Sedan slutet av 1960-talet är internationella adoptioner ett
naturligt inslag i det svenska samhället. Adoption är en
värdefull möjlighet för barnlösa par och för övergivna barn.
Barn som inte kan få en ny familj i sitt hemland har fått det
i Sverige, och par som längtar efter barn har fått sin innersta
önskan uppfylld. Adoptioner har också bidragit till att bygga
värdefulla broar mellan olika kulturer.
På senare år har dock antalet adoptioner minskat. Skälen
är flera. Läkarvetenskapen har förfinat sina metoder och fler
par kan nu få hjälp den vägen. Lågkonjunkturen och den
höga arbetslösheten har hindrat par från att få medgivande
att ta emot ett barn för adoption. Ett annat avgörande skäl är
kostnadsutvecklingen.
En adoptivfamiljs utgifter för en adoption, förmedlad av
någon av de större organisationerna, uppgår i genomsnitt till
80 000
kronor. Med adoptionsbidraget uppgår samhällets stöd
totalt till cirka 30 procent av kostnaden.
Vid en adoption från Vietnam fördelar sig kostnaderna
enligt följande:
Svensk administration 24 %,
utländsk administration 18 %,
resor och uppehälle 47 %,
barnets vård 9 %,
översättning och legalisering av handlingar 2 %.
De sammanlagda administrativa kostnaderna uppgår
således till hela 42 %
av adoptionskostnaden.
Sedan 1988 erhåller adoptivföräldrar efter avslutad
adoption ett bidrag som fr.o.m. 1991 uppgår till maximalt 24 000
kronor. Sedan Sverige infört detta bidrag följde Norge
och Danmark efter. I dessa länder uppgår bidraget i dagsläget
till 35 000
kronor.
Utöver adoptionsbidragen erhåller även de auktoriserade
adoptionsorganisationerna statsbidrag för sin verksamhet.
Statsbidraget avser bland annat att ersätta organisationerna
för en del av de arbetsuppgifter som dessa övertagit från
staten. Totalt kostar samhällets stöd mindre än 25 miljoner
kronor.
Det är riksdagens ansvar att bättre fördela resurserna
mellan biologiska och adoptionsföräldrar.
I dag utbetalas adoptionsbidraget från försäkringskassan
sedan adoptionen är avslutad. Den nya Haag-konventionen
om adoptioner, som sannolikt kommer att vara ratificerad av
flertalet inblandade länder inom några år, innebär att nästan
alla adoptioner kommer att förmedlas av statligt
auktoriserade organisationer. Förmedling och utbetalning
skulle då kunna bli ett av auktorisationsvillkoren för
adoptionsorganisationerna. Försäkringskassan slipper på
detta vis en liten, men svårskött uppgift.
I världen finns uppskattningsvis 40 miljoner övergivna
barn. I Sveige finns 10 000-tals
barnlösa par, som önskar få barn. Några av de
övergivna barnen kan få en ny familj i Sverige. Det kommer
omkring 1 000
adoptionsbarn till Sverige varje år. Adoptioner har ett
gränslöst värde.
Möjligheten att få barn får inte bli en klassfråga. Förmågan
och viljan att vara föräldrar måste vara det avgörande. De
administrativa kostnaderna i Sverige måste bringas ned och
riksdagen måste ta sitt ansvar för att på ett mer rättvist sätt
fördela resurser mellan biologiska och adoptionsföräldrar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor för adoption av barn.
Stockholm den 24 januari 1995
Håkan Juholt (s)
Bengt Kronblad (s)
Krister Örnfjäder (s)
Ann-Marie Fagerström (s)