Nu växer åter barnomsorgsköerna ute i kommunerna. Ett
flertal kommuner kan inte svara upp mot socialtjänstlagens
bestämmelser om att ordna efterfrågad barnomsorg inom
föreskriven tid. Det hastigt uppkomna ökade behovet är
delvis politiskt betingat. Det är viktigt att kommunerna nu
ges de allra bästa förutsättningar och handlingsfrihet för att
lösa kommuninnevånarnas behov.
Förmyndarpolitik
Vi kristdemokrater ser med oro på den förmyndarpolitik
som socialdemokraterna på nytt genomdrivit inom
familjepolitiken. Avvecklingen av vårdnadsbidraget,
slopandet av avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader
och slopandet av rätten till tjänstledighet i tre år har direkt
drabbat 70 procent av de familjer som har barn under 3 år.
Det har lett till att orättvisan mellan olika familjer ökar.
Samtidigt som valfriheten minskar för familjerna ökar också
kommunernas kostnader för barnomsorgen.
Vidare har socialdemokraterna visat att de inte vill ge
föräldrarna möjlighet att själva få avgöra hur man vill ordna
sin barnomsorg. Det är helt fel signaler som regeringen ger
i en tid av social otrygghet, där barn och ungdomars rotlöshet
diskuteras och det brutala våldet breder ut sig. Nu bör man
i stället uppmuntra engagemang och låta föräldrarna bedöma
vad som är bäst för barnen. Det skapar trygghet och
förebygger social utslagning.
Föräldrarollen
Att vara förälder är det finaste som finns. Inget ansvar och
ingen uppgift kan vara större än att ge barn trygghet och en
god fostran. Föräldrarnas kravlösa kärlek, engagemang och
intresse för sina barn är av avgörande betydelse för barnets
utveckling och kan knappast ersättas av någon samhällelig
instans. Ett barn behöver båda sina föräldrar. Det är i
familjen som vi lägger grunden för vår karaktär, våra
värderingar och vår förmåga.
Skilsmässorna ökar 1992
gick 50.000 par skilda vägar. Det är en ökning med
10.000 jämfört med t ex 1986. Separationerna ökar mest i
familjer med små barn, och om utvecklingen fortsätter i
samma takt så kommer 42 procent av alla barn att före sin
18-årsdag få vara med om att föräldrarna flyttar ifrån
varandra. Det innebär att många barn berövas rätten att få
växa upp med båda föräldrarna i sin närhet. Alltför ofta är
det en av föräldrarna som får vårdnaden och på så sätt mister
barnet vardagskontakten med den andra föräldern. Därför
borde åtgärder sättas in för att undvika separationer. Varje
separation som undviks är till stor fördel för barnet. Efter de
senaste fallen av brutalt våld har det åter uppmärksammats
att alla barn behöver sin pappa. Särskilt pojkarna behöver en
man att identifiera sig med.
Föräldrautbildning
Tillgången till föräldrautbildning varierar i olika delar av
landet. I ekonomiskt svåra tider är det lätt att nedprioritera
förebyggande insatser som föräldrautbildning.
Föräldrautbildning kan innehålla olika delar som
information om barns utveckling, hur man praktiskt sköter
barnen och hur man får en positiv och trygg relation. Ett av
de största och viktigaste områdena är dock relationen mellan
föräldrarna. Det kan vara påfrestande för relationera att få ett
barn som tar mycket av den tid paret tidigare haft
tillsammans. Därför är det viktigt att förebygga
relationsproblem genom samtal och information.
Föräldrarna är de viktigaste förebilderna för sina barn.
