I december 1994 fattade riksdagen beslut om att avskaffa det statliga vårdnadsbidraget. Detta trots att ca 170 000 barn redan beviljats vårdnadsbidrag sedan juli 1994. Vårdnadsbidragets popularitet var ett faktum!
Vårdnadsbidraget var en del i den barnomsorgslag som den borgerliga regeringen genomförde. Barnomsorgslagen omfattade också en skyldighet för kommunerna att se till att privat och offentlig barnomsorg på lika villkor fick ta del av den kommunala subventionen. Detta har också tagits bort. Det innebär att kvar finns bara barnomsorgsgarantin, dvs. kommunernas skyldighet att fr.o.m. 1 januari 1995 erbjuda alla barn över ett års ålder barnomsorg. Hur skall kommunerna i rådande ekonomiskt svåra läge kunna erbjuda alla barn barnomsorg till en kostnad av 70--80 000 kronor per barn och år? Det ska jämföras med vårdnadsbidraget som kostade 24 000 kr per barn och år, och den privata barnomsorgen som många gånger varit billigare än den kommunala. Förutsättningen för barnomsorgsgarantin var just vårdnadsbidrag samt lika villkor för privat och offentlig omsorg. I enlighet med detta har Gullan Lindblad m.fl.i en moderat motion (1994/95:So605) yrkat att vårdnadsbidraget återinförs och att barnomsorgsgarantin slopas.
Om socialdemokraterna väljer att behålla den tvingande barnomsorgsgarantin utan att återinföra det statliga vårdnadsbidraget kan situationen i kommunerna bli ohållbar. Det blir ånyo köer till daghem och krav på utbyggnad av den kommunala barnomsorgen till en hög kostnad, samtidigt som flera kommuner idag har svårt att klara sin ekonomi.
Motivet att avskaffa vårdnadsbidraget angavs vara att i första hand spara pengar. Om alla familjer som fick vårdnadsbidrag i stället skall omfattas av den kommunala barnomsorgen, kommer detta sannolikt innebära flera miljarder i ökade kostnader för kommunerna.
Ett kommunalt vårdnadsbidrag skulle hjälpa kommunerna att klara det åtagande som barnomsorgsgarantin innebär och samtidigt ge föräldrarna möjlighet att själva välja hur de vill vårda sina barn. Det innebär att kommunen själv skulle, inom ramen för avsatta medel för barnomsorg, kunna bevilja vårdnadsbidrag till de familjer som så önskar. Alla skulle tjäna på detta. Kommunen får möjlighet att ersätta en dyr plats i den kommunala barnomsorgen med ett billigt vårdnadsbidrag. Det innebär också att de barn som av olika skäl inte kan vara på daghem, t.ex. på grund av allergi eller infektionskänslighet, lättare får möjlighet att vara i sin hemmiljö.
I led med den kommunala självstyrelsen bör varje kommun själv bestämma vårdnadsbidragets utformning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen beslutar ge kommunerna möjlighet att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag i enlighet med vad som i motionen anförts.1
Stockholm den 23 januari 1995 Margareta E Nordenvall (m)