Länsstyrelserna bör behålla bilregistren
I prop. 1994/95:126 föreslås att ansvaret för bilregistret från den 1 januari 1996 centraliseras till Vägverket och enligt uppgift förläggs till Örebro. Handläggning av bilregisterärenden och telefonservice koncentreras till tre platser i landet. De föreslagna förändringarna medför enligt propositionen en årlig besparing på omkring 40 milj.kr.
På sid 15 i proppen sägs emellertid att bil- och körkortsregisterverksamheten alltid har finansierats genom avgifter. I och med övergången från netto- till bruttoredovisning på statsbudgeten kommer dessa avgifter inte att disponeras av den som sköter registren utan tillföras statskassan och redovisas under en inkomsttitel. På sid 27 meddelar regeringen att bilregisterverksamheten skall finansieras med medel från Vägverkets ramanslag.
Av prop. 1994/95:100 bil. 7 framgår det att Vägverket drabbas av stora nedskärningar, t.ex. när det gäller bidrag till enskilda vägar och flygplatser i skogslänen och för administrationen. Bilregistret nämns inte i regeringens förslag till Vägverkets budget, men det är inte troligt att man kan sköta det helt gratis.
Centralisering av en verksamhet innebär en avsevärt minskad service till allmänheten. Alla i hela landet blir hänvisade att ringa till tre platser för att få kontakt med bilregistret i stället för att kontakta sin egen länsstyrelse. Kännedomen om lokala förhållanden försvinner. Om t.ex. en yrkeschaufför ställt av en av sina bilar och får en oväntad beställning på körning har det visat sig vara värdefullt att snabbt via telefax kunna få bevis om avställnings upphörande.
Totalt i landet berörs ca 250 personer som arbetar med bilregister i de olika länsstyrelserna. I Dalarnas län, Falun, är antalet besök hos bilregistret ibland upp till 170 per dag. Ca 250 anmälningar per telefax kommer in per vecka om upphörande av avställning. De får svar oftast inom mindre än en halvtimme. Bilregistret i Falun tar emot 76.000 telefonsamtal per år.
Regeringens motiv är att spara 40 miljoner kronor. Eftersom bilregistret betalas genom avgifter från bilägarna borde denna besparing komma dem tillgodo. Medför omläggningen en besparing är det alltså inte statskassan som får den, om man inte låter bilägarna stå för en överavgift.
Centralisering blir sällan billigare i praktiken. Eftersom regeringen inte fört upp en utgiftspost på Vägverkets budget för att man övertar ansvaret med bilregistret, verkar det som om den uppgivna besparingen på 40 miljoner kronor är en ren synvilla.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:126 och behålla bilregistren hos länsstyrelserna.
Stockholm den 24 januari 1995 Birgitta Hambraeus (c) Ulf Björklund (kds) Ragnhild Pohanka (mp)