Föräldrar kan, genom sitt sätt att vara mot varandra, visa hur
en man och en kvinna kan fungera tillsammans. Föräldrar
förmedlar på så sätt värderingar, roller och mönster till
barnen. Det uppfattar barnen genom att se vad som försiggår
i samspelet mellan föräldarna. Det är viktigt att inse att det
är genom att underlätta och hjälpa föräldrarna som vi gör den
största insatsen för barnen. Genom att sätta in insatser tidigt
stärks och utvecklas föräldrars och barns roll i familjen och
familjens roll i samhället. På många platser i landet görs
stora insatser på föräldrautbildningens område. Det är viktigt
att inse vilka vinster det kan bli, både humanitärt och
ekonomiskt med förbyggande insatser. Därför måste
föräldrautbildningen lyftas fram.
Familjerna måste få välja
För oss kristdemokrater är det självklart att varje familj
själv ska få avgöra hur den vill ordna sin barnomsorg. Statens
och kommunens uppgift är att anpassa sig till familjens
önskemål, inte styra familjens val.
Fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av
familjepolitiken. Det första steget togs 1992 då dörrarna
öppnades för alternativ inom barnomsorgen genom att den
så kallade Lex Pysslingen avskaffades.
Det andra steget togs med beslutet om en barnomsorgslag
som började gälla den 1 januari 1995. Barnomsorgslagen
ålade kommunerna att erbjuda plats i privat eller kommunal
barnomsorg åt alla barn i åldrarna 1 till och med 12 år. En
barnomsorgslag är dock oacceptabel om man inte samtidigt
skapar reell valfrihet för barnfamiljerna.
Det tredje steget för att förbättra barnomsorgen och göra
den mer rättvis togs när vårdnadsbidraget infördes den 1 juli
1994. Syftet med vårdnadsbidraget var att utjämna de
orättvisor som fanns mellan olika barnfamiljer genom att
endast de som utnyttjade offentligt finansierad barnomsorg
fick samhällets stöd. Vårdnadsbidraget ökade
småbarnsföräldrarnas möjligheter att kombinera yrkesarbete
och omvårdnad om barnen på ett mer flexibelt sätt.
Den socialdemokratiska regeringen har nu åter infört
förmyndarpolitiken och minskat familjernas
bestämmanderätt och handlingsutrymme. Vi anser med
bestämdhet att det inte är statens eller kommunens uppgift
att genom ekonomiska regler favorisera en viss barnomsorg
framför en annan. Däremot ska stat och kommun se till att
den barnomsorg finns tillgänglig som familjerna efterfrågar
och vill ha.
70 procent valde vårdnadsbidrag
Intresset för vårdnadsbidraget blev stort. I september
månad betalades vårdnadsbidrag ut till 167 185 familjer,
eller 70 procent av alla familjer med barn mellan 1 och 3 år.
Av de som fick vårdnadsbidraget tog nästan 70 procent ut
hela beloppet, vilket innebär att de antingen hade privat
barnomsorg eller att föräldrarna skötte barnomsorgen själva.
För de 30 procent som inte valde vårdnadsbidrag förändrades
ingenting.
Vårdnadsbidraget gör det möjligt för familjerna att ordna
barnomsorgen mer flexibelt och det skapar större rättvisa
mellan barnfamiljerna. Det bidrar också till att hålla nere
kostnaderna för kommunerna. En nyproducerad plats, för
barn mellan 1 och 3 år, kostar i regel kommunerna över
100.000 kronor. Vårdnadsbidraget,som betalas av staten,
kostar för motsvarande åldersgrupp 24.000. Bara detta
faktum innebär en kraftigt ökad kostnad för kommunerna om
bara en del av de barn som tidigare haft vårdnadsbidrag nu
söker en plats i den kommunala barnomsorgen.
Rätt till tjänstledighet i 3 år
Den socialdemokratiska regeringen framförde ekonomiska
skäl som huvudorsak när man genomdrev ett avskaffande av
vårdnadsbidraget. Vi har vid upprepade tillfällen
argumenterat mot detta. I samband med att vårdnadsbidraget
togs bort togs även möjligheten till tjänstledighet bort.
