En av de förutsättningar som är mest avgörande för
kvinnors möjlighet att kombinera förvärvsarbete med skötsel
av små barn är utformningen av familjepolitiken. Det är dock
svårt att tala om en bra familjepolitik utan att samtidigt tala
om kvinnors frigörelse.
I budgetpropositionen (1994/95:100 Bil. 6) aviseras att om
inte det fortsatta utredningsarbetet beträffande
familjepolitiken leder till en utgiftsminskning av
bidragsförskottet med 700 miljoner kronor senast år 1998
kommer regeringen att genomföra en successiv sänkning av
bidragsnivån.
Bidragsförskottet är en av de viktigaste reformer som
genomförts för att främja kvinnors oberoende av enskilda
män. Genom bidragsförskottet får kvinnor ekonomiska
möjligheter att bryta upp från ohållbara förhållanden likaväl
som de får en möjlighet att själva klara familjeekonomin om
mannen lämnar familjen. I gengäld har kvinnor i Sverige
blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar stort. För
att kvinnor även i fortsättningen skall vara ekonomiskt
oberoende av enskilda män måste därför staten ta sitt ansvar.
Bidragsförskottssystemet är utformat så att staten lägger ut
ett fastställt belopp för barnets uppehälle och sedan kräver
in motsvarande belopp av fadern. Inbetalningsgraden är dock
genomsnittligt skrämmande låg -- 1992 var den ca 30 %, i
dag är den nere i ca 27 %.
En del av minskningen i betalningsviljan får tillskrivas den
höga arbetslösheten som sannolikt inneburit att
betalningsförmågan hos fäderna sjunkit men resterande del
visar på låg betalningsvilja/moral hos fäderna. Genom den
låga betalningsviljan/moralen riskerar nu en av de för
kvinnan viktigaste reformerna att urholkas.
Vänsterpartiet anser därför att de besparingar som måste
göras i bidragsförskottssystemet skall inriktas på
indrivningen av skulder.
Redan i dag finns möjligheter till anstånd med betalning
eller att ansöka om avskrivning av skulden. Det enda som
krävs är att den betalningsskyldige tar kontakt med sitt lokala
försäkringskassekontor. Att så inte sker i högre utsträckning
visar inte bara på att den underhållsskyldige inte prioriterar
skulden till barnet utan också på att det inte satsas tillräckliga
resurser på en effektiv indrivning.
Det är därför nödvändigt att även staten ändrar sin syn på
bidragsförskottet och ser dess betydelse för kvinnors
frigörelse och för barnens möjlighet till en dräglig tillvaro.
Staten som bidragsförmedlande organ måste prioritera
föräldrarnas skyldighet att ekonomiskt bidra till sina barns
uppehälle.
Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt med en översyn
av rutinerna för återbetalning av underhållsskulder.
Vänsterpartiet anser vidare att de nödvändiga förändringar
som görs måste ha som mål att kvinnors möjlighet till
ekonomiskt oberoende inte rörs.
Statens prioritering
Två föräldrar, båda med studieskulder, går skilda vägar.
Barnen stannar hos modern som är lågavlönad och därför
måste begära anstånd med återbetalningen av studieskulden.
Under tiden växer hennes studieskuld. Fadern prioriterar att
betala sina studielån och överlåter åt staten att betala
bidragsförskottet. Detta lämnar kvinnan med ständigt
ökande studieskulder, mannen med ständigt minskande
studieskulder. Förlorare blir kvinnan och staten.
Bidragsfusk
Ett annat exempel är två föräldrar med gemensamma barn
som väljer att ''officiellt'' flytta isär för att modern ska kunna
begära bidragsförskott. Till skillnad från bostadsbidrag
ligger bevisbördan att ett par inte bor ihop på
försäkringskassan. Om kassan hyser misstanke om fusk --
eller får en anonym angivelse -- är enda möjligheten att fråga
grannar. Bidragsfusk skulle kunna undvikas om
skattemyndigheterna ställde hårdare krav vid
flyttningsanmälan, t.ex. uppvisande av hyreskontrakt på den
nya adressen.
En familj med fyra barn flyttar isär och kommer överens
om gemensam vårdnad. Två av barnen bor hos modern, två
hos fadern. Föräldrarna kan komma överens om att kvinnan
får alla barnbidragen och flerbarnstilläggen samtidigt som
pappan kan söka bidragsförskott för de barn som bor hos
honom. Bidragsförskottet är till för att garantera barnen en
viss standard i de fall den ena föräldern inte kan betala.
Utfyllnadsbidrag
Om fadern av olika anledningar inte kan betala fastställt
underhåll eller om underhållet är satt för lågt kan modern
begära utfyllnadsbidrag. I många fall -- t.ex. vid låg
betalningsförmåga -- är detta helt befogat. Men i andra fall
är det nödvändigt med en förändring och samordning av
reglerna. Om barnet t.ex. har egna inkomster reduceras
underhållsbidraget, men inte bidragsförskottet. Genom att
underhållsbidraget reduceras, kan vårdnadshavaren begära
utfyllnadsbidrag.
