Missbruk
av psykofarmaka av typen bensodiazepiner6 5.1
Tobak7 5.2
Att
skydda barn och ungomar från tobak8 5.3
Indirekt
tobaksreklam8 5.4
Neutral
förpackning med större varningstext9 6.1
Ungdomars
egen kroppsuppfattning9 6.2
Anabola
steroider9 6.3
Anorexi
och bulimi10 7.1
Allergi
-- en inledning10 7.2
Barns
och ungdomars miljöer värst drabbade11 7.3
Allergi
och skolhälsovård11 7.4
Ventilationskontrollen12 7.5
ROT12 7.6
Kommunala
fastighetsavgifter12 7.7
Information
och utbildning -- ett allergicentrum13 7.8
Kommunala
allergikommittéer13 7.9
Hälsobedömning
av byggnads- och inredningsmaterial14 7.10
Allergiframkallande
ämnen14 7.11
Elöverkänslighet15 7.12
Fukt-
och mögelskadefonden16 7.13
Luftföroreningar16 8.1
Malignt
melanom17 9.1
Aborter
samt HIV och andra sexuellt överförbara
sjukdomar17 10.1
Kost
och motion17
Hemställan18
1.1 Folkhälsopolitik -- en inledning
Med folkhälsopolitik menar vi ett brett och samlat politiskt
arbete,vars åtgärder syftar till att främja en god hälsa för hela
vårt folk.
De flesta människor upplever att god hälsa är något av det
viktigaste i livet. Våra möjlighet att leva ett verksamt och rikt
socialt liv är starkt beroende av vår hälsa. De flesta
människor försöker också ta vara på sin hälsa.
I inledningen till WHO:s konstitution sägs att ''hälsa är ett
tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt
välbefinnande och ej blott frånvaro av sjukdom eller
handikapp''.
Trots att de flesta människor försöker ta vara på sin hälsa
finner vi stora hälsoproblem i välfärdslandet Sverige.
Alkohol, tobak och narkotika fördärvar och bryter ned
många människors liv och står samhällsekonomiskt för de
största utgifterna. Alkoholen beräknas kosta över 100
miljarder kronor -- varje år.
Att med olika medel minska alkohol- och
narkotikamissbruk borde därför vara ett av de högst
prioriterade områdena för de folkvalda.
Svensk drogpolitik har varit effektiv. Genom
medlemskapet i EU kommer dock nuvarande metoder att
behöva kompletteras för att drogbruket skall minskas. Det
är därför av yttersta vikt att generella informationsinsatser
snarast kommer till stånd för att möta de från svensk
utgångspunkt annorlunda synsätten i fråga om drogpolitik
som finns i en del EU-länder.
Motionen behandlar även andra angelägna folkhälsofrågor
som dopning, anorexi, allergi, kost, motion, malignt
melanom och sexuellt överförbara sjukdomar m m.
2.1 Alkoholpolitikens grunder
Alkoholen har varit och är fortfarande vårt lands största
sociala och medicinska samhällsproblem. Vid en
internationell jämförelse är den genomsnittliga
alkoholkonsumtionen i Sverige relativt låg. De
alkoholbetingade medicinska skadorna är också av betydligt
mindre omfattning än i länder med högre genomsnittlig
alkoholkonsumtion.
Enligt två rapporter, Davies och Walsh (1983) och Moser
(1992) var alkoholförsäljningen i Italien 76 % högre än i
Sverige, 9,7 liter (alkohol 100 %) mot Sveriges 5,5 liter.
Samma år var dödligheten högre i Italien bland män på grund
av t ex cancer i struphuvudet (650 %), och cancer i läpp,
munhåla eller svalg (128 %).
År 1988 var alkoholförsäljningen i Frankrike 13,2 liter
(alkohol 100 %) per invånare. I Sverige var den 5,5 liter.
Frankrikes försäljning var 145 % högre än Sveriges. Samma
år var dödligheten högre i Frankrike bland män på grund av
t ex cancer i struphuvudet (833 %), och cancer i läpp,
munhåla eller svalg (365 %).
Ändå ger alkoholen upphov till avsevärda sociala,
samhällsekonomiska och medicinska problem även i vårt
samhälle. Enligt Alkoholkommissionens betänkande SOU
1994:27 ''Vård av alkoholmissbrukare'' dricker 300 000
svenskar så mycket alkohol att det har en negativ inverkan
på deras hälsa, familjeliv och arbete.
På många arbetsplatser, bland trafikoffer och deras
anhöriga, samt hos barn till missbrukande föräldrar finner vi
en verklighet som motiverar ett offensivt folkhälsoarbete för
att nedbringa alkoholkonsumtionen. Alkoholen spelar en
stor roll i alla typer av våldsbrott. En undersökning som
gjorts vid Umeå universitet visar att 75 % av alla våldsbrott
är alkoholrelaterade. Vidare är erfarenheten bland
socialarbetare och poliser att en ökad alkoholkonsumtion
bland ungdomar skapar grogrund för ökat
narkotikamissbruk. Man provar inte narkotika nykter.
Humanitärt, socialt och samhällsekonomiskt är därför
vinsterna mycket stora om totalkonsumtionen av alkohol kan
sänkas.
Alkoholfrågan kommer att fokuseras under 90-talet. Det
gäller dels de områden där alkoholen får allt allvarligare
effekter på samhällsutvecklingen -- våldsbrott, trafikolyckor,
barn i missbruksmiljöer och som inkörsport till
narkotikabruk. Dels har vi en trend där alkoholens faror
tonas ned och den på solidaritet byggda restriktiva
alkoholpolitiken sätts ifråga till förmån för olika närings- och
vinstintressen. Om inte socialtjänsten tillsammans med
hälso- och sjukvården ska ställas inför en övermäktig uppgift
i framtiden är det nödvändigt att upprätthålla ett aktivt
folkhälsoarbete, som minskar alkoholkonsumtionen och
visar på alternativen.
Sverige har skrivit på WHO:s mål att minska
alkoholkonsumtionen med 25 procent till år 2000. Det var
bland annat med anledning av detta mål och integrationen
med EU som den förra regeringen tillsatte
alkoholkommissionen för att utverka förslag för att, vid ett
medlemskap, ändå kunna begränsa alkoholkonsumtionen.
2.2 Alkohol, EES och EU
Det bedöms som mycket troligt att den europeiska
integrationsprocessen på längre sikt får återverkningar inom
alkoholpolitiken. Det gäller främst prispolitiken, eftersom
Sverige hör till de länder som har en relativt sett hög,
alkoholpolitiskt motiverad, beskattning av alkohol.
Sverige, Norge, Finland och Island tillfogade, när EES-
avtalet undertecknades, en gemensam förklaring där det
uttalades att alkoholmonopolen i dessa länder grundas på
viktiga hälso- och socialpolitiska hänsynstaganden.
Sverige bör även som EU-medlem fortsätta att driva denna
linje som innebär en restriktiv alkoholpolitik för att hålla
nere alkoholkonsumtionen. När förhandlingarna om EU
pågick verkade därför KdS för att Sverige skulle kunna
bibehålla den nuvarande inriktningen på den svenska
alkoholpolitiken.
