Under de senaste åren har stor uppmärksamhet riktats mot
den roll maten spelar för hälsa och välbefinnande. Den
kvalité maten får bestäms av vilka livsmedel som ingår, hur
de behandlats, tillagats och kombinerats. Det finns alla
möjligheter att äta gott och hälsosamt. Ändå är det många
som på grund av bristande kunskap, tid, intresse och pengar
har svårigheter att välja och sätta samman bra måltider.
Unga människor har idag ofta otillräckliga
matlagningskunskaper och blickar vi bakåt i tiden kan man
konstatera att matlagningskunnandet försämrats för varje ny
generation. Vi associerar många gånger omedvetet till våra
erfarenheter från barndomens matbord. Dofter, stämningar,
smak- och synupplevelser av mat. En hjärtlig och öppen
inställning till mat och uppmuntran att prova olika sorters
mat ökar förutsättningarna för att skapa olika matvanor.
Vuxnas attityder till mat har stor betydelse för hur
matvanorna utformas.
Det finns all anledning att särskilt uppmärksamma barns
matvanor. De som vistas i förskolan äter de flesta måltiderna
utanför hemmet. Detta betyder att personalen inom
barnomsorgen övertagit ansvaret för huvuddelen av de yngre
barnens måltider under arbetsveckorna.
Barnomsorgspersonalen har ett stort ansvar för att ge barnen
en för åldern lämplig mat, en trivsam måltidssituation, ett
gott bordskick samt förmedla sunda matkunskaper. De
vuxnas matattityder och värderingar bör vara väl
genomtänkta eftersom de förmedlas till barnen. Mat och
ätande bör ingå bland barnsomsorgens mer traditionella
pedagogiska mål som självkännedom, samarbetsförmåga
och gruppanpassning.
Kvalité framhävs som honnörsord inom barnomsorgen,
men hur ofta diskuteras mat och matvanor ur detta
perspektiv? Vad lär personalen egentligen barnen om mat?
Vilka möjligheter får barn att utveckla en matkultur? Vad
äts? Och varför? Hur ser matinköpen ut? Vad finns i skafferi,
kylar och frysar? Styrs livsmedelsvalet utifrån tycke och
smak? I så fall vems? För den som arbetar med barn räcker
det inte med det allmänna tyckandet man kan ha i andra
matsammanhang -- åtminstone inte om man vill var
professionell. Vi vuxna präglar barnen på alla områden. Vår
inställning till maten är viktig för påverkan av nästa
generations matvanor, vars betydelse för god hälsa knappast
kan överskattas.
Pedagogiska program för förskolan
I det pedagogiska programmet för förskolan ges råd och
riktlinjer för vilket innehåll förskolan ska ha och vilka
metoder som den ska använda. Det fungerar närmast som ett
stöd och en inspirationskälla för förskolepersonalen.
Intentionen med programmet är att åstadkomma en
verksamhet av jämn och god kvalité för landets alla förskolor.
Det pedagogiska programmet för förskolan vänder sig till
ledningsansvariga i kommunerna, förskolans personal,
föräldrar samt utbildare av personal för förskolan och den
övriga barnomsorgen.
I det pedagogiska programmets tre övergripande teman
natur, kultur och samhälle kan vi konstatera att mat och
måltider glömts bort. Under avsnittet natur påpekas att
matlagning ger erfarenheter av vikt, mått, teknik och
processer. Inom området kultur nämns matkultur och att
enkla recept kan användas för att stimulera språket, men det
är allt.
Av tradition har den svenska förskolan främst intresserat
sig för barnens sociala och känslomässiga utveckling. I en
studie som 1990 genomfördes i ett 30-tal förskolor i
Stockholm var syftet att ta reda på vilka pedagogiska mål
olika förskolor arbetade med och vilka aktiviteter som
används för att nå dessa mål. De i särklass vanligaste målen
oavsett åldersgrupp var sång och musik. Inte någon nämnde
matverksamheten, inte ens bland ovanliga mål.
En källa till ett unikt pedagogiskt instrument och en av de
mest betydelsefulla inslagen i dagsrytmen på en förskola är
aktiviteterna kring maten. Inom förskolan serveras ofta tre
måltider: frukost, lunch och mellanmål. Man kan räkna med
att frukosten i genomsnitt tar 30 minuter, lunchen 45 minuter
och mellanmålet 30 minuter. I den tiden är inräknat för- och
efterarbete i anslutning till måltiden. Antalet närvarodagar
för ett förskolebarn beräknas till 220 dagar per år. Detta
innebär att på ett år äter ett barn omkring 660 måltider på
förskolan som tar ungefär 385 timmar i anspråk, ingen annan
aktivitet återkommer så regelbundet och så ofta. I
programmet förespråkas bl.a. att via musik och sång
förmedlas nyfikenhet, gemenskap och glädje. Eget skapande
skall uppmuntras genom material som sand, vatten, lera,
papper, färg, krita, trä, tyg, sten och andra naturföremål. Vart
tog maten vägen? Platsar den inte som pedagogiskt material?
