Vårt land har haft och har en god sjukvård, men under de senaste åren har s.k. effektiviseringar och neddragningar varit kännetecknet för svensk sjukvård. I miljöpartiet anser vi att vi både nått och passerat smärtgränsen. Sedan 1991 har statsbidragen till landstingen minskat kraftigt. Som följd av de statliga besparingarna har landstingen tvingats till kraftiga nedskärningar vilket medfört att 10 000-tals arbetstillfällen försvunnit från vården samtidigt som vården blivit lidande.
Småsjukhusen
De kraftiga besparingarna som till stor del beror på statens minskade landstingsbidrag har nu lett till att verksamheten på många av landets småsjukhus hotas. Eftersom det inte går att spara mer ute på klinikerna så tvingas landstingen till nedskärningar som riktas direkt mot dessa sjukhus.
Meningarna om småsjukhus går starkt isär. Det finns de som hävdar att små sjukhus kan vara farliga. Andra anser att det lilla välskötta akutsjukhuset står sig väl i jämförelse med det större. Men det går inte att generellt säga att en viss storlek av sjukhus är bäst. Det finns bra och mindre bra sjukhus i alla storlekar. Det är viktigt i bedömandet av ett sjukhus att det bedrivs ett bra arbete av kunnig och omvårdnadsinriktad personal och att den personalen remitterar komplicerade fall till rätt vårdnivå. Det här är bedömningar och ett ansvar som vilar på varje enskilt landsting. Vi anser att små väl fungerande sjukhus ska ha möjlighet att överleva åtstramningstiderna och det innebär att staten måste öka sina bidrag till vården.
Vi beundrar och stöder den lokalbefolkning som kämpar för bibehållen bra lokal sjukvård.Vi har full förståelse för att de värnar om de lokala sjukhusen och om den speciella omvårdnad och trygghet ett sådant sjukhus kan ge. Småsjukhusen ger också viktiga lokala arbetstillfällen.
Tyvärr verkar det som om politiker på alla nivåer har vänt dövörat till när befolkningen uttalar vikten av att få behålla den lokala sjukhusvården.
Arbetslösheten
Vi är väl medvetna om att ny operationsteknik och andra landvinningar inom vården medfört att vårdtiderna blivit kortare och det tycker vi är bra. De vårdanställda som blivit övertaliga på grund av dessa förändringar anser vi borde användas för att korta vårdköer och höja omvårdnaden i stället för att friställas. Det är oförlåtligt att flytta motiverad vårdpersonal från deras viktiga och meningsfulla arbeten till offentliga sektorns dyra och inproduktiva del, arbetslöshetskön.
Vårdfacket har gjort beräkningar som visat att samhället inte gjort/gör någon ekonomisk vinst på neddragningarna inom vårdområdet. Vi och många med oss, framför allt vårdpersonal, har sett hur de genomförda neddragningarna drabbat patienterna, vårdköerna har ökat och korridorvården har på många ställen blivit regel snarare än undantag; på en del avdelningar är dagrum och sköljrum ständigt belamrade med sängar. Det är inte heller ovanligt att patienter puffas ut från sjukhus någon dag tidigare än tänkt för att bereda plats för nya patienter. Personal har även vittnat om att de inte hinner med patienterna på ett acceptabelt sätt; de känner sig därför otillräckliga och slitna och mår många gånger mycket dåligt.
Avsaknaden av helhetssyn har medfört att det som sparats på vårdsektorn får staten sedan dyrt betala för ökad arbetslöshet och ohälsa bland vårdpersonal.
Svenska folket har varit observanta och reagerat på de genomförda neddragningarna och har vid flera tillfällen gett uttryck för att vården är viktig och att de värderar den offentliga vården så högt att de är villiga att betala mer till sjukvården, men då ska pengarna vara öronmärkta till vård.
