Primärvården är basen i hälso- och sjukvården. Den skall
erbjuda en god hälso- och sjukvård med hög tillgänglighet
och kvalitet. För att den skall kunna göra detta krävs att
primärvårdens inriktning, arbetsformer och organisation
utformas med utgångspunkt i de lokala hälsoproblem som
befolkningen har.
Nu växer klyftorna mellan olika grupper i samhället när
det gäller hälsa och välbefinnande. Arbetslösheten är en
viktig orsak till detta. Ohälsan tar sig också nya uttryck.
Stress, oro, överbelastning eller understimulans finns ofta
med i bilden bland de människor som söker till
primärvården. De psykosomatiska sjukdomarna blir allt
vanligare. Missbruk av alkohol och andra droger är en
framträdande orsak till ohälsa.
Primärvården, den öppna psykiatrin och socialtjänsten har
alla viktiga uppgifter att ge stöd, vård och omsorg till
människor. Deras upgifter går delvis in i varandra. Ofta
behövs insatser från personer från flera organisationer. Detta
gäller inte minst människor som har svåra och sammansatta
problem -- långvarigt sjuka, funktionshindrade, missbrukare,
psykiskt störda.
För att på bästa sätt kunna möta den ohälsa och de sociala
problem som vi ser i dag och som vi väntar oss framöver,
måste nya arbetsfomer, där personer med social och
medicinsk kompetens samarbetar nära, utvecklas. För att
skapa bästa möjliga förutsättningar för en sådan utveckling
finns det anledning att också pröva nya former för
organisation och styrning av primärvården. Genom
Ädelreformen, psykiatrireformen och överföringen av
omsorgerna om utvecklingsstörda m.fl. har kommunerna fått
vidgade uppgifter inom vård och omsorg. Fortfarande är
emellertid kvarvarande primärvård --
mottagningsverksamhet vid vårdcentraler och
husläkarmottagningar -- en landstingsuppgift.
Härigenom har en huvudmannagräns uppkommit mellan
merparten av vård och omsorg i kommunal regi och
landstingets allmänläkare och övrig mottagningspersonal
samt i vissa län hemsjukvårdare. Enligt lagen (SFS
1991:1136) om försöksverksamhet med primärkommunal
primärvård får försök med kommunal styrning av
primärvården bedrivas under 5 år (1992--1996). För
närvarande bedrivs försök under förutsättning att kommun
och landsting är överens och att staten godkänner försöket.
Försöken utvärderas av Socialstyrelsen, som avser att lämna
en utvärderingsrapport under 1997.
Inledningsvis har mycket kraft på försöksorterna gått åt att
etablera en organisation och därefter tog genomförandet av
husläkarreformen mycket uppmärksamhet. Först under
senare tid har arbetet mera kunnat focuseras på utveckling
av verksamhet. Förändring av arbetssätt, yrkeskunskaper och
förhållningssätt tar lång tid. Försöken behöver därför ges
möjlighet att bedrivas under en längre tid än vad nuvarande
försökslag medger. Att inom en snar framtid ändra tillbaka
huvudmannaskapet till landstinget just när man kommit
igång och ännu inte hunnit utvärdera försöken är olämpligt.
Som vi ser det är det angeläget att lagstiftningen medger
att lokala initiativ till förändring av huvudmannaskapet
underlättas. Kommuner och landsting som är överens om att
kommunen skall ansvara för primärvården bör utan
begränsning i tid eller antal försök i landet ges möjlighet att
åta sig detta ansvar. Härigenom skulle en anpassning till
lokala förutsättnigar underlättas och demokratisk styrning
och god resurshushållning främjas.
För framtiden är det viktigt att möjligheter till olika försök
för huvudmannaskap och styrformer ges utrymme. Att
kunna anpassa vård och service till framtidens krav och att
få ekonomisk bärighet är ett intresse som ligger nära både
medborgare och verksamheter. För att det skall vara möjligt
måste försöken vara många och möjliga att genomföra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vidgade försök med kommunal
primärvård.
Stockholm den 23 januari 1995
Ulrica Messing (s)
Karl Hagström (s)
Widar Andersson (s)