I sin bok Barnets århundrade gav Ellen Key en vision av
1900-talet som århundradet då barnet skulle sättas i centrum
och då barnet skulle få sina rättigheter tillgodosedda. Vi kan
konstatera att mycket gjorts för att barn skall få en god start
i livet men att mycket återstår att göra. Parallellt med en
utveckling mot bättre materiell standard och ökad respekt för
barns behov från vuxenvärldens sida så ser vi problem som
en följd av barns sociala uppväxtsituation. Missbruk, våld,
sexuella övergrepp och incest innebär alla hot mot barns
framtid.
Barnen är vår kontakt med framtiden. Genom att ge barnen
en god start lägger vi grunden till en bättre framtid.
Inledningsvis vill vi understryka föräldrarnas ansvar för sina
barn. Att få barn är att axla ett ansvar, som sträcker sig från
födelsen tills den dag då barnet är en vuxen individ. Det är
ett ansvar, som handlar om att rusta en annan människa för
livet: att fostra och bidra till barnets utveckling, att överföra
normer och att sätta gränser.
I denna motion lägger vi ett antal förslag som har en
anknytning till Förenta Nationernas (FN) konvention om
barnets rättigheter. Vissa andra frågor som gäller barn
återfinns i separata motioner från Folkpartiet liberalerna.
Ett historiskt beslut
När FN:s generalförsamling antog konventionen om
barnets rättigheter den 20 november 1989 togs ett avgörande
historiskt steg: man slog fast att barn har fullt
människovärde. Det kan verka som en självklar tanke, men
den är långt ifrån respekterad. I praktiken behandlas barn på
många håll i världen som vuxnas ägodelar. Till detta kommer
att barn är den grupp människor som får lida mest i områden
där krig och fattigdom råder. Barn drabbas först av brist på
mat, barnen blir måltavlor i beskjutning av civila och barnen
får inte sina grundläggande rättigheter till utbildning och
rekreation tillgodosedda.
Mitt i den oerhörda pessimism som man kan känna för
många barn i världen idag, finns det också ljus i mörkret. Det
visar UNICEF:s senaste årsrapport. Där betonas
utvecklingens positiva sidor. Viktiga steg har redan tagits för
att uppnå de mål som FN:s barntoppmöte 1990 ställde upp.
Dödligheten bland barn under fem år minskar,
vaccinationsprogram mot mässling leder till att antalet barn
som dör i den sjukdomen har minskat med två tredjedelar
sedan 1980-talet, andelen barn som går i skola ökar. Ett annat
exempel på att små åtgärder ger stora resultat, är tillsättning
av jod i salt. Det förebygger struma och räddar liv.
I Sverige har vi andra utmaningar. Både i det
internationella och historiska perspektivet har de flesta barn
det bra i Sverige idag. Som uppväxtmiljö har 1990-talets
Sverige det bästa någonsin att erbjuda barn. De får en trygg
och stimulerande uppväxt och får både känslomässiga och
materiella behov tillfredsställda. Vi har byggt upp ett
skyddsnät i form av en aktiv familjepolitik som betyder
mycket för barns välbefinnande i vårt land.
Barnbidraget är en kompensation för den ökade
försörjningsbörda som det innebär att ha barn.
Bostadsbidragen ger familjer med låga inkomster möjlighet
att bo bra. Föräldrapenningen gör det möjligt för både
mammor och pappor att vara hemma med sina barn under
första året. Vid sidan av de ekonomiska bidragen är
barnomsorgen det viktigaste stödet till barnfamiljerna. Men
även om det flesta barn har det bra i Sverige finns det barn
som far illa i vårt land och som därför behöver särskilt stöd.
Barn far illa när barnets grundläggande behov systematiskt
sviks. Föräldrar försummar och sviker sina barn kanske för
att de inte ser eller har kunskaper om barnens behov. Barn
far också illa om de tvingas ta ett alltför stort ansvar själva,
vilket inte sällan händer när en eller båda föräldrarna
missbrukar. Också barn till psykiskt sjuka och barn vars
föräldrar omfattas av kriminalvården kan höra till denna
grupp. Sexuella övergrepp och andra våldshandlingar kan
prägla barn för livet. Mobbning är ett annat problem där
lärare och andra vuxna visat att de alltför ofta inte kan lösa
barnens problem med de allvarliga följder för barnen som
mobbning för med sig.
