Moderata samlingspartiets ideologi bygger på
värdekonservatismens grund och är förankrad i de
västerländska etiska värderingarna. I synen på samhället
utgör där familjen en av de viktigaste hörnstenarna. Den
''lilla världen'' är basen för trygghet ansvar och gemenskap.
Vi vill bidra till samhällsbyggandet på ett sådant sätt att
familjens ställning stärks. Vi anser att detta underlättar för
enskilda människor i olika livsskeden. Familjens funktion är
viktig för alla generationer och åldrar och detta gäller såväl
den lilla familjekretsen som de vidare familje- och
släktskapsbanden.
I det goda samhället växer barnen upp i trygghet. Det är
därför viktigt att familjen fungerar. Det är i familjekretsen
som barnens första år formas och detta anser vi vara både
riktigt och viktigt. Det är här som barnen skall lära sig vad
som är rätt och fel, vad som är ditt och mitt. Den etiska och
moraliska grund som ges inom familjen har stor betydelse
för barnens utveckling. Inget kan generellt sett ersätta
familjens och föräldrarnas roll som trygghetsskapande faktor
för barnen. Vi moderater vill därför bidra till att genom
politiska beslut och samhällsbyggandet i stort uppvärdera,
stödja och underlätta föräldrarollen.
Familjeroll och förändring
De politiska besluten har påverkat och påverkar familjen
såväl indirekt som direkt. Det är utifrån detta faktum särskilt
angeläget att de politiska besluten har klar förankring i en
familjepolitisk grundsyn. Eftersom socialdemokraterna haft
regeringsansvaret under den längsta tiden efter kriget så har
den socialdemokratiska idésynen påverkat skeendet och
utvecklingen. Detta har pågått samtidigt som förändringarna
totalt sett varit utomordentligt stora såväl nationellt som
internationellt. Socialdemokratins ideologiska förankring i
socialismen och marxismen har helt naturligt bidragit till att
den svenska familjepolitiken utformats just utifrån enbart
rationella materiella mål där den materialistiska
människouppfattningen varit tongivande. Detta har gällt
såväl den direkta som indirekta familjepåverkan.
Den sociala ingenjörskonsten där bl.a. makarna Myrdal
utvecklade sina teorier och sin syn på familjefunktionen har
sedan lydigt följts upp av senare tiders socialdemokratiska
företrädare och beslutsfattare. Detta har enligt vår
uppfattning varit olyckligt såväl för familjerna som för
samhällsutvecklingen i vid mening genom att ansvar förts
över från familjerna till politiker.
Skatten
Den socialdemokratiska skattepolitiken är negativ genom
att det höga skattetrycket begränsar familjens valfrihet och
därmed utformningen av familjernas egna livsförhållanden.
Under vissa skeden har marginaleffekterna varit så stora att
familjerna inte haft någon möjlighet att förbättra sin
ekonomiska situation genom egna arbetsinsatser. Vissa tider
har äktenskapet direkt diskriminerats skatte- och
bidragsmässigt. Att kunna leva på en lön framstår i dag som
en stor prestation och detta trots att många småbarnsföräldrar
vill ordna det så att en av föräldrarna kan vara hemma när
barnen är små. Den socialdemokratiska skatte- och
bidragspolitiken efter senaste valet har ytterligare begränsat
denna möjlighet. En familjeinkomst baserad på en lön
beskattas hårdare än om den delas på två även i
inkomstskeden som inte alls kan betraktas som extremt höga.
Den socialistiska skattepolitiken tar inte bara pengarna från
familjerna genom höga skatter, utan man berövar även
familjerna valfrihet och därmed möjlighet att utforma sin
tillvaro efter egna önskemål och förutsättningar.
