Bakgrund
Enligt WHO är mellan 80 och 115 miljoner flickor och kvinnor könsstympade i världen i dag. Det betyder att ca 2 miljoner flickor stympas årligen, 6 000 flickor om dagen.
Sverige
I Sverige bor ca 37 500 personer från 33 länder där kvinnlig könsstympning (KKS) förekommer. 16 000 är kvinnor varav 10 000 från Somalia och Etiopien (de flesta i fertil ålder). Här bor drygt 5 000 flickor i åldrarna 0--18 år, varav 3 300 är från Somalia och Etiopien. 2 000 flickor är under 7 år varav 1 400 kommer från Etiopien och Somalia. Dessa flickor bör uppmärksammas som barn i riskzonen.
Svensk lag och FN:s konvention om barnets rättigheter
I Sverige har vi en lag som förbjuder alla former av kvinnlig könsstypmning, även om flickan/kvinnan givit sitt medgivande. Ingen har än så länge åtalats enligt denna lag. Sverige har också som många andra länder ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter där det i artikel 24:3 stadgas att konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. En sådan skadlig sedvänja är kvinnlig omskärelse.
Kvinnlig könsstympning står i dag på den internationella dagordningen inom olika internationella och en mängd FN- organ. Internationellt diskuterar man den som en hälsofråga och ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Vidare diskuteras den utifrån att det är en djup kränkning mot barnets integritet och stympningen ses som ett övergrepp och misshandel av flickan.
Vad gör Sverige?
I Sverige har Socialstyrelsen sedan ett par år tillbaka påbörjat ett arbete mot KKS. Arbetet har inriktats på såväl förebyggande som rehabiliterande arbete. Tonvikten har legat på det rehabiliterande arbetet varför det förebyggande arbetet att skydda barn som löper risk att stympas släpat efter.
Definierade målgrupper är: personal inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolhälsovården, skolan (lärare), skolbarnomsorgen, flyktingmottagandet etc. Berörda grupper, främst från Afrika, är kvinnor, män, ungdomar och barn. Arbetet har bedrivits i ett holistiskt perspektiv utifrån en klar och tydlig målsättning. Frågan är komplex och måste sättas in i ett socialt, ekonomiskt, könsrolls- och psykosexuellt sammanhang. Det är viktigt att arbetet sker på bred front och att samtliga berörda myndigheter kopplas in och samarbetar. Berörda myndigheter är: Folkhälsoinstitutet, Statens Invandrarverk, Barnombudsmannen, Skolverket och Socialstyrelsen. Diskussioner har även förekommit med Rädda barnen.
Sverige deltog vid en världskonferens i Addis Abeba våren 1994 angående kvinnlig könsstympning och har därvid förbundit sig till ytterligare insatser på området.
Stort behov av samordnade insatser
Det finns ett stort behov av utbildning, information och upplysning om kvinnlig könsstympning. Frågan är en tusenårig gammal sedvänja men ''ny'' för Sverige. Socialstyrelsen får många frågor angående detta område. Frågorna omfattar alltifrån metoder och handläggning till lagstiftning, internationellt arbete och allmän kunskap. Flera afrikanska organisationer hör av sig och vill arbeta för att stoppa sedvänjan. Fenomenet kvinnlig könsstympning är komplext och väcker starka känslor och reaktioner. Det är viktigt att arbetet sker utifrån kunskap och medvetenhet om fenomenets innebörd, saklighet och tydlighet i framförhållningen och med respekt för människors integritet och bibehållande av kulturell värdighet. Det är viktigt att framhålla att det inte är en hel kultur vi fördömer utan själva fenomenet kvinnlig könsstympning. För att få en förändring till stånd är det viktigt att ge människor kunskaper, argument och upplysning.
Frågan om KKS har tidigare behandlats i riksdagen efter motion av den tvärpolitiska barngruppen och från flera partier. Ett värdefullt arbete pågår redan internationellt och i vårt land på detta område. Vi utgår ifrån att Sverige internationellt även i fortsättningen kommer att driva detta arbete. Enligt vår mening är det dock av synnerligen stor vikt att öronmärkta medel avsätts för att afrikanska frivilligorganisationer verksamma i Sverige ska kunna arbeta för att förebygga kvinnlig könsstympning på flickor bosatta i Sverige.
Men hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar uppdra till Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för informationsinsatser bland berörda invandrargrupper.
Stockholm den 25 januari 1995 Inger Davidson (kds) Eva Zetterberg (v) Margareta Israelsson (s) Birgitta Carlsson (c) Ola Ström (fp) Ewa Larsson (mp)