Enligt WHO är mellan 80 och 115 miljoner flickor och
kvinnor könsstympade i världen i dag. Det betyder att ca 2
miljoner flickor stympas årligen, 6 000
flickor om dagen.
Sverige
I Sverige bor ca 37 500 personer från 33 länder där
kvinnlig könsstympning (KKS) förekommer. 16 000
är kvinnor varav 10 000
från Somalia och Etiopien (de flesta i fertil ålder). Här
bor drygt 5 000
flickor i åldrarna 0--18 år, varav 3 300
är från Somalia och Etiopien. 2 000
flickor är under 7 år varav 1 400
kommer från Etiopien och Somalia. Dessa flickor bör
uppmärksammas som barn i riskzonen.
Svensk lag och FN:s konvention om barnets rättigheter
I Sverige har vi en lag som förbjuder alla former av
kvinnlig könsstypmning, även om flickan/kvinnan givit sitt
medgivande. Ingen har än så länge åtalats enligt denna lag.
Sverige har också som många andra länder ratificerat FN:s
konvention om barnets rättigheter där det i artikel 24:3
stadgas att konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och
lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor
som är skadliga för barns hälsa. En sådan skadlig sedvänja
är kvinnlig omskärelse.
Kvinnlig könsstympning står i dag på den internationella
dagordningen inom olika internationella och en mängd FN-
organ. Internationellt diskuterar man den som en hälsofråga
och ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.
Vidare diskuteras den utifrån att det är en djup kränkning mot
barnets integritet och stympningen ses som ett övergrepp och
misshandel av flickan.
Vad gör Sverige?
I Sverige har Socialstyrelsen sedan ett par år tillbaka
påbörjat ett arbete mot KKS. Arbetet har inriktats på såväl
förebyggande som rehabiliterande arbete. Tonvikten har
legat på det rehabiliterande arbetet varför det förebyggande
arbetet att skydda barn som löper risk att stympas släpat
efter.
Definierade målgrupper är: personal inom hälso- och
sjukvården, socialtjänsten, skolhälsovården, skolan (lärare),
skolbarnomsorgen, flyktingmottagandet etc. Berörda
grupper, främst från Afrika, är kvinnor, män, ungdomar och
barn. Arbetet har bedrivits i ett holistiskt perspektiv utifrån
en klar och tydlig målsättning. Frågan är komplex och måste
sättas in i ett socialt, ekonomiskt, könsrolls- och
psykosexuellt sammanhang. Det är viktigt att arbetet sker på
bred front och att samtliga berörda myndigheter kopplas in
och samarbetar. Berörda myndigheter är: Folkhälsoinstitutet,
Statens Invandrarverk, Barnombudsmannen, Skolverket och
Socialstyrelsen. Diskussioner har även förekommit med
Rädda barnen.
Sverige deltog vid en världskonferens i Addis Abeba våren
1994 angående kvinnlig könsstympning och har därvid
förbundit sig till ytterligare insatser på området.
Stort behov av samordnade insatser
Det finns ett stort behov av utbildning, information och
upplysning om kvinnlig könsstympning. Frågan är en
tusenårig gammal sedvänja men ''ny'' för Sverige.
Socialstyrelsen får många frågor angående detta område.
Frågorna omfattar alltifrån metoder och handläggning till
lagstiftning, internationellt arbete och allmän kunskap. Flera
afrikanska organisationer hör av sig och vill arbeta för att
stoppa sedvänjan. Fenomenet kvinnlig könsstympning är
komplext och väcker starka känslor och reaktioner. Det är
viktigt att arbetet sker utifrån kunskap och medvetenhet om
fenomenets innebörd, saklighet och tydlighet i
framförhållningen och med respekt för människors integritet
och bibehållande av kulturell värdighet. Det är viktigt att
framhålla att det inte är en hel kultur vi fördömer utan själva
fenomenet kvinnlig könsstympning. För att få en förändring
till stånd är det viktigt att ge människor kunskaper, argument
och upplysning.
Frågan om KKS har tidigare behandlats i riksdagen efter
motion av den tvärpolitiska barngruppen och från flera
partier. Ett värdefullt arbete pågår redan internationellt och
i vårt land på detta område. Vi utgår ifrån att Sverige
internationellt även i fortsättningen kommer att driva detta
arbete. Enligt vår mening är det dock av synnerligen stor vikt
att öronmärkta medel avsätts för att afrikanska
frivilligorganisationer verksamma i Sverige ska kunna arbeta
för att förebygga kvinnlig könsstympning på flickor bosatta
i Sverige.
Hemställan
Men hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar uppdra till Folkhälsoinstitutet att i sin
budget avsätta särskilda medel för informationsinsatser
bland berörda invandrargrupper.
Stockholm den 25 januari 1995
Inger Davidson (kds)
Eva Zetterberg (v)
Margareta Israelsson (s)
Birgitta Carlsson (c)
Ola Ström (fp)
Ewa Larsson (mp)