För att upprätthålla de svenska alkoholpolitiska målen är
det av yttersta vikt att en samlad politisk viljeinriktning
kommer till stånd.
Konsekvenserna av ett EU-medlemskap för den svenska
alkoholpolitiken beskrivs ingående av den alkoholpolitiska
kommissionen. I sitt betänkande 1994:24 skriver kommittén
-- -- -- den allvarliga bild som kommissionen skisserar --
-- -- är att alkoholkonsumtionen -- efter fullt genomslag av
samtliga förändringar i fråga om alkoholmonopol,
gränshandel och prisnivåer -- åtminstone för en tid skulle
kunna öka med kanske 25 procent om ingenting görs och om
människor inte mer markant ändrar sin inställning till
alkoholkonsumtion och sina alkoholvanor. I ett
folkhälsoperspektiv rör det sig otvivelaktigt om en mycket
allvarlig risk. Mångåriga erfarenheter av svensk och
internationell alkoholpolitik och forskning talar för att det
inte är möjligt att med andra och lika effektiva instrument
ersätta våra mest kraftfulla alkoholpolitiska
styrmedel. -- -- -- Det finns därför ingen anledning att känna
särskilt stor optimism inför den strategiska uppgiften att
omforma restriktioner och preventiva insatser i syfte att de
fullt ut skulle kunna ersätta de restriktioner som nu får stå
tillbaka. Mycket kan dock göras.
Alkoholkommissionen har på ett flertal punkter redovisat
vad som kan göras för att alkoholkonsumtionen inte ska öka
vid ett medlemskap.
I alla ställningstaganden om alkoholpolitiken i EU är det
en fråga om var tyngdpunkten läggs: på frihandelsaspekten
eller på folkhälsoaspekten. KdS uppfattning är att i valet
mellan dessa bägge perspektiv måste det alltid vara
folkhälsoaspekten som får vara vägledande.
Romfördraget anger att det finns samhällsintressen som
kan legitimera hinder för den fria rörligheten över de inre
gränserna, exempelvis hänsyn till allmän ordning, allmän
säkerhet och allmän hälsa.
Sverige bör klart ta ställning för att det i fall av
tveksamheter vid inskränkningar av frihandeln bör vara vår
inställning till folkhälsan som ska ligga till grund för
bedömningarna.
2.3 Insatser för barn och ungdomar
Bland de mest utsatta i vårt välfärdsland finns de 150 000
barn som växer upp i alkoholistfamiljer. Dessa barn måste
uppmärksammas och få ett betydligt bättre stöd än hittills.
Om de inte får hjälp löper de större risk än andra barn att
senare i livet bli missbrukare. I dag är det endast ett fåtal av
de 300 alkoholmottagningarna och rådgivningsbyråerna som
erbjuder barnen särskilt stöd. Forskning, metodutveckling
och uppföljning av barn till missbrukande föräldrar måste
intensifieras.
Alkoholkommissionen tar upp missbrukarbarnens
situation i ett särskilt delbetänkande, SOU 1994:29.
Kommissionen föreslår en strategi för att förbättra
situationen för missbrukarnas barn. Den innebär bland annat
att stödet till anhöriga måste blir bättre, att
grundutbildningen måste förstärkas och att olika
personalgrupper måste samverka effektivare när det gäller
missbrukarbarn. Kommunerna bör även åläggas att arbeta
fram program för att stödja missbrukare och barn i
missbrukarfamiljer.
Det är av yttersta vikt att alkoholkommissionens förslag
förverkligas och att riksdagen ger regeringen till känna det
angelägna i att snarast återkomma med förslag om
förverkligande av kommissionens synpunkter.
2.4 Punktnykterhet
Under vissa delar av livet är det extra viktigt att markera
ett totalt avståndstagande från alkoholkonsumtion. Det bör
finnas ett mål att åtminstone uppnå alkoholfria zoner inom
fyra områden. Det gäller under graviditeter, eftersom vi vet
att de medicinska effekterna av alkoholkonsumtion blir stora
på fostret. Det gäller också under barnens uppväxttid
eftersom alkoholen förutom vanebildning skadar den unges
utveckling, både fysiskt och psykiskt. Trafiken är ytterligare
ett område som i varje läge måste hålls fritt från alkohol.
Detsamma gäller arbetsplatserna.
Det krävs omfattande informationsinsatser om
punktnykterhet i nämnda grupper och livssituationer.
2.5 Prevention i primärvården
Ett av de viktigaste instrumenten för att uppnå en lägre
konsumtionsnivå är att aktivt arbeta med alkoholprevention
inom primärvården. Det finns mycket som talar för att hälso-
och sjukvården är den del av samhället som har de bästa
förutsättningarna för att på ett tidigt stadium nå
högriskgrupperna. Det är primärvården som först möter de
personer som har alkoholproblem. Att på ett tidigt stadium
kunna upptäcka dessa och kunna föra relevanta samtal samt
ge adekvata råd är en förutsättning för att minska
nyrekryteringen av personer med stora alkoholproblem.
Ett nationellt handlingsprogram bör upprättas till
vägledning för landstingen att själva utarbeta
handlingsprogram för att förebygga, upptäcka och åtgärda
alkoholproblem.
2.6 Inför 20-årsgräns för inköp av alkohol
Allt fler länder börjar diskutera och genomföra beslut om
en höjning av åldergränsen för inköp av alkoholdrycker. I
Norden har såväl Norge som Finland 20-årsgräns. I USA är
det regel att man ska vara 21 år för alkoholinköp, trots att
man blir myndig vid 18 års ålder. Anledningen till detta är
att tidig alkoholdebut riskerar att leda till alkoholberoende
senare i livet. En majoritet av ledamöterna i den
alkoholpolitiska kommissionen har i sitt huvudbetänkande
rekommenderat en enhetlig åldersgräns på 20 år.
2.7 Alkoholfri representation
Generellt gäller att arbetsliv och arbetsplatser ska vara
alkoholfria. Det borde vara en självklarhet att inte dricka
alkohol i tjänsten. Detta synsätt finns det en bred uppslutning
bakom hos allmänheten. Därför bör detta också gälla för
förtroendevalda med statliga och kommunala uppdrag. Det
måste ligga i samhällets intresse att stat, landsting och
kommuner föregår med gott exempel när det gäller att
avglorifiera alkoholkonsumtionen. Vidare är det rimligt att
slå fast att allmänna medel inte ska användas för
alkoholkonsumtion.
3.1 Narkotikapolitik
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. På alla nivåer och områden ska
samhället markera ett avståndstagande från narkotikan som
företeelse.
Mellan 14 000 och 19 000 personer missbrukar
regelbundet narkotika. Missbruket har ökat i takt med att
produktionen av illegal narkotika ökat. Den illegala handeln
med narkotika blir alltmer välorganiserad och
svårbekämpad. De politiska och ekonomiska förändringarna
i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika
skall spridas såväl inom regionen som till andra länder.
3.2 Avvisa legalisering
Det största hotet inom narkotikapolitiken är emellertid den
attitydförändring som håller på att ske bland svenska
ungdomar. Legaliseringsförespråkare för ut sitt budskap
med, inte sällan, mycket sofistikerade medel.
