I sin bok Barnets århundrade gav Ellen Key en vision av 1900-talet som århundradet då barnet skulle sättas i centrum och då barnet skulle få sina rättigheter tillgodosedda. Vi kan konstatera att mycket gjorts för att barn skall få en god start i livet men att mycket återstår att göra. Parallellt med en utveckling mot bättre materiell standard och ökad respekt för barns behov från vuxenvärldens sida så ser vi problem som en följd av barns sociala uppväxtsituation. Missbruk, våld, sexuella övergrepp och incest innebär alla hot mot barns framtid.
Barnen är vår kontakt med framtiden. Genom att ge barnen en god start lägger vi grunden till en bättre framtid. Inledningsvis vill vi understryka föräldrarnas ansvar för sina barn. Att få barn är att axla ett ansvar, som sträcker sig från födelsen tills den dag då barnet är en vuxen individ. Det är ett ansvar, som handlar om att rusta en annan människa för livet: att fostra och bidra till barnets utveckling, att överföra normer och att sätta gränser.
I denna motion lägger vi ett antal förslag som har en anknytning till Förenta Nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter. Vissa andra frågor som gäller barn återfinns i separata motioner från Folkpartiet liberalerna.
Ett historiskt beslut
När FN:s generalförsamling antog konventionen om barnets rättigheter den 20 november 1989 togs ett avgörande historiskt steg: man slog fast att barn har fullt människovärde. Det kan verka som en självklar tanke, men den är långt ifrån respekterad. I praktiken behandlas barn på många håll i världen som vuxnas ägodelar. Till detta kommer att barn är den grupp människor som får lida mest i områden där krig och fattigdom råder. Barn drabbas först av brist på mat, barnen blir måltavlor i beskjutning av civila och barnen får inte sina grundläggande rättigheter till utbildning och rekreation tillgodosedda.
Mitt i den oerhörda pessimism som man kan känna för många barn i världen idag, finns det också ljus i mörkret. Det visar UNICEF:s senaste årsrapport. Där betonas utvecklingens positiva sidor. Viktiga steg har redan tagits för att uppnå de mål som FN:s barntoppmöte 1990 ställde upp. Dödligheten bland barn under fem år minskar, vaccinationsprogram mot mässling leder till att antalet barn som dör i den sjukdomen har minskat med två tredjedelar sedan 1980-talet, andelen barn som går i skola ökar. Ett annat exempel på att små åtgärder ger stora resultat, är tillsättning av jod i salt. Det förebygger struma och räddar liv.
I Sverige har vi andra utmaningar. Både i det internationella och historiska perspektivet har de flesta barn det bra i Sverige idag. Som uppväxtmiljö har 1990-talets Sverige det bästa någonsin att erbjuda barn. De får en trygg och stimulerande uppväxt och får både känslomässiga och materiella behov tillfredsställda. Vi har byggt upp ett skyddsnät i form av en aktiv familjepolitik som betyder mycket för barns välbefinnande i vårt land.
Barnbidraget är en kompensation för den ökade försörjningsbörda som det innebär att ha barn. Bostadsbidragen ger familjer med låga inkomster möjlighet att bo bra. Föräldrapenningen gör det möjligt för både mammor och pappor att vara hemma med sina barn under första året. Vid sidan av de ekonomiska bidragen är barnomsorgen det viktigaste stödet till barnfamiljerna. Men även om det flesta barn har det bra i Sverige finns det barn som far illa i vårt land och som därför behöver särskilt stöd. Barn far illa när barnets grundläggande behov systematiskt sviks. Föräldrar försummar och sviker sina barn kanske för att de inte ser eller har kunskaper om barnens behov. Barn far också illa om de tvingas ta ett alltför stort ansvar själva, vilket inte sällan händer när en eller båda föräldrarna missbrukar. Också barn till psykiskt sjuka och barn vars föräldrar omfattas av kriminalvården kan höra till denna grupp. Sexuella övergrepp och andra våldshandlingar kan prägla barn för livet. Mobbning är ett annat problem där lärare och andra vuxna visat att de alltför ofta inte kan lösa barnens problem med de allvarliga följder för barnen som mobbning för med sig.