Rimligen kan dock inte rätten till tjänstledighet under 3 år
efter barnets födelse belasta statskassan, varför
huvudargumentet i den delen faller. Det är viktigt att denna
rätt finns kvar för de småbarnsföräldrar som behöver och
önskar det.
I avvaktan på den familjepolitiska utredningen, som
regeringen aviserat, borde vårdnadsbidraget återinföras i den
form det hade före den 1 januari 1995. Det gäller även rätt
till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader samt rätt till
tjänstledighet till barnet är 3 år.
Barnomsorgslag förutsätter vårdnadsbidrag
När beslutet om barnomsorgslag togs underströks vikten
av att även vårdnadsbidrag skulle införas. Detta för att
garantera ett fritt val men också för att kostnaderna för
kommunerna skulle stiga dramatiskt om alla de som hade rätt
till det skulle kräva en kommunal daghemsplats.
Kommunförbundet har nyligen räknat ut att det kostar
kommunerna cirka 5 miljarder att leva upp till
barnomsorgslagen nu när vårdnadsbidraget är stoppat.
Ett avskaffande av vårdnadsbidraget innebar inte bara att
de föräldrar som valt att utnyttja vårdnadsbidraget och
inrättat sig efter det drabbades, utan också att de föräldrar
som inte kan få den daghemsplats de efterfrågar och har rätt
till står utan alternativ. Detta på grund av kommunernas
dåliga ekonomi.
Verkligheten är nu den att barnomsorgsköerna växer ute i
kommunerna. Vid en rundringning till kommunerna nyligen
visade det sig att cirka hälften av dem inte kan leva upp till
barnomsorgslagen. De farhågor som fanns har alltså
besannats.
Hinder för kommunerna
Möjligheterna för kommunerna att ordna eller stödja de
barnomsorgsformer, som föräldrarna önskar, har generellt
sett ökat genom åren. Fortfarande saknas dock möjligheten
för kommunerna att mera generellt stödja barnomsorg i det
egna hemmet om den utövas av någon av barnets föräldrar.
Efter utslag i regeringsrätten har dock kommunerna
möjlighet att lämna ersättning för barnomsorg i det egna
hemmet om föräldern är anställd som kommunal
dagbarnvårdare.
Det är mycket viktigt att undanröja hinder för kommunen
att uppfylla de mål och lagar som staten bestämt. Samtidigt
måste det kommunala självstyret främjas så att
kommuninnevånarna kan få den service de önskar.
Kommunerna är olika och har olika förutsättningar. Därför
är det viktigt att de får de allra bästa förutsättningar och även
handlingsfrihet för att lösa kommuninnevånarnas behov.
Alla familjer är inte lika. Alla har inte nio-till-femjobb.
Många barnfamiljer bor i glesbygd där det kanske inte finns
ett kommunalt daghem eller där det är mycket stora avstånd
till kommunal barnomsorg.
För att kommunerna ska kunna leva upp till
barnomsorgslagens intentioner anser vi att kommunerna
borde få möjlighet att betala någon form av ersättning direkt
till de familjer som önskar och behöver det. Vid eventuellt
beslut om statligt vårdnadsbidrag för barn under 3 år bör
särskilda regler utformas så att ej dubbla bidrag betalas ut.
Översyn av det offentliga stödet till barnfamiljerna
Vi kristdemokrater har förordat en översyn av det
familjepolitiska stödet till barnfamiljerna. Det gäller
barnbidrag, vårdnadsbidrag och de statliga och kommunala
subventionerna till barnomsorg. Det är viktigt att få en
överblick över familjernas verkliga ekonomiska situation.
Att ta ställning till ett bidrag i taget kan ge en felaktig
helhetsbild. Samhället betalar i dag drygt 80 miljarder i
familjepolitiskt stöd om kostnaderna för barnomsorgen i
kommunerna medräknas. När besparingar sker, under
ekonomiskt svåra tider, måste det ske på ett
fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Bland annat därför är
det angeläget med en översyn.