Barnomsorgen
Samma mönster går igen vid utformningen av
barnomsorgen. Det kommunala monopolet och därmed
avsaknaden av alternativ är kännetecknande för detta
mönster. När den kommunala barnomsorgen började byggas
ut saknades tanken på alternativ. Man forcerade fram ''den
enda'' barnomsorgen på ett sätt som innebar både höga
kostnader och begränsad valfrihet. Vår kritik mot denna
metod innebär inte att vi är kritiska till kommunal
barnomsorg som sådan. Tvärtom anser vi att den kommunala
barnomsorgen oftast fungerar väl. Vår kritik är inriktad på
att de socialistiska partierna i riksdagen motarbetat, försvårat
eller förbjudit alternativa barnomsorgsformer och deras
möjlighet att verka på lika villkor som de kommunala.
Ytterligare ett allvarligt led i detta är att man till höga
kostnader bygger fast barnomsorgen i enbart en
omsorgsform för lång tid framöver. Den socialdemokratiska
regeringen har nu ytterligare bekräftat detta genom slopandet
av den lagstadgade rätten för alternativen att få rimlig
kommunal ersättning för sin verksamhet. Motivet för detta
var bl.a. att det samhällsekonomiskt är fel om föräldrar
startar alternativ barnomsorg i ett område där det redan finns
ett kommunalt dagis. Därför skall inget kommunalt stöd utgå
till alternativet. Man bortser då från de barn som av särskilda
skäl inte kan vistas i en dagismiljö. Man bortser från
föräldrarnas önskemål och barnens behov. Det kommunala
dagiset har då blivit ett självändamål. Detta är
kännetecknade för den socialistiska politiken förankrad i en
materialistisk människosyn.
Föräldraförsäkringen
Konstruktionen av föräldraförsäkringen under 1970--80-
talen har också inneburit ytterligare styrmekanismer
gentemot familjerna. Detta har bl.a. medfört att det är
gynnsamt med en hög lön före barnafödandet samtidigt som
tidsintervallet mellan barnen påverkar det ekonomiska
stödet. De familjer som inte kunnat eller velat anpassa sig till
dessa styrmekanismer missgynnas. Det kan inte vara lyckligt
och positivt att enskilda familjers situation vad gäller det
mest mänskliga, privata och känslomässiga nämligen
barnfödandet skall påverkas på detta sätt av politiska beslut
och gällande ekonomiska stödsystem. Familjernas sociala
och psykologiska situation kan påverkas negativt av detta.
Moderata samlingspartiet anser att ökad neutralitet här måste
eftersträvas. Vårdnadsbidrag är ett led i rätt riktning. Det är
enligt vår uppfattning självklart att de enskilda föräldrarna
skall bestämma hur man vill ta hand om sina barn och hur
man vill använda föräldraförsäkringen.
Oansvarig familjepolitik
Det socialistiska motståndet mot föräldrarnas valfrihet har
varit systematiskt. Först accepterades bara kommunala
daghem. När föräldrarkooperativen kom försökte den
socialdemokratiska regeringen stoppa dessa genom att dra in
statsbidragen. Man tvingades dock efter starka protester från
föräldrarkooperativ i bl.a. Uppsala och den borgerliga
oppositionen i riksdagen ge efter och acceptera
föräldrarkooperativen. Motståndet har sedan fortsatt där. Lex
pysslingen är bara ett exempel. När den nya
barnomsorgslagen togs av den borgerliga
riksdagsmajoriteten röstade socialdemokraterna nej och
efter regeringsskiftet har lagen slopats. Den socialistiska
barnomsorgspolitiken är klart familjefientlig och till detta
skall läggas synen på vårdnadsbidraget. Detta bidrag som
skapade ökad rättvisa och större valfrihet avskaffades trots
det stora antalet småbarnsföräldrar som sökt eller fått
vårdnadsbidrag. Parallellt med detta slopades även
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader. Vi menar
att denna socialistiska familjepolitik är oansvarig och skadlig
ur social trygghetssynpunkt. Den borgerliga regeringens
''paket'' på det familjepolitiska området innebar att
skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den
garanterade rätten för enskild barnomsorg kombinerades
med en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett
vårdnadsbidrag. Att ta bort det sistnämnda betyder att de
enskilda familjerna såväl som kommunerna tvingas in i en
ohållbar situation.