I och med internationaliseringen och de allt starkare
banden till Europa, genom bland annat tågluffning och
möjligheten att lättare välja studieort eller arbetsplats
utomlands, kommer många ungdomar i kontakt med en helt
annan syn på narkotikabruket än den svenska.
Passivitet i kampen mot kraven på legalisering kanske inte
får omedelbara konsekvenser. Däremot finns risken att
kraven förr eller senare kommer att leda till en uppluckring
av den svenska narkotikapolitiken och dess starka förankring
hos medborgarna.
Frågan om aktioner mot kraven på legalisering av
narkotika har behandlats av socialutskottet tidigare. Man
hänvisade då bland annat till samordningsorganet för
narkotikafrågor (SAMNARK) som har i uppdrag att verka
för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom
narkotikaområdet. Sverige deltar även i det internationella
samarbetet inom FN och Europarådet mot narkotikahandeln.
Dessutom var det i Sverige som sammanslutningen Cities
Against Drugs initierades.
Legaliseringstendenserna ska dock inte underskattas. Det
visar kanske inte minst beslutet av den danske riksåklagaren
i somras om att inta en mer liberal inställning till en
missbrukares innehav av narkotika för eget bruk.
Även inom EU vinner legaliseringsförespråkarna gehör.
För två år sedan röstade Europaparlamentet endast med en
knapp majoritet mot en legalisering.
Ett samlat åtgärdsprogram för att möta legaliseringskraven
är därför nödvändigt. De organisationer som i Sverige
arbetar med att minska narkotikabruket behöver ett program
med ett samlat grepp för att kunna stävja
legaliseringstendenserna.
EU kommer att bli ett utmärkt forum för krav på hårdare
tag mot legaliseringstendenserna. Här kan Sverige komma
att spela en viktig roll.
4.1 Missbruk av psykofarmaka av typen bensodiazepiner
Mest förskrivna psykofarmaka är bensodiazepiner. De
används för att behandla oro, ångest och sömnstörningar. Det
finns bland medicinsk expertis en stor uppslutning kring
nödvändigheten av att använda bensodiazepiner för många
olika patientgrupper. Totalt beräknas att mellan 9 och 15 %
av befolkningen använder något bensodiazepinpreparat
under ett år.
Läkemedelsutredningen behandlade i sitt betänkande
Läkemedel och hälsa (SOU 1987:20) frågan om
bensodiazepinernas användning och effekter. Problemen
med förskrivning och användning är så betydande att
åtgärder bör övervägas, och utredningen nämnde särskilt
missbruks- och beroendefrågor, överkonsumtion och
underkonsumtion.
Missbruk och beroende börjar nästan undantagslöst med
att patienten ordineras medlet av läkare.
Läkemedelsutredningen framhåller att kunskapen om
missbruk och beroende av bensodiazepiner är bristfällig.
Sammanfattningsvis anges dock att det får anses klarlagt att
omfattningen av beroendet är större än omfattningen av
missbruket.
Studier av och erfarenheter från hälso- och sjukvård,
socialtjänst och polis visar att personer som är
alkoholberoende även använder bensodiazepiner i betydande
omfattning. Narkotikamissbrukare använder också dessa
läkemedel som ersättning för andra droger. Som en följd av
detta har det uppkommit en illegal försäljning, och polisens
och tullens beslag av bensodiazepiner har ökat kraftigt under
senare år.
Socialstyrelsen ansvarar för tillsynen av läkares
förskrivning av bensodiazepiner. Det är viktigt att resurser
finns för att så snabbt som möjligt kunna uppmärksamma de
läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt.
Tillsynsutredningen (SOU 1991:63) menar att en större
tillgänglighet för Socialstyrelsen till de uppgifter om inköp
som finns vid apoteken skulle öka möjligheterna att
identifiera missbruk av bensodiazepiner. Formerna måste
övervägas så att viss integritet kan garanteras.
Psykiatriutredningen har i sitt delbetänkande (SOU
1993:5) behandlat bensodiazepiner och föreslagit att den
enskilde läkarens förskrivning av dessa läkemedel skall
registreras av apoteken vad avser preparat, dos och
förpackningsstorlek. Denna information skall sedan
återföras av Apoteksbolaget till den förskrivande läkaren.
För att söka komma tillrätta med problemet om flera läkare
förskrivit samma läkemedel till en patient bör samkörning av
de olika apotekens register ske. På så sätt kan snabb hjälp till
den enskilde patienten sättas in samtidigt som en
kartläggning av missbrukets utbredning kan ske. Utifrån
folkhälsoperspektiv är det viktigt att påskynda insatserna
mot missbruket.
Det behövs konkreta åtgärder på flera områden för att
minska läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket.
Tillsynsutredningens och Psykiatriutredningens betänkande
har fortfarande inte resulterat i något förslag om ändringar
inom detta område.
Socialutskottet påpekade detta i utskottsbetänkandet
1994/95:SoU2. Utskottet anförde att det är mycket angeläget
att konkreta åtgärder på flera områden vidtas för att minska
läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket.
5.1 Tobak
Rökningen är den viktigaste enskilda förebyggbara
orsaken till död i bland annat cancer och hjärt-
kärlsjukdomar. Rökning orsakar också andra svåra
folksjukdomar som allergi, astma och emfysem. Minst
10.000 människor i Sverige dör i förtid varje år på grund av
rökning. Trots detta börjar 30.000 ungdomar varje år att röka.
Sverige har anslutit sig till WHO:s mål att 80 % av
befolkningen skall vara rökfri år 2000. Glädjande nog
minskar totalt sett rökningen i Sverige. Sedan 1980 har
andelen kvinnliga rökare minskat från 28 % till 25 %, och
andelen manliga rökare har minskat från 35 % till 26 %. För
att vi ska nå WHO:s mål och passera det måste dock nya
åtgärder vidtas.
Betydande framsteg har skett på lagstiftningens område,
vilka förhoppningsvis kommer att bidra till att bruket av
tobak minskar och att människor inte längre kommer att
utsättas för tobaksrök mot sin vilja. Offentliga miljöer
kommer att bli rökfria och inte heller på sin arbetsplats, sin
skola eller skolgård eller daghem ska människor mot sin vilja
bli utsatta för tobaksrök.
5.2 Att skydda barn och ungdomar från tobak
Att lagstifta om vad människor får göra i sina egna hem
bjuder oss emot. Däremot är det oförsvarligt om inte
samhället tar alla möjligheter att upplysa och informera
föräldrar om vikten av att ge sina barn en rökfri uppväxt.
Det har länge varit känt att barn vilkas mödrar rökt under
graviditeten är negativt påverkade av detta. Undersöknigar
visar att rökningen ökar mest bland unga lågutbildade
flickor. Bland ensamstående mödrar röker ända upp till
60 %. Under graviditeten bör intensiv utbildning ges till de
blivande föräldrarna. Om de är rökare bör de få all
upptänklig hjälp för att sluta röka. De flesta blivande
föräldrar är helt inställda på att ge sina barn en så bra
uppväxtmiljö som möjligt och är därför mottagliga för
sakliga argument.
Detta arbete bör sedan kontinuerligt följas upp av
barnavårdscentralerna. Nästa steg bör vara barnomsorgens,
förskolans och skolans viktiga uppföljande arbete för att
påverka föräldrar att behålla ett rökfritt hem.