För dessa barn har givetvis en hög generell standard i samhällets service en stor betydelse, men det behövs framför allt särskilda insatser för dem.
Även om synen på barn i Sverige har utvecklats finns det fortfarande mycket att göra för att barnkonventionens intentioner skall bli verklighet i vårt land. Det händer också idag att barnen ignoreras i utredningar i samband med t.ex. vårdnadstvister eller incestmål. Barn har små möjligheter att påverka sin vardag. Skolinspektörerna i Stockholm konstaterade t.o.m. vid sin granskning av stadens skolor förra året, att möjligheterna att påverka i skolan tycks bli mindre ju äldre barnen blir.
I den här motionen för vi fram en rad förslag för att stärka barnens situation i samhället. Det rör sig både om åtgärder på en generell nivå och speciella insatser för barn som far illa av olika anledningar.
Detta har hänt:
Barnets situation hade hög prioritet i Folkpartiets arbete i regeringen under den föregående mandatperioden. Det togs flera viktiga steg för att förbättra barns situation.En barnomsorgsgaranti infördes som innebär att alla kommuner skall kunna erbjuda plats i barnomsorgen för barn mellan ett och tolv år. Barnomsorgsgarantin ställer också kvalitetskrav i barnomsorgen -- för första gången i lagen. De som arbetar på förskolor, fritidshem och i annan barnomsorg måste ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet tillgodoses. Barngrupperna får inte vara så stora att man inte kan upprätthålla kraven på god pedagogik. Avgifterna för barnomsorg skall vara, som det uttrycks i lagen, skäliga. Det innebär att ingen av ekonomiska skäl skall behöva avstå från en plats. I den urprungliga lagen hade också valfriheten stärkts och det skulle bli fritt att etablera nya barnstugor i privat form, något som gynnar kvaliteten ytterligare. Denna del har emellertid riksdagen på den nuvarande regeringens förslag rivit upp.Regeringen tillsatte 1993 Sveriges första barnombudsman vars främsta uppgift är att bevaka att barnkonventionen följs i Sverige. Barnombudsmannen skall varje år lämna en rapport till regeringen om barns villkor. Med anledning av den skall regeringen kunna ta initiativ till förändringar och förbättringar.Kommunerna är numera skyldiga att erbjuda familjerådgivning. Det ger större chans för människor att klara ut en skilsmässa utan onödiga konflikter, något som i hög grad gynnar barnen.En s.k. pappamånad infördes i föräldraförsäkringen. Syftet är att fler fäder skall utnyttja möjligheten att vara lediga och ta hand om sina barn. Mycket talar för att det stärker relationen mellan barn och pappa. Det kan ha stor betydelse för barnen under uppväxten.Med anledning av den oro som många kände och känner för hur förändringar och rationaliseringar i kommunerna påverkar barnen, gav regeringen 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att följa utvecklingen. Rapporten ledde bl.a. till att en ny storstadsutredning tillsattes. Den undersöker och analyserar segregationen i boendet under den senaste tioårsperioden och skall t.ex. lyfta fram lyckade insatser som kan ge inspiration till framtida åtgärder. Socialstyrelsens rapport lämnades också som ett underlag till utformningen av de framtida statsbidragen i kommunerna.I april förra året beslöt regeringen att barnfamiljer som hade sökt asyl före den 1 januari 1993 skulle få uppehållstillstånd. Detta beslut och beslutet i juni 1993 att asylsökande från Bosnien-Hercegovina skulle få stanna ledde till att 20 000 personer fick uppehållstillstånd. Bland dessa fanns många barn som under lång tid hade levt i ovisshet, många vars familjer i desperation hade gömt sig undan myndigheterna fick en framtid i Sverige.För att öka kännedomen om FN:s barnkonvention om barnets rättigheter tog Folkpartiet i regeringen initiativ till och drev på en informationskampanj till alla skolelever i landet. Kampanjen drivs i form av en skoltävling i samverkan med frivilligorganisationer. Tusentals klasser arbetar aktivt med barns rättigheter som tema genom att skriva artiklar, göra intervjuer, spela teater och måla.Socialtjänstkommittén arbetade under mandatperioden med folkpartistisk ledning. I kommitténs förslag till ny socialtjänstlag sätts barnets bästa i centrum. Så föreslås t.ex. att skyldigheten att anmäla till socialtjänsten när barn far illa vidgas till att gälla även alla som är anställda i privat verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens områden.
