Moderata utgångspunkter
Moderata samlingspartiets ideologi bygger på värdekonservatismens grund och är förankrad i de västerländska etiska värderingarna. I synen på samhället utgör där familjen en av de viktigaste hörnstenarna. Den ''lilla världen'' är basen för trygghet ansvar och gemenskap. Vi vill bidra till samhällsbyggandet på ett sådant sätt att familjens ställning stärks. Vi anser att detta underlättar för enskilda människor i olika livsskeden. Familjens funktion är viktig för alla generationer och åldrar och detta gäller såväl den lilla familjekretsen som de vidare familje- och släktskapsbanden.
I det goda samhället växer barnen upp i trygghet. Det är därför viktigt att familjen fungerar. Det är i familjekretsen som barnens första år formas och detta anser vi vara både riktigt och viktigt. Det är här som barnen skall lära sig vad som är rätt och fel, vad som är ditt och mitt. Den etiska och moraliska grund som ges inom familjen har stor betydelse för barnens utveckling. Inget kan generellt sett ersätta familjens och föräldrarnas roll som trygghetsskapande faktor för barnen. Vi moderater vill därför bidra till att genom politiska beslut och samhällsbyggandet i stort uppvärdera, stödja och underlätta föräldrarollen.
Familjeroll och förändring
De politiska besluten har påverkat och påverkar familjen såväl indirekt som direkt. Det är utifrån detta faktum särskilt angeläget att de politiska besluten har klar förankring i en familjepolitisk grundsyn. Eftersom socialdemokraterna haft regeringsansvaret under den längsta tiden efter kriget så har den socialdemokratiska idésynen påverkat skeendet och utvecklingen. Detta har pågått samtidigt som förändringarna totalt sett varit utomordentligt stora såväl nationellt som internationellt. Socialdemokratins ideologiska förankring i socialismen och marxismen har helt naturligt bidragit till att den svenska familjepolitiken utformats just utifrån enbart rationella materiella mål där den materialistiska människouppfattningen varit tongivande. Detta har gällt såväl den direkta som indirekta familjepåverkan.
Den sociala ingenjörskonsten där bl.a. makarna Myrdal utvecklade sina teorier och sin syn på familjefunktionen har sedan lydigt följts upp av senare tiders socialdemokratiska företrädare och beslutsfattare. Detta har enligt vår uppfattning varit olyckligt såväl för familjerna som för samhällsutvecklingen i vid mening genom att ansvar förts över från familjerna till politiker.
Skatten
Den socialdemokratiska skattepolitiken är negativ genom att det höga skattetrycket begränsar familjens valfrihet och därmed utformningen av familjernas egna livsförhållanden. Under vissa skeden har marginaleffekterna varit så stora att familjerna inte haft någon möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation genom egna arbetsinsatser. Vissa tider har äktenskapet direkt diskriminerats skatte- och bidragsmässigt. Att kunna leva på en lön framstår i dag som en stor prestation och detta trots att många småbarnsföräldrar vill ordna det så att en av föräldrarna kan vara hemma när barnen är små. Den socialdemokratiska skatte- och bidragspolitiken efter senaste valet har ytterligare begränsat denna möjlighet. En familjeinkomst baserad på en lön beskattas hårdare än om den delas på två även i inkomstskeden som inte alls kan betraktas som extremt höga. Den socialistiska skattepolitiken tar inte bara pengarna från familjerna genom höga skatter, utan man berövar även familjerna valfrihet och därmed möjlighet att utforma sin tillvaro efter egna önskemål och förutsättningar.
Barnomsorgen
Samma mönster går igen vid utformningen av barnomsorgen. Det kommunala monopolet och därmed avsaknaden av alternativ är kännetecknande för detta mönster. När den kommunala barnomsorgen började byggas ut saknades tanken på alternativ. Man forcerade fram ''den enda'' barnomsorgen på ett sätt som innebar både höga kostnader och begränsad valfrihet. Vår kritik mot denna metod innebär inte att vi är kritiska till kommunal barnomsorg som sådan. Tvärtom anser vi att den kommunala barnomsorgen oftast fungerar väl. Vår kritik är inriktad på att de socialistiska partierna i riksdagen motarbetat, försvårat eller förbjudit alternativa barnomsorgsformer och deras möjlighet att verka på lika villkor som de kommunala. Ytterligare ett allvarligt led i detta är att man till höga kostnader bygger fast barnomsorgen i enbart en omsorgsform för lång tid framöver. Den socialdemokratiska regeringen har nu ytterligare bekräftat detta genom slopandet av den lagstadgade rätten för alternativen att få rimlig kommunal ersättning för sin verksamhet. Motivet för detta var bl.a. att det samhällsekonomiskt är fel om föräldrar startar alternativ barnomsorg i ett område där det redan finns ett kommunalt dagis. Därför skall inget kommunalt stöd utgå till alternativet. Man bortser då från de barn som av särskilda skäl inte kan vistas i en dagismiljö. Man bortser från föräldrarnas önskemål och barnens behov. Det kommunala dagiset har då blivit ett självändamål. Detta är kännetecknade för den socialistiska politiken förankrad i en materialistisk människosyn.