Indirekt styrning
Även den indirekta styrningen av familjernas vardag har
varit påtaglig. Som exempel kan nämnas bostads- och
skolpolitiken. När det gäller bostadspolitiken så har under
långa skeden det kollektiva boendet gynnats och det privata
ägandet missgynnats. Under det s.k. miljonprogrammets
dagar producerades bostäder i stora volymer och med klart
bristande boendemiljöer. Egnahemsandelen var liten och
detta trots att man visste att önskemålet att få äga sin bostad
var klart förankrad hos många familjer. Många fina äldre
boende- och stadsmiljöer, som med en annan bostadspolitik
kunde renoverats och skapat goda och miljömässigt
attraktiva boendeområden, förslummades och revs och detta
medan höghusområdena forcerades fram. I dessa områden
saknades den sociala kontrollen, och segregationen ökade
genom en felaktig subventioneringspolitik, som i sin tur
resulterade i en ensidig befolkningsammansättning. Som en
följd av denna bostadspolitik har vi fått en segregation i
boendet och därmed sociala problem. Detta skulle kunnat
undvikas om familjernas valfrihet tillgodosetts och om de
enskilda människorna själva fått vara med och utforma sitt
boende och samtidigt i större utsträckning fått äga sina
bostäder. Den s.k. sociala bostadspolitiken har visat sig bidra
till socialt undermåliga boendemiljöer och social utslagning.
De enskilda människornas och familjernas viktigaste fysiska
livsbas, boendet, formades av den sociala ingenjörskonstens
och den politiska ideologins företrädare i stället för av de
människor som skulle leva och bo i denna miljö.
Främlingsskapets grogrund var lagd. De moderata
protesterna hjälpte inte. Bristen på valfrihet, omöjligheten att
påverka, avsaknaden av ägandet och därmed ägaransvaret
har cementerat långvariga problem i den svenska fysiska och
sociala samhällsmiljön.
På skolans områden var utvecklingen också medvetet
präglat av centralstyrning och monopolism. Föräldrarnas
möjlighet att välja skola åt sina egna barn har varit obefintlig,
om man bortser från en liten grupp som haft ekonomiska
förutsättningar att betala sina barns skolgång i något
alternativ. Detta har också bidragit till onödiga problem för
familjerna och för barnen. Föräldraansvaret vad gäller
barnens undervisning och skolgång har därmed undergrävts.
Det är avslöjande att socialdemokraterna ingenting lärt,
utan driver samma politik nu som då. De beslut innebärande
ökad valfrihet i skolan för elever och lärare, som beslutades
under de borgerliga regeringsåren, attackeras nu av den
socialdemokratiska regeringen.
Föräldrarollen och beroendet
Föräldrarollen är naturlig, och utifrån det naturliga och
givna utgår även föräldraansvaret, som i sin tur föder
beroendet i den interna familjekretsen. Utifrån den
idealistiska människouppfattning, som bl.a. är bärande för
den moderata ideologin, måste såväl föräldrarollen som
ansvaret och beroendet respekteras. Båda föräldrarna har
utifrån den mänskliga känslan och förnuftet ett gemensamt
ansvar för barnen. Vid samhällsbyggandet måste hänsyn tas
till dessa sanningar.
Lagstiftningen skall utformas så att den blir till hjälp för
familjen att leva upp till sitt ansvar i olika livsskeden, och
inte bidra till att frånta eller begränsa ansvaret. Från moderat
sida har vi bl.a. utifrån denna grundprincip värnat om en
ändamålsenlig äktenskapslagstiftning.