Så vill vi förbättra barns villkor: Barnkonventionen skall genomsyra allt arbete med barn!
När FN:s konvention om barns rättigheter antogs 1989 innebar det en stor seger för världens barn. Barn kan inte på samma sätt som vuxna tala för sig själva och de har ingen egen rösträtt. Därför behöver de ett särskilt skydd av vuxna.
Sverige gick i bräschen när konventionen utarbetades och var också ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen ställer krav på staterna att i alla lägen prioritera barns behov och se till att den fördelning av resurserna som beslutas verkligen innebär att varje stat tillgodoser barnens behov till, som det uttrycks, ''det yttersta av sina resurser''.
Gensvaret för barnkonventionen har varit unikt. Ingen tidigare konvention om mänskliga rättigheter har ratificerats av så många stater så raskt. Det betyder förstås inte att staterna uppfyller kraven i konventionen. Nu gäller det att se till att staternas intresse för konventionen inte stannar vid retorik.
Många associerar behov av förbättrade rättigheter för barn med fattiga länder. Men konventionen är i lika hög grad en utmaning för ett rikt land som Sverige. Utgångspunkten i konventionen är att det alltid behövs förbättringar av skyddet för barnets rättigheter -- ett arbete som måste pågå ständigt.
Konventionen ålägger de stater som har skrivit på att se till att barnen, dem som konventionen gäller, får kännedom om konventionens innehåll. Det är ett av syftena med den rikstäckande skoltävlingen som pågår under innevarande läsår.
Också andra kategorier måste få kännedom om barnkonventionen. En självklar grupp i det sammanhanget är lärare. Barns rättigheter och barnkonventionen måste därför vara ett viktigt inslag i all lärarutbildning från förskola till gymnasieskolan. Ut- och fortbildning av olika yrkeskategorier som arbetar med barn bör ses över för att säkerställa att idéer om barnets rättigheter förankrats och vidareutvecklas. Inte minst måste kunskap om konventionen spridas inom domstolsväsendet och inom relevanta myndighetsorgan, inklusive polisen.
Det finns i Sverige en enighet och klar politisk vilja att barnkonventionens intensioner skall förverkligas. Regeringen har det yttersta ansvaret för detta, samtidigt som allt fler beslut skall fattas på lokal nivå. Barnombudsmannen föreslår i sin rapport att regeringen i samband med budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens insatser på barn- och ungdomsområdet. Vi menar att barnombudsmannens förslag bör genomföras.
Kommunerna är ansvariga för huvuddelen av de verksamheter som riktar sig till barn. Genom det nya statsbidragssystemet har kommunerna tagit på sig uppgiften att prioritera bland de resurser som de får genom det generella statsbidraget. De nationella målen som riksdagen har fastslagit men också de åtaganden vi har gjort genom t.ex. FN:s barnkonvention skall fungera som ledstjärnor.
Det innebär att det också är kommunernas ansvar att ge barn det stöd de kan behöva. Barnombudsmannen föreslår i sin rapport att kommunerna åläggs att redovisa särskilda barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner och där redovisa hur barnkonventionens intentioner och de nationella målen kan uppfyllas på den kommunala nivån. Vi är inte helt övertygade om att barn- och ungdomspolitiska handlingsplaner alltid är den bästa vägen att gå. Vi tror att det leder alltför långt att ålägga kommunerna att göra upp planer. Men kommunerna måste ha långsiktiga förändringsstrategier där det ingår att ta fram beskrivningar av konsekvenser för barnen och att följa upp de förändringar som genomförs. Regeringen bör ta initiativ till överläggningar med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet för att med dem diskutera hur barnkonventionens intentioner på bästa sätt bör förankras och utvecklas i kommuner och landsting.