600 ungdomar börjar röka varje vecka. Av dessa är det
80 % som aldrig lyckas sluta. Mycket få börjar röka vid
vuxen ålder. Därför är det mycket angeläget att skapa
attityder hos barn och ungdomar som gör att de aldrig börjar
röka.
Eleverna måste hela skoltiden få en allsidig undervisning
vad beträffar den hälsorisk som tobaksbruket medför. På
högstadiet och gymnasiet kan man med fördel tänka sig att
elever som fått en viss utbildning skulle kunna undervisa
andra elever och även inspirera föräldrar att sluta röka.
En åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksprodukter bör
införas, och fungera på samma sätt som idag 18-års gränsen
för inköp av folköl gör. Åldersgränser för inköp av tobak
finns t.ex. i Japan, Irland, Italien, England och Spanien.
För att upplysningen och utbildningen av blivande
föräldrar, barn och ungdomar och all personal som har med
dessa grupper att göra skall bli så effektiv som möjligt, bör
den understödjas av en intensiv information via radio och
TV. Denna information bör också rikta sig till de vuxna som
önskar sluta röka.
5.3 Indirekt tobaksreklam
Det är av största värde att tobaksreklam är förbjuden i
Sverige. De stora tobaksbolagen försöker kringgå detta
genom att lansera varor med deras produkts färger och namn,
en förtäckt eller indirekt reklam. Varorna som ska lansera
tobaksprodukten väljs mycket medvetet ur den rådande
ungdomskulturen. Att den indirekta reklamen verkligen har
verkan syns tydligast av de stora tobaksbolagens egen analys
som lett till att bolagen avsätter stora resurser på indirekt
reklam.
5.4 Neutral förpackning med större varningstext
Cigarettpaketens mer eller mindre lyxiga dekor och
utformning har stor betydelse för statusen hos ungdomliga
rökare. Ett bra exempel på detta är ungdomen i Kina, som
köper insmugglade utländska cirgaretter (som kostar nio US-
dollar per paket). Det utländska paketet har man väl synligt
i bröstfickan och från detta bjuder man chefer, lärare och
kamrater. Själv röker man den billigare inhemska cigaretten.
I Canada prövar nu hälsomyndigheterna möjligheten att
införa en helt neutral förpackning av cigaretter, eftersom
man märkt ''statustänkandet'' bland rökande ungdomar. Man
vill göra förpackningarna mindre attraktiva genom att endast
tillåta märkesnamnet på paketet, utan färger och symboler.
Den varningstext som redan nu förekommer på alla
tobaksprodukter bör göras större, så att den täcker hela ena
sidan av paketet, t ex minst 40 % av paketets totala yta.
6.1 Ungdomars egen kroppsuppfattning
Till upplevelsen av hälsa och välbefinnande hör trivsel med
och accepterande av sin kropp. Genom modets dikterande
har många ungdomar svårt att finna en sund
kroppsuppfattning och ett välbefinnande -- trots att de både
fysiskt och psykiskt är fullt friska och normala. Många
pojkar riskerar skador och ohälsa av ett överdrivet
kroppsbyggande och i många fall även bruk av anabola
steroider. I sin iver att likna de rådande skönhetsidealen får
många flickor ätstörningar.
6.2 Anabola steroider
Anabola steroider är en grupp ämnen som har en
vävnadsuppbyggande effekt, främst p.g.a. att de ökar
produktionen av proteiner i kroppens celler. Utgångspunkten
för de syntetiska anabola steroiderna är manligt
könshormon, testosteron. Testosteron utvecklar de manliga
könsegenskaperna som spermieproduktion, skäggväxt och
mörk röst, samt bidrar till musklernas utveckling. Den
medicinska användningen av anabola steroider är mycket
liten, och kan t.ex. vara att bygga upp muskler som skadats
av cancer eller brännskador. Den som använder anabola
steroider i höga doser -- som är fallet vid dopning -- rubbar
kroppens eget känsliga system för hormonbalans. Tidiga
biverkningar av höga doser manligt könshormon är t ex ökad
aggressivitet, ökad sexlust och acne. Vid längre tids
missbruk luras kroppen att tro att hypofysen inte skall
signalera för mer produktion av testosteron. Resultatet blir
att testiklarna börjar förtvina och slutar producera
testosteron, vilket på sikt leder till impotens, sterilitet och
psykisk obalans, som depressioner. Andra dokumenterade
biverkningar av anabola steroider är t ex leverskador,
blodfettsförändringar, högt blodtryck,
personlighetsförändringar, utvecklande av bröst
(gynekomasti) m m.
Praktiskt taget all hormondopning i Sverige beror på
olaglig införsel från utlandet, inte minst från det forna
östblocket. Bekämpandet av bruket av anabola steroider bör
ske på samma sätt som bekämpandet av narkotika, dvs
genom kriminalisering av innehav och försäljning av
preparaten (annat än för medicinskt bruk), samt information
på bl.a. skolor, gym och militärförläggningar.
6.3 Anorexi och bulimi
Självsvält och hetsätning, anorexi och bulimi, drabbar
visserligen både pojkar och flickor, men ojämförligt många
fler flickor. De kan sägas vara flickors motsvarighet till
pojkars överdrivna kroppsbyggande, dvs en avsaknad av en
trygg kroppsidentifikation och självupplevelse som yttrar sig
i en överdriven kroppsfixering och ätstörningar. Barn till
föräldrar med matstörningar ärver lätt föräldrarnas beteende
och behöver därför särskilt stöd. Förutom väl fungerande
behandlande enheter som barnpsykiatriska kliniker, behövs
fortfarande stora forskningsinsatser på området.
Det ligger ett särskilt ansvar på ungdomsmottagningar och
skolhälsovård att uppmärksamma dessa ofta livshotande
ätstörningar.
7.1 Allergi -- en inledning
Sammantaget finns cirka 3 miljoner allergiker i Sverige.
Med detta avses de som lider av allergier, eksem och astma.
Kurvan som beskriver antalet för dessa tre besvärssymtom
stiger tämligen brant. Den stora ökningen av allergier har
kommit under de senaste decennierna och beror till allra
största delen på dålig inomhusluft. Inomhusluften innehåller
ofta höga halter av damm (kvalster), pollen,
pälsdjurspartiklar och rök. Också fler problem med fukt och
därmed mögelutveckling medverkar till ökningen. En mängd
nya inrednings- och konsumentprodukter bidrar sannolikt till
utvecklingen av överkänslighet hos befolkningen. Att dålig
yttre miljö medverkar till att fler drabbas av allergier och
astma har också konstaterats i flera undersökningar.
Samhällets kostnader för allergier anges till 5--6 miljarder
kronor per år (1993). I huvudsak ingår sjukskrivningar
(produktionsbortfall) och sjukvårdskostnader i denna
summa. I hela arbetslivet sker cirka 80 dödsfall per år (en i
internationell jämförelse låg siffra), medan 1200 människor
per år dör till följd av astma/allergi. Åtgärder för att
förebygga och minska besvären för allergiker/astmatiker är
samhällsekonomiskt lönsamma.
