med anledning av prop. 1994/95:61 Vårdnadsbidraget. Garantidagarna. Enskild barnomsorg
Vi kristdemokrater ser med oro på regeringens förslag till
försämringar för barnfamiljerna.
För oss är det självklart att varje familj själv ska få avgöra
hur den vill ordna sin barnomsorg. Statens och
kommunernas uppgift är att anpassa sig till familjernas
önskemål, inte att styra familjernas val.
Fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av
familjepolitiken. Det första steget togs 1992 då dörrarna
öppnades för alternativ inom barnomsorgen genom att den
så kallade Lex Pysslingen avskaffades.
Det specialdestinerade statsbidraget till barnomsorgen har
sedan dess avskaffats, men socialtjänstlagen ålägger
kommunerna att betala ut bidrag till enskilda alternativ.
Det andra steget togs i och med beslutet om en
barnomsorgslag som börjar gälla den 1 januari 1995.
Barnomsorgslagen ålägger kommunerna att erbjuda plats i
privat eller kommunal barnomsorg åt alla barn som fyllt ett
år.
Vårdnadsbidrag minskar ekonomiskt avbräck
Det tredje steget för att förbättra barnomsorgen och göra
den mer rättvis togs i och med vårdnadsbidragets införande
den 1 juli 1994. Syftet med vårdnadsbidraget är att utjämna
de orättvisor som i dag finns mellan olika barnfamiljer
genom att endast de som utnyttjar offentligt finansierad
barnomsorg får del av samhällets stöd. Vårdnadsbidraget
ökar småbarnsföräldrarnas möjligheter att kombinera
yrkesarbete och omvårdnad om barnen på ett mer flexibelt
sätt.
Den föreliggande propositionen 1994/95:61 minskar åter
familjernas bestämmanderätt och handlingsutrymme. Enligt
vår mening kan det inte vara statens eller kommunens
uppgift att genom ekonomiska regler fastslå att en viss
barnomsorgsform ska föredras framför en annan.
Flerbarnstillägget
De tre viktiga stegen mot en familjepolitik grundad på
familjens bestämmanderätt riskerar nu att rivas upp av den
socialdemokratiska regeringen. Regeringen vill dessutom
genomföra ytterligare försämringar för de familjer som har
många barn genom att sänka flerbarnstillägget.
Vi konstaterar att för många familjer med fler än tre barn
som redan i dag lever på marginalen blir den ekonomiska
situationen ohållbar. Fler än 192 000 familjer kommer att
beröras av förändringarna i flerbarnstillägget. Med ett
bibehållet vårdnadsbidrag skulle situationen förbättras
avsevärt för många av dessa familjer.
40 procent väljer annan barnomsorg
Enligt den senaste barnomsorgsundersökningen hade i
januari i år 40 procent av föräldrar med barn mellan 3
månader och 6 år ordnat barnomsorgen på egen hand. En stor
del av dessa är föräldrar som är hemma med föräldrapenning.
Men det är också många familjer som inte har möjlighet att
utnyttja den subventionerade barnomsorgen. Andra anser att
det finns bättre lösningar.
Det handlar om föräldrar som skiftarbetar, föräldrar som
bor i glesbygd eller föräldrar som valt att fortsätta att vara
hemma efter tiden med föräldrapenning. För dem har
vårdnadsbidraget åtminstone något bidragit till att utjämna
skillnaderna i förhållande till andra barnfamiljer.
Det finns många tänkbara sätt att utnyttja
vårdnadsbidraget. De far- och morföräldrar som i dag åtagit
sig att sköta om sina barnbarn, ofta därför att barnens
mamma är ensamstående, kan t.ex. få en liten ersättning för
den insatsen. Ett par familjer kan slå sig samman och dela
på barnomsorgen. Vårdnadsbidraget kan också göra det
möjligt att vara hemma några månader extra på heltid för den
som så önskar. De som sparat dagar från
föräldraförsäkringen kan kanske dryga ut pengarna med
vårdnadsbidraget och sköta barnet själva ytterligare några
månader.
70 procent väljer vårdnadsbidrag
Intresset för vårdnadsbidraget är stort. I september månad
betalades vårdnadsbidrag ut till 167 185 familjer, eller 70
procent av alla familjer med barn mellan 1 och 3 år. Av dem
som får vårdnadsbidrag tar nästan 70 procent ut hela
bidraget, vilket innebär att de antingen har privat barnomsorg
eller att en förälder är hemma på heltid.
