla
satsningar på drabbade vägavsnitt inom skogslänen.
I budgetpropositionen 1993/94 skrevs, angående
fördelningen av medel från kontot A 15.
Underhållsavgifter för sysselsättning och tillväxt: ''Vid
fördelning av medlen bör också hänsyn tas till i vilka län
övriga investeringar i det regionala transportnätet är av
jämförelsevis mindre omfattning.''
Enligt vår uppfattning har Värmland blivit mindre
tillgodosett än övriga regioner i den ordinarie fördelningen
av vägmedel. Med den i dåvarande budgetproposition
skrivna motiveringen förutsatte vi att den förra regeringen
vid fördelningen av medlen skulle behandla Värmlands län
generösare än tidigare. Därav blev dock intet. Det blev inte
mycket extra till gagn för sysselsättning och tillväxt inom
länet. Därav följer att vi efterlyser en rättvisare fördelning av
vägmedlen mellan olika regioner.
Enskilda vägar
I Värmland finns ca 500 mil av det lågtrafikerade vägnätet,
alltså det vägnät där ansvaret för vägunderhållet ligger på de
boende i bygden. För detta underhåll erhåller de olika
vägföreningar som är väghållningsansvariga i regel 70-
procentigt statsbidrag. De flesta kommuner kompenserar
detta med ytterligare bidrag, varierande upp till 30 %
av kostnaden. Tendensen på senare år är dock att
kommunerna drar ner på sina bidrag.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget A5, Bidrag till
drift och byggande av enskild väg, i princip halveras. Detta
skulle för Värmland betyda ett förändrat statsbidrag från ca
40 miljoner kronor till ca 20 miljoner kronor om samma
fördelning skulle göras mellan länen som hittills.
Då dessa vägar i dag finns ute i den verkliga glesbygden
med få boende och långa avstånd, är det inte med nuvarande
väglag realistiskt att överföra underhållets kostnader för det
lågtrafikerade vägnätet till statlig väghållning. Resultatet blir
alltså att det blir de boende i de glesare delarna av landet som
får bära denna underhållskostnad på sitt vägnät.
Kommunikationsministern anför i budgetpropositionen att
förhandlingar skall tas upp med Kommunförbundet om en
överföring av dessa medel till kommunerna. Om hänsyn tas
till regional balans och denna kostnad för glesbygden vägs
in när fördelningen av regionalpolitiska medel beslutas, kan
detta vara en framkomlig lösning.
Ett annat förslag till fördelning är att
underhållskostnaderna för det enskilda vägnätet vägs in när
länstrafikanslaget fördelas. Antalet mil enskild väg skall då
vara en ny faktor på hur detta anslag fördelas över landet.
Vi förutsätter att kompletterande åtgärder för denna
regionalpolitiska snedbelastning mot glesbygden presenteras
i den kompletteringsproposition som aviseras och som skall
innehålla regionalpolitiska förslag.
Järnvägar
När det gäller investeringar och underhållssatsningarna
inom Banverkets ansvarsområde kan vi med glädje
konstatera att Värmlandsbanan nu upprustas. Förvånande är
dock att all upprustning inte görs samtidigt, när personal och
maskiner finns på plats, utan att den fullständiga
upprustningen till snabbtågsstandard utförs under en
flerårsperiod.
Av sysselsättningsskäl och för att rätt utnyttja de
investeringar som hittills gjorts på Värmlandsbanan, måste
tågtrafik mellan Stockholm och Oslo via Värmlandsbanan
snarast upprättas med X2000 tåg. Av samma anledning bör
också tågtrafiken mellan Stockholm och Karlstad snarast
trafikeras med ytterligare X2000 tågsätt.
På sträckorna Karlstad till Göteborg resp. Hallsberg har SJ
satt in de nya inter-regio tågsätten. Detta har blivit en
uppskattad förbättring för resenärerna. Nu efterlyser vi dock
de investeringar som behövs för att kunna höja hastigheten
på dessa tågförbindelser, i synnerhet på delen Karlstad--
Göteborg, den s.k. Norge/Vänerlänken. Då skulle
tågförbindelserna från Karlstad verkligen bli ett komplement
till bilen och vi skulle få en överflyttning av resandet från
bil till tåg, vilket är en sedan länge uttalad målsättning från
Sveriges riksdag.
För Bergslagsbanan Ställdalen/Kil anser vi att hög
beredskap bör finnas för en upprustning. Därmed skulle
Bergslagsbanan och Norge/Vänerlänken utgöra ett verkligt
komplement till godsstråket genom Bergslagen för gods från
Norrland ner mot södra Sverige och kontinenten. Än
viktigare blir detta när Västkustbanan färdigställts till
dubbelspår på hela sträckan. Ca 10 mil från
Värmlandsgränsen i Norge pågår omfattande investeringar i
storleksordningen 20 miljarder kronor i storflygplatsen
Gardermoen utanför Oslo. Detta har en direkt koppling till
både väg- och järnvägstrafiken i Värmland. Det är därför
viktigt att samtidiga satsningar sker på båda sidor om
gränsen.