För dessa barn har givetvis en hög generell standard i
samhällets service en stor betydelse, men det behövs framför
allt särskilda insatser för dem.
Även om synen på barn i Sverige har utvecklats finns det
fortfarande mycket att göra för att barnkonventionens
intentioner skall bli verklighet i vårt land. Det händer också
idag att barnen ignoreras i utredningar i samband med t.ex.
vårdnadstvister eller incestmål. Barn har små möjligheter att
påverka sin vardag. Skolinspektörerna i Stockholm
konstaterade t.o.m. vid sin granskning av stadens skolor förra
året, att möjligheterna att påverka i skolan tycks bli mindre
ju äldre barnen blir.
I den här motionen för vi fram en rad förslag för att stärka
barnens situation i samhället. Det rör sig både om åtgärder
på en generell nivå och speciella insatser för barn som far
illa av olika anledningar.
Detta har hänt:
Barnets situation hade hög prioritet i Folkpartiets arbete i
regeringen under den föregående mandatperioden. Det togs
flera viktiga steg för att förbättra barns situation.En
barnomsorgsgaranti infördes som innebär att alla
kommuner skall kunna erbjuda plats i barnomsorgen för barn
mellan ett och tolv år. Barnomsorgsgarantin ställer också
kvalitetskrav i barnomsorgen -- för första gången i lagen. De
som arbetar på förskolor, fritidshem och i annan barnomsorg
måste ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov
av omsorg och god pedagogisk verksamhet tillgodoses.
Barngrupperna får inte vara så stora att man inte kan
upprätthålla kraven på god pedagogik. Avgifterna för
barnomsorg skall vara, som det uttrycks i lagen, skäliga. Det
innebär att ingen av ekonomiska skäl skall behöva avstå från
en plats. I den urprungliga lagen hade också valfriheten
stärkts och det skulle bli fritt att etablera nya barnstugor i
privat form, något som gynnar kvaliteten ytterligare. Denna
del har emellertid riksdagen på den nuvarande regeringens
förslag rivit upp.Regeringen tillsatte 1993 Sveriges första
barnombudsman vars främsta uppgift är att bevaka att
barnkonventionen följs i Sverige. Barnombudsmannen skall
varje år lämna en rapport till regeringen om barns villkor.
Med anledning av den skall regeringen kunna ta initiativ till
förändringar och förbättringar.Kommunerna är numera
skyldiga att erbjuda familjerådgivning. Det ger större
chans för människor att klara ut en skilsmässa utan onödiga
konflikter, något som i hög grad gynnar barnen.En s.k.
pappamånad infördes i föräldraförsäkringen. Syftet är
att fler fäder skall utnyttja möjligheten att vara lediga och ta
hand om sina barn. Mycket talar för att det stärker relationen
mellan barn och pappa. Det kan ha stor betydelse för barnen
under uppväxten.Med anledning av den oro som många
kände och känner för hur förändringar och rationaliseringar
i kommunerna påverkar barnen, gav regeringen 1992
Socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen.
Rapporten ledde bl.a. till att en ny storstadsutredning
tillsattes. Den undersöker och analyserar segregationen i
boendet under den senaste tioårsperioden och skall t.ex. lyfta
fram lyckade insatser som kan ge inspiration till framtida
åtgärder. Socialstyrelsens rapport lämnades också som ett
underlag till utformningen av de framtida statsbidragen i
kommunerna.I april förra året beslöt regeringen att
barnfamiljer som hade sökt asyl före den 1 januari 1993
skulle få uppehållstillstånd. Detta beslut och beslutet i juni
1993 att asylsökande från Bosnien-Hercegovina skulle få
stanna ledde till att 20 000 personer fick uppehållstillstånd.
Bland dessa fanns många barn som under lång tid hade levt
i ovisshet, många vars familjer i desperation hade gömt sig
undan myndigheterna fick en framtid i Sverige.För att öka
kännedomen om FN:s barnkonvention om barnets
rättigheter tog Folkpartiet i regeringen initiativ till och drev
på en informationskampanj till alla skolelever i landet.