Minst var tredje barn är drabbat, medan var fjärde vuxen
besväras av någon form av allergi/överkänslighet. Allergier
är därmed vårt lands största folksjukdom. Eftersom allergi
och annan överkänslighet till så stor del är miljöbetingade
bör de också vara möjliga att förebygga i långt större
utsträckning än vad som nu är fallet. Bättre kunskap och
information är nyckelbegrepp för att minska allergierna och
därmed både den enskildes besvär och samhällets kostnader.
Forskningen kring allergi/överkänslighet måste också
intensifieras. En handlingsplan för förstärkt förebyggande av
allergier och astma bör utarbetas! Danmarks regering fattade
beslut om en sådan handlingsplan 1993 och Norges storting
fattade beslut om en handlingsplan för ''Godt inneklima i
Norge'' förra året.
7.2 Barns och ungdomars miljöer värst drabbade
I den studie Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) genomförde
under 1992, kunde bl.a. konstateras att det är stor skillnad i
kvalitet mellan barns och vuxnas arbetsmiljöer. Medan ca 10
procent av kontorslokalerna i privat och offentlig verksamhet
beräknas ha för dålig ventilation/hälsostandard, så
konstaterades att 40 procent av dagismiljöerna och 50
procent av skolorna har undermåliga lokaler ur ventilations-
och hälsosynpunkt. Skolan utgör Sveriges största arbetsplats
med 1,5 miljoner människor (elever, lärare och övrig
personal). ASS konstaterar att näringslivet är bättre på att
förbättra arbetsmiljön än kommuner och landsting.
Kommuner har oftast en pressad ekonomi och prioriterar
därför bort åtgärder som är riktade till skolans lokaler. Om
det direkta sparbetinget ligger på rektorn får hon/han en svår
situation. Vad ska väljas bort -- pedagogiska insatser eller
investering i ny ventilation? Kanske minska kostnaderna för
städningen ytterligare?
Det ekonomiskt kärva läge många kommuner befinner sig
i får inte gå ut över barns och ungdomars hälsa. Ökade
klasstorlekar och dagisgrupper riskerar att leda till allvarliga
försämringar för välbefinnandet från ett redan dåligt
utgångsläge. Neddragning av exempelvis städningen är
allvarlig och utgör i det långa loppet inte en verklig
besparing.
I den genomförda undersökningen där nästan alla landets
kommuner deltog, framkom att i åtta av tio rektorsområden
hade man minst en anmärkning på dålig ventilation eller
problem med värme/kyla. Problem med fukt och mögel
fanns i en fjärdedel av skolorna. Den bedömning som
rektorerna fick göra om vilka arbetsmiljöförbättringar som
är mest angelägna förstärker intrycket från skyddsronderna.
I 68 procent av rektorsområdena anser man att förbättringar
av ventilationen är den mest angelägna
arbetsmiljöförbättringen.
Samhällets kostnader för allergiska besvär hos barn och
ungdomar utgör hela 17 % av de totala kostnaderna. Den
kostnaden skulle naturligtvis vara större om
''produktionsbortfallet'' kunde räknas. Det faktum att många
barns prestationsförmåga i skolan allvarligt sätts ner på
grund av allergiska besvär, är inte en faktor som ''räknas'' in
i samhällskostnaden.
Sedan 1990 omfattar arbetsmiljölagen även alla elever från
klass 1 och uppåt. De är alltså i lagens mening jämställda
med arbetstagare. Enligt lagen ska luft-, ljud- och
ljusförhållanden och övriga arbetshygieniska förhållanden i
en arbetslokal vara tillfredsställande. Den faktiska och
konstaterade ojämlikheten mellan barns och vuxnas
arbetsplatser tenderar att bli en generationsfråga. Ansvaret
för att åtgärda problemen vilar tungt på vuxengenerationen.
7.3 Allergi och skolhälsovård
Nedskärningar i skolhälsovården är ur många perspektiv
olycklig. Mindre hjälp för elever med allergier och astma är
ett problem. Undersökningar visar att många barn och
ungdomar idag inte får någon hjälp för att bli symtomfria
eller få symtomen lindrade. En säker diagnos är en
förutsättning för en riktig behandling. Även om siktet
naturligtvis ska vara inställt på att få skolmiljön så hälsosam
som möjligt, innebär medicinsk behandling att barnens
fysiska välbefinnande ändå kan öka märkbart.
Utbildning av skolpersonal, för att öka förståelsen och
kunskapen om allergier/astma, är mycket angeläget.
Föräldrautbildning via barnavårdscentralerna och i övrigt
information till föräldrar är också mycket viktigt.
Skolhälsovården måste ges förutsättningar att identifiera
och hjälpa till att förebygga allergirisker i barnens
arbetsmiljö.
7.4 Ventilationskontrollen
Den första obligatoriska kontrollen för daghem, skolor och
vårdlokaler skulle enligt riksdagsbeslut varit klar den 31
december 1993, men trots detta finns det ännu kommuner
som inte genomfört den. De uppgifter Boverket fått in visar
emellertid att situationen tyvärr är så allvarlig som förarbetet
till lagstiftningen befarade. Av de kommuner som inte utfört
någon inventering är det flera som angett att man enbart gör
undersökningar efter klagomål eller påtalade brister. Detta är
oacceptabelt. Regelbunden funktionskontroll av
ventilationssystem i alla offentliga miljöer, där rensning av
ventilationskanaler görs, är en angelägen uppgift för alla
kommuner.
Luftflödet i offentliga lokaler måste stå i relation till
behovet. I lokaler med hög emission från byggnadsmaterial,
inredning, processer etc kan luftflödet behöva ligga så högt
som 30 l/s och person. Då bristerna i luftflöde i offentliga
miljöer i undersökningar visat sig vara otillräckliga bör en
laglig reglering av ökade luftflödeskrav övervägas.
7.5 ROT
Staten bör ställa ekonomiska medel till förfogande i
satsningar på ROT-projekt (reparation, ombyggnad och
tillbyggnad) i skolor, dagis etc också i framtiden.
Dessa anslag har stor betydelse för många kommuners
möjlighet att kunna finansiera förbättrad ventilation och
saneringar etc i skolor.
De anslagsgivande myndigheterna måste dock i sin
utvärdering vara observanta inför riskerna att det
kontinuerliga underhållet blir eftersatt till förmån för enbart
projekt som finansieras av staten.
7.6 Kommunala fastighetsavgifter
KdS har tidigare lagt en motion om behovet av kommunala
fastighetsavgifter och att en del, och på sikt ev. hela, den
statliga fastighetsskatten övergår till kommunerna. Det
skulle täcka en del eller hela kostnaden som kommunerna
nu har för drifts-, underhålls- och investeringskostnader för
brandförsvar och den kommunala infrastruktur som är
kopplad till fastigheterna och deras nyttjande.
En kommunal fastighetsavgift innebär att kommunerna får
ett fastare underlag för en långsiktig planering för drift,
periodiskt underhåll samt nyinvesteringar. Möjligheterna för
kommunerna att kunna hålla uppe en hög standard vad gäller
underhåll och investeringar i skol-, daghems- och andra
kommunala fastigheter skulle öka markant. På statlig nivå
skulle ROT-bidragen för samma ändamål kunna avvecklas
parallellt med att en del av den statliga fastighetsskatten
övergick till kommunerna.