Sverige bör fortsätta att investera sin del för att främja det
nordiska samarbetet över gränserna. Nordiska rådet har
uttalat sig för att förkorta förbindelserna mellan de nordiska
ländernas huvudstäder i syfte att skapa nya tillväxtcentra i
ett mer integrerat Europa.
Sammanfattningsvis finns det en rad övertygande skäl som
talar för att bandelarna Norge/Vänerbanan mellan Göteborg
och Karlstad samt värmlandsbanan Kil--Charlottenberg
prioriteras.
Flyg
Från länets norra delar, Torsby och Hagfors, har en
fungerande flygtrafik till Arlanda kommit igång och
fungerar väl utan allt för stora kostnader för kommunerna.
Detta bl.a. tack vare det stöd som finns till kommunala
flygplatser i skogslänen. Kommunernas kostnader avser i
huvudsak kostnader knutna till själva flygplatserna.
För att kunna bibehålla och i någon mån med hjälp av
flygförbindelserna utveckla sysselsättningssvaga regioner är
det statliga bidraget till flygplatser i skogslänen av
regionalpolitisk stor betydelse. Den neddragning av anslaget
C2, som nu redovisas i budgetpropositionen, kommer att
betyda att Torsby och Hagfors kommuner får stora
svårigheter med att bibehålla fungerande flygplatser.
Det som nu byggts upp för att på något sätt medverka till
att återskapa arbetstillfällen i glesbygd riskerar att försvinna.
Vi förutsätter därför att regeringen återkommer i
kompletteringspropositionen med förslag om hur den
regionala balansen skall kunna upprätthållas vad gäller
glesbygdskommuners förutsättningar att till rimliga
kostnader upprätthålla sysselsättningsskapande
flygförbindelser.
Telekommunikation
Telekommunikationerna får i takt med att handeln,
informationsutbytet och internationaliseringen ökat, en allt
större betydelse. Detta gäller också på regional nivå och i
synnerhet i glesare befolkade delar av landet där företag och
människors förutsättningar att verka är helt beroende av en
väl fungerande teleinfrastruktur.
Den pågående avregleringen inom
telekommunikationsområdet inger oro när det gäller
möjligheterna att försörja hela Sverige med moderna tele-
och datatjänster som vi anser grundläggande för ett modernt
samhälle. Att vissa regioner missgynnas genom effekterna
av avregleringen är inte acceptabelt. Staten bör därför säkra
att dessa grundläggande tele- och datatjänster erbjuds i hela
landet. Detta måste också gälla för det mobila telenätet, där
vi i Värmland i dag upplever att stora områden ligger som
vita fläckar inom det område som egentligen täcks av
nuvarande NMT-nät.
Kostnaderna för telekommunikationer behöver också en
ytterligare översyn. Tanken med att nå ett ''rundare Sverige''
i avgiftssammanhang för telekommunikationerna är bra.
Men detta får inte leda till strikta regler utformade med
passare på en kartbild.
Taxorna för telekommunikation bör anpassas till
människornas och företagens delaktighet i olika regioner.
Det är därför rimligt att det är samma kostnad för alla inom
en kommun, en kostnad för alla inom samma län osv. Särskilt
märkbart är detta för skolor, kommuner, företag och andra
som abonnerar på ISDN-linjer för flera hundratals kronor per
timme till länets centrala enheter. Förutsättningen för en
skola i glesa områden måste få vara densamma som för
skolor i länets centralort.
En rättvisare taxebild skulle kunna åstadkommas genom
att införa ett riktnummerområde i varje län med likvärdig
kostnad inom nummerområdet.
Ett första steg i en sådan utveckling är naturligtvis att
boende i samma kommun har ett och samma riktnummer.
Det skulle om inte annat så ändock skapa en större
samhörighetskänsla mellan boende olika kommundelar.
Exempel på sådant är Torsby kommun där det är tre olika
riktnummer, varav ett riktnummer är till en helt annan
kommun. Här finns en klar önskan från kommunen om ett
och samma riktnummer för kommuninvånarna.
Bolagisering
De minskningar som skett av sysselsättning inom Posten,
Telia, Vägverket, SJ och Banverket riskerar att minska
trovärdigheten till förmågan att upprätthålla den service
Värmland är i behov av för att kunna få till stånd en ökad
tillväxt i näringslivet.
Tveksamheten till bolagiseringar och privatiseringar har
ökat starkt och erfarenheterna hittills avskräcker. För ett län
med Värmlands glesa struktur är konkurrensutsättning av
grundläggande samhällsservice ett stort hot och motverkar
den förda regionalpolitiken.
Den konkurrensutsättning av Vägverkets
underhållsinsatser som nu pågår visar inte på någon
förbättring varken för trafiksäkerheten eller vägarnas
underhåll, snarare tvärtom. Det är därför angeläget att
åtgärder skyndsamt sätts in som kompenserar för de
serviceförsämringar som nu pågår och som ytterligare
förvarnats om.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunikationsfrågor i Värmland.
Stockholm den 25 januari 1995
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Bo Finnkvist (s)
Kristina Svensson (s)
Ann-Kristine Johansson (s)
Torgny Danielsson (s)