Föräldraförsäkringen
Konstruktionen av föräldraförsäkringen under 1970--80- talen har också inneburit ytterligare styrmekanismer gentemot familjerna. Detta har bl.a. medfört att det är gynnsamt med en hög lön före barnafödandet samtidigt som tidsintervallet mellan barnen påverkar det ekonomiska stödet. De familjer som inte kunnat eller velat anpassa sig till dessa styrmekanismer missgynnas. Det kan inte vara lyckligt och positivt att enskilda familjers situation vad gäller det mest mänskliga, privata och känslomässiga nämligen barnfödandet skall påverkas på detta sätt av politiska beslut och gällande ekonomiska stödsystem. Familjernas sociala och psykologiska situation kan påverkas negativt av detta. Moderata samlingspartiet anser att ökad neutralitet här måste eftersträvas. Vårdnadsbidrag är ett led i rätt riktning. Det är enligt vår uppfattning självklart att de enskilda föräldrarna skall bestämma hur man vill ta hand om sina barn och hur man vill använda föräldraförsäkringen.
Oansvarig familjepolitik
Det socialistiska motståndet mot föräldrarnas valfrihet har varit systematiskt. Först accepterades bara kommunala daghem. När föräldrarkooperativen kom försökte den socialdemokratiska regeringen stoppa dessa genom att dra in statsbidragen. Man tvingades dock efter starka protester från föräldrarkooperativ i bl.a. Uppsala och den borgerliga oppositionen i riksdagen ge efter och acceptera föräldrarkooperativen. Motståndet har sedan fortsatt där. Lex pysslingen är bara ett exempel. När den nya barnomsorgslagen togs av den borgerliga riksdagsmajoriteten röstade socialdemokraterna nej och efter regeringsskiftet har lagen slopats. Den socialistiska barnomsorgspolitiken är klart familjefientlig och till detta skall läggas synen på vårdnadsbidraget. Detta bidrag som skapade ökad rättvisa och större valfrihet avskaffades trots det stora antalet småbarnsföräldrar som sökt eller fått vårdnadsbidrag. Parallellt med detta slopades även avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader. Vi menar att denna socialistiska familjepolitik är oansvarig och skadlig ur social trygghetssynpunkt. Den borgerliga regeringens ''paket'' på det familjepolitiska området innebar att skyldigheten för kommunerna att ordna barnomsorg och den garanterade rätten för enskild barnomsorg kombinerades med en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag. Att ta bort det sistnämnda betyder att de enskilda familjerna såväl som kommunerna tvingas in i en ohållbar situation.
Indirekt styrning
Även den indirekta styrningen av familjernas vardag har varit påtaglig. Som exempel kan nämnas bostads- och skolpolitiken. När det gäller bostadspolitiken så har under långa skeden det kollektiva boendet gynnats och det privata ägandet missgynnats. Under det s.k. miljonprogrammets dagar producerades bostäder i stora volymer och med klart bristande boendemiljöer. Egnahemsandelen var liten och detta trots att man visste att önskemålet att få äga sin bostad var klart förankrad hos många familjer. Många fina äldre boende- och stadsmiljöer, som med en annan bostadspolitik kunde renoverats och skapat goda och miljömässigt attraktiva boendeområden, förslummades och revs och detta medan höghusområdena forcerades fram. I dessa områden saknades den sociala kontrollen, och segregationen ökade genom en felaktig subventioneringspolitik, som i sin tur resulterade i en ensidig befolkningsammansättning. Som en följd av denna bostadspolitik har vi fått en segregation i boendet och därmed sociala problem. Detta skulle kunnat undvikas om familjernas valfrihet tillgodosetts och om de enskilda människorna själva fått vara med och utforma sitt boende och samtidigt i större utsträckning fått äga sina bostäder. Den s.k. sociala bostadspolitiken har visat sig bidra till socialt undermåliga boendemiljöer och social utslagning. De enskilda människornas och familjernas viktigaste fysiska livsbas, boendet, formades av den sociala ingenjörskonstens och den politiska ideologins företrädare i stället för av de människor som skulle leva och bo i denna miljö. Främlingsskapets grogrund var lagd. De moderata protesterna hjälpte inte. Bristen på valfrihet, omöjligheten att påverka, avsaknaden av ägandet och därmed ägaransvaret har cementerat långvariga problem i den svenska fysiska och sociala samhällsmiljön.
