I juli 1979 gjordes en omfattande förändring av föräldrabalkens bestämmelser om beräkning av underhållsbidrag. Avsikten var att ge en rättvis fördelning av ett barns försörjning mellan föräldrarna. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket utarbetade riktlinjer för tillämpningen av de nya bestämmelserna.
Den nya lagen innebar en lättnad för många underhållsskyldiga. Lägre underhållsbidrag fastställdes eftersom även den andre föräldern kunde bidra till barnets försörjning.
Samtidigt som förändringarna gjordes ändrades dock inte bidragsförskottslagen. Trots år av utredningar fortsätter samhället att betala ut bidragsförskott för barn som kan försörjas av föräldrarna. När det måste sparas riktar sig åtgärderna mot endast en förälder, den underhållsskyldige.
I lagutskottets betänkande (LU9:1978/79) inför ändringen av lagen ansåg man att en viss behovsprövning borde finnas i förhållande till vårdnadshavarens inkomst. Utskottet pekade på att samhället inte helt skulle avhända sig möjligheten att ingripa mot att föräldrar gör sig en obehörig vinst genom bidragsförskottet. Frågan om eventuell behovsprövning hänsköts dock till sittande utredning.
Det har nu gått cirka 16 år sedan lagutskottets betänkande redovisades. Samhället kan ännu inte begränsa bidragsförskotten i ärenden som detta.
Även om föräldrarna tillsammans har ett beräknat överskott så att de kan sörja för barnet betalar samhället ut ett bidrag. Eftersom det inte finns någon behovsprövning i bidragsförskottslagen betalas mellanskillnaden mellan bidragsförskott och fastställt underhållsbidrag, oavsett föräldrarnas kapacitet att själva klara av försörjningen av barnet.
Överkompenseringen blir än mer tydlig om ett barn har egna inkomster av förvärvsarbete eller förtidspension. Dessa barn saknar underhållsbidrag, vilket i beräkningarna sätts till 0 kronor. Bidragsförskottet ska emellertid, enligt gällande regler, betalas ut. Föräldrarna får då 1 173 kronor varje månad för ett barn som självt klarar av sitt underhåll.
Att underhållsbidraget fastställs enligt föräldrabalkens regler efter barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga är bra. Problemet är att bidragsförskottslagen inte innehåller någon formulering om behovsprövning. Detta gör att vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott. Under 16 år har således stora summor pengar betalats ut till föräldrar enkom av den anledningen att det inte finns någon korrelation mellan bidragsförskottslagen och föräldrabalken. Bidragsförskottslagen borde ändras så att bidragsförskott kan minskas i de fall förmånen framstår som klart oberättigad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av vårdnadshavare.
Stockholm den 25 januari 1995 Fanny Rizell (kds) Rose-Marie Frebran (kds)