Med barns ögon -- använd ett barnperspektiv!
Både socialtjänsten och rättsväsendet har kritiserats för att inte i tillräckligt hög grad lyssna till barn och inte ha tillräckliga kunskaper om barns och ungdomars behov. Kritiken har kommit från många håll, bl.a. från frivilligorganisationerna.
Barnkonventionens utgångspunkt är klar. Barnets bästa skall komma i främsta rummet och barnet skall ha rätt att bilda egna åsikter och få uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
Äldre barn kan själva uttrycka vad de tycker och känner, men det gäller också att någon lyssnar och att den personen har kunskaper om hur barn uttrycker sig och reagerar. Om man är så liten att man inte kan ta egna initiativ, måste man uttrycka sitt hjälpbehov på annat sätt. Då krävs det att de som barnet träffar, det vill säga barnhälsovården, öppna förskolan eller dagis verkligen ser barnets behov och att de förmedlar vidare till socialtjänsten om de ser att barnet far illa.
En del har hänt på det här området. Opinionsbildning från frivilligorganisationernas sida har lett till nyttigt nytänkande. Konkreta verksamheter, som t.ex. Barnens hjälptelefon, vinner allt större kännedom bland både barn och vuxna.
Socialstyrelsens åtgärdsprogram Barn i focus har pågått de senaste tre åren och spritt ökad medvetenhet och kunskap till personalen inom socialtjänsten. För att inte tappa tempo i det här arbetet bör ett Centrum för barnfrågor skapas. Det kan knytas till Socialstyrelsen och få till främsta uppgift att se till att kunskaper utvecklas och sprids till yrkesgrupper som arbetar med barn.
Värna barnen i besparingstider!
När uppdraget gavs till Socialstyrelsen att följa upp barnens situation, skedde inte detta därför att vi inte kan acceptera några besparingar i verksamheter som rör barn. Politiker och andra som har ett ansvar för helheten kan inte undanta någon verksamhet från prövning.
Den tidigare generalsekreteraren i Rädda Barnen, vice ordföranden i FN:s kommitté för barnets rättigheter, Thomas Hammarberg, skriver om detta i sin bok ''Barnet och den politiska viljan'':
Spänningen mellan långsiktig resurstillväxt och de mer omedelbara sociala utgifterna berör också barn. Debatten kring detta har tyvärr varit onyanserad.
Självfallet är det ett barnintresse -- nu och i framtiden -- att det förs en ansvarsfull ekonomisk politik och att det skapas utrymme för angelägna investeringar. Här finns ingen motsättning mellan barns och vuxnas intresse.
Det är i skärningspunkten mellan dessa insikter som den praktiska politiken måste utformas.
Socialstyrelsens rapport gav både positiva och negativa signaler. Till det positiva hör att Socialstyrelsen bedömde att den svenska barnomsorgen håller god kvalitet. Många kommuner har klarat att spara och förändra utan att kvaliteten har försämrats. Inom individ- och familjeomsorgen är barn och ungdomar en prioriterad grupp. Kompetensen ökar och nya metoder prövas. Resurserna till barn med handikapp har i allmänhet inte dragits ned.
Men det fanns också orostecken. Det gällde framför allt de farhågor Socialstyrelsen hade för utvecklingen i storstäderna och deras förorters miljonprogramområden. Många av miljonprogrammets bostadsområden tycks ha kommit in i en nedåtgående spiral med stor in- och utflyttning, många familjer med låga inkomster, stor andel socialbidragstagare och arbetslösa, stor andel ensamstående med barn och många invandrare som ännu inte har etablerat sig i det svenska samhället. Där var besparingarna störst samtidigt som barn i dessa områden behöver mer resurser. Barns villkor styrs i alltför hög grad av deras uppväxtmiljö.
Många, förmodligen den största delen, av de problem vi kan se beror på bostadssegregationen. Med anledning av de uppgifter som Socialstyrelsen kunde presentera tillsatte regeringen, på folkpartiets initiativ, en ny storstadsutredning.