Kampanjen drivs i form av en skoltävling i samverkan med
frivilligorganisationer. Tusentals klasser arbetar aktivt med
barns rättigheter som tema genom att skriva artiklar, göra
intervjuer, spela teater och måla.Socialtjänstkommittén
arbetade under mandatperioden med folkpartistisk ledning.
I kommitténs förslag till ny socialtjänstlag sätts barnets bästa
i centrum. Så föreslås t.ex. att skyldigheten att anmäla till
socialtjänsten när barn far illa vidgas till att gälla även alla
som är anställda i privat verksamhet på hälso- och
sjukvårdens eller socialtjänstens områden.
Så vill vi förbättra barns villkor: Barnkonventionen skall
genomsyra allt arbete med barn!
När FN:s konvention om barns rättigheter antogs 1989
innebar det en stor seger för världens barn. Barn kan inte på
samma sätt som vuxna tala för sig själva och de har ingen
egen rösträtt. Därför behöver de ett särskilt skydd av vuxna.
Sverige gick i bräschen när konventionen utarbetades och
var också ett av de första länderna att ratificera den.
Konventionen ställer krav på staterna att i alla lägen
prioritera barns behov och se till att den fördelning av
resurserna som beslutas verkligen innebär att varje stat
tillgodoser barnens behov till, som det uttrycks, ''det yttersta
av sina resurser''.
Gensvaret för barnkonventionen har varit unikt. Ingen
tidigare konvention om mänskliga rättigheter har ratificerats
av så många stater så raskt. Det betyder förstås inte att
staterna uppfyller kraven i konventionen. Nu gäller det att
se till att staternas intresse för konventionen inte stannar vid
retorik.
Många associerar behov av förbättrade rättigheter för barn
med fattiga länder. Men konventionen är i lika hög grad en
utmaning för ett rikt land som Sverige. Utgångspunkten i
konventionen är att det alltid behövs förbättringar av skyddet
för barnets rättigheter -- ett arbete som måste pågå ständigt.
Konventionen ålägger de stater som har skrivit på att se till
att barnen, dem som konventionen gäller, får kännedom om
konventionens innehåll. Det är ett av syftena med den
rikstäckande skoltävlingen som pågår under innevarande
läsår.
Också andra kategorier måste få kännedom om
barnkonventionen. En självklar grupp i det sammanhanget är
lärare. Barns rättigheter och barnkonventionen måste därför
vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning från förskola till
gymnasieskolan. Ut- och fortbildning av olika
yrkeskategorier som arbetar med barn bör ses över för att
säkerställa att idéer om barnets rättigheter förankrats och
vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen
spridas inom domstolsväsendet och inom relevanta
myndighetsorgan, inklusive polisen.
Det finns i Sverige en enighet och klar politisk vilja att
barnkonventionens intensioner skall förverkligas.
Regeringen har det yttersta ansvaret för detta, samtidigt som
allt fler beslut skall fattas på lokal nivå. Barnombudsmannen
föreslår i sin rapport att regeringen i samband med
budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som
beskriver regeringens samlade syn på barn- och
ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens
insatser på barn- och ungdomsområdet. Vi menar att
barnombudsmannens förslag bör genomföras.
Kommunerna är ansvariga för huvuddelen av de
verksamheter som riktar sig till barn. Genom det nya
statsbidragssystemet har kommunerna tagit på sig uppgiften
att prioritera bland de resurser som de får genom det
generella statsbidraget. De nationella målen som riksdagen
har fastslagit men också de åtaganden vi har gjort genom
t.ex. FN:s barnkonvention skall fungera som ledstjärnor.
Det innebär att det också är kommunernas ansvar att ge
barn det stöd de kan behöva. Barnombudsmannen föreslår i
sin rapport att kommunerna åläggs att redovisa särskilda
barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner och där
redovisa hur barnkonventionens intentioner och de
nationella målen kan uppfyllas på den kommunala nivån. Vi
är inte helt övertygade om att barn- och ungdomspolitiska
handlingsplaner alltid är den bästa vägen att gå. Vi tror att
det leder alltför långt att ålägga kommunerna att göra upp
planer. Men kommunerna måste ha långsiktiga
förändringsstrategier där det ingår att ta fram beskrivningar
av konsekvenser för barnen och att följa upp de förändringar
som genomförs. Regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet för att med dem diskutera hur
barnkonventionens intentioner på bästa sätt bör förankras
och utvecklas i kommuner och landsting.
