Vid införandet av husläkarreformen den 27 maj 1993 uppstod några oklarheter som den nuvarande riksdagsmajoriteten skyndsamt måste se över. Vid genomförandet av den s.k. aktiva listningsprocessen fanns det privatläkare som var anställda i samma företag som genomförde listningen utan att sjukvårdshuvudmannen kunde kontrollera att listningen genomförts enligt lagens intentioner. Dessa bolag sände skriftliga formulär till sina tidigare patienter (kunder) där man uppmanade dem att lista sig hos redan angiven läkare. Enligt lagen var avsikten att varje läkare maximalt skulle få lista 3 000 patienter. Detta innebar att när det till namngiven läkare inkom mer än 3 000 svar, överförde bolaget de återstående namnen till andra anställda i samma bolag. Detta har varit helt utanför sjukvårdshuvudmannens kontroll.
Nu till den uppkomna situationen.
Patient Maja J har uppmanats att lista sig hos läkare A, men finner till sin stora häpnad när hon får bekräftelsen från bolaget att hon blivit listad hos läkare B. Maja ringer omgående läkare A och frågar: ''Varför har jag blivit listad hos läkare B?'' Då får hon svaret från läkare A: ''Vi har gjort så här för att om inte jag skulle vara i tjänst den dag som du söker mig så får B ta hand om dig.''
Nu visar det sig sedan att läkare A aldrig till sjukvårdshuvudmannen anmälts som husläkare. Bolaget är fullt medvetet om att han inte har den behörighet som fordras för detta. Bolaget har helt sonika bluffat. A är specialist. Nu händer följande helt utan sjukvårdshuvudmannens kontroll. Maja besöker läkare B som hon blivit listad hos. För detta besök har läkare B en kapitationsersättning på 1 190:- + 125:- i patientavgift. (Maja är mellan 75--84 år och bor i Mölndal.) Men läkare B kan inte hjälpa Maja utan remitterar Maja till läkare A. (Den läkare som Maja erbjöds av bolaget vid den aktiva listningen.) Detta läkarbolag (det finns säkerligen flera) får plötsligt 2 st inkomster av samma patient utan att sjukvårdshuvudmannen kan göra något. Läkare A har nämligen ett tidigare avtal med försäkringskassan som inte sjukvårdshuvudmannen har något inflytande över.
På två år har den privata specialistvården i Bohuslandstinget ökat från 43 miljoner till omkring 85 miljoner. Då är detta endast Bohuslandstinget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om husläkarreformen.
Stockholm den 25 januari 1995 Mona Berglund Nilsson (s) Lennart Nilsson (s) Sverre Palm (s) Lisbet Calner (s) Märta Johansson (s)