Även utan utredningsunderlag vet vi att sättet att fördela resurser har stor betydelse för hur barnen i de här områdena klarar sig. Skolpeng och barnomsorgspeng eller andra resursfördelningssystem måste utformas så att resurser reserveras för områden med social tyngd.
På många håll handlar detta i första hand inte om ökade resurser utan om att fördela det som finns på ett rättvisare sätt. Vi får räkna med att kommunerna under resten av 90- talet inte kan få ett tillskott av pengar. Utrymme måste istället skapas genom effektiviseringar och rationaliseringar. Att utsätta verksamheter för konkurrens har varit ett sätt att skärpa kostnadsmedvetenheten. Inte bara de verksamheter som berörs utan också andra påverkas av konkurrensutsättningen.
Det är därför angeläget att det arbete som under förra mandatperioden påbörjades i kommuner och landsting kan fortsätta. Tyvärr tyder mycket på att socialdemokrater och vänsterpartister i kommuner och landsting nu sätter stopp för förnyelse och därmed förhindrar att nya resurser tillkommer. Resurser som så väl behövs i angelägna sociala verksamheter för barn och gamla.
Det är också viktigt att rapporten ''Barns villkor'' inte blir någon engångsföreteelse. Utvecklingen måste följas upp fortlöpande. Då kan också analysmetoderna förbättras. Barnombudsmannens uppgift är att följa hur vi i Sverige lever upp till FN:s barnkonvention och varje år lämna en rapport till regeringen. Med Socialstyrelsens uppföljning har Barnombudsmannen fått ett utmärkt underlag för sitt fortsatta arbete. Det borde vara naturligt att Barnombudsmannen i framtiden håller samman denna typ av sektorsövergripande uppföljningsstudier av barns villkor.
Slå vakt om välfärdsstaten!
Socialstyrelsens rapport om barns villkor visade också vikten av att slå vakt om en hög generell standard. De barn som har väl identifierade problem och ett stort stödbehov får ofta hjälp, visade det sig. En annan grupp med mer diffusa problem drabbas när den allmänna standarden sänks, t.ex. när barngrupper blir större och inte får någon kompensation i annan form. Oron gäller framför allt denna grupp av barn i gråzonen.
Men också barn med handikapp kan drabbas om än på ett annat sätt. Med lägre generell standard klarar de inte längre att delta i ordinarie verksamheter utan hänvisas till speciella insatser. Det skapar i sin tur risk för att målen om integration och normalisering, som har varit handikappolitikens ledstjärna, går förlorade.
Den svenska välfärdspolitiken har traditionellt siktat mot en hög generell standard. Det gäller både den offentligt finansierade servicen och det ekonomiska stödet till t.ex. barnfamiljer. Att denna välfärdspolitik varit gynnsam för barnen framgår av flera studier. I flera forskningsprojekt under senare år har man värderat välfärdspolitikens effekter genom att studera hur den påverkar barnens situation.
I flera sådana jämförande studier har man kommit till slutsatsen att den svenska välfärdspolitiken har mycket positiva effekter för barn jämfört med andra länders.
I en av dessa studier finner ett par forskare, Sheldon Danzinger från USA och Markus Jäntti från Finland, att den svenska välfärdsstaten -- främst genom skatter och bidrag -- är effektiv på att lyfta barn ur fattigdom. De visar också att de höga svenska skatterna inte, såsom ibland hävdas från konservativt håll, bidrar till att göra barnfamiljer fattiga.
I en annan studie har några amerikanska forskare, John Coder m.fl., tittat på fördelningen av ekonomisk standard mellan barn i olika länder. Den visar att Sverige -- tillsammans med Norge -- har uppnått den jämnast fördelade standarden.
Dessa studier ger ett nyttigt barnperspektiv på välfärdsstaten. Genom att utjämna villkoren för barnen skapar vi på sikt ett rättvisare och bättre samhälle där människor får mer lika förutsättningar.
