Det sätt att organisera välfärden som växt fram i Sverige
har byggt på individuella rättigheter och skyldigheter.
Liksom rösträtt och likhet inför lagen skulle rätten till
rimliga levnadsförhållanden för alla vara en medborgerlig
rättighet.
Välfärden finansieras via skattsedeln och skall verka
omfördelande och utjämna levnadsvillkoren mellan olika
grupper i samhället. Ganska tidigt kom också den svenska
familjepolitiken att integreras i den generella
välfärdspolitiken. De senaste åren har också nya mål i
familjepolitiken tillkommit, till exempel att öka
möjligheterna att kombinera förvärvsarbete och familj.
Utgångspunkten har varit att kvinnor och män skall kunna
förvärvsarbeta och ha familj på lika villkor. Där har
föräldraförsäkringen, den utbyggda barnomsorgen,
utvecklingen av äldreomsorgen osv. spelat en viktig roll för
att svenska kvinnor både förvärvsarbetar i nästan lika stor
utsträckning som män, men också föder näst flest barn i hela
Europa.
I Sverige har vi under de senaste årtiondena gått från att
betrakta familjen som samhällets minsta enhet till att anse
individen som den minsta enheten i samhället. Vårt
välfärdssystem bygger inte på att kvinnor utför
omsorgsarbetet obetalt i hemmet och att de därmed får en
mycket lös anknytning till arbetsmarknaden.
Familjepolitikens utformning, t.ex. bidragsförskottet, har
också betydelse för kvinnors möjlighet att bryta upp från
ohållbara situationer. De besparingar som aviseras vad gäller
ekonomiskt stöd till familjer får därför inte inskränka
kvinnors rättigheter att dels kombinera förvärvsarbete med
skötsel av små barn, dels att betraktas som enskilda individer
i ekonomiskt hänseende.
Under en period har vi nu haft en debatt om en återgång
till en förgången tids familjeideal. En stor symbolfråga har
varit vårdnadsbidraget, som också hunnit prövas en tid. En
annan symbolfråga har varit avdragsgilla hembiträden.
Förhoppningsvis kan vi nu avföra dessa debatter från
dagordningen.
I ett internationellt perspektiv har det svenska systemet
alltså varit unikt. Inte minst i många av de länder inom den
europeiska unionen som vi gradvis anpassas till är välfärden
organiserad utifrån helt andra principer.
Socialförsäkringssystemen i många EU-länder har sin
utgångspunkt i familjen och bygger på den s.k.
subsidiaritetsprincipen. Familjen, inte individen, betraktas
som samhällets grundval. Välfärden ses inte som en självklar
medborgerlig rättighet och ansvaret för omsorgen lastas över
på familjen.
I dag befinner vi oss i en ekonomiskt pressad situation
p.g.a. systemfelen i det kapitalistiska systemet som sätter allt
större press på välfärdsstaten. Röster hörs som hävdar att vi
inte har råd med jämställdheten. Det är därför angeläget att
den förda familjepolitiken lägger fast att kön är en politisk
dimension -- inte en sakfråga som prioriteras eller icke
prioriteras. I förlängningen innebär det att alla de mått och
steg som regeringen vidtar på familjepolitikens område
måste prövas ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är svårt att
tala om en bra familjepolitik utan att samtidigt tala om
kvinnors frigörelse.
Vänsterpartiet vill därför klart markera att vi inte tänker
medverka till en återgång till en gammaldags reaktionär
familjepolitik. Grunden för vår politik är att varje kvinna och
man skall betraktas som en enskild individ i ekonomiskt
hänseende, varje kvinna och man skall ha rätt att själv tjäna
ihop till sitt uppehälle och sin pension. I dag finns
dokumenterade kunskaper om ojämlikheten mellan könen.
Förutom det finstilta i kontraktet mellan könen, traditionella
rollmönster, osv. behöver vi bara läsa
Löneskillnadsutredningen för att förstå vad
lönediskrimineringen av kvinnor och ojämlika förhållanden
på arbetsmarknaden innebär för kvinnors och mäns fria val.
Det blir därför synnerligen angeläget att klart formulera
riktlinjerna för framtidens familjepolitik. Och framtidens
familjepolitik måste bygga på de traditionella
välfärdsfundament vi byggt upp.
Vänsterpartiet är positivt till familjen. Vi definierar den
dock vidare än som den traditionella kärnfamiljen. En familj
kan bestå av en ensamstående med ett eller flera barn. Det
kan vara homosexuella som lever samman eller storfamiljer
i olika konstellationer. Alla dessa kan vid olika tidpunkter
behöva det stöd som ett välfärdssamhälle kan ge.