Syftet med denna översyn bör, enligt vår mening, också
vara att ge föräldrar och vårdnadshavare större inflytande
över hur resurserna används. Förslaget om översyn har fått
stöd av den socialdemokratiska regeringen som nu beslutat
att se över det samlade familjepolitiska stödet och föreslå
fördelningspolitiskt rättvisa besparingar. Men samtidigt som
man accepterat denna översyn genomförs flera rejäla
försämringar för de familjer som har de lägsta disponibla
inkomsterna. Dels har redan förslag lagts om kraftiga
nedskärningar i flerbarnstilläggen, dels har man tagit bort
vårdnadsbidraget och vidare ska barnbidraget dras ner
generellt utan någon direkt kompensation för dem som har
de lägsta inkomsterna. Vi kristdemokrater är medvetna om
den utomordentligt allvarliga ekonomiska situationen vårt
land befinner sig i men vi kan inte acceptera
fördelningspolitiskt oriktiga besparingsförslag inom
familjepolitiken.
Barnbidrag
I Sverige har vi haft generella barnbidrag sedan 1948. En
av utgångspunkterna har varit att utjämna inkomster mellan
familjer med och utan barn.
Barnbidrag i kombination med vårdnadsbidrag och avdrag
för barnomsorgskostnader skapar en ökad möjlighet för
barnfamiljer att välja olika alternativ i barnomsorgen.
Det nuvarande bidraget till barnfamiljerna är 9 000 kronor
per barn och år. Därutöver lämnas flerbarnstillägg. I
fördelningspolitiskt syfte kompletteras barnbidraget med ett
behovsprövat bostadsbidrag. Bostadsbidraget är konstruerat
på så sätt att det innehåller en bidragsdel som inte är knuten
till bostadskostnaden men väl till barnantalet och en
bidragsdel som är knuten till familjens bostadskostnad.
I budgetpropositionen föreslås en generell sänkning av
barnbidraget med 1 500 kronor per barn och år. Undantag
föreslås för ensamstående. Genom bidragssänkningen nås en
besparing på 2 345 miljoner kronor. Medräknas sänkningen
av bostadsbidragen för vuxna utan barn är sänkningen 3 035
miljoner kronor. Konstruktionen på sänkningen rubbar den
balans som nåddes i skattereformen.
Vi kristdemokrater föreslår en generell neddragning av det
allmänna barnbidraget, totalt 150 kronor per barn och
månad. Det kan emellertid inte anses acceptabelt att
neddragningen drabbar alla barnfamiljer lika, oberoende av
deras ekonomiska situation.
Därför förs 150 kronor per barn över till den barnrelaterade
delen av bostadsbidraget. Därutöver föreslås en ytterligare
höjning från fjärde barnet för att kompensera förändringen i
flerbarnstilläggen.
Genom skattereformen, som genomfördes av
socialdemokraterna och folkpartiet, sänktes de direkta
skatterna rejält för de flesta heltidsarbetande. Ju högre
inkomst desto större skattesänkningar. Skattesänkningarna
finansierades delvis genom höjda boendekostnader.
Barnfamiljer och pensionärer skulle kompenseras för dessa.
För barnfamiljerna skedde detta genom en rejäl höjning av
barnbidraget. Pensionärerna skulle få höjda bostadsbidrag
och höjt pensionstillskott. På grund av de omfattande
hyreshöjningarna som ägde rum i anslutning till
skattereformen blev kompensationen mindre än beräknad,
som andel av hushållets utgifter, för många hushåll med små
disponibla inkomster per konsumtionsenhet. Efter
regeringsskiftet 1991 sökte fyrklöverregeringen att till en del
kompensera de sämst ställda pensionärerna genom en
höjning av bostadsbidragen och pensionstillskottet. För
övriga boende höjdes de inkomstprövade bostadsbidragen
mer än kostnadsökningarna. Härigenom kompenserades i
någon mån de relativa försämringar som mottagarna av dessa
bidrag fått efter de hyreshöjningar som hade sitt ursprung i
skattereformen.