Inom familjen finns ''det goda beroendet''. Detta beroende
är grundat på kärlek och föder omtanke. Beroendet tar olika
uttryck baserat på hur familjerna väljer att forma sin tillvaro.
Det finns ingen anledning för politiker att gå in och styra de
enskilda familjernas beroendestrukturer. Kärleken och det
känslomässiga beroendet är en god förutsättning för
sammanhållning. I en familj med ojämn inkomstfördelning
mellan makarna kan den ene maken vara ekonomiskt
beroende av den andre, men där den ekonomiskt oberoende
oftast ha ett starkt känslomässigt beroende till den andre
maken och familjen.
Det goda beroendet medför att föräldrarna har ansvaret för
barnen. Stat och kommun kan eller skall inte gå in i
föräldrarnas ställe. Vi är starkt kritiska till den socialistiska
synen på föräldraroll och familjeansvar så som den tagit sig
uttryck i vissa sammanhang och där familjer och enskilda
gjorts alltmer beroende av politiska beslut. Att genom
politiska beslut beröva familjen och föräldrarna ansvaret får
negativa konsekvenser för familjerelationer även i större
sammanhang. Om familjerna i för stor utsträckning påverkas
av politiska beslut kan detta leda till falska
trygghetsförväntningar. Föräldrarna kan invaggas i den
föreställningen att den offentliga delen av samhället kan leva
upp till ett ansvar, som den offentliga delen faktiskt saknar
förutsättningar att leva upp till, när det verkligen gäller,
vilket skapar en falsk trygghet. Bristen på klara
ansvarsgränser kan ge barnen felaktiga och motstridiga
signaler. Detta kan i sin tur leda till utanförskap, våld och
kriminalitet. Samtidigt kan den situationen uppstå att man
skyller på varandra. Såsom att skolan inte kan ta hand om
barnen eller att familjerna inte klarar sin föräldraroll. Vi
anser att stabila familjeförhållanden är en viktig faktor i
kampen mot våld och brutalitet. Därför skall familjens och
föräldrarnas ställning ytterligare stärkas.Det goda
familjeansvaret däremot ger hållbara och positiva
följdverkningar under hela livscyklar såsom i relationer
mellan barn -- föräldrar -- mor- och farföräldrar. Vi
moderater vill värna och respektera detta ansvar.
Moderat familjepolitik
Familjen är en av samhällets viktigaste hörnstenar och
detta är kompassen för moderat familjepolitik. Mamma och
pappa vet bäst vad som är bra för deras barn. Makarnas
ansvar för varandra och det gemensamma ansvaret för
barnen skall respekteras. Familjen skall värnas,
föräldrarollen uppvärderas, valfriheten respekteras och öka.
Äktenskapslagstiftningen och annan lagstiftning som direkt
och indirekt påverkar familjen skall utformas med respekt
för familjens suveränitet, och syfta till att underlätta
makarnas gemenskap och trygghet liksom föräldrarollen.
Moderata samlingspartiet har oftast varit i konflikt med
den socialistiska familjesynen och socialdemokratins sätt att
forma familjepolitiken. När skattepolitiken utformats så att
allt mera av inkomsterna tagits från familjen och därmed
familjerna blivit mera beroende av politiska beslut, då har
Moderata samlingspartiet arbetat för skatt efter bärkraft. När
barnomsorgspolitiken utformats mot allt mindre valfrihet
och mera monopol, då har Moderata samlingspartiet verkat
för alternativ och ökad rättvisa genom vårdnadsbidrag,
avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och såväl
kommunala som ideellt och privat drivna dagis. När
socialdemokraterna lämnade föräldrarnas valfrihet till
godtycket, då krävde Moderata samlingspartiet lagstadgad
rätt för alternativen att verka, och lagstadgad skyldighet för
kommunerna att inte ekonomiskt diskriminera alternativen.