Med barns ögon -- använd ett barnperspektiv!
Både socialtjänsten och rättsväsendet har kritiserats för att
inte i tillräckligt hög grad lyssna till barn och inte ha
tillräckliga kunskaper om barns och ungdomars behov.
Kritiken har kommit från många håll, bl.a. från
frivilligorganisationerna.
Barnkonventionens utgångspunkt är klar. Barnets bästa
skall komma i främsta rummet och barnet skall ha rätt att
bilda egna åsikter och få uttrycka dessa i alla frågor som rör
barnet. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande
till barnets ålder och mognad.
Äldre barn kan själva uttrycka vad de tycker och känner,
men det gäller också att någon lyssnar och att den personen
har kunskaper om hur barn uttrycker sig och reagerar. Om
man är så liten att man inte kan ta egna initiativ, måste man
uttrycka sitt hjälpbehov på annat sätt. Då krävs det att de som
barnet träffar, det vill säga barnhälsovården, öppna förskolan
eller dagis verkligen ser barnets behov och att de förmedlar
vidare till socialtjänsten om de ser att barnet far illa.
En del har hänt på det här området. Opinionsbildning från
frivilligorganisationernas sida har lett till nyttigt nytänkande.
Konkreta verksamheter, som t.ex. Barnens hjälptelefon,
vinner allt större kännedom bland både barn och vuxna.
Socialstyrelsens åtgärdsprogram Barn i focus har pågått de
senaste tre åren och spritt ökad medvetenhet och kunskap till
personalen inom socialtjänsten. För att inte tappa tempo i det
här arbetet bör ett Centrum för barnfrågor skapas. Det kan
knytas till Socialstyrelsen och få till främsta uppgift att se
till att kunskaper utvecklas och sprids till yrkesgrupper som
arbetar med barn.
Värna barnen i besparingstider!
När uppdraget gavs till Socialstyrelsen att följa upp
barnens situation, skedde inte detta därför att vi inte kan
acceptera några besparingar i verksamheter som rör barn.
Politiker och andra som har ett ansvar för helheten kan inte
undanta någon verksamhet från prövning.
Den tidigare generalsekreteraren i Rädda Barnen, vice
ordföranden i FN:s kommitté för barnets rättigheter, Thomas
Hammarberg, skriver om detta i sin bok ''Barnet och den
politiska viljan'':
Spänningen mellan långsiktig resurstillväxt och de mer
omedelbara sociala utgifterna berör också barn. Debatten
kring detta har tyvärr varit onyanserad.
Självfallet är det ett barnintresse -- nu och i framtiden -- att
det förs en ansvarsfull ekonomisk politik och att det skapas
utrymme för angelägna investeringar. Här finns ingen
motsättning mellan barns och vuxnas intresse.
Det är i skärningspunkten mellan dessa insikter som den
praktiska politiken måste utformas.
Socialstyrelsens rapport gav både positiva och negativa
signaler. Till det positiva hör att Socialstyrelsen bedömde att
den svenska barnomsorgen håller god kvalitet. Många
kommuner har klarat att spara och förändra utan att
kvaliteten har försämrats. Inom individ- och
familjeomsorgen är barn och ungdomar en prioriterad grupp.
Kompetensen ökar och nya metoder prövas. Resurserna till
barn med handikapp har i allmänhet inte dragits ned.
Men det fanns också orostecken. Det gällde framför allt de
farhågor Socialstyrelsen hade för utvecklingen i storstäderna
och deras förorters miljonprogramområden. Många av
miljonprogrammets bostadsområden tycks ha kommit in i en
nedåtgående spiral med stor in- och utflyttning, många
familjer med låga inkomster, stor andel socialbidragstagare
och arbetslösa, stor andel ensamstående med barn och många
invandrare som ännu inte har etablerat sig i det svenska
samhället. Där var besparingarna störst samtidigt som barn i
dessa områden behöver mer resurser. Barns villkor styrs i
alltför hög grad av deras uppväxtmiljö.
Många, förmodligen den största delen, av de problem vi
kan se beror på bostadssegregationen. Med anledning av de
uppgifter som Socialstyrelsen kunde presentera tillsatte
regeringen, på folkpartiets initiativ, en ny storstadsutredning.