Möjligheten av att miljö- och hälsoklassa fastigheter bör
utredas. En miljö- och hälsodifferentierad fastighetsavgift
skulle kunna vara ett verksamt styrmedel i kommunernas
miljö- och hälsoförebyggande arbete.
7.7 Information och utbildning -- ett allergicentrum
Information och utbildning är centrala delar i ett
allergiförebyggande arbete. Kortsiktig intensiv information
kan öka allmänhetens kunskap och positiva inställning till att
vilja åtgärda problemen. Långsiktig information handlar om
att ge allmänheten kontinuerlig information och om att
utbilda viktiga målgrupper i samhället. Utbildningens
målsättning bör vara att ge olika yrkesgrupper sådana
kunskaper om allergi och annan överkänslighet att de vill och
kan bidra till en miljö där personer med allergi och annan
överkänslighet kan må bra och där allergier inte utvecklas på
grund av skadliga ämnen i miljön. Informationen och
utbildningen kan knappast ges generellt utan behöver
skräddarsys för olika grupper.
Allergiutredningens (SOU 1989:76) förslag att inrätta ett
allergicentrum bör tas upp för ny prövning. Ett sådant
centrum skulle i huvudsak ha följande uppgifter:
Information och utbildning -- vilket innebär såväl
kunskapsuppbyggnad som att information ges till
allmänheten.Forskning. Forskningen är idag spridd på
många händer. En viktig uppgift för ett allergicentrum är att
skaffa överblick över pågående allergiforskning och att
genom konferenser låta forskare, politiker, administratörer
och branschfolk m.fl. mötas.Samarbete. Att initiera
samarbete och samordna är en mycket viktig uppgift. Det
gäller sanordning av insatser inom kommun, landsting och
lokala allergikommittéer, olika myndigheter och
departement, berörda branscher och forskare, vidare olika
forskningsorgan, högskolor och yrkesmedicinska kliniker.
Riksdagen fattade våren 1991 beslut om att ett
folkhälsoinstitut skulle bildas med ansvar för bl.a.
allergifrågorna. Folkhälsoinstitutets allergiforskningsgrupp
som under 1994 presenterade en plan för hur
allergiforskningen ska bedrivas, menar dock att behovet
alltjämt är stort av ett särskilt allergicentrum där ett
koncentrerat arbete på allergi/överkänslighetsproblem i
samhället ska kunna bedrivas. Allergiforskningsgruppen
pekar i sin plan särskilt på behovet av tvärvetenskaplig
forskning och att kunskaperna från denna forskning samlas
och kan vidareförmedlas aktivt i samhället.
7.8 Kommunala allergikommittéer
Ett av Allergiutredningens krav gällde bildandet av lokala
allergikommittéer. Det finns ännu inget lagkrav eller allmän
rekommendation om detta, men lokala allergikommittéer har
ändå bildats på gemensamt initiativ av Astma- och
Allergiförbundet, kommuner, landsting och andra
intresserade, och finns för närvarande i ca 45 av landets 284
kommuner.
Vi vet i en rad avseenden tillräckligt om orsaker till allergi
och överkänslighet för att kunna vidta åtgärder och därmed
förebygga allergier. Ett framgångsrikt allergiförebyggande
arbete bygger på aktiva och engagerade människor.
Allergikommittéernas uppgift ska vara att ta, driva på och
samordna det allergiförebyggande arbetet.
Allergiutredningens förslag om att allergikommittéerna skall
upprätta och genomföra handlingsplaner för det
förebyggande arbetet bör följas. Allergiutredningens förslag
kan också ses i ljuset av kommunernas arbete med
framtagande av kommunala Agenda 21. Målet för
agendaarbetet är en bärkraftig utveckling där hänsyn till
miljö och hälsa tas fullt ut. ''Underifrånperspektivet'' och
delaktighet från olika grupper i samhället, inte minst barn
och ungdomar, betonas i agendaprocessen.
Bildandet av kommunala allergikommittéer måste på allt
sätt stimuleras.
Under allergiåret 1995 kommer Folkhälsoinstitutet
tillsammans med Apoteksbolaget, Livsmedelsverket,
Svenska Läkaresällskapet och Astma- och allergiförbundet
att genomföra en riksomfattande informations- och
utbildningssatsning. Allergiåret 1995 syftar till att höja
kunskaps- och medvetandenivån när det gäller allergi och
hur man förebygger allergi, att förändra attityder och
beteende samt på sikt minska sjuklighet. De 10 mest
''allergianpassade'' kommunerna kommer att erbjudas ett
pris. För att komma ifråga gäller bl.a. att kommunen har en
allergikommitté och har upprättat ett handlingsprogram.
7.9 Hälsobedömning av byggnads- och inredningsmaterial
Vi har idag en stor mängd ständigt nytillkommande
byggnads-, inrednings- och konsumentprodukter m.m. i vår
inomhusmiljö. Dessa bidrar sannolikt till utvecklingen av
allergi och annan överkänslighet hos befolkningen.
Byggnads- och inredningsmaterial avger ångor av olika slag.
Genom att ventilera kan man minska halten av flyktiga
ämnen i inomhusluften. Det bör dock vara självklart att
material som har en låg avgivning och är ''säkra'' är att
föredra. För hög avgivning från olika material ställer
dessutom ventilationen inför en omöjlig uppgift.
Föroreningarna kan helt enkelt inte vädras bort.
Därför bör obligatoriska krav ställas på tillverkare och
importörer av byggnads- och inredningsmaterial vad gäller
råvaror, tillsatser, emissioner och hälsobedömning.
Byggproduktlagen har ändrats till följd av EU-anpassningen,
men den ändringen berör inte detta krav. Sverige bör också
som medlemmar i EU verka för stränga normer för bygg-
och inredningsmaterial.
I arbetsrum bör det vara självklart att vid ny- och
ombyggnad installera öppningsbara fönster.
Den förra regeringen tog initiativ till en byggfelsförsäkring
som trädde i kraft 1 juli 1993. Den innebär att det är
obligatoriskt för näringsidkare att teckna byggfelsförsäkring
vid ny- och ombyggnad av flerbostadshus. Denna krävs och
gäller i tio år sedan huset uppförts. Byggfelsförsäkringen
behöver löpande följas upp och utvärderas så att nödvändiga
korrigeringar kan göras.
7.10 Allergiframkallande ämnen
Enligt Kemikalieinspektionens produktregister finns ca
55 000 kemiska produkter i Sverige. Det totala antalet ämnen
kan uppskattas till 10 000--20 000. Ett 80-tal ämnen finns
uppförda på Kemikalieinspektionens exempellista över
allergiframkallande ämnen. Det totala antalet
allergiframkallande ämnen i kemikalier är dock okänt.
Generellt kan sägas att det är ett mycket litet antal ämnen
som står för den överväldigande andelen av
kemikalieanvändningen.
En viktig förutsättning för att den enskilde, det allmänna
och företag ska kunna välja bort allergener är att produkter
och varor märks. Konsumenter måste kunna lita på att de
produkter de köper inte innehåller allergiframkallande
ämnen. Produktinformationen måste förbättras genom att
allergiframkallande ämnen alltid deklareras på produkten på
ett lättbegripligt sätt. Detta gäller både för kemikalier i stort
samt hushållskemikalier, kläder, läkemedel och livsmedel.