En förutsättning för att båda parter i ett förhållande skall
kunna förvärvsarbeta är en god och väl utbyggd barnomsorg
som fyller två syften, dels att möjliggöra förvärvsarbete för
båda föräldrarna, dels att ge alla barn rätten till en
stimulerande uppväxt med hjälp av en god barnomsorg med
pedagogiskt innehåll. I ett samhälle där många lever med
bara den ena föräldern eller har dålig eller ingen kontakt med
äldre släktingar etc. innebär en försämring av den offentliga
barnomsorgen en ytterligare segregering av barn efter
föräldrarnas sociala ställning.
I debatten har ibland jämställdheten mellan könen satts i
motsatsställning till barnens bästa. Vänsterpartiet menar
tvärtom att de i allra högsta grad hänger ihop. Barn har rätt
till båda sina föräldrar. Att kvinnor kan delta i samhällslivet
på samma villkor som män gynnar också barnen. Om inte
kvinnor ges möjligheter att dela makten i samhället och
omsorgsansvaret med männen, så tillvaratas inte heller
barnens intressen på bästa sätt.
Att dagens barnfamiljer är hårt pressade, att kvinnor som
fortfarande har huvudansvaret för barn och hem slits hårt av
dubbelarbete löses inte genom ett vårdnadsbidrag som
förstärker segregerande könsrollsmönster eller genom en
återgång till gammalt klassamhälle med pigor och
tjänstefolk. Vem skall passa pigans barn? Satsningen inom
familjepolitiken måste därför göras på kvoterad
föräldraförsäkring, kortare arbetstid, en väl utbyggd
kvalitetssäkrad kommunal barnomsorg och ett bevarat
bidragsförskott. Sextimmarsdagen är det naturliga steget för
att skapa ett bättre samhälle i stort men vi menar att på
familjelivets område kommer fördelarna att bli mest
uppenbara. En förkortad arbetsdag ger tid för familj, arbete
och studier för både kvinna och man. Först då kan vi tala om
reell valfrihet.
Föräldraförsäkringen måste stärkas
Föräldraförsäkringen har varit oöverträffad när det gäller
att underlätta för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och
barn, vilket också varit bra för barnen. Vänsterpartiet anser
att en utbyggd föräldraförsäkring måste prioriteras inom
familjepolitiken så fort resurserna tillåter.
Kvoterad föräldraledighet -- stärk pappans roll
Det är nu hög tid att gå från ord till handling för att öka
männens chans att självständigt ta ansvar för hem och barn.
Vänsterpartiet anser att mannen skall ha rätt till
föräldraledighet och att denna inte skall kunna överlåtas på
mamman. Vänsterpartiet föreslår därför att de kvoterade
månaderna successivt byggs ut.
Bidragsförskott
Bidragsförskottet är en av de viktigaste reformer som
genomförts för att främja kvinnors oberoende av enskilda
män. Genom bidragsförskottet får kvinnor ekonomiska
möjligheter att bryta upp från ohållbara förhållanden eller
när mannen lämnar familjen. I gengäld har kvinnor i Sverige
blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar stort. För
att kvinnor skall betraktas som enskilda individer i
ekonomiskt hänseende krävs därför -- så länge det finns
föräldrar som avstår från att ta sitt betalningsansvar -- att
staten tar sitt ansvar.
I en särskild motion kommer Vänsterpartiet att redogöra
för sina förslag om utformningen av bidragsförskotten.
Sextimmarsdagen
Vänsterpartiet vill införa sex timmars arbetsdag. Detta
skulle innebära mer tid med familjen och ge båda föräldrarna
möjlighet att på lika villkor ha både barn och yrkesarbete.
Det leder också till att många kommer att må bättre på sina
arbetsplatser och i hemmet. Därtill är den förändrade
arbetsmarknadssituationen ett skäl till att arbeta för
införandet av sextimmarsdagen.
I en särskild motion redogör Vänsterpartiet för sina förslag
om kortare arbetstid.
Föräldrautbildning
Fortfarande saknas föräldrautbildning i tillräcklig
omfattning. Det råder stora brister på detta område. Landets
studieorganisationer bör ges ekonomisk möjlighet att
prioritera denna verksamhet. Det behövs även ökad
utbildning för yrkeskategorier som arbetar med barn i
skilsmässosituationer. Vänsterpartiet anser att studieförbund
som satsar på föräldrautbildning skall ges extra statligt stöd
till denna verksamhet.