Ett annat exempel på en nödvändig regelförändring har
vice statsministern Mona Sahlin pekat på. I domstol kan
välbeställda få ett lågt underhåll fastställt. Vårdnadshavaren
kan sedan med avtalet i hand begära utfyllnad upp till nivån
på bidragsförskottet.
En annan anledning varför lågt underhåll fastställs kan
vara att betalningsförmågan hos fadern är låg genom t.ex. låg
inkomst eller arbetslöshet och att modern har hög inkomst.
Modern kan då erhålla utfyllnadsbidrag.
Underhållsskyldiga fäder
Trots den mörka bilden om fusk och dålig betalningsmoral
finns det ett stort antal fäder som regelbundet och gärna
träffar sina barn. När barnet vistats hos fadern har han rätt
till nedsättning av underhållsbidraget. En sådan nedsättning
erhålles först när barnet vistats 5 dagar i ett sträck hos den
förälder som inte har vårdnaden.
Många fäder har barnen varannan helg, andra har barnet
en dag under helgen. Sammantaget kan umgänget utgöra mer
än fem dagar i månaden. Kravet på att vistelsen skall vara
minst 5 dagar i sträck för nedsättning borde därför ändras till
5 dagar per månad.
I dag kan bidragsförskott beviljas även om ett underhåll
ännu inte är fastställt. Under tiden man väntar på att
underhållet skall fastställas betalas bidragsförskottet ut till
barnet.
I dessa fall leder det till att fadern häftar i en omedelbar
skuld till barnet vilket i sin tur kan leda till att han inte bryr
sig om att betala i fortsättningen. För att undvika detta borde
inte bidragsförskott kunna beviljas förrän underhållsbidraget
är fastställt. Så är fallet i t.ex. Finland.
Administrativa regeländringar
Om försäkringskassan genom kontroll finner att t.ex.
faderns inkomst ökat och att han därför skulle kunna betala
ett högre underhåll, ligger det på modern att via barnet
stämma fadern. Eftersom det vid många skilsmässor blir ett
skört förhållande mellan fadern och barnen, avstår många
mödrar att föra talan för att inte försvåra för barnet i
umgänget med fadern. För att underlätta för barn och
föräldrar borde försäkringskassan ges möjlighet att stämma
fäderna i stället för barnet.
Kronofogden har i dag inte tillgång till försäkringskassans
register där uppgifter om bostadsbidrag, hyra, familjens
storlek, inkomst av tjänst m.m. finns.
Kronofogdemyndigheten får uppgifterna, men måste skriva
och begära. Det borde också finnas en möjlighet att göra
införsel i sjukförsäkringen.
I dag beviljar det lokala försäkringskassekontoret
bidragsförskott och vid några kontor prövar man sedan
någon tid att fastställa underhållsbidrag. Därefter går
beslutet till centralkassan som sköter utbetalningar och
indrivning. Med tanke på att det är tjänstemännen vid det
lokala kontoret som har kontakt med föräldrarna, och också
rör sig ute i de olika kommunerna, borde administrationen
för utbetalning och indrivning flyttas över till de lokala
kontoren.
Den tidigare korta preskriptionstiden för
underhållsbidrag -- 3 år -- gjorde att den betalningsskyldige
kunde utnyttja systemet genom att fördröja handläggningen.
Underhållsskulder avskrevs genom att indrivning inte kunde
ske innan preskriptionstiden utgått. Försäkringskassans
ansträngningar att få in pengar kan -- med den korta
preskriptionstiden -- leda till att skulden avskrevs i stället för
att gå till kronofogden.
Vänsterpartiet anser att det är bra att preskriptionstiden nu
har förlängts. Därigenom underlättas för staten att få tillbaka
det den lagt ut för att säkerställa barnens standard.
Kostnader
År 1993 betalade staten ut nästan 4 miljarder kronor i
bidragsförskott. Inbetalningsgraden var 28 % motsvarande
1,2 miljarder kronor. Om man med ändrade regler för
indrivning av skulder, mot fusk m.m. ökar betalningsgraden
till 50 % skulle det motsvara en ökad inkomst för staten på
ca 1 miljard kronor. Till detta skall läggas de intäkter den
ökade preskriptionstiden kommer att innebära.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade
regler för bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen
anförts om effektivare regler för återbetalning av utgivet
bidragsförskott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reglerna skall ändras så att
bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor möjlighet till
ekonomiskt oberoende.
Stockholm den 20 januari 1995
Ulla Hoffmann (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Eva Zetterberg (v)
Hanna Zetterberg (v)