Som visas i finansplanen innebär de i budgetpropositionen
föreslagna åtgärderna att de 30 procent av befolkningen som
har den lägsta disponibla inkomsten får den största
procentuella sänkningen. Värst drabbade är familjer med
flera barn och vissa pensionärer.
Statens ekonomiska situation kräver en omprövning av
transfereringarna. Detta märktes inte i den
socialdemokratiska retoriken under förra mandatperioden. I
valrörelsens slutskede kom en omprövning till stånd. Detta
kan möjligen förklara att de i budgetpropositionen
föreslagna åtgärderna fått en så sned fördelningspolitisk
profil. De sämst ställda får bära en relativt sett större börda.
Vi kristdemokrater anser att de familjer som har de lägsta
inkomsterna bör skyddas. För många familjer är
barnbidraget helt avgörande för ekonomin. En självklar
princip bör vara att ingen familj ska behöva begära
socialbidrag enbart av det skälet att de har barn. Vi föreslår
därför ändringar i regeringens förslag. Det är dock angeläget
att den aviserade översynen av familjestödet kommer igång.
Denna översyn bör belysa effekterna av flera olika åtgärder
som beskattade barnbidrag, skattereduktion, behovsprövade
barnbidrag och förstärkt stöd till familjer med små barn.
Ändrade betalningstider för barnbidrag, bostadsbidrag och
bidragsförskott
Med nuvarande regler betalas barnbidrag, bidragsförskott
och särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ut den 20 och
bostadsbidrag den 25 i varje månad. Regeringen föreslår i
budgetpropositionen att bidragen från och med den 1 januari
1996 betalas ut den 27 i varje månad.
Vi anser att detta förslag är felaktigt. Många barnfamiljer
lever under ekonomiskt knappa förhållanden och har små
marginaler. För dem kan det vara av avgörande betydelse att
barnbidraget, och för vissa även bidragsförskottet, betalas ut
den 20 i varje månad.
Vi kristdemokrater kan inte acceptera förslag som
försämrar för de mest utsatta barnfamiljerna, de som är i
störst behov av bidragen. Regeringens förslag tyder på att
den har dålig insikt i den verklighet som många barnfamiljer
lever i. Vårt förslag är att barnbidrag, bostadsbidrag och
bidragsförskott betalas ut enligt nuvarande regler.
Flerbarnstillägg
Sänkningen av flerbarnstilläggen från den 1 januari 1995,
cirka 540 miljoner kronor, innebär en övervältring av
kostnader på kommunerna eftersom många familjer med
flera barn i ökad utsträckning kommer att hänvisas till
socialbidrag. Vill man nå en besparing på detta område är det
både bättre och mera rättvist att återinföra en kompensation
i bostadsbidragen. Flerbarnstilläggen bör vara relaterade till
barnbidraget: 50 procent av barnbidraget för tredje barnet
och 100 procent för fjärde och följande barn.
Bostadsbidraget
Vi föreslår att 150 kronor av det allmänna barnbidraget
förs över till det behovsprövade barnrelaterade
bostadsbidraget. För några år sedan sattes ett tak i
bostadsbidragssystemet vid tre barn i familjen. Vi anser dock
att bidraget bör gälla alla barn i familjen vilket innebär att
begränsningen till tre barn upphör. Därutöver föreslås en
ytterligare höjning från fjärde barnet för att kompensera
förändringen i flerbarnstilläggen.
