Miljösituationen Västsverige är en hårt belastad region när
det gäller föroreningar. Försurning orsakas främst av
svavelutsläpp, men också kväveoxider försurar.
Kvävenedfallet orsakar dessutom flera negativa effekter i
ekosystemen. Svavelutsläppen har minskat i Sverige med ca
60 procent sedan 1980. I hela Europa uppgår minskningen
till 25 procent. Svavelutsläppen fortsätter att minska.
Kväveoxidutsläppen visar däremot inte samma glädjande
utveckling. Sveriges utsläpp har hittills minskat med
blygsamma 4 procent. Europas samlade utsläpp av
kväveoxid har ökat under 1980-talet. Anledningen är att
trafiken har ökat kraftigt. I jämförelse med invånarna i övriga
länder i Europa är svenskarna ''genomsnittsutsläppare'' av
kväveoxider. Användandet av katalysatorer minskar inte
utsläppen tillräckligt för att kväveoxidutsläppen i norra
Europa ska komma ned i ofarliga nivåer. I Västsverige är de
kritiska belastningsgränserna för bl.a. kväveutsläppen
kraftigt överskridna och av sjöarna är två tredjedelar
försurade. Enligt Länsstyrelsen i Älvsborgs län ökar
barrförlusterna på gran och tall på grund av försurande
utsläpp. Den allvarligaste effekten av luftföroreningarna är
markförsurningen som håller på att bli ett stort hot mot
skogsproduktionen. Att vägtrafiken är en kraftigt försurande
faktor är också välkänt. Vägtrafikens inverkan på
förekomsten av allergier får inte förringas. Detta bör tas i
beaktande, inte minst med tanke på att 1995 är ''allergiåret''.
Västsveriges miljö är hårt utsatt, och nedfallet måste minska
kraftigt om försurningen av mark och vatten ska upphöra.
Eftersom det sura nedfallet är så stort, och en stor del av
föroreningarna är importerade, kan en liten ökning av
utsläppen i Sverige verka betydelselös. Men en redan alltför
stor miljöbelastning får inte vara ursäkt för att ytterligare öka
påfrestningarna på miljön. Därför bör utbyggnad och
förnyelse av transporterna i Västsverige ske genom mer
energieffektiva och miljövänliga transportslag än de som går
på vägar.
Miljömål
Riksdagen har beslutat att kväveoxidutsläppen ska vara 30
procent lägre år 1995 än nivån år 1980. Prognoser från
Naturvårdsverket visar att Sverige inte når upp till detta
miljömål. Utsläppen minskar med endast 15 procent, om inte
miljöåtgärder vidtas snabbt.
För att klara en långsiktig utveckling i Västsverige krävs,
enligt Länsstyrelsen i Älvsborgs län, att utsläppen minskas
betydligt mer. Enligt en miljöanalys som gjordes i Bohuslän
1988 måste det sura nedfallet i stora delar av länet minskas
med 90 procent.
Beslut är taget i riksdagen att frysa koldioxidutsläppen på
1988 års nivå, men efter beslutet har utsläppen fortsatt att
öka. Med nuvarande utveckling hotar utsläppen istället att
öka med 10 procent under 1990-talet, enligt
Naturvårdsverket. Koldioxidutsläppen bör enligt
Naturvårdsverkets rapport 4120 på sikt minskas med 50--80
procent. Om jordens medeltemperatur inte ska stiga mer än
en grad celsius per 100 år måste koldioxidutsläppen i världen
halveras.
Vägtrafiken subventionerad på miljöns bekostnad
Miljöskadorna orsakar förluster för miljarder varje år. De
som släpper ut föroreningarna bör själva betala sin del av
notan. Men idag subventioneras vägtrafiken med ca 15
miljarder kronor årligen, enligt Naturskyddsföreningens
beräkningar, samtidigt som det saknas pengar till
upprustning av järnvägar och hamnar.