När socialdemokraterna utformade bostadspolitiken så att
storskalighet och kollektivism prioriterades, då arbetade
Moderata samlingspartiet för privat ägande i boende, och
större möjlighet för familjerna att påverka sin egen
boendesituation. Och när socialdemokraterna drev skolan i
totalt monopolistisk riktning, då drev Moderata
samlingspartiet kravet på föräldrarnas rätt att välja skola åt
sina egna barn.
Familjen viktig
Familjen har en lika viktig roll idag, som den haft i
historiskt perspektiv. Ingen annan funktion kan ersätta
familjen. Väl fungerande familjer ger trygghet åt den
enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Den lilla världens
trygghet ger den stora världen stabilitet. Kärnfamiljen är
viktig liksom äktenskapet. Även andra familjebildningar och
samlevnadsformer, som bygger på frivillighet har för många
stor betydelse och ger trygghet. Vi vill också understryka att
ensamstående med barn är en familjebildning, som ofta
glöms bort när man diskuterar familjen, och som fungerar
väl så bra som den klassiska kärnfamiljen.
Fullfölj moderata krav!
Den borgerliga regeringen genomförde en rad viktiga
förändringar på familjepolitikens område.
Socialdemokraterna har sedan genom sin
''återställarpolitik'' rivit ner detta reformarbete. Moderata
samlingspartiet kräver nu att reformarbetet fortsätter.
Avdragsrätten och vårdnadsbidraget
Våren 1994 fattade riksdagen beslut om att ett beskattat
vårdnadsbidrag skulle införas. Beloppet skulle vara 24 000
kr per barn och år mellan ett och tre års ålder. Till detta
kopplades ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader med
samma belopp. För Moderata samlingspartiet var det en stor
framgång. Vi hade arbetat för ökad rättvisa genom ett
vårdnadsbidrag sedan 1970-talet. Även i den allmänna
opinionen hade det visat sig att intresset för ett
vårdnadsbidrag vara stort. När reformen genomförts var det
också en stor andel av småbarnsföräldrarna som sökte och
erhöll vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget innebar såväl ökad rättvisa som större
valfrihet för småbarnsfamiljerna. Det ensidiga gynnandet av
barnomsorg utanför hemmet och då framför allt institutionell
sådan bröts genom beslutet. De föräldrar som själva tog hand
om sina barn eller ordnade barnomsorgen på annat sätt fick
tidigare inget stöd. De fick tvärtom bidra till att via skatten
betala till de familjer som kunde utnyttja dåvarande
samhällsstödda barnomsorg. Vi anser att det är föräldrarna
själva som skall bestämma huruvida båda föräldrarna vill
arbeta utanför hemmet när barnen är små eller om en skall
vara hemma och ta hand om barnen. Vi anser att det är lika
värdefullt att ta hand om sina egna barn i hemmet som att
vårda andras. Hemarbetet måste uppvärderas. Det innebär
inte att vi skapar kvinnofällor eller tvingar någon att vara
hemma. Vi ser man och kvinna som självständiga individer
och som också själva kan bestämma om hemmets inbördes
förvärvs- och arbetsfördelning. Vårdnadsbidraget öppnade
upp såväl ökad valfrihet som ökad rättvisa och till detta
kommer att denna politik är bäst för barnen.
Den monopolistiska familjepolitiken är barnfientlig
eftersom den inte tar hänsyn till barnens behov utifrån de
bedömningar och den kunskap som föräldrarna har. Vi anser
att vårdnadsbidraget snarast skall återinföras med de belopp
och utifrån de principer som riksdagen fattade beslut om
våren 1994. Samma sak gäller avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader upp till samma nivå.
Vårdnadsbidraget och avdragsrätten kompletterade varandra
och det var utifrån denna helhet som valfriheten och rättvisan
ökade. Alternativa former av omsorg, även utanför hemmet
kunde skapas genom denna kombination.