Nivån i föräldraförsäkringen
Den socialdemokratiska regeringen har, i motsats till vad
man sa i valrörelsen, lagt flera förslag om sänkt ersättning
av nivåerna i trygghetssystemen. Föräldraförsäkringen ska,
enligt regeringens förslag, från och med 1997 sänkas till 75
procent av inkomsten, med undantag av de två månader som
är avsedda för mamman respektive pappan. Vid vård av sjukt
barn ska ersättningen vara 75 procent de första 14 dagarna
därefter 85 procent. Familjer är olika och har olika
förutsättningar. För en del är en sänkning av nivån knappast
märkbar medan den för andra, som lever med små
marginaler, är oacceptabel. Vi kristdemokrater anser dock att
man bör eftersträva en så enhetlig konstruktion som möjligt.
Vårt förslag är därför att nivån ska vara 80 procent för såväl
föräldraförsäkringens 12 månader som för vård av sjukt
barn.
Bidragsförskott
Varje månad betalar staten ut cirka 250 miljoner kronor i
bidragsförskott. Det visar sig att pappornas
betalningsbenägenhet är mycket låg: enbart 27 procent
(första halvåret 1994) av de underhållsskyldiga betalade och
staten får alltså stå för resten, därav den höga kostnaden,
cirka 3 miljarder, kommande år för staten. Det är dock inte
enbart den höga kostnaden som är allvarlig utan också det
faktum att alldeles för många barn i praktiken har samhället
som en förälder. Det skapar känslomässiga störningar både
för barnet och den förälder som inte betalar och inte tar sitt
ansvar. Vi är väl medvetna om att inte alla har samma
förutsättningar att betala lika mycket men det borde vara
möjligt att vidta åtgärder för att exempelvis uppnå en högre
grad av återbetalning.
För närvarande ser en särskild utredning -- Underhålls- och
bidragsförskottsutredningen -93 (S 1993:09) -- över
ensamförälderstödet med uppgift att bland annat pröva om
försäkringskassorna kan ges större roll vid fastställande och
jämkning av underhållsbidrag. Målsättningen är att
utredningen i början av 1995 ska redovisa förslag vad gäller
såväl administrationen av underhållsbidrag som reglerna för
beräkning av dessa. Vi kristdemokrater har för avsikt att
återkomma med synpunkter efter det att vi sett utredningens
förslag.
Framtidens krav
När vårdnadsbidraget infördes fick vi bekräftat att
småbarnsfamiljerna vill bestämma själva hur de skall ordna
sin barnomsorg. Oavsett vilka beslut den nuvarande
regeringen fattar så kommer framtidens moderna familjer att
kräva frihet. Detta är i linje med Europakonventionen om
mänskliga fri- och rättigheter. För oss kristdemokrater är det
självklart att familjen ska få bestämma vilken barnomsorg
den vill ha. Det är viktigt att beslut tas på en nivå som ligger
så nära individen som möjligt. Detta är ofta den nivå som
har den bästa kompetensen. Därför anser vi att framtidens
familjepolitik ska ge makt åt familjen där familjernas egna
önskemål och barnens behov sätts i centrum.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av föräldrautbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i
den form det hade före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i den form det hade före den 1 januari
1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till tjänstledighet för vård av
barn under 3 år,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förändringar i lagstiftningen i syfte att möjliggöra införandet
av kommunala ersättningar för de barn som kommunen har
skyldighet att stödja enligt socialtjänstlagen, i enlighet med
vad som anförts i motionen,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direktiven till den översyn som
aviserats angående familjepolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att föra över en del av det
nuvarande generella barnbidraget till det behovsprövade
barnbidraget i bostadsbidragssystemet,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande
utbetalning av barnbidrag, bidragsförskott och
bostadsbidrag,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flerbarnstillägget,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadsbidraget,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja
barnomsorg,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens och kommunernas uppgift
att anpassa sig till familjernas val.
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Mats Odell (kds)
1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
2 Yrkande 2 hänvisat till AU.
3 Yrkande 6 hänvisat till LU.
4 Yrkande 7 hänvisat till BoU.
1 Yrkande 5 hänvisat till KU.
2 Yrkande 8 hänvisat till FiU.
3 Yrkande 10 hänvisat till BoU.