1988 beslutade riksdagen att de olika trafikslagens avgifter
ska motsvara de samhällsekonomiska kostnader som trafiken
orsakar. Förutom de direkta utgifterna för t.ex. vägbyggen
och underhåll, trafikövervakning etc. ska också indirekta
effekter som trafikolyckor och miljöskador värderas och
avgiftsbeläggas.
På uppdrag av Naturskyddsföreningen har Lars Hansson
beräknat trafikens kostnadsansvar. Han har arbetat som
ekonom på Banverket och Vägverket och deltog i
utredningsarbetet inför riksdagsbeslutet 1988. Lars
Hanssons beräkning av vägtrafikens miljökostnadsansvar
utgår från Vägverkets egna värderingar av
trafikolyckskostnader och från riksdagens miljöavgifter på
luftföroreningar. Den visar att vägtrafiken årligen betalar 15
miljarder kronor för lite i avgifter, om trafiken ska betala
också miljö- och olyckskostnaderna i enlighet med
riksdagsbeslutet. Allt detta talar för att satsningar på
bilismen är föråldrade och konservativa.
E 20 blir motorväg?
En stor opinion i de berörda länen har protesterat mot
planerna på att bygga om E 20 till motorväg,
namninsamlingar och insändare i lokalpressen har
förekommit vid ett flertal tillfällen. När Vägverket
genomförde en informationsutställning, som besöktes av ca
2 500 personer i Vårgårda, Skara, Lidköping, Vara, Nossebro
och Götene, inkom det enkätsvar angående de olika
vägkorridoralternativen; flertalet var negativt inställda till
motorvägsbygge. Krav finns från Länsstyrelsen i Älvsborgs
län samt från två kommuner att en utredning ska ske om
förbättringar av nuvarande väg. Med utgångspunkt från de
miljöbeskrivningar som motionen tar upp ovan, opinionen
bland de närmast berörda människorna samt den
samhällsekonomiska aspekten på det hela, ser vi ingen
anledning att bygga om E 20 till motorväg. Vi ser heller
ingen anledning att man ska göra en 13-meters väg med ny
sträckning. Däremot anser vi att de olycksdrabbade
sträckorna ska byggas om med bl.a. planfria korsningar och
viltstängsel. Detta bör nu slutligen slås fast av riksdagen, så
att projekteringen och planeringen för motorvägen, som
kostar skattebetalarna dyra pengar, kan avbrytas och
blickarna kan riktas mot framtidsalternativet inom
kommunikationerna i Västsverige, nämligen
tågtransporterna.
Utredning med helhetsgrepp
Det bör snarast tillsättas en utredning som tar ett
helhetsgrepp på trafiksituationen i Västsverige. Utredningen
bör ta upp både ekonomi, säkerhet och miljökonsekvenser
av Vägverkets förslag med motorväg kontra alternativet att
behålla den nuvarande sträckningen av E 20, men ombyggd
till 13-metersväg. Utredningen ska också behandla
tågkommunikationerna i området och utreda hur Västra
stambanan bättre kunde utnyttjas med exempelvis regional
tågtrafik som delvis subventioneras av staten
(tillhandahållande av fordon för operatörer). Man borde
kunna göra kopplingen mellan bättre kommunikationer på
järnvägen, utökad kapacitet och minskat behov av satsningar
på vägnätet.
Utredningen bör ta i beaktande de erfarenheter som man
gjort i USA när lastbilarna har blivit kortare och lättare. Där
har man sett att frakt har lagts över på järnvägstransporter.
På detta område spelar EU-direktiv in. Vilka konsekvenser
kan det få för Västsverige och hur ska man möta och
tillgodose denna utveckling?
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att E 20 i huvudsak skall ha
samma sträckning som i dag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de olycksdrabbade avsnitten
på E 20 skall byggas om med bl.a. planfria korsningar och
viltstaket,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
trafiksituationen i Västsverige i enlighet med de riktlinjer
som motionen anger.
Stockholm den 18 januari 1995
Annika Nordgren (mp)
Elisa Abascal Reyes (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Per Lager (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)
Kia Andreasson (mp)