Fyrklöverregeringen har under de senaste åren satsat
rekordstora resurser för investeringar i vägar och järnvägar.
Väginvesteringarna i vårt kommunikationssystem har under
den gamla socialdemokratiska regeringen under en lång följd
av år varit undermåliga. Det var därför en nödvändigt att
Värmland fått en betydligt större del av anslagna medel för
nödvändiga satsningar på kommunikationer.
Vägnätet utgör en mycket vital del i Värmlands
kommunikationssystem. Detta eftersom det i de flesta
orterna saknas andra möjligheter än vägtransporter. Orsaken
härtill är att ett flertal järnvägssträckor har lagts ner under
de senaste 10 åren. T.ex. har trafiken på NKLJ-banan mellan
Hagfors och Deje lagts ner. Tidigare har sträckan Arvika--
Årjäng lagts ner och rälsen rivits upp. De transporter som
tidigare gick på järnväg har således flyttats över på väg.
Förvisso har det skett vissa investeringar på vägarna
Arvika och Årjäng och även länsväg 62 mot Hagfors, men
dessa förbättringar är inte tillräckliga. Det finns fortfarande
långa sträckor som har en bristande standard.
Mera resurser till Värmland
Genom tilldelning av bl.a. infrastrukturmedel har dock
ytterligare något projekt tillkommit. Ett sådant projekt är E
18 riksgränsen Hån, där även Årjängs kommun tillskjutit
medel för att denna besvärliga sträcka skulle kunna byggas
om. Denna sträcka är nu färdigställd, vilket är mycket
tillfredsställande.
De medel som tilldelats Värmland för väginvesteringar
och underhåll är alltför små och måste ökas ut. Detta gäller
såväl medel för riksvägar som för länstrafikanläggningar.
Många angelägna projekt
Värmland har ett vidsträckt vägnät av riksvägar, länsvägar
och grusvägar. Många av dessa vägar är av undermålig
standard. Det finns därför många angelägna projekt som
hittills inte har kunnat inrymmas i nuvarande
medelstilldelning. För att med kort varsel kunna starta olika
projekt om mera medel skulle ställas till förfogande är det
viktigt att det finns färdigprojekterade objekt att tillgå.
När det gäller E 18 så finns där fortfarande flera viktiga
projekt. På sträckan Valnäs--Slottsbron pågår byggnation.
Detta projekt beräknas vara klart hösten 1995. Ytterligare
projekt på E 18 är sträckan Töcksfors--Hån och även
resterande delar Slottsbron--Karlstad.
Ett annat angeläget projekt är vägarna 45 och 61 förbifart
Kil resp Fagerås. Detta projekt är mycket högprioriterat och
dessutom samhällsekonomiskt lönsamt.
I årets budgetproposition anges att vissa investeringar
under tioårsperioden kan komma att förskjutas i tiden. Vi
anser det dock nödvändigt att de nya vägsträckorna E 18
Töcksfors--Hån och väg 61/45 förbifart Kil blir föremål
för snarast möjliga ingångsättning.
Även i övrigt är det nödvändigt med förbättringar på
vägarna 45, 61, 62, 63, 172 och 234.
Vägverket och Länssyrelsen i Värmland har i sina
flerårsplaner utöver E 18 prioriterat följande:Satsa på
vägarna 45, 61, 62, 63, 172, 177 och 242.Iståndsätta och
vidmakthålla beläggningarna.Förstärka och bygga om
svaga, äldre broar bl.a. med tanke på EG-anpassningen.
Byggande av viktiga förbifarter.Förstärka och belägga
vältrafikerade grusvägar.
Vi delar denna prioritering och anser det väsentligt att
dessa projekt kan genomföras inom rimlig tid.
När det gäller vägarna i de glesare områdena av vårt län så
finns det ca 29 mil vältrafikerade grusvägar. Det är t.ex.
vägar som Ölserud--Eskilsäter i Säffle kommun, det är vägen
Rommenäs--Ivarsbyn i Årjängs kommun samt många andra
liknande vägar. Ett flertal grusvägar i varje värmländsk
kommun har angelägna upprustningsbehov. Det vore
önskvärt om dessa vägar kunde beläggas under den
kommande tioårsperioden. För att säkra medel till
grusvägnätets upprustning bör dessa ''öronmärkas.''
Utöver ovannämnda 29 mil grusväg finns ytterligare ca
150 mil landsbygdsvägar, som också är belastade av tung
trafik. Inte minst för skogsnäringen är det viktigt att även
dessa vägar erhåller mera medel för upprustning.
Järnvägar i Värmland
Även satsningen på järnvägstrafik är viktigt för Värmland.
Bandelen Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo är av
mycket stor betydelse för regionen. En genomgripande
upprustning av denna bana har påbörjats, vilket är glädjande.
Sträckan Stockholm--Oslo via Charlottenberg är den
kortaste sträckan mellan de två huvudstäderna. Därför finns
det all anledning att det satsas på denna sträcka.
Tågtrafiken Karlstad--Kil--Göteborg är också en viktig del
i vårt kommunikationssystem. För att ge nödvändiga
förutsättningar till en utökad och förbättrad trafik måste det
även ske betydande investeringar på denna sträcka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att Värmland får
utökade resurser vid fördelningen av väganslagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre kommunikationer när det
gäller sträckan Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo
samt sträckan Karlstad--Kil--Göteborg.
Stockholm den 23 januari 1995
Kjell Ericsson (c)
Gullan Lindblad (m)
Göthe Knutson (m)
Isa Halvarsson (fp)