Sådana fakta bör väga tungt i debatten om välfärden. Det finns de, både ekonomer och politiker, som föreslår kraftiga nedskärningar i både verksamheter och transfereringar. Det finns, som vi alltså har redovisat, goda skäl att avvisa sådana förslag. Studierna om hur välfärdspolitiken påverkar barn gör oss än mer övertygade om det rimliga i den ståndpunkten.
Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att en hög generell standard på den offentliga -- eller offentligt finansierade -- omsorgen, vården och utbildningen är av avgörande betydelse för möjligheterna att skapa goda betingelser för barnen.
Barn är alla under 18 år!
När Sveriges första rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter behandlades 1993, uttryckte kommittén bekymmer över att Sverige inte garanterar att barn i fängsligt förvar hålls åtskilda från vuxna. Kommittén uppmanade Sverige att göra något åt detta förhållande. Barnombudsmannen har tagit upp frågan i sin första rapport till regeringen.
Bakgrunden till barnkonventionens stadgande är givetvis att barn som begått brott inte skall vara tillsammans med vuxna brottslingar. Risken är stor att de utsätts för negativ påverkan och övergrepp.
Ytterst få personer under 18 år finns i fängelse i Sverige. Ändå rör det sig om några fall varje år. Vi anser att frågan om hur barn behandlas i det rättsliga systemet är av största vikt. Alla dessa måste få det stöd och den hjälp som just de behöver. Frihetsberövande gäller ett mycket litet antal barn och ungdomar. För denna lilla grupp är det av yttersta vikt att lagstiftningen anpassas så att våra åtaganden i barnkonventionen uppfylls.
Barn till asylsökande
Socialstyrelsen och Statens invandrarverk har haft en utfrågning om barn till asylsökande vilken redovisats i en rapport publicerad 1994. Av den framgår att man inte vet hur många barn som hålls gömda. Det går inte heller att ange i vilken utsträckning underåriga påträffas och avvisas. Ett efterlyst barn behöver inte vara gömt. Det kan ha lämnat landet.
Av rapporten framgår att beslut om utvisning ofta fattas utan att någon bedömning gjorts av barnets behov. Barn som hålls gömda far bevisligen illa. De har levt i skuggan av sina föräldrars politiska aktivitet innan flykten till Sverige. Barnen har på grund av detta redan förlorat sin barndom. Många bär på svåra, outplånliga minnen som gör sig påminta i mardrömmar nattetid och som ''flashbacks'' dagtid. Andra symtom är apati, psykotiska tillstånd, självmordsförsök och depression även hos spädbarn.
Vi anser att Sverige genom att inte ta hand om barn till asylsökande gör sig skyldigt till brott mot flera av barnkonventionens paragrafer vilka säger att Sverige åtagit sig att sträva efter att inget barn skall berövas sin rätt till hälso- och sjukvård.
Barnombudsmannen har också i sin rapport pekat på att barnkonventionens principer måste föras in i utlänningslagen. Principen om barnets bästa i barnkonventionen bör, enligt Barnombudsmannen, t.ex. direkt skrivas in i utlänningslagen. Likaså bör utlänningslagens definition av barn stämma överens med barnkonventionens, d.v.s. barn är alla under 18 år.
Barn till missbrukare
Enligt alkoholkommissionens betänkande Barn -- Föräldrar -- Alkohol växer mer än 10 procent av barnen i Sverige upp i miljöer med alkoholmissbruk. Det innebär uppskattningsvis 150.000 barn i åldrarna 0--12 år! Alkoholmissbruket är starkt tabubelagt. Barn med missbrukande föräldrar bär på en förfärlig hemlighet som inte får avslöjas. Många barn i den situationen tar på sig ett ansvar för den missbrukande föräldern som är alldeles för tungt att bära för en ung person. Barnen löper stor risk att skadas för livet.
Alkoholkommissionen konstaterar att stödet för barn till missbrukare är helt otillräckligt. Det gäller både utbildning och stöd till de personer som i sitt yrke i förskolor, skolor, barnavårdscentraler och socialbyråer kommer i kontakt med de här familjerna och barnen och det direkta stödet till barnen. En inventering av situationen vid årsskiftet 1992/93 visade att det bara fanns ett 10-tal särskilt riktade och anpassade gruppverksamheter i kommunal eller annan regi i landet.