Även utan utredningsunderlag vet vi att sättet att fördela
resurser har stor betydelse för hur barnen i de här områdena
klarar sig. Skolpeng och barnomsorgspeng eller andra
resursfördelningssystem måste utformas så att resurser
reserveras för områden med social tyngd.
På många håll handlar detta i första hand inte om ökade
resurser utan om att fördela det som finns på ett rättvisare
sätt. Vi får räkna med att kommunerna under resten av 90-
talet inte kan få ett tillskott av pengar. Utrymme måste istället
skapas genom effektiviseringar och rationaliseringar. Att
utsätta verksamheter för konkurrens har varit ett sätt att
skärpa kostnadsmedvetenheten. Inte bara de verksamheter
som berörs utan också andra påverkas av
konkurrensutsättningen.
Det är därför angeläget att det arbete som under förra
mandatperioden påbörjades i kommuner och landsting kan
fortsätta. Tyvärr tyder mycket på att socialdemokrater och
vänsterpartister i kommuner och landsting nu sätter stopp för
förnyelse och därmed förhindrar att nya resurser tillkommer.
Resurser som så väl behövs i angelägna sociala verksamheter
för barn och gamla.
Det är också viktigt att rapporten ''Barns villkor'' inte blir
någon engångsföreteelse. Utvecklingen måste följas upp
fortlöpande. Då kan också analysmetoderna förbättras.
Barnombudsmannens uppgift är att följa hur vi i Sverige
lever upp till FN:s barnkonvention och varje år lämna en
rapport till regeringen. Med Socialstyrelsens uppföljning har
Barnombudsmannen fått ett utmärkt underlag för sitt
fortsatta arbete. Det borde vara naturligt att
Barnombudsmannen i framtiden håller samman denna typ av
sektorsövergripande uppföljningsstudier av barns villkor.
Slå vakt om välfärdsstaten!
Socialstyrelsens rapport om barns villkor visade också
vikten av att slå vakt om en hög generell standard. De barn
som har väl identifierade problem och ett stort stödbehov får
ofta hjälp, visade det sig. En annan grupp med mer diffusa
problem drabbas när den allmänna standarden sänks, t.ex.
när barngrupper blir större och inte får någon kompensation
i annan form. Oron gäller framför allt denna grupp av barn i
gråzonen.
Men också barn med handikapp kan drabbas om än på ett
annat sätt. Med lägre generell standard klarar de inte längre
att delta i ordinarie verksamheter utan hänvisas till speciella
insatser. Det skapar i sin tur risk för att målen om integration
och normalisering, som har varit handikappolitikens
ledstjärna, går förlorade.
Den svenska välfärdspolitiken har traditionellt siktat mot
en hög generell standard. Det gäller både den offentligt
finansierade servicen och det ekonomiska stödet till t.ex.
barnfamiljer. Att denna välfärdspolitik varit gynnsam för
barnen framgår av flera studier. I flera forskningsprojekt
under senare år har man värderat välfärdspolitikens effekter
genom att studera hur den påverkar barnens situation.
I flera sådana jämförande studier har man kommit till
slutsatsen att den svenska välfärdspolitiken har mycket
positiva effekter för barn jämfört med andra länders.
I en av dessa studier finner ett par forskare, Sheldon
Danzinger från USA och Markus Jäntti från Finland, att den
svenska välfärdsstaten -- främst genom skatter och bidrag --
är effektiv på att lyfta barn ur fattigdom. De visar också att
de höga svenska skatterna inte, såsom ibland hävdas från
konservativt håll, bidrar till att göra barnfamiljer fattiga.
I en annan studie har några amerikanska forskare, John
Coder m.fl., tittat på fördelningen av ekonomisk standard
mellan barn i olika länder. Den visar att Sverige --
tillsammans med Norge -- har uppnått den jämnast fördelade
standarden.
Dessa studier ger ett nyttigt barnperspektiv på
välfärdsstaten. Genom att utjämna villkoren för barnen
skapar vi på sikt ett rättvisare och bättre samhälle där
människor får mer lika förutsättningar.