Då detta innebär s.k. negativ märkning krävs någon form av
politiskt beslut. Säkerhet måste också uppnås vad gäller
biomaterial, dvs sådana material som ansluts till, infogas
eller ersätter biologisk vävnad (linser, konstgjorda leder,
tandfyllningar etc). Riksdagen fattade ett viktigt beslut våren
1994 som innebär att amalgam ska avvecklas till år 1997.
Märkning/innehållsdeklaration av allergiframkallande
ämnen i livsmedel fungerar rätt väl. EU-medlemskapet
hindrar inte fortsatt sådan märkning. En frivillig
överenskommelse som innebär att allergener i livsmedel
även fortsättningsvis kommer att deklareras, har slutits
mellan Livsmedelsverket och livsmedelsbranschen. Dock
kan inte Sverige ställa sådana krav på importerade livsmedel.
Det är angeläget att Sverige som EU-medlem driver kravet
på gemensamma obligatoriska regler som innebär att alla
allergener i livsmedel deklareras, samt att farliga
azofärgämnen förbjuds.
Ett problem när det gäller läkemedel är att särskild
märkning för kända allergiframkallande ämnen saknas.
Textilier som innehåller formaldehyd måste förses med
upplysning om att plaggen måste tvättas före användning.
Sverige bör som EU-medlem verka för att gemensamma
gränsvärden fastställs för formaldehydavgivning från kläder
och andra textilier.
Det är också angeläget att en heltäckande kartläggning av
förekomst av allergiframkallande ämnen görs.
7.11 Elöverkänslighet
Antalet människor som arbetar framför bildskärmar ökar
ständigt. Samtidigt ökar de upplevda problemen med
skadliga effekter av bildskärmsarbete. Dessa kan bestå av
hudirritation, ögonbesvär, huvudvärk, yrsel, uttorkning av
slemhinnor, ledbesvär m.m. och i de svårare fallen uppstår
överkänslighet mot alla former av elektricitet.
Vid Arbetsmiljöinstitutet bedrivs forskning kring
problemen med elektromagnetiska fält.
Arbetarskyddsstyrelsen gjorde sommaren 1993 i samråd
med Boverket en framställning till regeringen om behovet av
ytterligare forskning.
Det är nödvändigt att ta problemen med elöverkänslighet
på största allvar. Elöverkänslighet innebär ett handikapp som
i de allvarligaste fallen har svåra konsekvenser. Det är
angeläget att stöd, exempelvis i form av elsaneringsbidrag
för bostaden, erbjuds så fort tillräcklig vetenskaplig
dokumentation föreligger.
Många företag arbetar för närvarande intensivt med att
elsanera arbetsmiljön.
7.12 Fukt- och mögelskadefonden
Fukt- och mögelskadefonden fick under den gångna
mandatperioden en vidgad ram. Vissa förenklingar av
regelverket genomfördes också för att minska
administrationen.
Fukt- och mögelskadefonden spelar en mycket stor roll
och kommer att behöva finnas kvar på minst nuvarande nivå
under överskådlig tid. Följderna för dem som drabbas av
fukt- och mögelskadade hus är dramatisk och omfattande.
Bortsett från att åtgärdskostnaderna för den enskilde ofta är
oöverstigliga, har de senare årens debatt om sjuka hus
inneburit att oron för följderna av att bo i ett skadat hus är
stor och svårbemästrad. Köpare av hus är till övervägande
del unga människor och oron för de små barnens
hälsotillstånd redovisas ofta i ansökningshandlingarna till
Fukt- och mögelskadefonden. Den unga familjens
ekonomiska situation är ofta sådan att det inte finns något
annat alternativ än att bo kvar i det skadade huset. Det är
därför av såväl sociala skäl som hälsoskäl nödvändigt att
skadorna åtgärdas på ett fackmässigt sätt och att detta kan
göras utan onödig tidsspillan och till en rimlig kostnad. Fukt-
och mögelskadefonden bidrar till att så blir fallet. Antalet
ärenden till fonden har på senare år ökat.
Det är KdS bestämda uppfattning att Fukt- och
mögelskadefonden ska finnas kvar på minst nuvarande nivå.
Även med ett utökat produktansvar, längre garanti- och
preskriptionstid m.m. kvarstår faktum att skadorna ofta
upptäcks sent och att de hittills till stor del har sin grund i
bristfälliga byggnormer och otillräcklig kontroll. Skador till
följd av byggfusk är inte ovanliga.
7.13 Luftföroreningar
I en japansk studie har det visat sig att barn som bor vid
motorvägar oftare utvecklar allergi. Likaså har en svensk
undersökning visat att barn som bor i kommuner med
mycket luftföroreningar har mer allergier än barn i samhällen
med renare luft. Dessa studier visar alltså att det är angeläget
att komma till rätta med luftföroreningar i den yttre miljön
för att förebygga allergier. Höga halter kväveoxider, stoft etc
från biltrafiken är ett allvarligt hälsoproblem i synnerhet i
större tätorter.
Det är angeläget att komma tillrätta med dessa problem.
KdS tog i den förra regeringen initiativ till tillsättandet av
Trafik- och klimatutredningen (TOK). Denna utredning har
i uppgift att lämna förslag till åtgärder för att åstadkomma
en mer miljöanpassad trafikmiljö. KdS stöder utredningens
förslag om att kommuner ska kunna besluta om s.k.
miljözoner i känsliga tätortscentra. I våra stora städer bör
användning av ekonomiska styrmedel införas parallellt med
utbyggd kollektivtrafik. KdS utvecklar sina tankegångar
kring trafikpolitiken i en särskild motion.
Ett annat luftföroreningsproblem som fokuserats under
senare år är vedeldning med pannor som inte är
miljögodkända. Vedeldning utan ackumulatortank kan ge
höga utsläpp av cancerframkallande kolväten. I tätbebyggda
områden, vid hus i svackor etc kan utomhusluften bli mycket
ohälsosam om många eldar med dåliga pannor. Därför är det
nödvändigt att från statlig nivå fastställa normer för
typgodkända vedpannor.
8.1 Malignt melanom
Den snabbast ökande cancerformen är hudcancer, malignt
melanom, som förorsakas av att huden exponerats för alltför
mycket solstrålning. Känsligast för att drabbas av denna
cancerform är de människor som har liten pigmentering.
Folkhälsan hotas här av de solvanor som etablerats under
efterkrigstiden, med solsemestrar och solarier. Sjukdomen
kan effektivt bekämpas genom information om hur man solar
klokt och hur man klär sig, samt vikten av att inte bränna
huden. Eftersom det kan gå årtionden mellan den
strålexponering som t ex ägde rum ett soligt sommarlov i
barndomen och utvecklandet av sjukdomen, är också här
skolhälsovårdens informativa funktion och ansvar stort. Det
är också väsentligt att Folkhälsoinstitutet i samarbete med
Strålskyddsinstitutet och Cancerfonden utarbetar
informationsstrategier för att förebygga malignt melanom.
