Vårt land har haft och har en god sjukvård, men under de
senaste åren har s.k. effektiviseringar och neddragningar
varit kännetecknet för svensk sjukvård. I miljöpartiet anser
vi att vi både nått och passerat smärtgränsen. Sedan 1991 har
statsbidragen till landstingen minskat kraftigt. Som följd av
de statliga besparingarna har landstingen tvingats till kraftiga
nedskärningar vilket medfört att 10 000-tals arbetstillfällen
försvunnit från vården samtidigt som vården blivit lidande.
Småsjukhusen
De kraftiga besparingarna som till stor del beror på statens
minskade landstingsbidrag har nu lett till att verksamheten
på många av landets småsjukhus hotas. Eftersom det inte går
att spara mer ute på klinikerna så tvingas landstingen till
nedskärningar som riktas direkt mot dessa sjukhus.
Meningarna om småsjukhus går starkt isär. Det finns de
som hävdar att små sjukhus kan vara farliga. Andra anser att
det lilla välskötta akutsjukhuset står sig väl i jämförelse med
det större. Men det går inte att generellt säga att en viss
storlek av sjukhus är bäst. Det finns bra och mindre bra
sjukhus i alla storlekar. Det är viktigt i bedömandet av ett
sjukhus att det bedrivs ett bra arbete av kunnig och
omvårdnadsinriktad personal och att den personalen
remitterar komplicerade fall till rätt vårdnivå. Det här är
bedömningar och ett ansvar som vilar på varje enskilt
landsting. Vi anser att små väl fungerande sjukhus ska ha
möjlighet att överleva åtstramningstiderna och det innebär
att staten måste öka sina bidrag till vården.
Vi beundrar och stöder den lokalbefolkning som kämpar
för bibehållen bra lokal sjukvård.Vi har full förståelse för att
de värnar om de lokala sjukhusen och om den speciella
omvårdnad och trygghet ett sådant sjukhus kan ge.
Småsjukhusen ger också viktiga lokala arbetstillfällen.
Tyvärr verkar det som om politiker på alla nivåer har vänt
dövörat till när befolkningen uttalar vikten av att få behålla
den lokala sjukhusvården.
Arbetslösheten
Vi är väl medvetna om att ny operationsteknik och andra
landvinningar inom vården medfört att vårdtiderna blivit
kortare och det tycker vi är bra. De vårdanställda som blivit
övertaliga på grund av dessa förändringar anser vi borde
användas för att korta vårdköer och höja omvårdnaden i
stället för att friställas. Det är oförlåtligt att flytta motiverad
vårdpersonal från deras viktiga och meningsfulla arbeten till
offentliga sektorns dyra och inproduktiva del,
arbetslöshetskön.
Vårdfacket har gjort beräkningar som visat att samhället
inte gjort/gör någon ekonomisk vinst på neddragningarna
inom vårdområdet. Vi och många med oss, framför allt
vårdpersonal, har sett hur de genomförda neddragningarna
drabbat patienterna, vårdköerna har ökat och korridorvården
har på många ställen blivit regel snarare än undantag; på en
del avdelningar är dagrum och sköljrum ständigt belamrade
med sängar. Det är inte heller ovanligt att patienter puffas ut
från sjukhus någon dag tidigare än tänkt för att bereda plats
för nya patienter. Personal har även vittnat om att de inte
hinner med patienterna på ett acceptabelt sätt; de känner sig
därför otillräckliga och slitna och mår många gånger mycket
dåligt.
Avsaknaden av helhetssyn har medfört att det som sparats
på vårdsektorn får staten sedan dyrt betala för ökad
arbetslöshet och ohälsa bland vårdpersonal.
Svenska folket har varit observanta och reagerat på de
genomförda neddragningarna och har vid flera tillfällen gett
uttryck för att vården är viktig och att de värderar den
offentliga vården så högt att de är villiga att betala mer till
sjukvården, men då ska pengarna vara öronmärkta till vård.
