Vi vill att Sverige i framtiden skall vara ett välfärdsland
där människor har arbete och de offentliga finanserna är i
balans. Det kräver kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt,
ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Budgetunderskottet gör det nödvändigt att minska
utgifterna på en rad områden. För många, inte minst
barnfamiljerna, kommer sådana åtgärder att bli kännbara.
För att statens ränteutgifter inte skall tränga undan välfärden
måste statsskuldens utveckling vändas. Detta är nödvändigt
för framtiden och för barnens skull.
Vi anser att regeringen gör en riktig prioritering när man
väljer att göra besparingar på transfereringar, bidrag och
subventioner, framför ytterligare nedskärningar i de sociala
verksamheterna.
I förslagen till besparingar inom familjepolitiken har
regeringen framhållit vikten av att bevara familjestödens
generella karaktär även när ersättningsnivåerna av
besparingsskäl måste sänkas.
Beräkningar på hur besparingar inom familjepolitiken
påverkar olika familjer har gjorts. Enligt dessa skulle en
sänkning av barnbidraget på mer än 100 kr per barn och
månad leda till behov att kompensera ensamföräldrar.
Vi anser att en eventuell barnbidragssänkning skall
begränsas till högst 100 kr per barn och månad.
En kompensation -- ett nytt bidrag -- till ensamföräldrar
motsätter vi oss helt. Vi anser att detta skulle innebära ett
allvarligt avsteg ifrån den generella modellen. Barn skall inte
graderas beroende på familjekonstellation. Skall de
ekonomiskt svagare familjerna kompenseras finns
bostadsbidraget, som är ett bättre alternativ.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sänkning av barnbidraget.
Stockholm den 24 januari 1995
Ingegerd Sahlström (s)
Karin Olsson (s)
Monica Green (s)
Kristina Svensson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)