Sådana fakta bör väga tungt i debatten om välfärden. Det
finns de, både ekonomer och politiker, som föreslår kraftiga
nedskärningar i både verksamheter och transfereringar. Det
finns, som vi alltså har redovisat, goda skäl att avvisa sådana
förslag. Studierna om hur välfärdspolitiken påverkar barn
gör oss än mer övertygade om det rimliga i den
ståndpunkten.
Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att en hög
generell standard på den offentliga -- eller offentligt
finansierade -- omsorgen, vården och utbildningen är av
avgörande betydelse för möjligheterna att skapa goda
betingelser för barnen.
Barn är alla under 18 år!
När Sveriges första rapport till FN:s kommitté för barnets
rättigheter behandlades 1993, uttryckte kommittén
bekymmer över att Sverige inte garanterar att barn i fängsligt
förvar hålls åtskilda från vuxna. Kommittén uppmanade
Sverige att göra något åt detta förhållande.
Barnombudsmannen har tagit upp frågan i sin första rapport
till regeringen.
Bakgrunden till barnkonventionens stadgande är givetvis
att barn som begått brott inte skall vara tillsammans med
vuxna brottslingar. Risken är stor att de utsätts för negativ
påverkan och övergrepp.
Ytterst få personer under 18 år finns i fängelse i Sverige.
Ändå rör det sig om några fall varje år. Vi anser att frågan
om hur barn behandlas i det rättsliga systemet är av största
vikt. Alla dessa måste få det stöd och den hjälp som just de
behöver. Frihetsberövande gäller ett mycket litet antal barn
och ungdomar. För denna lilla grupp är det av yttersta vikt
att lagstiftningen anpassas så att våra åtaganden i
barnkonventionen uppfylls.
Barn till asylsökande
Socialstyrelsen och Statens invandrarverk har haft en
utfrågning om barn till asylsökande vilken redovisats i en
rapport publicerad 1994. Av den framgår att man inte vet hur
många barn som hålls gömda. Det går inte heller att ange i
vilken utsträckning underåriga påträffas och avvisas. Ett
efterlyst barn behöver inte vara gömt. Det kan ha lämnat
landet.
Av rapporten framgår att beslut om utvisning ofta fattas
utan att någon bedömning gjorts av barnets behov. Barn som
hålls gömda far bevisligen illa. De har levt i skuggan av sina
föräldrars politiska aktivitet innan flykten till Sverige.
Barnen har på grund av detta redan förlorat sin barndom.
Många bär på svåra, outplånliga minnen som gör sig påminta
i mardrömmar nattetid och som ''flashbacks'' dagtid. Andra
symtom är apati, psykotiska tillstånd, självmordsförsök och
depression även hos spädbarn.
Vi anser att Sverige genom att inte ta hand om barn till
asylsökande gör sig skyldigt till brott mot flera av
barnkonventionens paragrafer vilka säger att Sverige åtagit
sig att sträva efter att inget barn skall berövas sin rätt till
hälso- och sjukvård.
Barnombudsmannen har också i sin rapport pekat på att
barnkonventionens principer måste föras in i
utlänningslagen. Principen om barnets bästa i
barnkonventionen bör, enligt Barnombudsmannen, t.ex.
direkt skrivas in i utlänningslagen. Likaså bör
utlänningslagens definition av barn stämma överens med
barnkonventionens, d.v.s. barn är alla under 18 år.
Barn till missbrukare
Enligt alkoholkommissionens betänkande Barn --
Föräldrar -- Alkohol växer mer än 10 procent av barnen i
Sverige upp i miljöer med alkoholmissbruk. Det innebär
uppskattningsvis 150.000 barn i åldrarna 0--12 år!
Alkoholmissbruket är starkt tabubelagt. Barn med
missbrukande föräldrar bär på en förfärlig hemlighet som
inte får avslöjas. Många barn i den situationen tar på sig ett
ansvar för den missbrukande föräldern som är alldeles för
tungt att bära för en ung person. Barnen löper stor risk att
skadas för livet.
Alkoholkommissionen konstaterar att stödet för barn till
missbrukare är helt otillräckligt. Det gäller både utbildning
och stöd till de personer som i sitt yrke i förskolor, skolor,
barnavårdscentraler och socialbyråer kommer i kontakt med
de här familjerna och barnen och det direkta stödet till
barnen. En inventering av situationen vid årsskiftet 1992/93
visade att det bara fanns ett 10-tal särskilt riktade och
anpassade gruppverksamheter i kommunal eller annan regi i
landet.