På skolans områden var utvecklingen också medvetet präglat av centralstyrning och monopolism. Föräldrarnas möjlighet att välja skola åt sina egna barn har varit obefintlig, om man bortser från en liten grupp som haft ekonomiska förutsättningar att betala sina barns skolgång i något alternativ. Detta har också bidragit till onödiga problem för familjerna och för barnen. Föräldraansvaret vad gäller barnens undervisning och skolgång har därmed undergrävts.
Det är avslöjande att socialdemokraterna ingenting lärt, utan driver samma politik nu som då. De beslut innebärande ökad valfrihet i skolan för elever och lärare, som beslutades under de borgerliga regeringsåren, attackeras nu av den socialdemokratiska regeringen.
Föräldrarollen och beroendet
Föräldrarollen är naturlig, och utifrån det naturliga och givna utgår även föräldraansvaret, som i sin tur föder beroendet i den interna familjekretsen. Utifrån den idealistiska människouppfattning, som bl.a. är bärande för den moderata ideologin, måste såväl föräldrarollen som ansvaret och beroendet respekteras. Båda föräldrarna har utifrån den mänskliga känslan och förnuftet ett gemensamt ansvar för barnen. Vid samhällsbyggandet måste hänsyn tas till dessa sanningar.
Lagstiftningen skall utformas så att den blir till hjälp för familjen att leva upp till sitt ansvar i olika livsskeden, och inte bidra till att frånta eller begränsa ansvaret. Från moderat sida har vi bl.a. utifrån denna grundprincip värnat om en ändamålsenlig äktenskapslagstiftning.
Inom familjen finns ''det goda beroendet''. Detta beroende är grundat på kärlek och föder omtanke. Beroendet tar olika uttryck baserat på hur familjerna väljer att forma sin tillvaro. Det finns ingen anledning för politiker att gå in och styra de enskilda familjernas beroendestrukturer. Kärleken och det känslomässiga beroendet är en god förutsättning för sammanhållning. I en familj med ojämn inkomstfördelning mellan makarna kan den ene maken vara ekonomiskt beroende av den andre, men där den ekonomiskt oberoende oftast ha ett starkt känslomässigt beroende till den andre maken och familjen.
Det goda beroendet medför att föräldrarna har ansvaret för barnen. Stat och kommun kan eller skall inte gå in i föräldrarnas ställe. Vi är starkt kritiska till den socialistiska synen på föräldraroll och familjeansvar så som den tagit sig uttryck i vissa sammanhang och där familjer och enskilda gjorts alltmer beroende av politiska beslut. Att genom politiska beslut beröva familjen och föräldrarna ansvaret får negativa konsekvenser för familjerelationer även i större sammanhang. Om familjerna i för stor utsträckning påverkas av politiska beslut kan detta leda till falska trygghetsförväntningar. Föräldrarna kan invaggas i den föreställningen att den offentliga delen av samhället kan leva upp till ett ansvar, som den offentliga delen faktiskt saknar förutsättningar att leva upp till, när det verkligen gäller, vilket skapar en falsk trygghet. Bristen på klara ansvarsgränser kan ge barnen felaktiga och motstridiga signaler. Detta kan i sin tur leda till utanförskap, våld och kriminalitet. Samtidigt kan den situationen uppstå att man skyller på varandra. Såsom att skolan inte kan ta hand om barnen eller att familjerna inte klarar sin föräldraroll. Vi anser att stabila familjeförhållanden är en viktig faktor i kampen mot våld och brutalitet. Därför skall familjens och föräldrarnas ställning ytterligare stärkas.Det goda familjeansvaret däremot ger hållbara och positiva följdverkningar under hela livscyklar såsom i relationer mellan barn -- föräldrar -- mor- och farföräldrar. Vi moderater vill värna och respektera detta ansvar.