Det är en samhällsförlust att betala folk a-kassa när
övertalig personal i stället kan användas till det
förebyggande arbetet, till rehabilitering och bibehållen eller
förbättrad vård/omvårdnad. Resurser från a-kassan bör
därför överföras till landstingen så att planerade
uppsägningar kan undvikas, vilket i princip innebär ett
uppsägningsstopp.
Framtida vårdbehov
Det är ett känt faktum att vi får fler och fler äldre och att
det medför ett ökat vårdbehov inom en sektor som är mycket
personalkrävande. Det finns därför all anledning att påminna
om detta i en tid av ständiga nedskärningar.
Delfinansiering av vården
Mer pengar behövs till vården, men att i dagens besvärliga
ekonomiska situation kräva nya extra pengar till vårdsektorn
är inte realistiskt utan att ge klara besked om finansieringen.
Som en del i finansieringen av vården anser vi att de
verksamheter som orsakar vård ska vara med och betala
vårdkostnaderna. Exempelvis kemikalier, trafik, alkohol och
tobak. Vissa direkta vårdkostnader är kända. Enligt uppgift
från landstingsförbundet så beräknas de årliga direkta
vårdkostnaderna för trafiken vara ca 1 100 miljoner, för
tobaken ca 1 100 miljoner och för alkoholen ca 7 000 -- 9 000
miljoner kronor (de totala samhällskostnaderna för
alkoholen är enligt nykterhetsförbunden beräknade till 100
miljarder).
Det är viktigt att vården tillförs mer medel och att det som
orsakar vård bidrar med finansieringen. Utöver de exempel
vi visat på och som går att avgiftbelägga omgående, så anser
vi att den här finansieringsmodellen går att utveckla. Många
fler företeelser som orsakar sjukdom och vårdkostnader kan
bakas in i systemet. Dålig arbetsmiljö är ett sådant exempel.
De nya avgifter/ skatter som tas ut kan kallas vårdavgift eller
vårdskatt för att tydliggöra och påminna om sambandet.
I den här motionen pekar vi ut det mål vi vill nå. När det
gäller hur vägen dit ska se ut och storleken på de avgifter
som ska tas ut, så vill vi ha stor öppenhet för att diskutera de
bitarna med övriga partier.
Vi har råd med vård och den vården vill vi delfinansiera
genom att de som orsakar vårdkostnader skall vara med att
betala. Miljöpartiet anser därför att producenter och
importörer av alkohol och tobak måste ta ett större direkt
kostnadsansvar för de externa effekter som deras
verksamheter ställer till. De bör kunna åläggas en avgift som
skall bekosta de sjukvårdskostnader som deras produkter ger
upphov till. Men medlemskapet i EU kan försvåra införandet
av sådana avgifter. Sverige bör arbeta för att dessa
möjligheter skapas.
Ett alternativ är att höja tobaksskatten 14%, vilket skulle
finansiera de direkta vårdkostnader som tobaken orsakar.
En 5% höjning av bensinskatten skulle kunna finansiera de
direkta vårdkostnader som trafiken orsakar. Ett annat
alternativ är att vårdkostnaderna för trafikolyckor läggs på
trafikförsäkringen.
När det gäller alkoholen så är kostnaderna för vård så höga
att det endast är möjligt att till en viss del finansiera dessa
genom särskild avgift.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att resurser från a-kassan bör
överföras till landstingen, så att planerade uppsägningar kan
undvikas,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att låta producenter
och importörer betala en avgift för att finansiera de kostnader
som deras verksamheter skapar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skatt/avgifter skall tas ut från
de verksamheter som orsakar vårdkostnader, för att
delfinansiera det förebyggande arbetet, vård, förbättrad
omvårdnad och rehabilitering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att landstingen, samt den vård som är berättigad till
statsbidrag, bör tillföras extra medel för att stärka det
förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och
rehabiliteringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de statliga bidragen till landstingen så snart som möjligt
bör återfå 1990 års nivå.2
nStockholm den 25 januari 1995
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)
1 Yrkande 1 hänvisat till AU.
2 Yrkande 5 hänvisat till FiU.