I drygt 25 procent av familjerna arbetar en förälder deltid,
har barnet mellan 15 och 30 timmar i kommunal barnomsorg
och får ett tillskott på 700 kr i form av vårdnadsbidrag.
Återstående 5 procent utnyttjar kommunal omsorg upp till
15 timmar och får därmed ett tillskott på 1 350 kr i form av
vårdnadsbidrag.
Fler och fler familjer har insett vårdnadsbidragets fördelar.
Antalet som tar ut vårdnadsbidrag har ökat för varje månad.
För de 30 procent av barnfamiljerna som inte alls valt
vårdnadsbidrag har ingenting förändrats.
Vårdnadsbidraget är alltså i första hand en reform som gör
det möjligt för familjerna att ordna barnomsorgen mer
flexibelt och som skapar större rättvisa mellan
barnfamiljerna, men det bidrar också till att hålla nere
kostnaderna för kommunerna.
60 000 nya barnomsorgsplatser
Genom barnomsorgslagen är kommunerna från och med 1
januari 1995 skyldiga att erbjuda barnomsorg till alla barn
över ett år när föräldrarna så önskar. Kommunförbundet
räknade 1993 ut vilka kostnader barnomsorgslagen skulle
medföra för landets kommuner. Förbundet kom fram till att
det omedelbart skulle behövas 60 000 nya
barnomsorgsplatser. Kostnaden för dessa blir cirka 3,4
miljarder kronor. Något resurstillskott har inte aviserats från
staten, vilket är ett avsteg från finansieringsprincipen.
Kommunförbundet har senare reviderat siffrorna och
menar att 3,4 miljarder var en underskattning. Enligt en
nyligen genomförd undersökning av SKTF, Sveriges
Kommunaltjänstemannaförbund, säger sig 45 procent av
kommunerna inte kunna leva upp till lagens intentioner.
Ett avskaffande av vårdnadsbidraget innebär alltså inte
bara att de föräldrar som valt att utnyttja vårdnadsbidraget
och inrättat sig efter det drabbas, utan också att de föräldrar
som inte kan få den daghemsplats de efterfrågar och har rätt
till står utan alternativ. Detta på grund av kommunernas
dåliga ekonomi.
Mot denna bakgrund yrkar kristdemokraterna avslag på
propositionen om ett avskaffande av vårdnadsbidraget.
Övergångsregler
Regeringens proposition innebär vidare att de tidigare
avskaffade garantidagarna återinförs. Detta kommer dock
inte att gälla de föräldrar som utnyttjat vårdnadsbidraget.
Antalet garantidagar minskar i förhållande till hur många
månader vårdnadsbidraget utnyttjats.
Om detta genomförs drabbas många barnfamiljer dubbelt
eftersom konsekvensen av de beslut de tog i juni 1994 inte
gick att förutse.
Om propositionen 1994/95:61 bifalls är det rimligt att
förslaget kompletteras med övergångsregler när det gäller
garantidagarna som innebär att inte vissa grupper drabbas på
ett oskäligt sätt. Exempelvis kan rätt till garantidagar utan
ersättning ges. Detta belastar inte budgeten.
Ytterligare en konsekvens av ett upphävande av lagen om
vårdnadsbidrag blir, enligt regeringen, att den utökade rätten
till tjänstledighet för småbarnsföräldrar försvinner. Detta är
djupt olyckligt.
Regeringens främsta argument för att avskaffa
vårdnadsbidraget är kostnaden. Rimligen kan dock inte
rätten till tjänstledighet under tre år efter barnets födelse
belasta statskassan, varför huvudargumentet faller.
Vi kristdemokrater ser med oro på att rätten till
tjänstledighet inskränks. De familjer som vill ägna mer tid
till sina barn fråntas inte bara ersättningen, utan även rätten
till ledighet.
Vid ett avskaffande av vårdnadsbidraget bör den utökade
rätten till tjänstledighet vara kvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:61 i dess helhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid avslag på yrkande 1 införa
övergångsregler för garantidagarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid avslag på yrkande 1
bibehålla den utökade rätten till tjänstledighet för
småbarnsföräldrar.
Stockholm den 17 november 1994
Inger Davidson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)