Moderat familjepolitik
Familjen är en av samhällets viktigaste hörnstenar och detta är kompassen för moderat familjepolitik. Mamma och pappa vet bäst vad som är bra för deras barn. Makarnas ansvar för varandra och det gemensamma ansvaret för barnen skall respekteras. Familjen skall värnas, föräldrarollen uppvärderas, valfriheten respekteras och öka. Äktenskapslagstiftningen och annan lagstiftning som direkt och indirekt påverkar familjen skall utformas med respekt för familjens suveränitet, och syfta till att underlätta makarnas gemenskap och trygghet liksom föräldrarollen.
Moderata samlingspartiet har oftast varit i konflikt med den socialistiska familjesynen och socialdemokratins sätt att forma familjepolitiken. När skattepolitiken utformats så att allt mera av inkomsterna tagits från familjen och därmed familjerna blivit mera beroende av politiska beslut, då har Moderata samlingspartiet arbetat för skatt efter bärkraft. När barnomsorgspolitiken utformats mot allt mindre valfrihet och mera monopol, då har Moderata samlingspartiet verkat för alternativ och ökad rättvisa genom vårdnadsbidrag, avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och såväl kommunala som ideellt och privat drivna dagis. När socialdemokraterna lämnade föräldrarnas valfrihet till godtycket, då krävde Moderata samlingspartiet lagstadgad rätt för alternativen att verka, och lagstadgad skyldighet för kommunerna att inte ekonomiskt diskriminera alternativen. När socialdemokraterna utformade bostadspolitiken så att storskalighet och kollektivism prioriterades, då arbetade Moderata samlingspartiet för privat ägande i boende, och större möjlighet för familjerna att påverka sin egen boendesituation. Och när socialdemokraterna drev skolan i totalt monopolistisk riktning, då drev Moderata samlingspartiet kravet på föräldrarnas rätt att välja skola åt sina egna barn.
Familjen viktig
Familjen har en lika viktig roll idag, som den haft i historiskt perspektiv. Ingen annan funktion kan ersätta familjen. Väl fungerande familjer ger trygghet åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Den lilla världens trygghet ger den stora världen stabilitet. Kärnfamiljen är viktig liksom äktenskapet. Även andra familjebildningar och samlevnadsformer, som bygger på frivillighet har för många stor betydelse och ger trygghet. Vi vill också understryka att ensamstående med barn är en familjebildning, som ofta glöms bort när man diskuterar familjen, och som fungerar väl så bra som den klassiska kärnfamiljen.
Fullfölj moderata krav!
Den borgerliga regeringen genomförde en rad viktiga förändringar på familjepolitikens område. Socialdemokraterna har sedan genom sin ''återställarpolitik'' rivit ner detta reformarbete. Moderata samlingspartiet kräver nu att reformarbetet fortsätter.
Avdragsrätten och vårdnadsbidraget
Våren 1994 fattade riksdagen beslut om att ett beskattat vårdnadsbidrag skulle införas. Beloppet skulle vara 24 000 kr per barn och år mellan ett och tre års ålder. Till detta kopplades ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader med samma belopp. För Moderata samlingspartiet var det en stor framgång. Vi hade arbetat för ökad rättvisa genom ett vårdnadsbidrag sedan 1970-talet. Även i den allmänna opinionen hade det visat sig att intresset för ett vårdnadsbidrag vara stort. När reformen genomförts var det också en stor andel av småbarnsföräldrarna som sökte och erhöll vårdnadsbidrag.
Vårdnadsbidraget innebar såväl ökad rättvisa som större valfrihet för småbarnsfamiljerna. Det ensidiga gynnandet av barnomsorg utanför hemmet och då framför allt institutionell sådan bröts genom beslutet. De föräldrar som själva tog hand om sina barn eller ordnade barnomsorgen på annat sätt fick tidigare inget stöd. De fick tvärtom bidra till att via skatten betala till de familjer som kunde utnyttja dåvarande samhällsstödda barnomsorg. Vi anser att det är föräldrarna själva som skall bestämma huruvida båda föräldrarna vill arbeta utanför hemmet när barnen är små eller om en skall vara hemma och ta hand om barnen. Vi anser att det är lika värdefullt att ta hand om sina egna barn i hemmet som att vårda andras. Hemarbetet måste uppvärderas. Det innebär inte att vi skapar kvinnofällor eller tvingar någon att vara hemma. Vi ser man och kvinna som självständiga individer och som också själva kan bestämma om hemmets inbördes förvärvs- och arbetsfördelning. Vårdnadsbidraget öppnade upp såväl ökad valfrihet som ökad rättvisa och till detta kommer att denna politik är bäst för barnen.