Det är en samhällsförlust att betala folk a-kassa när övertalig personal i stället kan användas till det förebyggande arbetet, till rehabilitering och bibehållen eller förbättrad vård/omvårdnad. Resurser från a-kassan bör därför överföras till landstingen så att planerade uppsägningar kan undvikas, vilket i princip innebär ett uppsägningsstopp.
Framtida vårdbehov
Det är ett känt faktum att vi får fler och fler äldre och att det medför ett ökat vårdbehov inom en sektor som är mycket personalkrävande. Det finns därför all anledning att påminna om detta i en tid av ständiga nedskärningar.
Delfinansiering av vården
Mer pengar behövs till vården, men att i dagens besvärliga ekonomiska situation kräva nya extra pengar till vårdsektorn är inte realistiskt utan att ge klara besked om finansieringen. Som en del i finansieringen av vården anser vi att de verksamheter som orsakar vård ska vara med och betala vårdkostnaderna. Exempelvis kemikalier, trafik, alkohol och tobak. Vissa direkta vårdkostnader är kända. Enligt uppgift från landstingsförbundet så beräknas de årliga direkta vårdkostnaderna för trafiken vara ca 1 100 miljoner, för tobaken ca 1 100 miljoner och för alkoholen ca 7 000 -- 9 000 miljoner kronor (de totala samhällskostnaderna för alkoholen är enligt nykterhetsförbunden beräknade till 100 miljarder).
Det är viktigt att vården tillförs mer medel och att det som orsakar vård bidrar med finansieringen. Utöver de exempel vi visat på och som går att avgiftbelägga omgående, så anser vi att den här finansieringsmodellen går att utveckla. Många fler företeelser som orsakar sjukdom och vårdkostnader kan bakas in i systemet. Dålig arbetsmiljö är ett sådant exempel. De nya avgifter/ skatter som tas ut kan kallas vårdavgift eller vårdskatt för att tydliggöra och påminna om sambandet.
I den här motionen pekar vi ut det mål vi vill nå. När det gäller hur vägen dit ska se ut och storleken på de avgifter som ska tas ut, så vill vi ha stor öppenhet för att diskutera de bitarna med övriga partier.
Vi har råd med vård och den vården vill vi delfinansiera genom att de som orsakar vårdkostnader skall vara med att betala. Miljöpartiet anser därför att producenter och importörer av alkohol och tobak måste ta ett större direkt kostnadsansvar för de externa effekter som deras verksamheter ställer till. De bör kunna åläggas en avgift som skall bekosta de sjukvårdskostnader som deras produkter ger upphov till. Men medlemskapet i EU kan försvåra införandet av sådana avgifter. Sverige bör arbeta för att dessa möjligheter skapas.
Ett alternativ är att höja tobaksskatten 14%, vilket skulle finansiera de direkta vårdkostnader som tobaken orsakar.
En 5% höjning av bensinskatten skulle kunna finansiera de direkta vårdkostnader som trafiken orsakar. Ett annat alternativ är att vårdkostnaderna för trafikolyckor läggs på trafikförsäkringen.
När det gäller alkoholen så är kostnaderna för vård så höga att det endast är möjligt att till en viss del finansiera dessa genom särskild avgift.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurser från a-kassan bör överföras till landstingen, så att planerade uppsägningar kan undvikas,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att låta producenter och importörer betala en avgift för att finansiera de kostnader som deras verksamheter skapar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skatt/avgifter skall tas ut från de verksamheter som orsakar vårdkostnader, för att delfinansiera det förebyggande arbetet, vård, förbättrad omvårdnad och rehabilitering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag, bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de statliga bidragen till landstingen så snart som möjligt bör återfå 1990 års nivå.2
nStockholm den 25 januari 1995 Marianne Samuelsson (mp) Birger Schlaug (mp) Thomas Julin (mp) Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goe s (mp)
1 Yrkande 1 hänvisat till AU. 2 Yrkande 5 hänvisat till FiU.