Barnvårdare
Barnvårdare kommer hem till barn när de blivit sjuka och
inte kan vistas i den ordinarie barnomsorgen. Antalet
barnvårdartjänster har minskat i kommunerna och
socialstyrelsen har, på regeringens uppdrag, gjort en
kartläggning av ensamföräldrars utnyttjande av de
kommunala barnvårdarresurserna.
Rapporten visar på stora brister och att denna verksamhet
försummas i kommunerna när de tvingas prioritera. Det
behövs en ökad beredskap i kommunerna för att ställa upp
för ensamföräldrar, föräldrar med bristande socialt nätverk
eller familjer som drabbas av sjukdom, eller av andra skäl
råkar in i en krissituation. Det är viktigt för barnet att en
pedagogiskt kunnig och välbekant person kan komma hem,
om inte någon av föräldrarna har möjlighet att stanna hemma
med sitt sjuka barn.
Vänsterpartiet anser att uppbyggnaden av
barnvårdarsystemet är en viktig fråga och vi önskar en plan
för denna verksamhets återuppbyggnad.
Stöd till barn i kris
Familjerådgivning är en kommunal angelägenhet och bör
finnas i varje kommun. Alla skall kunna få stöd vid
skilsmässor. Målet är att föräldrarna skall samarbeta för
barnets bästa. Varje år berörs mellan 20 000 och 25 000 barn
av skilsmässor. Umgängesrätten blir för en del föräldrar den
spröda länk med vilken det fortsatta föräldraansvaret och
föräldraskapet skall upprätthållas.
Barnens rätt till båda föräldrarna borde vara en självklarhet
och en bra familjerådgivning kan bidra till att stödja familjen
och reda ut problemen i samband med en skilsmässa. Vi vill
att det upprättas en plan för en utvidgad verksamhet med
familjerådgivning. Denna familjerådgivning skall vara
avgiftsfri.
För att umgängesrätten skall fungera behövs en rad
insatser: För att främja kontakten behöver den förälder som
flyttar från det tidigare gemensamma hemmet en bostad nära
barnet. Fria resor bör ges det barn som skall träffa en förälder
som inte bor på samma ort. Bostadsbidrag skall kunna utgå
till båda parter för en bostad med utrymme för barn.
I lagstiftningen dominerar föräldraperspektivet. När det
gäller så viktiga frågor borde barnperspektivet vara
utgångspunkten. Det gäller exempelvis vid bedömningar av
hur den gemensamma vårdnaden skall bestämmas. Ännu
talar man om föräldrars rätt till sina barn och lagen som
reglerar detta kommer även fortsättningsvis att kallas
Föräldrabalk. I stället borde vi tala och skriva i termer som
Barnbalk, barnens rätt till sina föräldrar och barnens behov.
Vänsterpartiet återkommer i en särskild motion till kravet
på Barnbalk.
Barn som far illa eller befinner sig i en risksituation skall
få stöd. Vi anser att det är viktigt med en ökad samverkan
mellan olika myndigheter för att dessa barn skall få sina
behov av vård och stöd tillgodosedda. Tillsättandet av en
barnombudsman hoppas vi kan bidra till att öka barns
trygghet i samhället.
Vänsterpartiet anser att möjligheterna att utse
kontaktperson eller ombud för barn skall utökas. En person
skall utses med uppdrag att se till barnets bästa i krislägen,
t.ex. separationer. Görs bedömningen att barnet behöver en
kontaktperson/ombud skall det också finnas en skyldighet att
utse en sådan. Barnet, socialnämnd, vårdnadsutredare eller
någon barnet närstående kan vara den eller de som ges rätten
att begära förordnande av ett sådant ombud.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en successiv utökning av kvoterad
föräldraledighet,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införandet av sex timmars
arbetsdag som ett led i familjepolitiken,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad
föräldrautbildning,
4. att riksdagen begär att regeringen ger Socialstyrelsen i
uppdrag att upprätta en plan för återuppbyggnad av
barnvårdarorganisationen,
5. att riksdagen hos regeringen begär en plan för utvidgad
verksamhet med familjerådgivningsbyråer enligt vad i
motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning
av bidrag till umgängesresor,3
7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
reglerna för bostadsbidrag enligt vad i motionen anförts om
båda föräldrarnas rätt till bostadsbidrag vid skilsmässa,4
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att utse
kontaktman/ombud för barn.
Stockholm den 20 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Björn Samuelson (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Eva Zetterberg (v)
Stig Sandström (v)
Ulla Hoffmann (v)