Som vid annan cancer är det av stor vikt att tidigt upptäcka
och behandla sjukdomen. Detta måste särskilt beaktas inom
primärvården.
9.1 Aborter samt HIV och andra sexuellt överförbara
sjukdomar
Antalet aborter är fortfarande mycket högt med stadigt
över 30 000 aborter per år. Glädjande nog har antalet aborter
minskat under flera år, mer i vissa delar av landet än andra.
Den abortförebyggande verksamheten bör ha hög prioritet
inom folkhälsoarbetet. Arbetet med förebyggande av
oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar
måste utgå från en helhetssyn, som innefattar ändrade
värderingar och attityder, samt en medveten ansvarighet, inte
minst hos männen.
Från början av 1980-talet fram till 1994 har ca 3700 HIV-
fall registrerats i Sverige och av dessa har 940 utvecklat
AIDS. Syfilis och gonorré förekommer idag mycket lite, och
antalet nya klamydiafall har stadigt minskat sedan 1988, men
är ändå vanligare än gonorré någonsin varit, framför allt i
åldersgrupperna 15--25 år. Den vanligaste sexuellt överförda
sjukdomen är idag kondylom, en virusinfektion som kräver
långtidsbehandling. Det är särskilt oroande att antalet fall av
klamydia och kondylom ökar bland ungdomar.
Det samlade arbetet mot HIV och andra sexuellt
överförbara sjukdomar har riksdag och regering delegerat till
Folkhälsoinstitutet, som genom en serie
informationskampanjer har verkat för en höjd kunskapsnivå
hos allmänheten. Genom riktade kampanjer har man försökt
nå viktiga riskgrupper.
Betydelsen av ungdomsmottagningarna,
preventivmedelsrådgivningen och skolhälsovården bör lyftas
fram. Samtal och upplysning kan här kombineras med
subventionerade preventivmedel för den som önskar. Den
gratisutdelning av kondomer som skolsköterskor och
preventivmedelsrådgivningar har bör fortsätta.
Förebyggande satsningar bör riktas till olika åldersgrupper
och till båda könen.
10.1 Kost och motion
Många sjukdomar är relaterade till våra kost- och
motionsvanor. Generellt sett innehåller vår kost för mycket
fett och för lite fibrer. Under de senaste åren kan man dock
urskilja en viss förbättring av svenska folkets kostvanor. Vi
äter nu mer frukt och grönsaker. Det finns fortfarande stora
skillnader i kostvanor mellan olika befolkningsgrupper.
Högutbildade har t.ex. bättre matvanor än lågutbildade, barn
och ungdomar har bättre än vuxna.
Också motionsvanorna skiljer sig på liknande sätt mellan
olika befolkningsgrupper. Idealiskt vore om hela svenska
folket ägnade sig mer åt vardagsmotion. För närvarande ser
vi risker för en polarisering mellan en stor grupp som rör sig
allt mindre och en annan som ägnar sig åt överdriven
kroppskultur och träning, med de skador som följer av det.
Både kost- och motionsvanor grundläggs i tidiga år. Det
är därför viktigt att stödja ideella föreningar, som scouterna,
fältbiologerna, skid- och friluftsfrämjandet och
idrottsföreningarna, att låta barn och ungdom tidigt få
positiva upplevelser av friluftsliv samt lek och idrott. Som i
så många andra avseenden har skolhälsovården och skolans
undervisning en viktig del av ansvaret också för denna del
av folkhälsoarbetet. Utan tvivel är familjens betydelse för att
grundlägga goda kost- och motionsvanor för de flesta helt
avgörande.
Livsmedelsbranschens frivilliga märkning av fiberrika och
fettsnåla produkter är ett steg i rätt riktning för att underlätta
människors val av en mer hälsosam livsstil.
Den breda, folkliga idrottsutövningen bör stödjas framför
den smalare elitidrotten. Elitidrottarna har en stor uppgift
som förebilder för en sund livsstil, men ur ett
folkhälsoperspektiv är det långt viktigare att bereda många
tillfälle till avkoppling, vardagsmotion och ökad livskvalitet
genom idrotten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hälsoaspekterna bör väga
tyngre än frihandelsaspekterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförandet av
Alkoholkommissionens förslag till strategi för en förbättring
av missbrukarbarnens situation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om punktnykterhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handlingsprogram för att
förebygga, upptäcka och åtgärda alkoholproblem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en 20-årsgräns för inköp
av alkohol,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att offentlig representation skall
vara alkoholfri,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att
motverka de krafter som vill legalisera bruk av narkotika,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om registrering och kontroll av
läkares förskrivning av bensodiazepiner,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samkörning av de olika apotekens
register för en kartläggning av den totala förskrivningen av
bensodiazepiner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en intensifierad information och
undervisning om vikten av att alla barn får växa upp i en
rökfri miljö,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av en medveten och
kontinuerlig satsning på att få barn och ungdomar att aldrig
börja röka,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rökning under graviditeten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en åldersgräns på 18 år
för inköp av tobak,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upplysning och information till
vuxna som önskar sluta röka,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att undervisningen i och
upplysningen om tobakens skadeverkningar bör
understödjas av hälsoinformation i radio och TV,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot indirekt tobaksreklam,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om neutrala tobaksförpackningar med
större varningstext,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot anabola steroider för
annat än medicinskt bruk,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om riskerna med
anabola steroider,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot ätstörningar som
anorexi och bulimi,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att en handlingsplan
för förstärkt förebyggande av allergier och astma bör
utarbetas,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagstiftning angående reglering
av luftflöden bör övervägas,1
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda möjligheten av att
miljö- och hälsoklassa fastigheter,1
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum
inrättas och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5
000
000 kr,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrättandet av kommunala
allergikommittéer stimuleras,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att obligatoriska krav bör ställas
på tillverkare och importörer av byggnads- och
inredningsmaterial att hälsobedöma dessa,1
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör
verka för stränga normer för bygg- och
inredningsmaterial,1
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna
vad i motionen anförts om att allergiframkallande ämnen
alltid skall deklareras på konsumentprodukter,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som EU-medlem bör
driva kravet på gemensamma obligatoriska regler om att
allergener i livsmedel skall deklareras på
konsumentprodukter,2
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i EU bör arbeta för att
få till stånd ett förbud för hälsofarliga azofärgämnen,2
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en heltäckande kartläggning
av förekomst av allergiframkallande ämnen bör göras,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumentanpassad funktions-
och materialdeklaration på byggnader och lägenheter vid all
nyproduktion och ombyggnation,1
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna
underhållsfonder,1
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kommuner skall ges lagstadgad
rätt att införa miljözoner i känsliga tätortscentrum,3
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en på statlig nivå
fastställd norm för typgodkända vedpannor,1
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga och
behandla malignt melanom,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att prioritera abortförebyggande
verksamhet,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att informera om och förebygga
sexuellt överförbara sjukdomar,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kost och motion.
Stockholm den 25 januari 1995
Fanny Rizell (kds)
Tuve Skånberg (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Inger Davidson (kds)
1 Yrkandena 22, 23, 26, 27, 32, 33 och 35 hänvisade
till BoU.
2 Yrkandena 29 och 30 hänvisade till LU.
3 Yrkande 34 hänvisat till JoU.