Alkoholkommissionen tar fasta på förslag som går att
genomföra utan att det kostar mycket pengar eller kräver
stora förändringar av organisationen. Kommissionen pekar
på vikten av att både grundutbildningen och fort- och
vidareutbildningen för t.ex. lärare, förskollärare och andra
som arbetar med barn skall ge grundläggande kunskaper om
missbruk, konsekvenserna för familjen och stöd- och
behandlingsformer.
Uppsökande och förebyggande arbete måste stimuleras så
att missbruk upptäcks tidigt. Kommuner, landsting och
frivilligorganisationer måste samarbeta och erbjuda t.ex.
gruppverksamhet där barn och ungdomar med föräldrar som
missbrukar kan träffas och få stöd och kunskaper.
Barnpornografi
Under senare tid har barnpornografi och pedofili
uppmärksammats alltmer. Pedofili och användning av barn
för pornografiska framställningar innebär kränkning av
barnen av grövsta slag. Sexuella övergrepp mot barn är en
extrem maktutövning över barnet som därmed tar både
social, hälsomässig och fysisk skada.
Den svenska debatten har hittills handlat alltför mycket om
juridik och offentlighetsprinciper och för litet om vilka
polisiära insatser som kan göras med stöd av befintlig
lagstiftning. Det är ju inte allmänheten som främst skall
skyddas från den anstöt barnpornografi väcker. Det är barnen
som skall skyddas mot sexuella övergrepp. Barnprostitution
är förbjuden och enligt FN:s barnkonvention skall barn
skyddas mot att utnyttjas till prostitution eller i annan olaglig
sexuell verksamhet. Det är positivt att Rikspolisstyrelsen nu
kommer att inrätta det särskilda kommando mot
barnpornografi som folkpartiet krävt.
Den nya regeringen har annonserat sin avsikt att tillsätta
en utredning om barnpornografi. Det är bra att också
socialdemokraterna nu närmar sig detta problem med en
bredare ansats än den som präglade agerandet våren 1994.
Utredningen borde redan vara tillsatt.
Forskning och utveckling
Vi behöver veta mer om vilka insatser som är bäst för barn
i behov av särskilt stöd i både barnomsorg och skola.
Socialstyrelsens rapport ger ett intryck av att de
prioriteringar som idag görs i kommunerna ofta är ganska
slumpmässiga.
Det finns, enligt Socialstyrelsen, anledning att studera
ytterligare hur kommunerna vid resursfördelning tar hänsyn
till olika behov och utvärdera vilka olika insatser, både
generella och speciallösningar som är effektiva och
verkligen ger barn med behov av särskilt stöd den hjälp som
de behöver. Socialstyrelsen vill också fortsätta att ta fram
nyckeltal och bättre statistiska mått för att kunna göra
jämförelser både nationellt och internationellt.
För att genomföra detta begärde Socialstyrelsen, samtidigt
som rapporten ''Barns villkor'' lämnades, ytterligare medel
(10 miljoner på två år) för att finansiera sådana studier. Vi
anser att dessa medel skall anslås för ändamålet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning om
barns rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sprida kunskap om
barnkonventionen inom domstolsväsendet och polisen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett centralt måldokument som
beskriver regeringens samlade syn på barn- och
ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens
insatser på barn- och ungdomsområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med Svenska Kommunförbundet och
Landstingsförbundet för att med dem diskutera hur
barnkonventionens intentioner på bästa sätt förankras och
utvecklas i kommuner och landsting,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av ett centrum för
barnfrågor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sektorsövergripande studier av
barns villkor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om frihetsberövande av barn och
behovet av ändringar i lagstiftningen för att följa
barnkonventionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av insatser för barn till
asylsökande och ändringar i lagstiftningen för att följa
barnkonventionen,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av insatser för barn till
missbrukare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnpornografi,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av medel till forskning och
utveckling.
Stockholm den 19 januari 1995
Lars Leijonborg (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Eriksson (fp)
Elver Jonsson (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkande 8 hänvisat till SfU.
2 Yrkande 10 hänvisat till JuU.