Den monopolistiska familjepolitiken är barnfientlig eftersom den inte tar hänsyn till barnens behov utifrån de bedömningar och den kunskap som föräldrarna har. Vi anser att vårdnadsbidraget snarast skall återinföras med de belopp och utifrån de principer som riksdagen fattade beslut om våren 1994. Samma sak gäller avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader upp till samma nivå. Vårdnadsbidraget och avdragsrätten kompletterade varandra och det var utifrån denna helhet som valfriheten och rättvisan ökade. Alternativa former av omsorg, även utanför hemmet kunde skapas genom denna kombination.
Barnomsorgslagen
En annan viktig reform som genomfördes under den borgerliga regeringsperioden var förändringar i barnomsorgslagen innebärande att alternativa barnomsorgsformer fick lagstadgad rätt och lagstadgat skydd. Till detta kommer den del av lagen som reglerade den kommunala ersättningen till alternativ barnomsorg som uppfyllde ställda krav. Dessa beslut innebar ökad trygghet för de föräldrar som föredrog och utnyttjade den alternativa barnomsorgen och likaså för dem som arbetade där. Detta kan gälla föräldrarkooperativ, ideellt driven barnomsorg eller privat sådan. Rättvisan när det gällde det kommunala stödet lagreglerades. Detta var en seger för valfrihet och likaså ett direkt erkännande, lagstiftningsvägen, vad gäller de alternativa barnomsorgsformernas existens. Efter regeringsskiftet i höstas har den socialistiska återställarpolitiken även drabbat barnomsorgen innebärande att dessa reformer rivits upp. Vi anser att barnomsorgslagen snarast skall ändras i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995.
Den framtida inriktningen av familjepolitiken
Genom de förändringar som vi föreslår och som ligger i linje med den borgerliga regeringens familjepolitik tar vi ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet. Moderata samlingspartiet anser dock att vi måste gå vidare på samma väg. Viktiga mål för detta långsiktiga arbete måste vara ökad valfrihet och större rättvisa för familjerna, samt minskad politisk styrning.
En viktig grund är att man skall kunna leva på sin lön. För att detta skall bli möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och försörjningsbörda. Utifrån denna grundförutsättning blir den naturliga följden att behoven av bidrag minskar. Skatt efter försörjningsbörda innebär att den familj som har stor försörjningsbörda betalar mindre skatt lika med en avdragsprincip. Om inkomsten för familjen är så begränsad att man inte kan leva på sin lön skall man inte betala skatt men däremot få rätten till ekonomiskt stöd. Den som trots detta saknar förutsättningar att försörja familjen skall få bidrag. Genom denna princip ökar familjernas möjlighet att påverka sin egen situation, och rundgång i skatte- och bidragssystemen begränsas.
Stödet till barnomsorgen skall vara helt neutralt i förhållande till barnomsorgsform och stödet skall gå direkt till föräldrarna och inte till kommunen eller annan som anordnar barnomsorgen. Detta innebär att både valfriheten och rättvisan ökar och föräldrarna kan välja såväl graden av förvärvsarbete som inriktningen av barnomsorgen.
För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje familj kan spara och ha tillgång till eget grundkapital. Att kunna äga sin bostad är också en trygghetsfaktor, och den möjligheten skall ges inom ramen för såväl enfamiljs- som flerfamiljsboendet. Det är klart belagt att ägandet ökar tryggheten och svenska familjer har i dag internationellt sett ett lågt familjesparande.
Vi anser att de riksdagsbeslut som direkt eller indirekt påverkar familjernas situation skall vara förankrade i ovan angivna principer och målsättningar. Ökad valfrihet och större rättvisa. Skatt efter försörjningsbörda och helt neutralt stöd till barnomsorgen. Möjlighet till ett ökat familjesparande för bättre trygghet. Dessa principer skall vara gällande och detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen beslutar återinföra avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidraget i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.
Stockholm den 20 januari 1995 Gullan Lindblad (m) Sten Svensson (m) Göte Jonsson (m) Margareta E Nordenvall (m) Leif Carlson (m) Gustaf von Essen (m) Margit Gennser (m) Stig Grauers (m) Rolf Gunnarsson (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Tomas Högström (m) Annika Jonsell (m) Ulf Kristersson (m) Inger Koch (m) Bertil Persson (m) My Persson (m) Birgitta Wichne (m) Liselotte Wågö (m) Anna Åkerhielm (m)