Via mataktiviteter får barn tillfälle att använda alla sina
sinnen genom att uppleva färger, former, lukter och smaker.
Bakning och matlagning lär barn begreppsbildning och att
förstå orsak och verkan. De får språklig stimulans när de lär
sig nya ord och lär sig förstå innebörden av dem, eftersom
orden knyts till ett resultat som de begriper. Dessutom lär
sig barnen matematiska begrepp genom att mäta och väga.
Finmotoriken övas när barn får blanda, hacka, knåda, röra
och skära. Genom att t.ex. odla får barn erfarenheter av
varifrån maten kommer. Matlagning, bakning och
konservering är exempel på ''riktiga'' arbeten som gör att
barnen känner sig betydelsefulla och det stärker deras
självkänsla. Maten är i själva verket ett unikt pedagogiskt
instrument som glömts bort totalt i förskoleutbildningen.
I förskoleutbildningen ges inte grundläggande kunskaper
inom området mat och hälsa. Det visar rapporten
''Kartläggning av omfattning och inriktning på mat och
allergiundervisning i landets förskollärarutbildning''
genomförd våren 1993 av Folkhälsoinstitutet.
Mathållningens betydelse för hälsa och förhindrande av
sjukdom anses vara väl dokumenterad. Barnomsorgen är en
naturlig plats att omsätta sådana rön i praktiken.
Förskollärare får ringa kunskaper i sin grundutbildning och
dessutom är 75 procent av dem som lagar maten,
kokerskorna, inte utbildade kokerskor. Varje högskola fattar
egna beslut vad gäller utformning av lokal utbildningsplan
och kursplaner. Vad som skrivs i ett nytt pedagogiskt
program från Socialstyrelsen är troligen av största betydelse
om det ska ske några förändringar. Kommer inte ett framtida
pedagogiskt program för förskolan att belysa att
mataktiviteter är en källa till hälsa, glädje och livskvalitet, är
det risk för att det inte blir någon vardagsnära matpedagogik
i förskolan. Ska förskollärarna kunna bli resurspersoner i det
förebyggande arbetet med mat och hälsa, bör även
utbildningsdepartementet i sin examensförordning ge klara
direktiv. Annars är det mycket tveksamt om det sker någon
förändring i utbildningen av förskollärare.
Den pedagogiska personalen besitter inte de matkunskaper
de behöver för att vara professionella. Istället är det
personliga intressen och preferenser som styr. Viktiga
specialkunskaper saknas också för att ta hand om
invandrarbarn, vegetarianer, barn med olika dieter och barn
med matproblem. Detta ska inte uppfattas som angrepp på
redan verksamma. De arbetar utifrån sin utbildning och ett
befintlig pedagogiskt program, där mat och hälsa inte tas
upp. Svagheten ligger i bristen på systematisk utbildning. Ett
stort ansvar åligger grundutbildningen men även landets
kommuner borde erbjuda fortbildning till de anställda.
Sådana åtgärder skulle säkerligen öka både kunskap och
intresse kring mat- och hälsofrågor och ha en positiv
inverkan på folkhälsan.
Slutsatser från ett utvecklingsprojekt om maten inom
förskolan är atten lång utbildningstradition som 1987
verbaliserades i Socialstyrelsens pedagogiska program styr
innehåll och verksamhet i förskolan. Denna tradition har inte
insett möjligheterna i mat som fullvärdigt pedagogiskt
instrument,för att mat skall kunna användas i pedagogiskt
syfte är det nödvändigt att en prioritering sker redan i
förskoleutbildningen. Att de studerande tillägnar sig
nödvändiga kunskaper inom detta ämne precis som t.ex.
inom sång och musik,förskollärarna får ett allt större
ansvar för matverksamheten genom egna resultatenheter,
vilket kräver ökade kunskaper i val av livsmedel, inköp och
att bedöma matsedlar m.m.,det finns ett stort intresse och
behov av utbildning i näringslära, barns matvanor och
specialkoster,den forskning som bedrivs har inte beaktat
barn och mat ur ett helhetsperspektiv utan mera inriktats på
om barn får tillräcklig energi och nödvändiga
näringsämnen,en kurs i ''mat och hälsa'' bör ingå i
förskolans grundutbildning för att ge de studerande basala
kunskaper och färdigheter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att det pedagogiska
programmet för förskolan förnyas i syfte att belysa att
mataktiviteter är en källa till hälsa, glädje och livskvalitet och
ett fullvärdigt pedagogiskt instrument i förskolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att
Utbildningsdepartementet ger klara direktiv om att
grundläggande kunskaper skall ges i ämnesområdet mat och
hälsa i all förskollärarutbildning.1
Stockholm den 25 januari 1995
Ingrid Näslund (kds)