Primärvården är basen i hälso- och sjukvården. Den skall erbjuda en god hälso- och sjukvård med hög tillgänglighet och kvalitet. För att den skall kunna göra detta krävs att primärvårdens inriktning, arbetsformer och organisation utformas med utgångspunkt i de lokala hälsoproblem som befolkningen har.
Nu växer klyftorna mellan olika grupper i samhället när det gäller hälsa och välbefinnande. Arbetslösheten är en viktig orsak till detta. Ohälsan tar sig också nya uttryck. Stress, oro, överbelastning eller understimulans finns ofta med i bilden bland de människor som söker till primärvården. De psykosomatiska sjukdomarna blir allt vanligare. Missbruk av alkohol och andra droger är en framträdande orsak till ohälsa.
Primärvården, den öppna psykiatrin och socialtjänsten har alla viktiga uppgifter att ge stöd, vård och omsorg till människor. Deras upgifter går delvis in i varandra. Ofta behövs insatser från personer från flera organisationer. Detta gäller inte minst människor som har svåra och sammansatta problem -- långvarigt sjuka, funktionshindrade, missbrukare, psykiskt störda.
För att på bästa sätt kunna möta den ohälsa och de sociala problem som vi ser i dag och som vi väntar oss framöver, måste nya arbetsfomer, där personer med social och medicinsk kompetens samarbetar nära, utvecklas. För att skapa bästa möjliga förutsättningar för en sådan utveckling finns det anledning att också pröva nya former för organisation och styrning av primärvården. Genom Ädelreformen, psykiatrireformen och överföringen av omsorgerna om utvecklingsstörda m.fl. har kommunerna fått vidgade uppgifter inom vård och omsorg. Fortfarande är emellertid kvarvarande primärvård -- mottagningsverksamhet vid vårdcentraler och husläkarmottagningar -- en landstingsuppgift.
Härigenom har en huvudmannagräns uppkommit mellan merparten av vård och omsorg i kommunal regi och landstingets allmänläkare och övrig mottagningspersonal samt i vissa län hemsjukvårdare. Enligt lagen (SFS 1991:1136) om försöksverksamhet med primärkommunal primärvård får försök med kommunal styrning av primärvården bedrivas under 5 år (1992--1996). För närvarande bedrivs försök under förutsättning att kommun och landsting är överens och att staten godkänner försöket. Försöken utvärderas av Socialstyrelsen, som avser att lämna en utvärderingsrapport under 1997.
Inledningsvis har mycket kraft på försöksorterna gått åt att etablera en organisation och därefter tog genomförandet av husläkarreformen mycket uppmärksamhet. Först under senare tid har arbetet mera kunnat focuseras på utveckling av verksamhet. Förändring av arbetssätt, yrkeskunskaper och förhållningssätt tar lång tid. Försöken behöver därför ges möjlighet att bedrivas under en längre tid än vad nuvarande försökslag medger. Att inom en snar framtid ändra tillbaka huvudmannaskapet till landstinget just när man kommit igång och ännu inte hunnit utvärdera försöken är olämpligt.
Som vi ser det är det angeläget att lagstiftningen medger att lokala initiativ till förändring av huvudmannaskapet underlättas. Kommuner och landsting som är överens om att kommunen skall ansvara för primärvården bör utan begränsning i tid eller antal försök i landet ges möjlighet att åta sig detta ansvar. Härigenom skulle en anpassning till lokala förutsättnigar underlättas och demokratisk styrning och god resurshushållning främjas.
För framtiden är det viktigt att möjligheter till olika försök för huvudmannaskap och styrformer ges utrymme. Att kunna anpassa vård och service till framtidens krav och att få ekonomisk bärighet är ett intresse som ligger nära både medborgare och verksamheter. För att det skall vara möjligt måste försöken vara många och möjliga att genomföra.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgade försök med kommunal primärvård.
Stockholm den 23 januari 1995 Ulrica Messing (s) Karl Hagström (s) Widar Andersson (s)