Kostnaderna för adoption avskräcker idag många barnlösa för att pröva denna möjlighet att ge föräldralösa barn en trygg framtid i Sverige. Istället försöker en del få barn genom behandlingar som belastar sjukvården med höga kostnader. Verksamheten med in vitro-fertilisering (provrörsbefruktning) har ökat högst avsevärt.
Adoptionscentrum som arbetat med adoptionsfrågor i 25 år gör bedömningen att om adoptivfamiljens nettokostnad för adoption var lägre skulle fler pröva adoptionsmöjligheten som ett första alternativ för att bilda familj. Detta skulle också ge samhällsekonomiska vinster.
Idag uppgår utläggen i samband med en adoption till i genomsnitt 80 000 kr, varav staten sedan bidrar med 24 000 per barn. I Danmark och Norge är bidraget på 35 000 kr. I Sverige har bidragsbeloppet haft samma nivå sedan 1987. Det vore nu rimligt att höja nivån till åtminstonde 30 000 kr. Om 1 000 barn adopteras under budgetåret, vilket regeringen räknar med, skulle denna merkostnad innbära ytterligare 6 000 000 kr. Höjda statsbidrag skulle kunna innebära minskade kostnader för in vitro-fertilisering vilket då vore en vinst för sjukvården.
Ett sätt att finansiera en höjning av adoptionsbidraget för att därmed minska de höga nettokostnaderna för dem som adopterar, vore att föra över ansvaret för bidragshanteringen från försäkringskassorna till statligt auktoriserade adoptionsorganisationer. Detta skulle förbilliga administrationskostnaderna. Således minskas anslaget till försäkringskassorna med motsvarande belopp som höjningen av adoptionsbidraget innebär.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra administrationen av adoptionsbidraget till adoptionsorganisationerna.
Stockholm den 24 januari 1995 Dan Ericsson (kds)