Barnomsorgslagen
En annan viktig reform som genomfördes under den
borgerliga regeringsperioden var förändringar i
barnomsorgslagen innebärande att alternativa
barnomsorgsformer fick lagstadgad rätt och lagstadgat
skydd. Till detta kommer den del av lagen som reglerade den
kommunala ersättningen till alternativ barnomsorg som
uppfyllde ställda krav. Dessa beslut innebar ökad trygghet
för de föräldrar som föredrog och utnyttjade den alternativa
barnomsorgen och likaså för dem som arbetade där. Detta
kan gälla föräldrarkooperativ, ideellt driven barnomsorg eller
privat sådan. Rättvisan när det gällde det kommunala stödet
lagreglerades. Detta var en seger för valfrihet och likaså ett
direkt erkännande, lagstiftningsvägen, vad gäller de
alternativa barnomsorgsformernas existens. Efter
regeringsskiftet i höstas har den socialistiska
återställarpolitiken även drabbat barnomsorgen innebärande
att dessa reformer rivits upp. Vi anser att barnomsorgslagen
snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den
1 januari 1995.
Den framtida inriktningen av familjepolitiken
Genom de förändringar som vi föreslår och som ligger i
linje med den borgerliga regeringens familjepolitik tar vi ett
stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet. Moderata
samlingspartiet anser dock att vi måste gå vidare på samma
väg. Viktiga mål för detta långsiktiga arbete måste vara ökad
valfrihet och större rättvisa för familjerna, samt minskad
politisk styrning.
En viktig grund är att man skall kunna leva på sin lön. För
att detta skall bli möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och
försörjningsbörda. Utifrån denna grundförutsättning blir den
naturliga följden att behoven av bidrag minskar. Skatt efter
försörjningsbörda innebär att den familj som har stor
försörjningsbörda betalar mindre skatt lika med en
avdragsprincip. Om inkomsten för familjen är så begränsad
att man inte kan leva på sin lön skall man inte betala skatt
men däremot få rätten till ekonomiskt stöd. Den som trots
detta saknar förutsättningar att försörja familjen skall få
bidrag. Genom denna princip ökar familjernas möjlighet att
påverka sin egen situation, och rundgång i skatte- och
bidragssystemen begränsas.
Stödet till barnomsorgen skall vara helt neutralt i
förhållande till barnomsorgsform och stödet skall gå direkt
till föräldrarna och inte till kommunen eller annan som
anordnar barnomsorgen. Detta innebär att både valfriheten
och rättvisan ökar och föräldrarna kan välja såväl graden av
förvärvsarbete som inriktningen av barnomsorgen.
För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje
familj kan spara och ha tillgång till eget grundkapital. Att
kunna äga sin bostad är också en trygghetsfaktor, och den
möjligheten skall ges inom ramen för såväl enfamiljs- som
flerfamiljsboendet. Det är klart belagt att ägandet ökar
tryggheten och svenska familjer har i dag internationellt sett
ett lågt familjesparande.
Vi anser att de riksdagsbeslut som direkt eller indirekt
påverkar familjernas situation skall vara förankrade i ovan
angivna principer och målsättningar. Ökad valfrihet och
större rättvisa. Skatt efter försörjningsbörda och helt neutralt
stöd till barnomsorgen. Möjlighet till ett ökat
familjesparande för bättre trygghet. Dessa principer skall
vara gällande och detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen beslutar återinföra avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader och vårdnadsbidraget i enlighet med
vad som gällde före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i
enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild
barnomsorg i enlighet med riksdagens beslut
1993/94:SoU11,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av den framtida
familjepolitiken.
Stockholm den 20 januari 1995
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m)
Göte Jonsson (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Leif Carlson (m)
Gustaf von Essen (m)
Margit Gennser (m)
Stig Grauers (m)
Rolf Gunnarsson (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Tomas Högström (m)
Annika Jonsell (m)
Ulf Kristersson (m)
Inger Koch (m)
Bertil Persson (m)
My Persson (m)
Birgitta Wichne (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)