Alkoholkommissionen tar fasta på förslag som går att genomföra utan att det kostar mycket pengar eller kräver stora förändringar av organisationen. Kommissionen pekar på vikten av att både grundutbildningen och fort- och vidareutbildningen för t.ex. lärare, förskollärare och andra som arbetar med barn skall ge grundläggande kunskaper om missbruk, konsekvenserna för familjen och stöd- och behandlingsformer.
Uppsökande och förebyggande arbete måste stimuleras så att missbruk upptäcks tidigt. Kommuner, landsting och frivilligorganisationer måste samarbeta och erbjuda t.ex. gruppverksamhet där barn och ungdomar med föräldrar som missbrukar kan träffas och få stöd och kunskaper.
Barnpornografi
Under senare tid har barnpornografi och pedofili uppmärksammats alltmer. Pedofili och användning av barn för pornografiska framställningar innebär kränkning av barnen av grövsta slag. Sexuella övergrepp mot barn är en extrem maktutövning över barnet som därmed tar både social, hälsomässig och fysisk skada.
Den svenska debatten har hittills handlat alltför mycket om juridik och offentlighetsprinciper och för litet om vilka polisiära insatser som kan göras med stöd av befintlig lagstiftning. Det är ju inte allmänheten som främst skall skyddas från den anstöt barnpornografi väcker. Det är barnen som skall skyddas mot sexuella övergrepp. Barnprostitution är förbjuden och enligt FN:s barnkonvention skall barn skyddas mot att utnyttjas till prostitution eller i annan olaglig sexuell verksamhet. Det är positivt att Rikspolisstyrelsen nu kommer att inrätta det särskilda kommando mot barnpornografi som folkpartiet krävt.
Den nya regeringen har annonserat sin avsikt att tillsätta en utredning om barnpornografi. Det är bra att också socialdemokraterna nu närmar sig detta problem med en bredare ansats än den som präglade agerandet våren 1994. Utredningen borde redan vara tillsatt.
Forskning och utveckling
Vi behöver veta mer om vilka insatser som är bäst för barn i behov av särskilt stöd i både barnomsorg och skola. Socialstyrelsens rapport ger ett intryck av att de prioriteringar som idag görs i kommunerna ofta är ganska slumpmässiga.
Det finns, enligt Socialstyrelsen, anledning att studera ytterligare hur kommunerna vid resursfördelning tar hänsyn till olika behov och utvärdera vilka olika insatser, både generella och speciallösningar som är effektiva och verkligen ger barn med behov av särskilt stöd den hjälp som de behöver. Socialstyrelsen vill också fortsätta att ta fram nyckeltal och bättre statistiska mått för att kunna göra jämförelser både nationellt och internationellt.
För att genomföra detta begärde Socialstyrelsen, samtidigt som rapporten ''Barns villkor'' lämnades, ytterligare medel (10 miljoner på två år) för att finansiera sådana studier. Vi anser att dessa medel skall anslås för ändamålet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning om barns rättigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sprida kunskap om barnkonventionen inom domstolsväsendet och polisen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en överblick över departementens insatser på barn- och ungdomsområdet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet för att med dem diskutera hur barnkonventionens intentioner på bästa sätt förankras och utvecklas i kommuner och landsting,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett centrum för barnfrågor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns villkor,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frihetsberövande av barn och behovet av ändringar i lagstiftningen för att följa barnkonventionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av insatser för barn till asylsökande och ändringar i lagstiftningen för att följa barnkonventionen,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av insatser för barn till missbrukare,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnpornografi,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av medel till forskning och utveckling.
Stockholm den 19 januari 1995 Lars Leijonborg (fp) Isa Halvarsson (fp) Margitta Edgren (fp) Christer Eirefelt (fp) Eva Eriksson (fp) Elver Jonsson (fp) Anne Wibble (fp) Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkande 8 hänvisat till SfU. 2 Yrkande 10 hänvisat till JuU.